Vi springer vidare

 Låt oss löpa vidare detta årsslut mot målet som Gud har för oss. Han som ger oss kraft, styrka och uthållighet ska förse oss med vad vi behöver. Utan hopp blir vi uppgivna, men i Jesus Kristus har vi vårt hopp.

Hebr. 12:28  Vi tillhör Guds eget folk och har byggt våra liv på den eviga grund som aldrig ska försvinna. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill. Vi bävar inför Gud och ger honom äran.

När svårigheter kommer emot och allt kan kännas nära oöverkomligt, då överlåter vi allt till Gud. Bekänner att i egen kraft klarar jag inte av detta, jag behöver dig Gud. Han vill hjälpa den som ropar till honom och fylla med ny kraft och uthållighet. Han kan ta oss över mållinjen. Även om vi stapplar och faller så lyfter han oss upp. Når vi ser framåt och ser på honom kan vi fyllas av nytt hopp.

När jag var barn lärde jag mig cykla på en stor cykel, med näsan ovanför styret. Min far sa att jag kommer aldrig lära mig cykla fast grannbarnen kunde. Då tog min kloka mor fatt baktill i cykeln och sa hon skulle hålla i, men jag fick inte se mig tillbaka utan bara fortsätta rakt fram. Så gjorde jag, tittade framåt och cyklade på, fortsatte fastän jag inte kunde höra hennes steg, tills jag kom till vägens ände och steg av. Vände mig om och där långt borta stod mor och skrattade och sa att jag kunde. På samma sätt ska vi se på Jesus, inte se på omständigheter runtom, bara fästa blicken på Jesus och lyssna till hur den helige Ande manar oss pressa framåt för att vinna seger i livets lopp.

Fil. 3:12-14  Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus.  Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför  och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. 

 

 

Begränsad frihet

 

Har du nångång känt driften av att göra och forma något och sedan fått motstånd och begränsningar. Trots att det här är något som kommit som en gåva från Gud, en kreativitet. Man har inte haft förtroende för dig och inte litat på att du skall klara av att göra det trots att du gjort liknande saker många gånger förr.

I Guds rikes arbete är det inte alltid så lätt att få användning för sina kreativa gåvor. Det finns människor som sätter stopp eller vill begränsa därför att man inte förstår och inte ser bilden. Helt enkelt att man inte har kunskap i ämnet. Det betyder förstås frustration för den som inte får använda sig av sina resurser och i slutändan om det går riktigt illa att man helt enkelt lägger sin gåva åt sidan. Att begränsas eller inte få använda sina gåvor i frihet kan upplevas som en stor sorg och smärta.

Naturligtvis skall allt vi gör vara under Guds kontroll, men inte under människors. Gud säger i sitt ord hur han vill ha saker och ting gjorda, det finns ett svar på allt. Vi skall inte förstöra utan bygga upp. Bygga upp varandra med det vi gör och bygga upp Kristi kropp. Uppmuntra och stödja varandra. Låta allt bli till välsignelse. Göra allt vi kan för att komma med frid, om det så måste innebära att vi får ge upp det vi känner att vi velat göra. I sin tid kommer Gud att ge oss nya möjligheter och finns det inte utrymme på en plats kanske det finns utrymme någon annanstans. Om saken du fått på ditt hjärta är från Gud så kommer han att låta dig få flöda i din kreativitet. 

Gud själv är kreativitet. Han har gett en del människor konstnärliga gåvor, uppenbarelsetältet utsmyckades enligt Guds anvisningar. Andra har fått musikaliska talanger osv. Han har gett dem till att användas och bli andra till glädje.

2 Mos. 31:1-7 Herren sade till Mose: Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam.  Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk,  så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar,  slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten.  Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag gett vishet i hjärtat att utföra allt som jag har gett dig befallning om:  uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet.

 

 

 

Vad är sanning och vad är Sanningen

 

Vad är egentligen sanningen? Det var något jag frågade mig som nyfrälst. Någon hade sagt till mig att sanningen skulle göra mig fri och jag undrade mycket över vilken denna sanning kunde vara då jag bara fick den som ett allmänt begrepp. Det finns så många sanningar i världen och vi kan mena oss äga sanningen också inom kyrkan. Ingen berättade för mig att det är Guds ord som är Sanningen.

Joh. 17:17 Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning

Vi kan tro oss äga sanningen i en främmande religion som utövas eller att vi ska kunna verklig frid i något annat som inte heller kommer från Gud. Inom kristna kretsar kan man bråka om vad som är den riktiga sanningen i Guds ord, man tolkar olika. Det är bara Guds Ande som kan leda och forma oss så att vi finner den verkliga Sanningen. När vi söker och hungrar efter Guds, Skaparens ord, så kommer vi att hitta det.

Ps. 119:86 Alla dina bud är sanning.

Joh. 14:6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig".

1 Joh. 4:6  Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande

Joh. 8:31-32 Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria".

Vi är olika, jag behövde få höra Guds ord för att förstå Sanningen. För någon annan kanske det räcker med sanningen som ett allmänt begrepp. Må var och en bli välsignad i sin sanning och det blir vi när Jesus som är Ordet självt bor i våra hjärtan, så att vi kan höra vad Guds Ande vittnar om Gud.

 

Gåvor och arv

 

Rom. 11:29  Om Gud ger oss något gott, eller inbjuder oss att tillhöra honom, så ångrar han sig inte och tar det tillbaka.

Det närmar sig jul, den tid som är gåvornas tid. Vi ger och vi tar emot. Det är meningen att det skall vara en glädjens tid. Det är bra med gåvor men den allra största gåvan är att ta emot det Jesus gjort för oss då han gav sitt eget liv för vår frälsning. Gud har erbjudit oss det  allra dyrbaraste arvet, en plats i himlen, vårt namn skrivet i Livets bok. Det är det dyrbaraste att eftersträva och när Gud kallar oss sina barn och ger oss gåvor så kommer han aldrig att ångra det.

I denna värld blir det lätt släktstrider när arvet skall delas. Man vill gärna ha allt av en släkting, eller kanske make/makas släkting, trots att man knappt besökt den personen under dennes livstid, men när arvet skall delas är man genast mycket mer släkt. Något den världsliga människan sällan tänker på är att ingen av oss kan ta något med oss den dagen vi dör, hur avundsjukan än sliter och man tycker att vad någon annan fått borde tillhöra mig. Hur mycket viktigare är det inte då att försäkra sig om en plats himlen, något av evigt värde. Kanske har man sällan umgåtts i bön med Gud eller i samvaro med de kristnas gemenskap, inte tagit emot Guds gåva att bli hans barn och ändå menar att vi har rätt till en plats i himlen. Om vi förnekar Gud så är vi tyvärr inte arvtagare, vi behöver först bekänna vår tro och sedan ta emot Jesus i hjärtat. Om vi gör så blir vi det rikaste en människa kan bli i denna värld!

Jesus kom till världen, inte för att fördöma någon, men för att vi skulle vinna frälsningen och få evigt liv. Bibeln säger att det är bara genom vår Frälsare Jesus Kristus som vi kan få tillträde till himlen. Om du inte redan är ett Guds barn kan du denna julhelg ta emot Jesus i dit hjärta, den bästa julgåvan du  någonsin kan få!

Nådegåvor och tjänstegåvor

 

Rom. 12: 6-8 6 Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron,  att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran,  att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

Ef. 4: 11-12 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare,  för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. 

Vi har inte alla en tjänstegåva, men alla har vi fått olika gåvor från Gud när vi tagit emot Jesus i hjärtat och blivit Guds barn. Sedan gäller det att växa i dom gåvorna och utvecklas. Bibeln säger att vi skall be om att kunna profetera och om vi inte har tungotalet kan vi be om den gåvan. Gud ger villigt åt den som ber. 

Det som jag märkt kan stöta på problem är att man ibland ser det som en "fin sak" att bli en tjänstegåva eller att ha begåvats med "finare" nådegåvor". En annan sak är att tjänstegåvor och andliga nådegåvor kan få så strikta uppdelningar. Jag tänker då på att vi alla skall kunna profetera fastän vi inte är profeter, alla ska vi kunna lära våra medmänniskor något på vägen utan att för den skull ha lärarens gåva. Alla kan vi älska att se människor komma till frälsning och vilja be för dem fastän vi inte är evangelister. Vi kan leda människor in i tron och in i församlingen, ta hand om dem utan att vara herdar. Och sen den tjänstegåva som det tidvis förekommit diskussioner och många stridbara tankar om, nämligen aposteln.

Jag har sett herdar som predikat i andra församlingar och på olika sätt kunnat hjälpa dem eller bönegrupper att småningom bilda en ny församling. Det betyder inte att de skulle ha apostelns tjänst, men att de ändå kan ha en apostels hjärta för församlingen, åka ut och be för människor.

Vi skall alla, om viljan finns och Gud har lagt det i vårt hjärta, kunna trösta och förmedla kunskap, pröva olika andar och kunna särskilja dem, visa barmhärtighet och be för sjuka, dela ut gåvor. Tänk så härligt att få leva och leverera i Guds rike, känna Guds Ande verka genom oss i de gåvor Gud gett till oss. Jag tror att varje kristen gärna vill vara en sådan utgivande person.

Är det sant?

 Dan. 3:14 ”Är det sant att ni, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene statyn som jag ställt upp?

Nebukadnessar skulle dyrkas och den som inte gjorde det kunde mista livet. De kritiserades för det som dom stod för. Ofta kan vi höra att de som förkunnar ordet får utstå kritik. Ibland kan det också ha kommit in någon fel förkunnelse och naturligtvis behöver sådana fel rättas till, men det gör vi inte genom att kritisera och döma ut hela den personen. I stället kan vi be att Gud "leder honom på rätta vägar för sitt namns skull". Vad hjälper vår kritik om vi inte talar med personen det gäller. Gud har heller inte satt oss att döma utan domen är hans. Om vi sedan tänker att den övriga förkunnelsen är riktigt bra, så varför inte ta vara på det som är gott och lämna det övriga, det som vi inte håller med om. Gud har inte satt oss att förbanna, utan att välsigna.

I övrigt om kritik kan vi säga att aldrig tala bakom en persons rygg utan i stället gå och tala med den personen och reda ut saker och ting. Be och söka Guds ordningar i Hans ord. Vi kan också alltid fråga oss om det verkligen är sant, att det är som vi tror. Vi borde aldrig lägga ord i en annan persons mun och tala så om den personen. Det är hemskt att någon talar bakom ens rygg, men ännu värre när det är ett falskt vittnesbörd och Gud säger ju i sina bud att vi inte skall göra så.

Vi kan bara bygga upp varandra i församlingen genom att tala det som är gott, uppmuntra och stödja i olika situationer. Det är tungt att bära bördan ensam och det skulle aldrig en församlingsmedlem behöva göra. Om man aldrig hör av sig, aldrig frågar, hur vet man då hur den personen har det. Alla lemmar i kroppen skall ha omsorg om varandra. Gemenskap är en viktig sak, en pastor sa att vi borde bjuda hem varandra så att vi verkligen lär känna varandra, det gör vi inte om vi bara går in före mötet och ut efteråt. Då blir det bara tal bakom ryggen och gissningar. Men vi kan träffas i en mindre grupp med dom vi har förtroende för.

1 Kor. 12:24-26 Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra.  Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. 

 

Högsta vinsten

 

Fil.1:20-21 Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör.  För mig är livet Kristus och döden en vinst. 

Människan i  världen längtar ofta efter att vinna stora summor på spel, någon fastnar i det och slutar med stora skulder. Den högsta vinsten en människa kan få är att få sitt namn skrivet i Livets bok. Ingen större vinst kan vinnas, det är det som ger människan hopp och framtidstro. Ska vi då vänta på att få dö? Nej! Medan vi lever här på jorden skall vi sträva efter att gå på Guds vägar och hålla oss till hans sanningar. Om vi stapplar och faller reser han oss upp igen, ingen människa är felfri. Vi kan sträva efter att bära frukt i Hans rike, hjälpa den svage, besöka den sjuke, se människor öppna sitt hjärta för Jesus. Alltså göra det goda. Och under tiden glädja oss över att få vara ett Guds barn, som får leva i honom och hans kärlek. Han som överskyler all synd och hjälper oss framåt.

1 Joh. 2:5  Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 

Glädje över att Jesus frälst mig och räddat mig för evigheten, att jag får träda in i Hans ljus och rike den dagen mitt liv på jorden är slut. Tacksamhet att Gud godkänt mig, trots att jag är den jag är. Trygghet i den helige Ande som leder mig dag för dag. Detta är något som tillhör oss alla. Om du inte redan tagit emot Jesus i ditt hjärta kan du göra det nu, ta emot den högsta vinsten, ett liv med Jeus i himlen den dag ditt liv tar slut. Räddad för evigheten. Enklast kan du göra det så att du högt ber:

"Jesus, förlåt mig allt jag gjort fel, rena mig med ditt blod. Jag tror att du är Guds Son och jag bekänner dig som herre i mitt liv. Tack att du har räddat mig, att du har frälst mig".

Bli fri vid Golgata kors

 

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen.

Ett frö har en stor potential. Det innehåller allt som behövs för att bli den planta det var tänkt att bli. Också vi har från början de anlag som behövs för att bli det Gud tänkt att vi skall bli. Vi vet ändå att det är mycket kamp utefter vägen för att bli sådana. Det finns så mycket i oss alla som gör det motsatta. Som Paulus sa att det jag inte vill det gör jag, men det jag vill dvs Guds vilja, gör jag inte för att det egna i mig står emot. Medan vi växer på vägen önskar vi nog alla att bli fria från det som drar ner oss i dyn, så att vi inte kan bli det Gud skapat oss till. Det kan vi inte heller, det är bara Jesus som kan förvandla och sätta oss fria. Egna prestationer och försök hjälper föga.

Då får vi komma till Golgata kors. När djävulen sänder sina brinnande pilar och vill få dig att tro på hans lögner, påminnelser om misstag i ditt tidigare liv, misslyckanden och felaktiga beslut, saker du skäms över. Där vid korset får du och jag lära oss vad verklig kärlek är, agape, att Jesus har tagit allt det där som jag bett om förlåtelse för, som jag ångrat. Där får jag säga till Anklagaren: "Gå bort från mig du onde, Jesus har tagit allt på sig, han gjorde det till sitt, du får tala med honom om det". När vi gett våra misstag till Jesus, för att han älskar oss och vi honom, då finns det inte längre något att anklaga oss för. All vår skuld blev lagd på honom för att vi skulle få frid Jes. 53 Kristus vill se oss leva i frihet, lösta från bojor den onde vill lägga på oss, vi får tacka Jesus för den seger han vann över sådant, på Golgatakorset! Han skall ha all ära!

Att höra med hjärtat och se med Jesu ögon

 Vi brukar tala om att vara introvert eller extrovert. Till vilken grupp räknar du dig höra? Själv vet jag att jag hör till de introverta. För min del ter det sig så att jag ofta i den offentliga församlingen blir sådan att jag varken hörs eller syns. Men det behöver inte vara så, den introverte kan också vara synlig. Om man inte syns eller hörs i församlingen kan det lätt bli så att man, om man är känslig, lätt kan känna sig "onyttig" i församlingsgemenskapen.

Om du hör till den som känner sig oanvänd så har jag en tröst till dig. Det var en förkunnare som "besökt" det himmelska och han fick där berättat att allt vad gott vi gör blir sett där. Det har inte att göra med vad vi kanske skriver på Facebook och som får det att låta som att vi är nåt speciellt, utan det handlar om hjärtat. Människor du hjälpt i det tysta, det att du brytt dig om och sett din medmänniska i nöd, allt sådant. Att du gått till den ensamme. Ja, t.o.m. dina goda tankar, det ser Gud och noterar. Det handlar inte om att vi skulle behöva prestera något inför honom utan om det uppriktiga hjärta som agerar och sträcker sig ut mot en medmänniska och det handlar om bön. 

Samma förkunnare talade om att HÖRA med hjärtat och SE med Jesu ögon, se med medlidande och barmhärtighet på våra medsyskon på vägen. Det är inte som med det fysiska. Om vi inte syns och hörs i det fysiska så kan vi ändå synas och höras i det osynliga bland änglarna och i vår bön i tungor kan vi i innerlig bön "se" änglar skickas ut på Guds befallning. En dag i himlen skall vi få vår belöning, vi behöver inte vänta på den här på jorden. Och vi kan tjäna den sanne guden på olika sätt, både som extroverta eller introverta, alla älskade av honom som skapat oss.

Matt. 25: 34-36 Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.  För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.  Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 

Matt. 25:21  Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 

 

Himmelrik

 

Tar mig friheten att använda det tema kanal 10 har för sin kampanjvecka, som rubrik. Som jag tidigare skrivit är undervisning om himlen något jag under tidigare veckor bett om att få. Gud svarar när vi ber. Via kanal 10 har jag redan efter onsdag kväll fått så mycket god undervisning, bland annat med Dan Johansson och Sven Bengtsson. 

Något annat jag verkligen uppskattar är en undervisning och vittnesmål om himlen med Bill Stenberg. Han lever inte mera här på jorden, men hans undervisning lever. För den som är intresserad finns det att lyssna på youtube. Det är så gripande berättelser och hälsningar Bill har att berätta om när han i anden rycktes upp och fick se sådant vi annars  inte kan se och höra. Det är ord av tröst och hopp, men även om hur betydelsefulla våra böner och gärningar är här på jorden och den betydelse de får i himlen.

Något som starkt berör hjärtat är tanken på hur stor GUDS NÅD är över oss som tror och bekänner Guds Son som herre över våra liv. Vi vet nog alla att vi många gånger sagt eller gjort saker som kan kännas oförlåtliga och ändå kan bli förlåtna. Tack vare Jesu blod som utgöts för oss, till syndernas förlåtelse. När vi en dag kommer inför Guds domstol, som alla mänskor en dag skall ställas inför, så kommer vi inte att dömas. Och det är nåd! En nåd så stor, så stor!! Tänk att Jesus tog alla våra smärtor, svagheter och misslyckande på sig. Vi får se fram emot att föras från paradiset, himlens förgård, in i Faderns himmelrike med all dess härlighet och kärlek. En evighet att vänta på. Men just nu behövs vi som hans redskap på jorden för att förmedla denna sanning till den som ännu inte kommit till tro och Gud han hör alla våra böner. Amen.

Himlen

 

Himlen har för mig tidigare varit något avlägset, något som gamla människor längtat till. Jag har inte kunnat förstå alla dessa sånger om himlen utan tänkt att vi lever ju här och nu och vill se många frälsta innan den dagen kommer. Sen har det kommit till mig att jag behöver lära mig nåt om himlen, försöka förstå denna glädje och väntan på att en dag nå himlen. Så jag började be att Gud skall visa mig och lära mig om himlen, den plats där alla rättfärdiga skall bo tillsammans en dag.

När jag hade bett några veckor över denna min önskan så började jag få svar. En vis man, präst och författare, med namnet KG Larsson, som undervisade om paradiset och himlen. Han säger att vi inte kommer direkt till himlen när vi dör utan till paradiset, som en förgård till himlen. Detta gäller alltså den som tagit emot Jesus i hjärtat som sin Frälsare. Först efter Jesu andra återkomst då domen getts kommer vi att ryckas upp med honom till himlen. Fullt logiskt faktiskt. Ingen annan har stigit in i himlen än Jesus, som aldrig gjort någon synd. Joh. 3:13. Jesus säger till en av syndarna som korsfästes tillsammans med honom: "I dag skall du vara med mig i paradiset". Efter uppståndelsen då Jesus stigit ur graven sa han till Maria: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern". Det står ju också att vi alla en gång skall ryckas upp Jesus till mötes och först skall de döda uppstå. Jesus övervann döden och dödsriket. Angående paradiset talar också Paulus om det, en man som steg upp till tredje himlen, till paradiset. 2 Kor. 12:4

Det är mycket som inte är lätt att förstå, speciellt i Uppenbarelseboken.Vi har inte alla fått gåvan att undervisa men om vi har en hunger efter att lära oss mer kommer Gud att ge det till oss, alla kan vi söka kunskap hos Herren.

Ps. 65:3-5 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig. Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss. Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus. 

Jesus torkar våra tårar

 

Upp. 21:4 Han ska torka alla tårar från deras ögon, och döden ska inte finnas mer. Det ska inte längre finnas någon sorg eller gråt eller plåga, för allt det som fanns en gång är borta.

Ibland gör det så ont. Ord, elaka ord, som sårar. Jag tänker på himlen där ingen gråt skall finnas mer, inga smärtor, ingen sorg. Jag gör som Gud befaller oss att göra, ber för och välsignar den person som sårat. Jag har inte råd att låta bli. Det är den andra personen som mår dåligt, som släpper ut sitt avund och sin missunnsamhet. Vet att jag behöver inte må dåligt för den skull.

Jag har inte råd att låta mig störas av denna bitterhet, det finns saker som skall göras i Guds rike. Om jag låter mig uppslukas av omständigheter är det svårt att komma nära Gud och höra hans röst. "Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet" uppmanar oss bibeln. Det är så skönt att bara få flöda med i Guds smörjelse, ingenting för störa den strömmen av liv. Den onde vill se oss reagera på våra svagheter, våra svaga punkter, men vi skall stå djävulen emot, då växer vi i tron. 

Hebr. 6:12 Var inte slöa och likgiltiga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av allt det goda Gud har lovat dem.

Dyiga vatten

 

 Ibland stagnerar det i församlingen. Känns som att man står och stampar på samma ställe utan att någon förändring sker. Med det menar jag inte att det är något fel på det man gör, bara att det sker ingen tillväxt. Och om ingen frukt kommer åstad av det vi gör stannar allting av. Visst, det behövs mycket bön och uthållighet, men jag tror också att vi ibland kan behöva förnya oss.

När man länge stått och stampat på samma ställe blir det som ett dyigt vatten, det är svårt att få till en friskhet i sådant vatten. Det är svårt att ta sig ur ekorrhjulet. Om man då flyttar på sig, så att säga "stiger ur pölen" så kan det vara en hjälp till förändring. Hur man sen stiger ur den pölen kan förstås vara olika. I alla fall inte genom att överge sin församlingsgemenskap, men kanske genom att förenas med andra i samma situation. Eller att flytta på sig. Vi lämnar inte Gud, han sitter inte fast i vår församlingslokal eller kyrka utan han kan flytta på molnstoden om det behövs. Kristus är huvudet och där kroppen är finns Gud, där två eller tre är församlade i hans namn. Vi får rådfråga Herren om vi vill ha förnyelse och böja oss inför honom. Fråga efter det friska vattnet.

2 Mos. 33:7-10  Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.  Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade kommit in i tältet.  Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose.  När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält. 

 

 

Ge bekräftelse

 

Vi vet att bekräftelsebehovet i dessa tider har blivit stort genom att man söker det i gillanden på Facebook, Instagram eller på annat sätt. En person med svag självkänsla söker bekräftelse på olika sätt. Vi vet att vårt värde finns genom att Jesus Kristus bor i oss, men ibland är det också bara skönt när någon ser en, att man vet att man lever och att man är godkänd. I en församling är det tilldragande för nya människor om folk hälsar och talar med en, man känner på så vis att man blir inkluderad. Vi är alla olika och har olika behov av bekräftelse, för den som upplever utanförskap och ensamhet kan bara ett hej eller en klapp på axeln betyda mycket.

Jag vill vara en person som ser människor, som inte vill låta någon sitta ensam. Jag vill vara en som ger bekräftelse. Det finns så mycket av negativa ord i världen så när vi ser något vi upplever som positivt skall vi inte hålla tillbaka utan låta personen få veta det. Ingen kan läsa våra tankar. Ett vänligt ord är aldrig tungt att säga, som att "vad du är fin i håret", "du har så vacker jumper", "jag trivs i ditt sällskap". Eller fråga hur personen har det i dag, om den är sjuk säga att jag kan be för dig. Kanske bara lägga en hand på axeln eller sätta sig ned bredvid personen. Vi kan inte veta hur mycket vår respons betyder för den människan men Gud Fader i himmelen vet och sätter tummen upp, han gillar.

Matt. 25:40 Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.

 Jag försäkrar er, att när ni gjorde detta för någon av mina minsta bröder och systrar, då gjorde ni det för mig! NLB

En rätt fasta

Jes. 58 talar om en rätt typ av fasta. Vi kan fasta på många olika sätt, det behöver inte alltid handla om matfasta, alla har ju inte heller möjlighet till en sådan fasta tex på grund av medicinering eller sjukdomar i kroppen. Att fasta är att avstå, vi kan avstå tv-tittande, att ständigt kopplas till sociala medier osv. Men den typ av fasta bibeln här talar om i Jes. handlar om att göra rätt och att hjälpa de behövande.

Ropa ut det högt som ljudet av trumpetstötar! Låt mitt folk få veta att de är upproriska!  Ändå uppträder de så gudfruktigt! De kommer till templet varje dag och är så angelägna att lyssna när min lag föreläses, precis som om de tänkte lyda den och inte alls föraktade sin Guds befallningar! De är så angelägna att tillbe på rätt sätt, och de verkar uppskatta gudstjänsterna i templet.  "Vi har fastat inför dig", säger de. "Är du inte glad för det? Jes. 58:1-3 NLB

"Varför fastar vi när du inte ser det? Varför späker vi oss när du inte märker det?" Men se, på er fastedag sköter ni era sysslor och driver alla era arbetare hårt. Ni håller er fasta med gräl och bråk, ni slåss med onda nävar. Ni fastar i dag inte på sådant sätt att er röst blir hörd i höjden. Jes. 58:3-4 SFB

Gud vill inte se oss hänga med huvudet när vi fastar, så att vår fasta skall bli sedd av andra människor. Nej, det är inför Gud, bara honom, vi skall komma med vår fasta och bön. Guds önskan är att vår fasta skall vara sådan att vi lossar orättfärdiga bojor och löser okets band. Att vi ber för den ofrälste och hjälper den lidande. Att vi ser till den ensamme, ringer eller besöker honom. Att vi hedrar vår fader och vår moder, visar dem aktning och respekt. Att vi ger mat till den som är utan och husrum åt den som inget hem har, ger av vårt överflöd till den som har det svårt, kanske sänder vårt bröd över vattnet. En typ av fasta där vi ger utan att tänka på oss själva, ger av vår tid och utan lön. Det är något som inte är bekvämt för oss, det handlar om att avstå. 

Varför ser du inte våra offer? Varför hör du inte våra böner? Vi har böjt oss för dig, och du har inte ens lagt märke till det!"Jag ska tala om anledningen för er. Ni lever i era syndiga nöjen till och med när ni fastar, och ni förtrycker dem som arbetar för er.  Vad har fastan för mening när ni fortsätter att strida och gräla? En sådan fasta tilltalar inte mig. Jes. 58:3-4 NLB

Jesus avstod allt när han gick i döden för oss. Fasta är att bli lite mer lik Jesus, att inte lägga ok på någon, baktala och peka finger och vad fördärvligt är. Det handlar också om att fira Herrens sabbatsdag till hans behag. När Gud ser att vi renar oss och avstår tid och pengar, ser i medkänsla på vår medmänniska, då vill han ge oss bönesvar när vi ropar till honom om hjälp. 

 Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen och ditt helande växa fram med hast. Din rättfärdighet ska gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.  Då ska Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, ska han säga: "Här är jag." Jes. 58:8-9 SFB

 

 

 

 

Barnens tänder skall inte bli ömma

 

Jag tittar på druvorna som börjar få färg. ännu är dom delvis sura, andra som hunnit mogna är söta, men alla innehåller dom frön som vi spottar ut. Jag tänker på bibelordet som talar om hur barnens tänder blir ömma då fäderna ätit sura druvor. Funderar först lite över vad det ordet kan betyda och bestämmer mig sedan för att läsa och se vad kapitlet talar om.

Jer. 31:29 SFB På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”

Jer. 31:29 NLV Man ska inte längre citera talesättet att 'barnen får betala för sina förfäders synder´

Rubriken för kapitlet är "Gud lovar att upprätta Israel". Halleluja! Har läst rubrikerna nu på morgonen, om ödeläggande bränder vid Jerusalem. Tusentals människor måste fly från sina ödelagda hem och fält. Vi skall be för Jerusalem och Israel att dess upprättelse kommer.

Jeremia hade haft en dröm och hans sömn hade varit behaglig (v.26) Herren lovade att hans nåd inte skulle vika ifrån Israel ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig". Gud säger att alla stammar och folk på den tiden skall erkänna honom som herre. Han skall ge Israel frid och ro, han älskar Israel med en evig kärlek och han lovar att bygga upp landet igen. Gud skall samla sitt folk från jordens yttersta ändar, han skall leda dem och föra dem till friska vattenkällor och förvandla deras sorg till glädje. När hans folk bekänner att de vänt sig bort ifrån honom så svarar Gud att Israel fortfarande är hans ögonsten. Israel skall börja söka efter Herren. Då skall man inte längre använda talesättet att barnens tänder blir ömma för att fäderna ätit sura druvor, att "barnen får dö för sina förfäders synder", utan var och en skall dö för sina egna synder. Så profeterade Jeremia.

" Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.  På den tiden kommer det inte längre att vara nödvändigt att man uppmanar varandra att lära känna Herren. Alla, både stora och små, ska verkligen känna mig då. Jag ska förlåta dem och glömma deras synder, säger Herren. (v. 33-34)

Frälsningen och löftena är för oss alla enligt det nya och bättre förbundet, så också för judarna. Genom Jesu dyrbara blod som rann för oss så att alla Guds barn kan få förlåtelse för sina synder.

 Den tid ska komma, säger Herren, när hela Jerusalem ska bli uppbyggt till Herrens ära, från Hananeltornet i murens nordöstra hörn till Hörnporten i nordväst och från Garebshöjden ända till Goa.  Och hela staden med begravningsplatsen och avstjälpningsplatsen för aska i dalen ska helgas åt Herren, och det ska också alla åkrar ut mot bäcken Kidron och därifrån till Hästporten och den östra sidan av staden. Staden ska aldrig mer bli intagen eller fördärvad. (v. 38-40)

Bön och lovsång öppnar portar

 Jes. 60:18 Du ska kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång.

 

Söndag och gudstjänstdag. Har du förväntan inför vad Herren skall duka upp? Vad förväntar du dig av gudstjänsten? Att den snart skall vara över så du får gå hem, att sjungandet skall bli snabbt gjort så du får höra predikan... eller längtar du efter den stunden i lovsången då du med hela din varelse och ditt hjärta får hänge dig till honom. Förväntningar kan vara olika.

Inför varje gudstjänst skulle det vara så att vi alla bad om Guds välsignelse över den. Att den som skall predika får bli smord och frimodigt kan predika det Gud lagt på hjärtat, att det sker en öppning. Det kommer nämligen motstånd från mörkrets sida när Ordet skall talas ut. Det Gud vill säga till oss är alltid viktigt och ibland kan det vara något speciellt han vill förmedla. Något vi absolut behöver förstå just för den tiden för att kunna gå vidare.

Så det börjar med bönen. Därefter kommer lovsången. Alla har vi olika tycke och smak när det gäller sång och musik, men det handlar inte om det inför gudstjänsten, utan om att våra hjärtan skall öppnas så att vi blir mottagliga för någons vittnesmål eller predikan. Om vi surar över sångvalet eller att vi bara fick sjunga ett par korta strofer, då stänger vi hjärtat för det Gud vill säga genom predikan. Och hur skall då vår tro kunna växa? Samtidigt stänger vi också för andras mottaglighet. Det bästa är när alla kan i lovsången öppna hjärtat för Gud och låta sig fyllas av förväntan inför vad han vill tala till oss genom den som predikar. Lovsången kan öppna portar som är stängda.  Då blir det lätt för den som skall  predika och det blir lätt att lyssna och förstå.

Så först bön inför mötet, sedan hjärtats lovsång. Då har vi gjort vår del för en välsignad gudstjänst där Guds härlighet kan möta oss och vi kan gå hem med en mättad ande. Med frälsningens murar som beskydd, redo för veckan som kommer

Jes. 60:19 Herren ska vara ditt eviga ljus, din Gud ska vara din härlighet.

Välsignad söndag! 

Manteln som sölades i blod

 

Har senaste veckan lyssnat på möten från Arkens Mirakelkonferens. Och blivit så välsignad och mättad! Det som starkast kommit fram är namnet Jesus! Jesus, Jesus, Jesus, och hur kan man då låta bli att bli fylld och upptagen av konungen? Tack, tack ni på Arken för budskapet!

Något som annars kommit till mig på sistone är det bibelord som säger att om någon ber mig om manteln så skall jag ge honom de kläder som finns under också. Det handlar om att älska alla människor, också den som skymfar eller gör mig till åtlöje. Luk. 6:29 Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom ta tunikan också.

Jesus älskar människan. Man slog honom och tog hans mantel, som sölades i blodet från hans sår. När vi ser Jesus avbildad på korset har han ett tygstycke på sig, men i verkligheten var han naken, han lät dem ta kläderna under manteln också. Vilken skam tänker vi, men det var för vår skull, och att han hängdes naken var för att fienden skulle komma på skam.

Det svåraste för oss alla,  skulle jag tro, är att bli utskämd och förnedrad inför andra människor. Men den som tror på Jesus och sagt ja till det han gjort för oss och den kärlek han visade när han själv förnedrades, behöver inte komma på skam. I stället skall vi stå upp för namnet Jesus, känna stolthet över den nåd som visats oss, att vi får kallas Guds barn. Det kan betyda att vi måste avstå saker, stå upp för Jesus och sanningen utan att blygas. Bekänna vår tro på honom. Omvända oss från synd och upptagenhet. Det enda som betyder något är att få bli använd just för denna tid som ett redskap för honom.

Allt som hör ofrid och strider till, manteln som sölades i blod, allt sånt ska brännas upp i eld, enligt Jes. 9. Friden skall bli stor tack vare Jesu lidande. Han har vunnit en evig seger och den som vill kan bli delaktig i den friden. Gratis, helt utan egen förtjänst eller medverkan, bara att ta emot det som gjorts för oss.

Låt din tanke förnyas

 

Nyligen hände något som verkligen fick mig att omvärdera saker och ting. Någon var intresserad av att se en olycksplats där en person omkommit, men också att se en gravsten av en tidigare begravd man. I vår tid med smarttelefoner och sociala medier har något mycket märkligt uppstått. När en olycka händer samlas folk för att kunna ta kort till att lägga upp på t.e.x. sitt facebook-konto, samtidigt som man hindrar räddningspersonal att slippa fram till olycksplatsen. Jag vet inte vad det är som fascinerar människan mest, om det är att vara först med nyheten eller om det är själva spänningen i det som hänt. I alla fall blir det som att öppna dörrar, en sorts dödskultur.

Eftersom jag just nu studerar ordet som handlar om sinnets förnyelse kände jag att jag behöver komma närmare Gud. Om negativa tankar och förväntningar upptar mitt sinne blir det svårt att höra Guds röst. Jag var i en situation där jag skulle behövt Guds vishet och varnande röst. Vanligtvis vänder jag mig i bön en halvtimme varje dag, där jag ensam är inför Gud. Denna dag hade jag inte gjort det. En god vän till mig hamnade i en olycka där jag skulle ha kunnat varna henne om jag varit uppmärksam. Rom. 8:1 säger att ingen fördömelse finns för dem som är i Jesus Kristus. Jag bad om förlåtelse för min miss och fick mig samtidigt en lärdom, nämligen hur betydelsefulla våra böner är. Jag borde aldrig tänka att bönen inte är så viktig, för det är den visst!

Om jag är ståndaktig i min bön ska mina tankar kunna förnyas så att jag kan släppa de tankar som är negativa eller kommer till mig på ett världsligt sätt. Då ska jag också kunna pröva vad som är Guds vilja, hans tankar för oss. Sådant som är gott och behagar honom. Då ska vi kunna lägga bort sådant som vill dra oss ifrån honom, sådant som handlar om egna begär på olika sätt. Alla har vi något vi dras till om vi riktigt ärligt tänker efter. Men om vi tillåter Gud att förändra våra tankar, att komma in med sin Helige Ande i vårt tankeliv, då kan vi börja tänka Guds tankar och bli lyhörda för vad han vill säga till oss eller varna oss för. När vi ber i tungor ber vi också fram det som ligger framför oss. Gud välsigne dig och Jesu blod beskydda oss alla!

Låt Guds Ande leda er

Gal. 5:13-16 Kära syskon, ni är inbjudna till att leva i frihet och slipper att följa Moses lag. Men utnyttja inte friheten till att följa er gamla mänskliga natur, utan hjälp varandra och visa varandra kärlek.  Ni måste nämligen följa det bud som sammanfattar lagen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.” Men om ni istället sårar och gör varandra illa, då är risken stor att ni skadar varandras tro.  Jag uppmanar er därför att låta Guds Ande leda er, så att ni inte ger efter för de begär som finns i er mänskliga natur.

 I en kristen gemenskap händer det att människor stöts och blöts mot varandra och så skall det väl vara enligt bibelns ord att "järn ger skärpa åt järn". Om vi då tar vara på det Gud vill lära oss genom det kan vi mogna och gå vidare. I bönen kommer vi närmare Gud när vi låter oss fyllas av hans kärlek så att vi kan ge den kärleken vidare till våra medmänniskor på vägen. När vi låter oss ledas av Guds Ande blir det så mycket enklare och till den friheten har Gud kallat oss. Inre stridigheter är inget någon av oss vill ha, mycket bättre är att dö bort från det som jaget vill ha. 

En syster sa en gång att "ni ska börja dansa" och menade att det gav frihet och visst är det bra, men friheten kan inte köpas på ett mekaniskt sätt utan den måste komma inifrån. Om du vill dansa dig till frihet så gör det men försök inte få någon annan till det. Börja du i stället göra på ditt sätt, sedan kanske du får andra efter dig som inspireras. Vi måste alltid börja med oss själva. Visst finns det ovillighet när man vill göra något nytt, men om Herrens Ande finns med i det vi gör så faller det sig också naturligt för andra.

Gal 5:22-25 Men när Guds Ande får leda oss, får det till resultat att vi älskar våra medmänniskor, att vi fylls av glädje och frid och tålamod, att vi blir vänliga och goda mot varandra, att vi blir pålitliga, att vi behandlar andra med mildhet och visar självbehärskning. Och det är just detta som är sammanfattningen av Moses lag. De som tillhör Jesus Kristus har spikat fast sitt gamla jag, med alla dess begär och onda lustar, på Kristus kors. Och om Guds Ande har gett oss liv, ska vi också låta Guds Ande leda oss.

 

Vitare än snö

 Pred. 9:8 Låt dina kläder alltid vara vita och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud.

 Upp. 7:14 talar om de som tvättat sina kläder och gjort dem rena i Lammets blod. De som har sina namn skrivna i Livets bok och som skall vara med på bröllopsmåltiden. De har gjort sig redo som en brud. Det rena vita linnet står för ett rent hjärta. Ingen av oss kan bli felfri i denna värld, men vi kan komma till Jesus och be om förlåtelse när vi gjort fel och det är aldrig för sent.Vi kan be att Fadern visar vad vi behöver ändra på. Att Han öppnar våra ögon så vi kan se. Vi behöver förtrösta på Herren av hela hjärtat och inte förlita oss på vårt eget förstånd. Uppleva Guds kärlek till oss, hur han vill oss väl och önskar att vi går på Hans bästa vägar. 

Det är inte så lätt att släppa taget och förlita sig helt på Herren, lita på att han hjälper hur situationen än ser ut. Lita på att Jesu blod tvättat mig så ren att mina kläder blivit vita som snö. Vi får leva i renhet genom det Jesus gjort för oss, han har tagit alla våra tillkortakommanden. Han har gjort det för oss, allt är klart bara jag ödmjukar mig och tar emot, bekänner att jag behöver honom varje dag.

Renade i det dyrbara blodet skall vi medan vi lever här få gå smorda med Guds helige Ande. Gud skall aldrig låta olja fattas på vårt huvud. Vi skall få vara hans lärjungar och tjäna i Guds Rike och Han skall inte låta den friska oljan fattas oss. Det betyder att vad som sker runtomkring oss inte är det viktigaste. Vi kan ha trogna vänner men ingen människa är att lita på såsom Gud och hans ord, det står alltid att lita till, han är vår hjälp och styrka, trofast Gud och helig Ande.

Bön för ledare och församling

 Ef. 6: 18-20 Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.

Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.  Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet  för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör. 

 

 Ständig bön i Anden. Vet inte vad du tänker om de orden. Jag tänker att det handlar om att vara vaksam i anden. Ständigt i Guds närhet så att vi kan höra hans röst. Vi kan be med förståndet för ledare och församling men ännu bättre är att lyssna till Andens röst hur han vill att vi ska be. Den helige Ande vet allt och Han är vår Hjälpare och vill visa vad som är viktigt. Då stiger våra böner upp till Gud som vill välsigna och visa oss den väg Han vet är bäst för oss. 

Just i denna tid är det så viktigt med bön, då vi ser att tiden nalkas för Jesu återkomst. Så att vi kan bli bevarade i tron, växa i bönen och bekännandet av Guds ord. Det ska styrka och hjälpa oss. Bön för våra ledare att de orkar då trycket blir allt hårdare på dom som ska gå i täten. Bön om beskydd för dem och deras familj och hälsa. Bön att de skall frimodigt kunna förkunna evangeliet så att människors tro kan växa och fler bli räddade för evigheten.

2 Mos. 17:8-13 Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.  Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”  Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.  Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.  När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner.  Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. 

 

Församlingen har en strid mot andemakterna i himlarymden, eftersom församlingen skall strida för Guds rikes sak. Israel hade en strid mot amalekiterna. Amalek tryckte ned dom som var svaga och hade svårt att stå emot tryck. Aron och Hur höll upp Mose armar, det är samma som bön för ledaren. Israel hade övertaget i striden så länge Mose armar hölls uppe. Så länge vi ber för våra ledare och församlingen har vi läget under kontroll. Släpper vi taget och slappnar av, tänker att allt är under kontroll, så får fienden övertaget. Det skall vi inte tillåta. Vi skall ständigt vara vakande och bedjande. 

De som tillsammans med Nehemja byggde på Jerusalems mur (Neh.4) ropade till Gud om hjälp. De som  bar bördor med ena armen höll  sitt vapen i den andra. Guds ord är vårt vapen som vi ständigt skall ha nära vårt hjärta, med ordet och bönen skall vi kunna besegra fienden. 

Får alla komma till himlen?

 

 Förr trodde jag att alla kunde komma till himlen. För att alla sa så på ett självklart sätt. Vems är himlen och vem regerar där? Tror att de flesta av oss tänker att det är Guds himmel. Så vad säger Gud själv om himlen? Ja, bland annat talar han självklart i sitt ord, bibeln, att himlen är hans och att jorden är hans fotapall.(Apg 7:49 Himlen är min tron och jorden är min fotpall) Alltså är han mäktig och stor. Han regerar över himmel och jord och över alla andevärldens furstar och väldigheter.

Så vem får då komma till denna hans himmel när vi dör? Bibeln säger att ingen kommer till himlen utom genom Jesus. ( Apg. 4:12 Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta) 

Joh. 3:16-18 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.  Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.  Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

Varför lät Gud sin Son dö på ett kors? En dag ringde en person från Jehovas vittnen till min man och de samtalade om varför Jesus måste dö. Jag tyckte att min man gav ett väldigt bra svar. Han sa att Jesus måste dö för att försona oss med Gud, då människorna vänt Gud ryggen. Annars hade vi inte kunnat få en plats i himlen. Men genom frälsningen som erbjuds oss tack vare Jesu död kommer blodet att betäcka vår synd, vi har fått förlåtelse genom hans blod, som utgöts för vår skull. 

Gud har lagt ner evigheten i varje människas hjärta.(Pred 3:11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan) Vi får ta emot det han gjort för oss. Arvet, det vill säga en plats i himlen, tillhör oss när vi sagt ja till Jesu erbjudande att ta emot honom i vårt hjärta och bekänna honom som herre och Gud i våra liv. Våra namn blir uppskrivna i Guds bok, genom frälsningen får vi en fribiljett till himlen.

Rom. 10: 9-10 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 

Lögnen att alla skulle komma till himlen utan frälsning kommer från mörkrets makter, som vill behålla människorna i sitt rike. Löftet om frälsning=räddning kommer från Guds rike. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Vi är alla Guds barn men arvet, en plats i himlen, tillkommer bara den som godkänt Jesu försoningsgärning och tagit emot honom i hjärtat, ingen annan väg finns till himlen.

I dag firar vi, åtminstone i Finland, Kristi himmelsfärdsdag. Som frälsta får vi liksom Jesus en dag flytta hem till himlen och se hans härlighet, hans ögon som strålar och hans öppna famn som välkomnar oss hem. 

Du är kung här i staden

 Jes. 35: 3-5 Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän. Säg till oroliga hjärtan: "Var starka, var inte rädda!" Se, er Gud är här! Han kommer med hämnd, med vedergällning från Gud. Han kommer själv och frälser er. Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.

Jesaja 35 talar om frälsningen, den heliga vägen. Hur kan en människa nås av frälsningsinbjudan? Människor har i alla tider försökt på olika sätt. Genom att direkt vittna för en person, genom sånger och böcker, bibeln, via media osv. Ett annat sätt är genom bön. Vi kan inte veta vem eller var någon är öppen för att ta emot det Jesus erbjuder, men om vi genom en maning från honom börjar be för orter, byar, städer kan vi på så vis påverka det andliga skeendet just där. Och det är vårt ansvar som kristna att be för den som ännu inte tagit emot frälsningen.

Min man och jag har genom åren kört runt på den ort där vi bor och upplevt hur vi på ort och ställen kan be över vissa saker. Varje ort har väl sitt särdrag och sin bakgrund som kan hålla tillbaka frälsningen, men också kan det handla om förbannelser över familjer, ockultism och andra "felsökningar" eller likgiltighet.

 Då får vi komma ihåg att inget är omöjligt för Gud, han kan göra under än i dag. När vi överlämnar saken till honom och ber och binder i namnet Jesus, ber Jesu blod över människor och bygder, då måste mörker ge vika och ljus bryta fram. Då ska människor komma ut i frihet, bli lösta på grund av Guds kraft som verkar i dem. Okunnighet skall inte kunna utgöra ett hinder. Guds källa har vatten till fyllest, vi ska kunna ösa ur brunnen och dricka från källan med levande vatten. Vi ber för att människor skall få bli lösta från fruktan och glädja sig i Herren.

Jes. 35:6  Den lame ska hoppa som en hjort, den stummes tunga ska jubla, för vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.  35:8  En banad väg ska gå där, en vandringsled, och den ska kallas "den heliga vägen". Ingen oren ska färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen ska inte gå vilse, även om de är dårar. 35:10 Herrens friköpta ska vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden. Fröjd och glädje ska de få, sorg och suckan ska fly bort.

Jesus lever!

 

I morse började jag fundera över varför vi firar Påskannandag och fick svaret att det är för att fira att vi får träffa den uppståndne. Underbart! Jag får träffa honom också idag! En sådan glädje att han övervunnit döden och dödsriket, att han gjorde det, att han tog alla våra sjukdomar och svagheter och allt som bemästrar världen! Han gick ut ur graven, han vann seger över allt elände.

Jag är så tacksam för att han gjorde det. På nåt sätt har den här påsken handlat mycket om hur Jesus tog våra sjukdomar. Hur vi får förehålla att vi har läkedom i hans sår. För mig började det med feberfrossa precis före påsken och hastigt högt stigande feber. En feber som suttit i över hela påsken och som börjar avdala nu samtidigt som påskfirandet. Tack Jesus för hälsa i dig! Tack att du gjorde det möjligt att vi får möta dig den här dagen som den uppståndne. Tack att vi själva genom dig får ta del av uppståndelsekraften! Tack att hälsa tillhör oss, att du vill se oss friska till kropp och själ. Du vill se frukt av ditt verk. Vi kan aldrig nog tacka dig.

Ofattbart men sant

 

Det är ofattbart för en människa det Jesus gjorde för oss. Att han tog all skam och förtvivlan, sjukdomar och elände på sig. Han som var ren och aldrig syndat tog på sig hela mänsklighetens alla fel och brister och betalade priset som vi egentligen skulle ha betalt. Det är sant att han gjorde det för oss!

Jag ser för mig en bild där Jesus tar allt mitt bagage, allt som jag gjort fel och som jag skämts över. Jag ser hur sjukdomarna packas ner i väskan, ungdomssynderna, alla felsteg och misstag. Och Jesus säger att jag behöver inte bära den tunga  packningen, bara tillåta att han gör det. När allt är nerpackat och jag vet att jag ännu kommer att göra misstag i mitt liv, då går Jesus till korset och säger att det är han som gjort det, att jag behöver inte bära den mer. Han säger med ömhet i stämman att jag är förlåten, allt är utplånat. Jag får vara den person jag är med det förutsättningar jag haft och har. Han har förlåtit mig allt och jag får förlåta mig själv och säga att jag är godkänd sådan jag är, jag är älskad trots min bakgrund. Och jag tittar upp på korset som är tomt och tillber honom som tömde korset från allt som varit i mitt liv. Jag är fri. jag kan gå vidare och tro på att han faktiskt gjorde det för en sån som mig. Jag är älskad och godkänd. Ofattbart men sant!

Den onde skjuter kanske pilar på dig från morgon till kväll, ibland när du vaknar på natten, talar om för dig alla misstag och fel du gjort under livet. Då får du vända dig till Jesus och tacka honom att han burit allt. Andas ut allt som befläckat ditt tidigare liv. dina förutsättningar att lyckas var inte goda och därför blev det som det blev. Acceptera att du är förlåten, att det är sant att Jesus gjorde det också för dig. Riktigt riktigt sant att han dog för att du skall få gå fri. Han vill att du tar emot det han gjort för dig, att du är glad och nöjd för den person du är och får lämna det gamla bakom. Du är älskad och accepterad av Jesus och kan gå frikänd.

Rädslans fångenskap

 

 Vi har alla något som kan hindra oss i olika situationer. Det kan kallas fruktan eller rädsla. Någon är rädd för att framträda offentligt. Någon för att göra bort sig. Någon har sociala fobier. Någon räds relationer. Någon har fruktan för att öppet utlämna sig, tex i lovsång eller bön. Någon räds att anklagelse skall komma emot. Någon är rädd för att berätta om sin tro och församlingstillhörighet för grannar och vänner. Alla har vi något som hindrar oss från att fullt ut tjäna Herren, kanske något vi inte vill berätta om för någon enda människa. Gud vet vad vi innerst inne bär på, men även mänskor kan se det, trots att vi själva kan tro att det är dolt. Vi skyller på olika omständigheter för att slippa ifrån det som tycks för svårt.

1 Sam. 13:6 När israeliterna insåg att de var i nöd eftersom folket var trängt, gömde de sig i grottor, snår och klippor, i valv och i gropar.

När vi ser fienden komma emot vill vi helst fly från det jobbiga. Vi kanske vägrar att göra det som skrämmer allra mest, beroende på var vi har vår största rädsla. Kanske vill vi inte lämna tryggheten i församlingen för att gå ut och möta människor, vittna och tala. Rädsla för offentligheten, vad människor skall tycka och tänka. Allt det här gör att vi blir bundna, vi kan inte leva ut det vi innerst inne önskar göra, det Gud har kallat oss till. 

Så hur kan vi då bli fria från fruktan? Hur kan du och jag trotsa fienden, ta Andens svärd och röja i andemarken, stå djävulen emot. Det står i Guds ord att sanningen gör oss fria. Inte att vi skall slippa gå igenom svårigheter, att någon annan skall röja mark för oss. Vi är var och en tvungna att ta upp vår kamp. Samtidigt kan vi lita på att Gud alltid står vid vår sida och håller sina löften. Den helige Ande är den som fyller oss med kraft och manar på oss att övervinna hindren, att alltid vara över och aldrig under, att gå i Guds välsignelse i allt vad vi gör. Det är inte lätt, men att kunna förtrösta på Herren och lita på att han verkligen kommer att hjälpa oss kan ge den seger vi behöver.

Ords. 3:5 Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.

Fil. 4:13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

 

Lyssna!

 

Något vi människor kan ha svårt för är att verkligen lyssna in våra medmänniskor. Det egna blir på nåt sätt så viktigt att få omtalat att vi kan missa det som den andra personen försöker säga. Och det här tror jag gäller oss alla, mer eller mindre. Sekunder går snabbt förbi, vi borde ge tillfälle till pauser. Alla kanske vi försökt säga en sak till någon, kanske anförtro oss, då den andra personen plötsligt byter ämne och det går inte att få till det igen.

Ibland har jag märkt att jag förorsakat ett avbrott i det någon velat säga eller förmedla, mitt tålamod har helt enkelt varit för kort och jag har avbrutit. Efteråt har jag varit förkrossad: "Varför lät jag henne inte tala till punkt?" Jag märker att jag bestulit mig själv ett förtroende och stunden kommer aldrig igen. Kanske personen skulle behövt min hjälp och jag var för missunnsam att låta henne tala.

Vi vet inte alltid om en person är deprimerad, oftast syns det väl om vi iakttar och sympatiserar, men andra gånger kan det gå en förbi. Jag brukar säga att ibland talar tystnad mer än ord. Ett uteblivet samtal, att visa ointresse. Sådant kan ge både smärta och övergivenhet hos någon, upplevelse av att ingen bryr sig om. Ett vänligt ord har väl aldrig skadat någon, så låt oss vara snälla och intresserade av dem vi möter på vår väg.

Vi behöver vara lyssnande till våra medmänniskor men också till den helige Andes röst, lyssna till hans stämma som talar ord av vishet och undervisning och leder oss på rätta vägar för Kristi namns skull. Gud önskar att vi i allt skall vandra i hans goda förberedda gärningar, då kan vi bli välsignade och vara andra till välsignelse.

Ef. 2:10 Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem. 

Fil. 2:13  för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. 

Jak. 1:19  Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede

 

 

Ta hand om varandra!

 

I den tid vi lever med kramförbud är det av stor vikt att ringa, sända meddelande eller på annat sätt visa hur vi bryr oss om. Tänk dig att du har varit svårt sjuk och inte kunnat träffa människor du annars har ständig kontakt med. Sedan när ni träffas efter ett halvår hälsar man inte på dig och gör inget försök att ta kontakt. Hur känns det i dig? Tror att det flesta av oss skulle få den modfällda tanken att vi verkligen inte varit saknade! 

Så här är det för de åldringar på boende som förvägras kontakt med omvärlden. Tänk dig att vara gammal och det verkar som att alla glömt en. Vi människor har väldigt stort behov av att bli sedda. En person du möter på gatan som ler och frågar hur du mår, det kan göra hela din dag! Ett litet meddelande, ett kort samtal, ett kort, vad som helst som bekräftar att du fortfarande finns till och lever.

Konstigt är hur olika det kan vara. Den som själv varit sjuk eller bortglömd kan förstå hur det är att bli förbisedd och ha omsorg om sin medmänniska. Andra bryr sig mest om sig och sitt, varken ser eller hör eller bryr sig om hur andra har det. Egna sjukdom och problem är nummer ett. Tänk hur mycket bättre en människa mår som bryr sig om andra och glömmer sina egna problem för en stund!

Det är dags att vi börjar sätta andra före oss själva. Inte låter våra hjärtan kallna utan ber vår himmelska Fader om att få bli fyllda med den utgivande  kärlek han har. Det bästa vi har är ju varandra! Låt oss börja detta nya år i pandemins tecken genom att satsa på varandra.

 1 Joh. 4:7 Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.