Se människan!

 

Joh. 19:5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: "Se människan!" 

Soldaterna hånade Jesus och slog honom inför korsfästelsen. En del översättningar säger människan, en annan mannen. Någon "Där har ni människan", ungefär som om en eländig figur. "Där är är han, se riktigt på honom". Typ låt honom nu bli riktigt uttittad. "Se, vilken människa". "En sådan (stackars) människa". Orden rymmer både medlidande och förakt när Pilatus ser på Jesus. Det förakt Jesus mötte var en del av korsets lidande och smälek och han bar det med gränslöst tålamod (Studiebibeln). Pilatus förstod inte att han stod inför historiens största gestalt, Människosonen som var Guds Son.

Jesus, som tog på sig hela mänsklighetens synd och missgärning blev förkastad, misshandlad och föraktad, visades ingen respekt. Som om det inte räckte att bära allas våra missgärningar och misslyckanden, smärta och lidande, med allt vad det måste ha kostat honom. Ända till döden höll han ut, som ett lamm som skulle slaktas.

 Som Jes.53 säger "Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade". Jesus blev en bild av mänskligheten, trots att han inget ont gjort. Pilatus sa:"Se människan", det var våra tillkortakommande och sjukdomar han, soldaterna och människorna där såg. Helt oskyldig  tog Jesus straffet på sig. Så att vi skulle få gå helade och syndfria, få kallas rättfärdiga, få ha frid och frälsning i våra hjärtan.  

Det är svårt för en människa att förstå att någon kunnat lida så för oss, man känner sig ovärdig. Att Guds kärlek till oss är så stor att han gav oss sin egen Son. Gud älskar oss så mycket, han ser människan och han ser oss genom Jesus och förlåter oss allt på grund av att Jesus dog för oss på ett kors. Det vi kan göra i tacksamhet är att ta emot hans kärlek, låta honom älska oss och sedan ge vidare till andra människor det vi fått av honom. Låta Kristus leva i och genom oss med den kraft Gud ger och som mäktigt verkar i oss. (Ef. 3:20)

Gal. 2:20 Och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. 

 

 

Se själen i människan

 

1 Sam. 16:7 Men Herren sa till Samuel: "Nej, det är inte han. Förresten ska du aldrig bedöma en människa efter hennes utseende eller längd. Jag ser inte på samma sätt som du ser! Människor dömer efter det yttre, men jag ser till hjärtat."

Gud ser till hjärtat, medan vi människor ser det som finns på utsidan. Vi bedömer i våra tankar, även om vi inte säger det högt, typ "han passar inte". När det gäller sjukdomar är det så lätt för oss att be för den som haltar, suckar och allmänt kroppsligt mår dåligt. Medan det ofta kommer ett förakt mot den själsligt svage. Kanske finns det i "urmänniskan" liksom inom djurvärlden en tanke att det svaga ska bort. En sparv med svaghet kan fångas av katten "för att den ändå inte skulle kunnat överleva". Typ att det starka måste finnas för människans överlevnad. Det låter hårt, men handen på hjärtat, finns det inte i det undermedvetna många gånger sådana tankar.

Läkare, vetenskapsmän, förkunnare och andra har sett att det i människans undermedvetna finns saker som småningom blir till kroppslig sjukdom. Det kan förstås också bero på att vi  lever till det yttre så att vi misshandlar vår kropp, genom felaktigt ätande, tungt arbete osv får skador, eller helt enkelt ålderdom som kommer emot. Ändå är det så att vi kan ha saker med oss i bagaget från barndomen som påverkat blodcirkulation, hormoner, muskler och mycket annat i kroppen. Bara Gud kan helt förstå den invecklade processen. Det finns människor som redan från början levt i hem med många problem, så kallade dysfunktionella, medan andra haft en trygg barndom med goda förutsättningar. Allt sätter sina spår. 

Vi kan inte dra alla över en kam och säga att tex reuma eller nån annan sjukdom beror på att människan är besviken eller bitter. Det finns barn som helt små drabbas av olika sjukdomar, hur kan vi då döma dem? Eller döma föräldrarna att de skulle vara orsaken. Det finns personer som menar att någon ville bli sjuk för att få medömkan, jag tror däremot att människor behöver förståelse, upprättelse och hjälp. Många kroppsliga sjukdomar skulle kunna botas genom att själen först omhändertogs. Det behövs människor med öron som orkar lyssna till det som är svårt, inte bara vända ryggen till eller börja tala om något annat när man upplever den som talar vara enbart negativ. Problemet är att människan ser till det yttre, Gud ser till hjärtat och vet vad som orsakar. Han känner till vår tidiga inre sår och ser dess verkan. Vi behöver vara som den barmhärtige samariten, ha omsorg och vara omhändertagande. Gud älskar varje människa, han ser inte med förakt på den som dras med problem på grund av tidiga negativa erfarenheter. Jesus vill bota på djupet, han drar oss upp ur fördärvets grop och sätter våra fötter på klippan Jesus. Där kan vi stå på en stadig grund. Gud söker människor som kan se till det inre och som kan förstå orsak och verkan genom den helige Andes upplysning. Vi behöver Guds kärleks kraft både till kropp och själ och vishet att aldrig se ner på någon enda av oss.

Fil. 1:9-10  Och jag ber att er kärlek till både Gud och människor ska växa, och att ni ska lära känna Gud och klart förstå  hur han vill att ni ska handla. Då kan ni stå inför Gud utan synd och skuld den dag Kristus kommer tillbaka.

Tjugo gåvor

Det var meningen att dessa gåvor skulle komma hela församlingen till godo. De var givna för en speciell avsikt. Gud utrustar sitt folk för att de skall tjäna, och utrustningen till tjänst har församlingens uppbyggelse till mål. Var och en som utrustas på ett eller annat sätt skall bruka sin utrustning till gemensam uppbyggelse. Gåvorna ges åt församlingen. När de olika tjänsterna utövas i trohet kommer kombinationen av dessa tjänster att leda till de önskade resultaten. Det är nödvändigt att församlingen byggs upp, och det sker endast genom ett harmoniskt bruk av de gåvor Kristus har gett. (Citat från Studiebibeln 1981, förklaring av Ef.4:12)

När det talas om andliga nådegåvor i församlingen läser man oftast upp de nio nådegåvorna i 1 Kor. 12:8-10, men utom detta bibelställe talas det också om gåvor i Rom.12:6-8, Ef. 4:11 och 1 Petr.4:10-12, totalt tjugo olika andliga gåvor. Rom. 12:6-8 "Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron,  att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran,  att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta." Nya levande bibeln uttrycker samma bibeltext på följande vis:

"Gud har i sin godhet gett var och en av oss förmågan att utföra vissa uppgifter. Om Gud har gett dig förmågan att framföra olika budskap från honom, så gör det varje gång din tro gör dig övertygad om att du har fått ett budskap från honom.  Om du har fått förmågan att hjälpa andra, så hjälp dem av hela hjärtat. Om du har fått förmågan att undervisa, så undervisa så som Gud vill.  Om du har fått förmågan att uppmuntra andra, så se till att du verkligen gör det. Om du har fått förmågan att ge till den som behöver, så gör det med ett generöst hjärta. Om du har fått förmågan att leda andra, så ta din ledaruppgift på allvar. Och om du har fått förmågan att visa medlidande med andra, så gör det med glädje." I texten fortsätter ordet och säger att vi ska avsky det onda och göra det goda, visa varandra äkta kärlek.

Jag gillar Kärnbibelns uppläggning om praktisk kristendom i församlingen.Kärnbibeln har då lagt upp det så att man säger om profetians gåva att den ska användas i proportion till tron. Om tjänandets gåva att det är en praktisk tjänst, undervisningens gåva ska användas för att lära ut. Gåvan att uppmuntra är att trösta, hjälpa, komma till någons sida. Gåvan att frikostigt dela med sig handlar om att fylla andras behov, ge gåvor och att det ska ske utan baktankar. Gåvan att leda, leda med  engagemang. Barmhärtighetens gåva ska visa medlidande, sympati och göra det med glädje. Vi betjänar varandra med de andliga gåvor vi fått och enligt texten här handlar det också om praktiska gåvor då vi gör det i glädje och tacksamhet, ledd av Anden. Att praktiskt tjäna kan enligt min mening också vara att städa församlingslokalen, att se och sköta om trots att ingen begärt det. Se till att saker och ting finns på plats för att vi gärna gör det i kärlek till Gud och för att det är till nytta för församlingen.

Praktisk kristendom handlar om kärlekens inneboende drivkraft. Detta kan visa sig så att vi har omsorg och gärna hjälper, vilket jag tror att de allra flesta av oss också vill göra, enligt den gåva fått från Gud. Vi underordnar oss överheten, ledare och beslutare i samhället, och strävar efter att hjälpa den svage. (Mark. 9:41 "Ja, jag försäkrar er, att om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör mig, Kristus, så ska han få lön för det.”), när vi gör det med glädje och ledd av Anden att utföra detta.

Bibeln ger oss de grundläggande orden, men eftersom vi inte lever på bibelns tid kan det underlätta mycket att få förklaringar som gäller för vår tid utgående från grundtexten. Alla detaljer kan inte rymmas med i bibeln, i så fall skulle den inte kunna läsas, men tjänstegåvor och lärare, de som kan sin bibel, kan ge ss förklaringar. Joh. 21:25 "Jesus gjorde också mycket annat, och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva!"