Hjärta för mission

 

Matt. 25:35-36  För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 

När jag för många år sedan överlämnade mitt liv till Jesus bad jag Gud visa mig hur han ville använda mig. De ord som kom till mig var bön och mission. Förbön fanns redan då för mig som något jag kände mig kallad till och det har fortsatt vara så. Mission var nog till en början ett frågetecken för jag tänkte på dem som åkte ut till ett annat land, tänkte nog mest på Afrika. Under årens lopp har jag förstått att vi alla kan vara missionärer tex på vår hemort bland människor vi möter, det betyder inte bara från andra länder inflyttade. Överallt finns det människor som behöver oss.

Ett sätt att missionera som följt mig, och sedan även min man, är att stöda ekonomiskt och be för de utsända. Det kan vara tv-evangelisation eller andra sätt där man kan nå människor med evangeliet eller ge human  hjälp oavsett tro. Du kan vara missionär i utlandet genom att på olika sätt stöda den som är på fältet.

Bön och mission går ihop, en förebedjare kan uppleva att man ska göra en insats av praktisk hjälp för någon, eller om man vill kalla det barmhärtighetstjänst. Allt går hand i hand. Det känns inte alltid bekvämt och för den delen är det inte heller säkert att det möts av tacksamhet det du gör för någon, men i ditt hjärta kommer du att känna en glädje över att du gjort det Jesus bad dig göra. Du gav mat till någon, kläder, du välkomnade en inflyttad, besökte eller ringde den som var sjuk, någon kanske besökte människor i fängelse. Allt detta är mission.

Be mer, klaga mindre

 

 Rubrikens ord hörde jag av en person som predikade på kanal 10: "Mera tack och mindre ack". Det är vanligt att människan ser mer på det man saknar än på det man faktiskt har. Som med vattenglaset som är halvtomt eller halvfullt. Varför är det så?

Avund är en känslosak som alla av oss upplevt även om vi förnekar det. Någon har känt avund mot syskon (Kain och Abel), nån annan känt sig orättvist behandlad av sina föräldrar. Någon har fått för litet, arvstvist är väldigt vanligt. Någon känner sig förbisedd i församlingen, nån avundas grannen (gräset är grönare). Det kan verka som att människan aldrig blir riktigt mättad. Ändå kommer vi inte att bli nöjdare om vi får mer, att våra relationer fungerar är mycket viktigare. Som titeln på en bok: "Livet är inte rättvist, men Gud är god". Det bara går inte att få allting riktigt jämnt fördelat hur gärna vi än ville, det är en sak vi får lära oss leva med.

Vi måste inte vara avundsjuka. Ords. 14:30 "Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen". Avund som odlas i tankarna ger bitterhet i hjärtat och smittar av sig till kroppen. Avund splittrar människor, bättre att glädja sig med de glada, Rom. 12:15.  Det är hälsosammare för oss att glädja oss över andras framgång i stället för att ha som vana att först se på det som saknas. "För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska". Jak. 3:16

Jesus besegrade all synd och med den helige Andes hjälp kan vi, när vi erkänner vår synd och har en längtan att få bli fria, få hjälp så att vi inte blir frestade till avundsjuka. Det börjar alltid med en tanke om orättvisa, men när vi inte tillåter sådana tankar att cirkulera i vårt huvud så kan vi få ro i själen. Det kanske inte sker på en gång, vi kan behöva stå emot många gånger, men när vi vet att frid i hjärtat är det dyrbaraste för en människa så är det alltid värt kampen. Vi kan bekänna: "Gud, din frid som övergår allt förstånd skall bevara mina tankar och mitt hjärta i Kristus Jesus". Fil. 4:7

Be mer och klaga mindre. När vi tänker på det som är gott och som står i Guds ord, när vi kastar våra bekymmer till Herren i bön och tackar och prisar honom, håller oss ständigt i Hans närhet, så kommer också vår bekännelse att  bli mindre ack och mera tack.

Ps. 30:12  Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.