Lyd den helige Andes maning

Nyligen under ett bönemöte kom flera gånger till mig Andens maning i slutet av mötet att jag skulle begära prästen i gruppen  be ut den prästerliga bönen över oss (4 Mos. 6:24-26). Strax kom andra röster i mitt huvud som sa att det kan du inte göra, det är inte du som leder den här samlingen. Men erfarenheter under årens lopp har lärt mig att det är viktigare att lyda Andens maning än de tankar som fienden kommer med. Det är inte alltid jag mött positiv respons när jag gör det, men jag vet att det är viktigast att lyda Gud, även om Andens maning känns svag.

Denna gång fick jag genast positiv bekräftelse. Någon sa att oj, den här bönen ber man nu överallt och på alla språk. Också mötesledaren kom efteråt och sa att samma sak hade kommit till henne men tankarna hade gått att hon inte kunde göra det, men du var modig sa hon. Jag är inte modig men som sagt, vi skall vara frimodiga när Anden manar oss och det är aldrig fel att be någon tala ut Guds ord. Just angående den aronitiska välsignelsen och som jag tycker, när en äldste eller präst ber ut den, vilar det en sådan välsignelse från vår Herre. Så tala också du frimodigt ut när Anden manar dig att säga något och tänk att det är inte för din egen skull du gör det utan för att det skall komma andra till del och för att det är viktigare att lyda Gud än människor.

Fattigdomstänkande och tankefästen

Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.Fil 4:7

Något som säkert är typiskt för de flesta i generationen från början av 1900-talet är sättet att spara, åtminstone här i Finland, eftersom man har levt under krigstiden med alla dess begränsningar. Tankarna har gått att vi måste spara, det kan igen komma svåra tider och vi kan behöva våra saker. Bankkkontot kan uppvisa höga summor men ändå förmår man inte använda sig av det utan fortsätter använda gamla, dåliga saker och uppnötta kläder. Medan man samtidigt ger bort sina fina virkade och på annat sätt tillverkade saker och kanske dyrbart arvegods till sina barn eller andra anhöriga. "Ta det här du, vi behöver det inte"!

Det kan kännas svårt för barnen när föräldrarna inte kan unna sig det goda, sätta finduken på bordet och använda de nya lakanen du gett till dem. "Nej, det blir bara smutsigt". I vårt tidevarv kan vi säga att det motsatta råder. När man tröttnar på en sak sätter man ut det på loppis till ett billigt pris och köper sedan nytt. I båda fallen, äldre som yngre, kan det handla om tankesfästen.

Gud lovar att han skall av sin rikedom ge oss allt vad vi behöver. Vi kan unna oss att använda det han ger till oss, med vishet. Samtidigt kan vi tänka på dem som ingenting har och dela med oss. Han skall aldrig lämna oss eller överge oss. Vi skall inte behöva sakna kläder på kroppen och "det är saligare att giva än att taga".