Må vi lägga av allt som är oss till hinder

 

Hebr. 12:1   Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. (1917 års övers.)

Hebr. 12:1-2 När vi nu har hört denna långa lista av människor som höll fast vid sin tro på Gud, låt oss då i fantasin se dem stå omkring oss och uppmuntra oss, när vi springer på trons löparbana. Låt oss göra som de gjorde och kasta av oss allt som hindrar oss, all synd som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss springa med uthållighet mot målet,  där Jesus står och väntar. (NLB)

Det finns saker i våra liv som hindrar oss från att gå fullt ut med Gud. Vi kan vara medvetna om hindren men ändå ha svårt att veta hur vi skall ta oss över dom. Gud har satt tjänare i sin församling till att förmana och visa på rätta vägar. Hörde en person tala om hur evangeliet har blivit så urvattnat i våra församlingar, att allt vad Jesus gjorde och sade borde komma fram. Om vi enbart riktar in oss på Jesu kärlek saknas något, Jesu förmanade också ständigt.

Hebr. 12:5-6 Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig,  för den Herren älskar tuktar han  och han agar var son  han har kär.

  Det kan göra ont att höra en förmaning då hindret känns så väldigt högt och vi inte vet hur vi skulle kunna ta oss över. Vi får börja göra omvärderingar i våra liv, hur tänker vi och hur talar vi. Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Eller bli omplanterade, som en syster sa, dvs omvända. Att ödmjuka sig inför Gud och inför människor kan kännas förödmjukande, men leder till ett sådant sinnelag som Gud önskar se hos oss. Och tänk hur underbart att han älskar oss så mycket att han vill fostra och se oss växa till. Han är den som verkar i vår vilja och vår gärning så att hans goda vilja får ske, detta är vad vi skall be om och att han låter den helige Ande påminna oss om hur vi bör göra för att hålla oss helgade i varje situation.

Hebr. 12:10-13 Men när Gud fostrar oss är det alltid till vårt bästa, för hans fostran leder till att vi blir lika Gud, han som är helig. All tillrättavisning känns smärtsam och obehaglig just för stunden. Men om man lär sig av tillrättavisningen leder det till att man kan följa Guds vilja och leva i frid både med honom och med människor.  Låt därför Gud fylla er som är svaga med ny kraft.  Se till att ni lever efter Guds vilja, så att ingen av er vacklar i sin tro och går under, utan blir stark igen. (NLB)

 

Jag förlåter dig

         

 Vi talar ofta om att BE om förlåtelse men mera sällan om att GE förlåtelse till någon. Vi behöver få höra att vi är förlåtna när vi gjort något fel, det ger en sådan lättnad åt själen. Det handlar om munnens bekännelse, ungefär att "jag ger dig fri", "jag förlåter dig", "du är förlåten, du kan gå fri". En tung börda kan falla av. Skav i hjärtat kan den få som inte fått höra att man är förlåten, man har bett om förlåtelse till någon, men har man blivit förlåten? Ingen skall behöva gå och fundera: "Har jag egentligen fått förlåtelse?" Om man inte är säker på att det finns förlåtelse kan det vara svårt att öppna sig, tyngden kan finnas kvar  i så många år att den andra personen kan ha glömt bort det hela.

 Frank Mangs, minns kanske inte korrekt, men han berättar om att han hade agg mot en person och hur han gick till denna person, som talat mycket illa om honom, och bad om förlåtelse för sitt agg. Då kände Frank sig fri, även om han inte fick ta emot någon förlåtelse då så hade han gjort sin del. Många år senare träffade han igen samma person, denne kom då och bad Frank om förlåtelse, och Frank sa som det var att han förlåtit honom för längesen.

Så var det för Frank. I andra fall kan det vara så att du ofta träffar den person som inte bekänt att du är förlåten. Det uppstår åter och åter nya incidenter och du vet att det inte går att diskutera saken eftersom personen vänder saken mot sig själv i sådana fall och blir ett offer. Då blir situationen så mycket svårare. Gamla sår bli igen upprivna, saker som aldrig fått nåt svar.

Jesus har ofta blivit så stelt religiös presenterad inom kristenheten, det finns mycket som inte står att läsa om honom i bibeln. Jag tror att Jesus lekte med barnen, skojade med ungdomarna och hjälpte de gamla. Att han var precis som oss vanliga människor, fastän Guds Son och helgad som sådan. Jag tror också det var viktigt för honom, som förstod människors tankar, att han ville de skulle få veta om att de var förlåtna: Mark. 2:5 "Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

Jesus säger att vi ska fortsätta ge vår förlåtelse, om och om igen, även om vi själv inte fått den. Sådan är Guds kärlek, den som vi behöver växa i tills det inte längre gör ont. Vi ska aldrig hålla tillbaka en uppmuntran, vi skall med munnen bekänna det vi uppskattar, inte bara tänka det. Vi skall aldrig tänka att den personen nog förstår hur jag känner ändå, eller nog förstå att jag förlåtit fastän jag inte sagt det. Vi kan inte läsa någon annans tankar, munnens bekännelse är alltid det som gäller. Det Jesus säger till oss skall vi också säga till andra: "Du ÄR förlåten".