Varför är vi så ovilliga?

Ibland kan man undra varifrån vår ovillighet kommer. Israels folk var inte alltid villiga att göra enligt Guds anvisningar, Thomas tvivlade och vi kan alla vara både ovilliga och tvivlande och t.o.m. ifrågasättande.
Neh. 9:17
De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört. I stället gjorde de uppror och utsåg en ledare som skulle kunna föra dem tillbaka till slaveriet i Egypten! Men du är en förlåtande Gud, som alltid visar nåd och barmhärtighet. Du överflödar i kärlek och ditt tålamod är stort. Därför övergav du dem inte.

Den som inser hur någonting kommer att gå får inte alltid gehör av omgivningen och till sist kanske man ger med sig för lugnets skull. Sedan visar det sig att den som varnade faktiskt hade rätt. Det hela kanske kunnat gå riktigt illa i och med att man inte ville följa anvisningarna och nu har man själv kunnat se att det inte var någon bra idé att genomföra sin vilja, det var obetänksamt. Varför är vi då sådana att vi inte respekterar den som avråder?

Israels folk utsåg en ledare som kunde föra dem tillbaka till slaveriet! I människan finns en egenvilja, en lögn om att det inte kan vara sant det som det varnas för eller något som utlovas. Vi vill själva pröva och ändå se om det går. Säkert hade vi kunnat räddas från mycket ont om vi bara stillat oss och lyssnat till Guds varnande ord och hans röst, han som alltid vet vad som är bäst för oss. För det vet vi ju faktiskt inte själva.

Det goda i det hela är att Gud är en så förlåtande och barmhärtig Gud, att han alltid har sånt överseende med oss när vi trotsar och vill gå våra egna vägar! Han skall aldrig lämna oss eller överge oss.

En öppen himmel

Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen. Joh. 1:51 Jesu första lärjungar började följa Jesus och även Natanael träffade honom och trodde att han är Guds Son. Jesus sa till honom orden i bibelordet ovan och menade att Natanael trodde för att han berättade att han redan sett honom under fikonträdet innan han kom, men "Större saker än så skall du få se". Jesus gav löftet om en öppen himmel och änglauppenbarelser.

Ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Det finns en förbindelseväg mellan jorden och himlens härlighet. Jesu är vägen mellan människorna och Gud. Det var Natanael som tilltalades i bibeltexten ovan, men orden gäller alla oss som är Jesu lärjungar. Det finns en öppen himmel för oss och vi kan få uppleva Guds härlighet genom Jesus och den helige Andes beröring. Vi skall kunna se änglasyner och få uppenbarelser, det skall kunna bli en öppen väg mellan himlen och oss. I Jesu närhet och under den helige Ades kraft och smörjelse är allt möjligt. Be om den helige Andes beröring och närhet, erkänn behovet och törsta efter Gud så skall det komma.

Kommer Gud eller familjen först?

Under ett bönemöte ställde böneledaren rubrikens fråga. Vi skulle fundera över den. För mig kom ändå svaret direkt: "Gud"! Naturligtvis kommer Gud först. Eftersom frågan var ställd så att jag först tänkte på relationer.
Men liksom med allt annat så kan saker ha flera sidor, aldrig bara en. Någon tänkte på frågan ur tjänstesyfte, skall man lämna familjen för församlingens skull? Någon frågade sig: "Vad skulle Gud säga?" Och det är första frågan till mig, vad skulle Gud, dvs Guds ord säga i den här saken, det är ju genom bibeln han talar.

Det första jag tänker på är att Gud kände mig redan i moderlivet (Ps. 139:13,16), han såg mig medan jag var ett foster, ingen människa hade då ännu sett mig. Det andra är att jag inte gick till en människa för att bli frälst (räddad) och en ny skapelse. Gud kommer först, bara han kan frälsa. (1 Joh. 4:14)
Och det tredje exemplet från bibeln är Rut, som lämnade sitt folk och sin fädernestad för att följa sin svärmor Noomi. Då tror jag inte att det i första hand var Noomi det berodde på. Rut kom av ett annat folkslag med avgudar, jag tror att hon ville först och främst ha Noomis Gud. Rut hade sett att inget är bestående i världen, deras män hade dött och inga barn fanns. Allting kan försvinna och förändras, människor och omständigheter. Det är bara Gud som består.

På morgonen när jag vaknar söker jag först Gud i ordet och bönen. Jag sätter Gud först. Och när jag gör det kan jag också bli välsignad i mina familjerelationer, liksom att mina barn och anhöriga kan bli välsignade för att jag först söker Gud. Vi kan få våra behov fyllda.
Matt. 6:33  Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Ords. 3:5

När allt hopp var ute hoppades Abraham ändå och trodde. Hans hustru var för gammal att få barn, men Gud hade lovat Abraham att han skulle bli fader till många, han skulle se på stjärnorna och räkna dem och lita på att Gud kunde ge honom en så stor avkomma. Och Abraham förtröstade på att vad Gud lovat var han mäktig att hålla, eftersom inget är omöjligt för honom.

Vi kan i livets olika skeden ibland uppleva att det som kommer emot av omständigheter är så svårt att det kan kännas helt omöjligt att situationen skulle kunna förändras. All vår väntan tär på tålamodet och ibland vill vi bara ge upp. Då skall vi lyfta blicken mot himlen och se på Jesus och vad han gjorde för oss på korset och sedan tänka på Abraham, att inget är omöjligt. Det kanske inte blir som vi föreställt oss att bönesvaret skall komma, men det är enligt Guds tankar, för att hans tankar är så mycket högre än våra och hans vägar så mycket bättre.

Vi skall också stå djävulen emot och inse att det är därifrån de negativa tankarna kommer, det är han som vill se oss nerslagna. Vi kan be om urskiljningens gåva så att vi kan förstå vad det verkligen handlar om. Vi näpser motstånd i namnet Jesus och pressar oss igenom det som tynger och Jesu blod skall vara vårt beskydd.