Den dyrbara gåvan

Maria och Josef tog med babyn Jesus till templet för att bära fram honom inför Herren Gud. Simeon var i templet och väntade på den som skulle bli folkets räddare, han var fylld av Guds Ande och levde efter Guds vilja. Han tog barnet i sin famn, tackade Gud och sade: "Han är det ljus som ska göra dig synlig för alla folk och ge ära åt ditt folk Israel." Till  Maria sade han: ”Många i Israel kommer att stöta bort det här barnet, och det ska bli deras olycka. Men för många ska han bli till stor glädje. Han ska vara ett tecken man strider om. Ja, också du ska få lida, du ska känna det som om någon huggit dig i hjärtat. Men allt detta ska avslöja vad som verkligen gömmer sig i människors inre.”

Också Hanna fanns i templet. Luk.2:36-37  En gammal kvinna, som hette Hanna och som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung, men hennes man hade dött, och hon var nu 84 år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom bön och fasta.

Julens berättelse är om Jesus som föds hit till jorden. Han kom för att frälsa inte bara Israel, utan alla människor. Simeon och Hanna var bland de första som träffade Jesus och de hade båda väntat på honom. De väntade för att de genom bön och uppenbarelse visste vad som skulle komma, en Frälsare skulle födas till världen. De visste för att de var nära Gud och lyssnade till hans röst. Nu hade det kommit som dom väntade på och de kunde se det med egna ögon.

Också vi har blivit lovade att få se Jesus. Han skall bli oss till glädje om vi inte stöter bort honom. Om vi håller oss beredda och lyssnar, följer Guds vägar och tjänar honom, ser hans uppenbarelser och ber, då skall vi få se honom igen såsom Simeon och Hanna gjorde. Det var för dig och för mig som han föddes till denna värld och det var för vår skull som han tog all smärta och sedan uppstod. Han lät sig födas för att rädda mänskligheten och hans hand är uträckt till oss också i dag, vi får bara ta emot hans dyrbara gåva till oss. Tack Jesus att du gjorde det för oss!

En välsignad jul för alla

En välsignad jul med familjen kan det bli när alla hjälps åt. En jul där vi gläds över gemenskapen.  Vi kan ta med "gåvor" i form av mat när vi träffas.Vi gör som de vise männen. Alla gör sin del och kan känna sig nöjda. Ingen förvirrad "köksa", som år efter år bara längtar efter att någon gång få en "ledig juldag".  Och visst vill barnen ha sina julklappar, det ger dem glädje. Det är en barnens högtid brukar vi säga och det var ju ett barn som föddes, orsaken till att vi firar jul.

I församlingen tror jag att de lite äldre kristna innerst inne mest skulle  uppskatta att samlas kring krubban i församlingen. Påminnas om det Jesus gett till oss, frälsningen, glädjen och livet. I all enkelhet, kaffe och pepparkaka, godis till barnen, julsånger. Härlig gemenskap i alla åldrar. Det skulle vara något att längta efter, en riktig julsaga. Orsaken till att vi firar jul får vara mitt i centrum. Hur skulle det vara om födelsedagsgästen glömdes bort för själva firandets skull?


Det här var några tankar i juletid. Tankar om att Jesus skulle vara mitt ibland oss, nära i våra hjärtan mitt i julfirandet. Önskan om glädje, frid och ljus i juletid. Där alla kan glädjas och vara tillsammans, fattig eller rik, ensam eller en med många vänner.

Luk. 2:8-14  Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten utanför staden. Då stod plötsligt en ängel från Herren Gud framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, men ängeln lugnade dem och sa: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap som gäller hela ert folk, och som ska göra alla mycket glada! Inatt har den som ska rädda er fötts i Betlehem. Han är Messias, den utlovade kungen, Herren. Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad med tygstycken och ligger i en krubba.” Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor kör av änglar från himlen som hyllade Herren Gud och sjöng: ”Ära till Gud i himlen, och frid på jorden, till dem som gör Gud glad.”

Genom ödmjukhet till upphöjelse

Någon har sagt att när olika personligheter möts skapas kreativitet. Individer är medarbetare som alla kan vara oliktänkande och det är en tillgång, olika tankar föder nya tankar. I krockarna händer saker där vissa är mer kreativa än andra. Kreativitet finns där man vågar se lite längre än det uppenbara.

I Guds rike finns kreativitet, Gud som skapade himmel och jord är ju kreativ. På jorden har han skapat oss olika för ett visst syfte. Lemmarna i Kristi kropp skall betjäna varandra. Det som den ene saknar finns hos den andre och ingen av oss har allt. Han har skapat oss med begränsningar för att vi skall  vara beroende av honom, Gud själv, och av varandra. Det är i olikheterna, när vi samarbetar, som resultat kan skapas. Vi behöver se det här för att med gott resultat kunna gå vidare. Och under detta arbete skall vi tjäna varandra och uppbygga varandra. Vi skall se på varandra och hålla den andra högre än oss själva.

I denna tid finns så mycket av jag-mig-mitt. Inför julen finns traditioner som människor byggt upp, men alla passar inte in i det systemet. Om du jobbar inom treskift vet du att det är väldigt svårt att få till traditioner, t.e.x. inom vården jobbar de flesta under julhelg och andra helger och firanden. Då kan man ofta bli överkörd den dag man skulle ha passligt eftersom jag-mig-mitt redan har den dagen bokad. Då får du jämka dig och ställa dig enligt den andras behov. Oftast kommer den andra inte att tänka på att andra också har behov som behöver tillgodoses, att man inte alltid är ledig att ställa sig efter jag-mig-mitts behov. Som kristna skall vi kunna se på saker ur ett medmänskligt perspektiv, se till att andra också blir bemötta som man själv vill bli bemött och då inte bara göra antaganden utan verkligen höra sig för. Det är samarbete i kärlek.

Filipperbrevet 2 har i Folkbibeln fått rubriken "Genom ödmjukhet till upphöjelse".
Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet,  gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne.  Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras.  Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fil 2:1-5 

Han kommer snart

I Gamla testamentets sista bok, Malaki, sista versen och i Nya Testamentets sista kapitel, Uppenbarelsebokens nästsista vers, kan vi se hur ordet visar på Jesu återkomst. Sista versen i bibeln talar om Guds nåd och den behöver vi i denna sista tid. Nåd för den som behöver frälsas från mörkrets rike och nåd för oss som arbetar för Guds rikes utbredande.

Malaki 4:6  Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse.
Det talas här om profeten Elia, som skall förbereda folket inför domedagen. I hänvisningsstället, Luk. 1: 16-17, ser vi att det handlar om Johannes Döparen, som var den som gick före och förberedde Jesu ankomst. Jesusbarnet som skulle födas till jorden.

Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud.  Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett. Luk. 1:16-17

Israels barns hjärtan behövde omvändas till Herren, de är fäderna. I dag behöver Israels folk se vem som är deras Messias. Och barnens hjärtan, det handlar om oss hedningar, skall vändas till fäderna. Så att Jesus har ett väl förberett, omvänt folk när han kommer. En brud som är smyckad och väntar på brudgummens ankomst. Vi skall vara här och göra det Johannes Döparen gjorde, gå före och förbereda Jesu ankomst.

Upp. 22: 20-21 Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus!  Herren Jesu nåd vare med alla.

Maranata, kom herre Jesus, kom!

Han naglades fast för mig

Tänk att Gud vill ge oss så långt mycket mer än vi ens kan tänka eller begära. Det är mycket! Vi begär ibland mycket av Gud, sånt som vi egentligen tror är omöjligt också. Och ändå så har Gud så mycket mer för oss! Han vill ge oss av all sin rika välsignelse, det är hans kraft som verkar i oss, inte vår. Hans är härligheten!

Lyssnade nyligen på en undervisning om blodet som rann när Jesus skulle dö på korset. Vi behöver tid på oss att smälta det som står om i Jes. 53, men några saker i undervisningen talade speciellt till mig denna gång. Det var det här med att känna skam när jag är sjuk. Jag tror vi är många som kan uppleva det så. Vi vill inte visa att det finns saker som inte är okej i min kropp just nu, det stör mig och hindrar så att jag inte kan fungera normalt. Men när man rev skägget av Jesus tog han all vår skam, han förlöjligades och avkläddes, förödmjukades, och vi behöver därför inte skämmas.

En annan sak är törnet som trängde in i Jesu huvud. Sjukdom är en del av förbannelse, Jesus ville göra oss fria från det när han själv tog förbannelsen. Taggarna var allt negativt som kommer emot oss, allt som stjäl vår glädje och förstör relationer. Fötter representerar auktoritet, Jesus blödde genom fötterna. Hinder måste gå när vi aktiverar vår tro och låter helige Ande fylla oss.

Det är bara Gud som har den verkliga makten.

Rom. 13:1 Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. SFB
Rom. 13:1 Underordna er de myndigheter som styr i landet, för de är tillsatta av Gud. All myndighet har fått sin makt av Gud. NLB

Vi skall underordna oss myndigheterna och vad de beslutar, de är tillsatta av Gud. Tar då myndigheterna alltid rätta beslut? Nej, skulle jag säga, ofta kommer maktprestationer in och styr och det börjar handla om människors beslut. Men det går att ändra på, Ordspråksboken 21:1 säger att kungens tankar är som vattenbäckar i Herrens hand, han leder dem vart han vill. Alltså, om vi ser saker hända som gör omständigheter svåra för människor på grund av överhetens beslut och lagändringar, då skall vi ropa till Herren och be att han leder överhetens tankar som vattenbäckar. Be att Gud leder de styrande in på rätta vägar för Hans namns skull. Det är vår uppgift att välsigna och be för överheten så att de tar rätta beslut.

Joh. 19:11 Pilatus sade till honom: "Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld."

Vi kan påminna Gud i bönen om att det ju är han som tillsatt de styrande i riksdag och regering, enligt hans eget ord, att det är han som gett dem makten. Gud har ju all makt i himmel och på jord och Ordet säger att om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss. Vi kan be som änkan som kom till domaren och inte gav upp: "Gud, ge oss vår rätt!" Gud står alltid på den svagares sida.

Ropa till din Gud när du upplever att felaktiga beslut håller på att tas, när omsorg och beskydd hotas tas ifrån de människor som är beroende av det. Den som legat sömnlös i vånda, ångest och smärta känner till behoven av hjälp och har den verkliga kunskapen. De styrande kan ha en annan kunskap men det är inte alltid som de har kunskapen om hur det ligger till på basnivå. Därför skall vi vända oss till Gud, det är bara, bara Gud som har den verkliga makten.

Högkänslig

Så här säger Wikipedia om begreppet högkänslighet:
"Högkänsliga människor är känsligare för vissa faktorer i omgivningen än genomsnittet. En studie, som använde hjärnskanning, fann att högkänsliga personer visade högre aktivitet än icke-högkänsliga i hjärnområden som är associerade med medvetenhet, känslighet/gensvar, empati, samt planering av handlingar, när de tittade på bilder av sin partner eller glada ansikten.

Man räknar med att var femte person är högkänslig, det är en medfödd egenskap. Vissa av oss upplever livet och mänskorna starkare än andra. Man upplever helt enkelt saker djupare, upplever och observerar sin omgivning noggrant och reagerar kraftigt på den. Personen är känsligare för stress och kan känna sig annorlunda, att det är något fel på en. Omgivningen förstår och stöder inte alltid den här känsligheten.

Många högkänsliga kan ha svårt att anpassa sig till det normala arbetslivet därför att det blir alltför tungt och belastande. Man orkar inte med det. Ofta är den högkänsliga konstnärlig och äger olika talanger och om arbetslivet kan anpassas efter detta kan man klara sig bra.

Det jag tänker på är att när det i det dagliga livet i världen inte är lätt att anpassa sig för en högkänslig så kan det inom det andliga livet vara en fördel att vara högkänslig för Guds tilltal genom den helige Ande. Det här är förstås en annan form av känslighet. Vi går mot en avslutning av detta tidevarv och de flesta av oss tror på Jesu snara återkomst. Då är det väldigt viktigt att vara lyhörd för den andliga atmosfären så att vi i allt kan följa Jesus, lydiga för Andens tilltal och maningar. Inget är viktigare än att vara observant och koncentrerad på att följa Guds röst i tider av förvirring. Jesus sa att vi skall vara som ett barn.

"Jag säger er sanningen:  den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig ditin." Luk.18:17

Auktoritet

Ords. 23:16 Det jublar i mitt innersta när dina läppar talar det rätta.

Då jag för närvarande håller på och läser en bok av Derek Prince: "Välsignelse eller förbannelse - du kan välja! ", så finns det många tankar som kommit till mig. Derek talar om det stora ansvar en person över oss har när det gäller vad han eller hon säger ; en president över sitt land, en fader till sitt barn, lärare, pastorer osv. Dessa personer har getts auktoritet av Gud och om negativa ord uttalas över någon blir det som en förbannelse som inte kan återtas, men - Gud vare tack och lov - det kan brytas i namnet Jesus. Alla kan vi i oförstånd och vrede tala ord till människor, som blir som en förbannelse , även om vi inte har auktoritet av huvudansvar. Det som krävs är en person som förstår det här och som kan hjälpa den drabbade fram till befrielse och framgång och även ge den fri som uttalat orden.

Derek Prince berättar, en av hans många erfarenheter inom bön till befrielse, om en man som kom i konflikt med sin pastor, mannen Frank valde att lämna församlingen. Hans familj levde sedan i brist av olika slag. Frank berättar om den sista ordväxlingen med pastorn, som var bitter från båda sidor. Till saken hörde också att familjen tidigare varit en av de största inkomstkällorna i församlingen, vilket ingav pastorn fruktan och otrygghet. Pastorn avslutade ordväxlingen med att säga: "Gud placerade dig i den här församlingen. Om du lämnar oss kommer du att stå utanför hans vilja. Ingenting kommer att gå vägen för dig!". Så blev det, men när förbannelsen upptäcktes fanns det möjlighet för båda parter att bli befriade och välsignade.

En annan berättelse, men inte från Prince bok, handlar också om en konflikt mellan en pastor och en medlem, där pastorn i frustration säger: "När väckelsen är här kommer du att skrämma bort varenda person som kommer hit". Efter den tiden fick församlingen inga nya medlemmar. Till saken hör att över medlemmen uttalats profetiskt att hon skulle bli en som tar hand om nyfrälsta. Så kan satan smyga in och förstöra och vilja förgöra i en församling. Men i auktoritet av namnet Jesus kan sådana förbannelser brytas, så att församlingen kan växa och nya medlemmar tas emot.

Som kristna har vi alla getts en auktoritet av Gud att stå över mörker och förbannelse. Vi har av Gud valts att vara välsignade och bli till välsignelse. Sålunda kan vi i auktoritet av namnet Jesus tala ut ord av välsignelse och bryta förbannelser över människors liv.
Mark. 16: 15-18 Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.  Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.  Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål.  De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."

Viskningar och rop

Luk. 12:3 Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.
Ps. 41:8  Alla som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker det värsta om mig. 41:7 Kommer någon och besöker mig talar han tomma ord, han samlar på skvaller och går sedan och sprider det.

Hör du till dem som tycker att det är mysigt med viskningar, eller tycker du som jag att det är samma sak som att utesluta någon? Det är ju meningen att en eller flera personer inte skall få höra vad som sägs. Ibland görs det för att liksom visa upp för andra att vi som viskar, vi hör ihop. Så var det på skolgården där jag växte upp. Flickor samlades i en hop och viskade tillsammans, jag var inte välkommen bland dem.

Ibland är det förstås så att det inte är lämpligt att alla skall höra det som vi vill säga utan det riktas enbart till en person. Då brukar jag tänka att finns det inget annat lägligt tillfälle att framföra sitt ärende än bland många andra, eller är det något som absolut inte kan vänta.

Bibeln talar om att ropa ut. Jesu ropade: "Kom till mig alla ni som törstar!" Med en enkel sökning hittar jag 482 träffar om ropande i bibeln. Ofta handlar det om att ropa till Herren. Ps. 88:2 Herre, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag till dig. Jes. 62:6 På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro. Luk. 4:18 Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet. Upp. 7:10 och de ropade med stark röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!"

Frihet från betryck

Mose höll händerna för ansiktet, för han var rädd att se på Gud. Då talade Herren till honom igen: "Jag har sett hur svårt mitt folk har det i Egypten, och jag har hört hur de ropar efter frihet under fogdarnas förtryck".       Ja, ropet från Israels folk har stigit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker mitt folk. 2 Mos. 3:6-7,9

Gud gav löfte om att befria sitt folk när han hörde deras rop,  Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande".(Folkbibeln). Det står att Gud förhärdade Faraos hjärta så att denne inte ville släppa Israels folk att hålla gudstjänst i öknen. Man kan fråga sig varför, då han gett löfte om befrielse, men orsaken var att egyptierna skulle få bevittna den kraft som finns hos Gud.

Herren lät alltså tio plågor drabba Egypten. Först förvandlades allt vatten i Nilen till blod så att det kom en stank och blod över hela Egyptens land. Den andra plågan var paddor som övertäckte landet, tredje plågan var mygg. Den fjärde plågan var flugor, då gjorde Gud ett undantag för landet Gosen där Israels folk bodde, han ville göra åtskillnad mellan sitt folk och faraos folk och i fortsättningen drabbades endast egyptierna. Vid den femte plågan dog all egyptiernas boskap, men inte ett enda av israeliternas, vid sjätte plågan uppstod bölder på människor och boskap, vid sjunde kom hagel, men inte där israeliterna bodde. Åttonde plågan var gräshoppor, nionde ett totalt mörker, men där Israels barn bodde var ljus överallt.
Vid den tionde plågan skulle allt förstfött dö, "men inte en hund skall gläfsa mot Israels barn". Vi ser Guds beskydd över hans egendomsfolk, hans barn. Det var en dödsängel som gick fram och slog det förstfödda bland egyptierna, men Gud hade sagt att de skulle bestryka övre dörrträet och båda dörrposterna med blod så skulle dödsängeln gå dem förbi. "Blodet skall för er vara ett tecken".

I vår tid ropar människor om befrielse ifrån olika själsliga åkommor och betryck. Också i dag vill Gud befria varje människa och han känner vårt lidande. Han ser den rättfärdige och beskyddar, han vill låta mänskligheten se att han är den som gör det, endast hos Herren finns makten och barmhärtigheten. Vi åberopar Jesu blod, det som också kan skydda oss från andlig död. Herren vill  i dag befria oss från det som står i vägen för vår frihet. I dag är det inte flugor och paddor, men kanske är det andligt mörker som vill tränga på. Det är saker som finns i våra liv och som binder, ibland kan vi inte själva se det, vi kan bara känna begränsningen av att inte vara i full frihet. Vi skall vara ljusets barn där inget mörker har rätt att komma in. Han har fört oss från mörker in i sitt rike av ljus och till honom får vi komma, vår Befriare.

Uthållighet i Kristi kropp

Och vi ber att Herren Jesus Kristus ska fylla er med den kärlek som finns hos Gud och den uthållighet som han själv visade. 2 Tess. 3:5

Det är inte alltid lätt att vara en lem i Kristi kropp, vi kan mötas av många prövningar. Ibland kan det t.o.m. börja kännas som att "kan jag ta mer?" och hur ska jag orka. Sömnen kanske tryter p.g.a. ord som blivit sagda till dig, t.o.m. i bön. Kanske var det bara, som du upplevde, negativa ord. Även om det var någon ledd av Herren som talade orden. Och du känner dig som världens sämsta människa, med alla de brister en kristen kan ha.

Och ändå, Kristi kärlek driver, på något sätt tar du dig framåt och lämnar det som ligger bakom. Tänker på goda ord som sagts till dig och Guds ord, framtidstankar. Gud har inte gett en modlöshetens ande, utan en kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande. Då talar vi till varje tanke som reser sig upp mot kunskapen om Gud, det får läggas som en lydig fånge under honom. Han har ju kallat oss till en framtid av hopp.

 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.Jer. 29:11

Uthålllighet ger styrka. Herren vill fylla oss med sin oändligt stora kärlek och bevisa hur mycket han älskar oss. Fylla oss med en kärlek till människor vi möter på vår väg, så att vi kan uppfylla hans vilja med våra liv. Vi kan visa vår kärlek till honom genom att peka på Jesus och säga att det är han som lagt ner kärlek, medömkan och barmhärtighet i mitt hjärta. I mig själv har jag inget att ge, jag kan bara lyfta upp Jesu namn och hålla mig till Guds ord, ledas av den helige Ande dag för dag.

 Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,  i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan,  i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor.  För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus.2 Petr. 1:5-8

Hos Gud är makten

2 Krön. 32:7-8 "Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom! Kungen har en stor armé, men den består av vanliga människor, medan vi har Herren, vår Gud, som strider för oss!"

Hiskia försökte styrka arme´ns mod när assyrierna med Sanherib invaderade Juda. Folkbibelns ord:  ”Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom.  Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig.” Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

Det är alltid Herren vi behöver förtrösta på när vår kamp är svår. Han har all makt och han är den som för vår talan över mörkrets välden. Det är skönt att få tröst av människor och vi behöver varandra, men om det bara är människan i egen kraft som försöker hjälpa så kommer vi inte långt. Med Gud däremot ska vi kunna göra mäktiga ting, han trampar ner våra fiender. Ps. 60:13-14, Ps. 62:10

Psalm 62 är en tröstepsalm som talar om att söka sin ro hos Gud. vers 6-9: Bara hos Gud har du din ro, min själ, från honom kommer mitt hopp. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg.Jag ska inte vackla. Hos Gud är min frälsning och min ära, i Gud är min starka klippa, min tillflykt. Lita alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt.

Gud är den som har makten, det lönar sig alltid att först söka honom när motståndet är svårt, för han har alltid något att ge till oss av ny styrka och nytt mod, lösningar, uppenbarelse och tröst. Vers 12:  Ett har Gud talat, två ting har jag hört: Hos Gud finns makten.
 Bekänn så, att Herren är den som har makten!

Nära Gud

Sök Herren, medan du kan finna honom! Be till honom nu, när han är nära! Jes. 55:6

Ibland kan vi säga t.ex. när det gäller saker som hänt i anhörigas liv att "Jag har ingenting fått veta", "För mig har ingen berättat". Vi kan känna oss lite förnärmade och utanför, att ingen tagit hänsyn eller brytt sig om att berätta det för just mig. När jag tänkt närmare på det här har jag insett att det beror på att vi inte umgåtts med personen ifråga. När vi umgås lär vi känna varandra och varandras omständigheter.

Och det jag vill komma fram till är förstås att det fungerar på samma sätt med Gud. Om vi umgås med honom i bön kan vi få höra hans röst och vad han vill berätta för oss. Om vi inte ber kan vi inte höra något från honom. Så frågan är väl närmast, vill jag höra något från Gud? Vill jag höra vad han har att säga eller varna mig för i just denna tid? Har jag olja i lampan? Nu är Herren nära och vi kan ännu finna honom om vi håller oss nära honom i bön.

En helig Gud

När jag här sätter rubrik är det inte bara för att förmedla något Gud uppenbarat, utan också för att jag vill lära mig mer om en helig Gud. Det kommer en gudsfruktan när man tänker på Gud och hans helighet, en hälsosam sådan. Jag vet ju redan att han är kärleksfull och god och vill mig gott. Att han vill se mig renad genom blodet, en del av den brud som skall bli klädd i vita kläder.

Wikipedia beskriver ordet helig med betydelsen 'okränkbar', 'fridlyst, 'som ej får skadas'. Vi får närma oss Gud med vördnad, men inte i mänsklig rädsla, bar inse vår egen svaghet och orenhet som vi behöver bli befriade ifrån. Och Gud den helige ser till det förkrossade hjärtat.

Gud är alltigenom ren, enligt det hebreiska ordet avskild. ”Ni ska vara heliga, för jag är helig”, 1 Petr. 1:16. Så länge vi följer Guds normer räknas vi som heliga, trots vår brist. Vi kan inte behandla Gud som en vanlig människa eller bete oss hur som helst för han är absolut sann, en nitälskande Gud och förtärande eld. Guds folk bävade inför hans helighet. Men vi får stå där i beundran över den gåva han gett till oss, frälsningen, och över att han ville ingå förbund med oss och bli vår Fader. Vi får tillbe honom som äger all makt i himmel och på jord.

Förändringens tid

Upp. 6: 12-14 Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod. Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser.

Människan avskyr vanligtvis förändringar, man vill leva i sin egen trygga värld. Tyvärr är det inte alltid möjligt att fortsätta i sin egen lilla värld eftersom vi inte kan påverka alla omständigheter runtomkring oss.

Andra gånger kan det vara skönt med en förändring. jag tänker t.e.x. på den trötte utarbetade som gärna går i pension även om man kommer att sakna yrkeslivet och gemenskapen med sina arbetskamrater. Också att flytta med sitt hem till en annan plats kan ibland vara en bra förändring.

Det är dom brutala, plötsliga förändringarna som är svåra. När det börjar hända saker i naturen som vi inte kan påverka. När det blir krig och jordbävningar, människor lever i förföljelse, svält, sjukdomar och elände. Bibeln talar ju om att det här skall komma och jag tror att det har med sig stor förvirring också i de kristna kretsarna. Den onde vill inge lögntankar av olika slag och nu om någonsin kan vi behöva urskiljningens gåva.

Jesus talade om det här. Luk. 21:7-9 Då frågade de honom: "Mästare, när ska det ske? Och vad blir tecknet när det ska hända?"  Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte!  Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Sådant måste först hända, men slutet kommer inte genast."

Det är svårt, men det är också ett tecken på att befrielsen närmar sig och vi får lyfta våra huvuden.
Luk. 21: 25-28 Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas.  Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.  Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Kroppen

Människan har vanligtvis mycket omsorg om sin kropp. Vi vill ge den mat och kläder, se till att den mår bra till hud och hår, inre organ, hjärta och lungor, blodomlopp. Vi önskar oss en smärtfri kropp, fri från skavanker, skavsår och smärtor.

Hur är det då med oss som lever i Kristi kropp, har vi lika mycket omsorg om lemmarna i den kroppen? Om vi är ärliga är det troligen inte så. Kanske har vi inte alltid tålamod och omsorg den. Kanske upplever vi att någon lem är störande och talar vi då illa om den? Jämför egen kropp, talar vi illa om den?

Att tala illa om en lem är att skada den, vi skulle i stället vara kryckor till den lem som är svag, stödja och ge den vår uppmärksamhet. Cancer i Kristi kropp? Naturligtvis skall inte det onda finnas där, det måste bort, men människan räddas. Vi borde kanhända tänka med mera respekt på de lemmar som tillhör Kristus, akta vår tunga från dårskap.

Gud sitter på sin tron och hans härlighet uppfyller jorden. Låt oss uppfyllas av honom i allt vad vi säger och gör.

Gråt inte hjärta, tro på Gud

I vår uppgivenhet att inget händer trots alla löften som getts till oss av Gud och som vi ropat ut, eller ord som getts profetiskt till oss och som prövats, så kan vi ibland bara vilja ge upp. Tröttheten blir vår vandring och vi klär oss i sorgens klädnad. Naturligtvis är inte detta vad Gud tänkt för oss! Han vill ge oss glädje i fullt mått och styrka våra uppgivna själar.

Ps. 61:1-4  Gud, lyssna till mig! Hör min bön! Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan. Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig. 

Vi behöver komma upp på den höga klippan, i närheten av Gud. Bara han kan ge oss ny styrka genom sin Ande och när hans Ande styrker oss kan inte fienden nå oss. Vi färdas framåt ledda av Guds vilja, förenade med honom.

All vår tillit och förtröstan skall vändas till Gud. Söka hans närhet i bön, ibland utan ord, bara vara i hans närvaro och låta sig älskas och fyllas av honom, lyhörd för vad han vill säga. Då behöver den sorgsne inte gråta mer. Hjärtat kan fyllas av tillit till att Gud kommer att ta hand om allt, en dag skall bönesvaret komma om vi inte ger upp utan förlitar oss på honom som kan göra allt. Jesus kan visa sin kraft och sina under också i denna tid.

Jes. 61: 1-3 Herrens Ande är över mig. Herren har smort mig att komma med goda nyheter till alla som lider och har det svårt. Han har sänt mig för att trösta dem som är sorgsna, att förkunna frihet för dem som är fångar och att öppna de blindas ögon. Han har sänt mig för att tala om för dem som sörjer att tiden har kommit då Guds välbehag vilar över dem, och att vredens dag är inne för deras fiender.  Åt alla som gråter i Israel ska han ge skönhet i stället för aska, glädje i stället för sorg, lovsång i stället för hopplöshet.

Vad mer vill korset berätta

 Kol.2:13-15 Ni var andligt döda på grund av era synder och därför att ert gamla jag inte hade skurits bort än. Men Gud lät er bli levande tillsammans med Kristus. Han förlät oss alla våra synder och drog ett streck över allt som anklagade oss. Listan över den skuld, som vi själva borde ha fått betala tillbaka, spikades fast tillsammans med Kristus på korset. Och genom det som Kristus gjorde för oss, vred Gud vapnen ur händerna på den onda världens härskare och makter. Han skämde ut dem inför hela världen, då han segrade över dem på korset.(NLB)

Vår tankevärld kan ibland bli som byggnader. Anklagelser kommer emot oss och gamla besvikelser och misslyckanden.T.o.m. sjukdom kan anklaga oss. Det kan bli som ett mörkt moln som svävar över huvudet. Vi har lärt oss från Jes. 53 att Jesus tog alla våra synder och sjukdomar, men det finns så mycket mer som korset kunde berätta.

Om korset kunde berätta som med en mun så skulle den troligen kunna uppenbara saker för oss som vi aldrig ens förstått. Vad Jesus gjorde för oss är så radikalt att vi får be Gud låta den helige Ande upplysa oss om vad mer som finns där. Den helige Ande, vattnet och blodet.

1 Joh. 5:6 Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen.

Jesus förlåter varje bekänd synd och vi får leva i  och låta oss uppfyllas av honom. Skulden (skuldebrevet) är redan betald, det blev uppspikat på korset och gäller inte längre.  Prisad vare Gud, Jesus har segrat över varje ond makt, han har tagit gadden ur dem och de skall inte längre kunna skada oss. Det onda har gjorts till skam, det går bundet efter Kristus, som går fram i segertåg. Ondskans makt är bruten. Det finns förlossning och befrielse för oss. Vi har en konung över alla kungar, en som betalat priset för oss. Halleluja!

Kol. 2:9-10  I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt,  och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla härskare och makter.

Varför är vi så ovilliga?

Ibland kan man undra varifrån vår ovillighet kommer. Israels folk var inte alltid villiga att göra enligt Guds anvisningar, Thomas tvivlade och vi kan alla vara både ovilliga och tvivlande och t.o.m. ifrågasättande.
Neh. 9:17
De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört. I stället gjorde de uppror och utsåg en ledare som skulle kunna föra dem tillbaka till slaveriet i Egypten! Men du är en förlåtande Gud, som alltid visar nåd och barmhärtighet. Du överflödar i kärlek och ditt tålamod är stort. Därför övergav du dem inte.

Den som inser hur någonting kommer att gå får inte alltid gehör av omgivningen och till sist kanske man ger med sig för lugnets skull. Sedan visar det sig att den som varnade faktiskt hade rätt. Det hela kanske kunnat gå riktigt illa i och med att man inte ville följa anvisningarna och nu har man själv kunnat se att det inte var någon bra idé att genomföra sin vilja, det var obetänksamt. Varför är vi då sådana att vi inte respekterar den som avråder?

Israels folk utsåg en ledare som kunde föra dem tillbaka till slaveriet! I människan finns en egenvilja, en lögn om att det inte kan vara sant det som det varnas för eller något som utlovas. Vi vill själva pröva och ändå se om det går. Säkert hade vi kunnat räddas från mycket ont om vi bara stillat oss och lyssnat till Guds varnande ord och hans röst, han som alltid vet vad som är bäst för oss. För det vet vi ju faktiskt inte själva.

Det goda i det hela är att Gud är en så förlåtande och barmhärtig Gud, att han alltid har sånt överseende med oss när vi trotsar och vill gå våra egna vägar! Han skall aldrig lämna oss eller överge oss.

En öppen himmel

Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen. Joh. 1:51 Jesu första lärjungar började följa Jesus och även Natanael träffade honom och trodde att han är Guds Son. Jesus sa till honom orden i bibelordet ovan och menade att Natanael trodde för att han berättade att han redan sett honom under fikonträdet innan han kom, men "Större saker än så skall du få se". Jesus gav löftet om en öppen himmel och änglauppenbarelser.

Ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Det finns en förbindelseväg mellan jorden och himlens härlighet. Jesu är vägen mellan människorna och Gud. Det var Natanael som tilltalades i bibeltexten ovan, men orden gäller alla oss som är Jesu lärjungar. Det finns en öppen himmel för oss och vi kan få uppleva Guds härlighet genom Jesus och den helige Andes beröring. Vi skall kunna se änglasyner och få uppenbarelser, det skall kunna bli en öppen väg mellan himlen och oss. I Jesu närhet och under den helige Ades kraft och smörjelse är allt möjligt. Be om den helige Andes beröring och närhet, erkänn behovet och törsta efter Gud så skall det komma.

Kommer Gud eller familjen först?

Under ett bönemöte ställde böneledaren rubrikens fråga. Vi skulle fundera över den. För mig kom ändå svaret direkt: "Gud"! Naturligtvis kommer Gud först. Eftersom frågan var ställd så att jag först tänkte på relationer.
Men liksom med allt annat så kan saker ha flera sidor, aldrig bara en. Någon tänkte på frågan ur tjänstesyfte, skall man lämna familjen för församlingens skull? Någon frågade sig: "Vad skulle Gud säga?" Och det är första frågan till mig, vad skulle Gud, dvs Guds ord säga i den här saken, det är ju genom bibeln han talar.

Det första jag tänker på är att Gud kände mig redan i moderlivet (Ps. 139:13,16), han såg mig medan jag var ett foster, ingen människa hade då ännu sett mig. Det andra är att jag inte gick till en människa för att bli frälst (räddad) och en ny skapelse. Gud kommer först, bara han kan frälsa. (1 Joh. 4:14)
Och det tredje exemplet från bibeln är Rut, som lämnade sitt folk och sin fädernestad för att följa sin svärmor Noomi. Då tror jag inte att det i första hand var Noomi det berodde på. Rut kom av ett annat folkslag med avgudar, jag tror att hon ville först och främst ha Noomis Gud. Rut hade sett att inget är bestående i världen, deras män hade dött och inga barn fanns. Allting kan försvinna och förändras, människor och omständigheter. Det är bara Gud som består.

På morgonen när jag vaknar söker jag först Gud i ordet och bönen. Jag sätter Gud först. Och när jag gör det kan jag också bli välsignad i mina familjerelationer, liksom att mina barn och anhöriga kan bli välsignade för att jag först söker Gud. Vi kan få våra behov fyllda.
Matt. 6:33  Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Ords. 3:5

När allt hopp var ute hoppades Abraham ändå och trodde. Hans hustru var för gammal att få barn, men Gud hade lovat Abraham att han skulle bli fader till många, han skulle se på stjärnorna och räkna dem och lita på att Gud kunde ge honom en så stor avkomma. Och Abraham förtröstade på att vad Gud lovat var han mäktig att hålla, eftersom inget är omöjligt för honom.

Vi kan i livets olika skeden ibland uppleva att det som kommer emot av omständigheter är så svårt att det kan kännas helt omöjligt att situationen skulle kunna förändras. All vår väntan tär på tålamodet och ibland vill vi bara ge upp. Då skall vi lyfta blicken mot himlen och se på Jesus och vad han gjorde för oss på korset och sedan tänka på Abraham, att inget är omöjligt. Det kanske inte blir som vi föreställt oss att bönesvaret skall komma, men det är enligt Guds tankar, för att hans tankar är så mycket högre än våra och hans vägar så mycket bättre.

Vi skall också stå djävulen emot och inse att det är därifrån de negativa tankarna kommer, det är han som vill se oss nerslagna. Vi kan be om urskiljningens gåva så att vi kan förstå vad det verkligen handlar om. Vi näpser motstånd i namnet Jesus och pressar oss igenom det som tynger och Jesu blod skall vara vårt beskydd.

Våga och vinn

 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 1 Krön. 13:12

David greps av fruktan för Gud efter att Ussa rört vid Herrens ark vid en förlyttning och på grund av detta fallit död ner. Ussa hade försökt skydda arken från att falla eftersom oxarna snavade och David förstod hur helig Gud är, han vågade inte föra arken till sitt hem utan den fördes till Obed-Edoms hus, sedan såg han hur denne på allt sätt blev välsignad av Herren under tre månader. Då lät David bygga sig ett hus och gjorde i ordning en plats för arken i Davids stad. Han gav befallning att endast leviterna skulle få bära arken därefter och den skulle bäras på stänger. Han samlade prästerna och talade till dem:
"Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den.  Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren vår Gud ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.” 1 Krön. 15:12-13

Det här var på det gamla förbundets tid, men Gud är fortfarande helig och vill se oss rena inför sitt ansikte. Vi är välsignade, liksom Obed-Edom, men nu genom det nya förbundets blod som renat oss när vi tog emot frälsningen i Jesus Kristus. Vi kan komma till tronen, till Gud Fader, inför hans ansikte. Varje dag kan vi bli renade och helgade, värdiga att komma inför tronen, blodet döljer våra brister och vi har ingenting att frukta så länge som vi lämnar allt till Jesus. Vi kan bara vinna när vi vågar, Jesus är hans namn och i honom finns inget att förlora när vi tar emot det liv han vill ge till oss.

En planta uti Guds gård

Jag fascineras över hur ett enda litet frö i växtvärlden kan innehålla så mycket potential att det kan växa upp till den vackraste blomma eller ge den finaste frukt. Hur mycket mer då människan, vars DNA och allt av personlighet och början till kroppsfunktion fanns med redan i början, också vi kommer ju från ett litet frö.

Datorstyrda manicker kan göras väldigt små numera, men aldrig så små som ett litet dammkorn till frö. Knappast heller med så många funktioner som det Gud skapat i sina frön.

Vi är som plantor i Guds trädgård. Hur gläder sig inte Gud över sin uppväxande skapelse, det gör ju också vi som på våren gillar att så och plantera. Många gånger brukar jag tänka att det är själva växandet som är intressant, hur det utvecklas. Visst gläder jag mig också över blomman, men då är den redan vuxen. Och visst är det en glädje att få plocka de första mogna tomaterna osv, men ändå är det nåt speciellt medan man väntar. Hur skall det gå, hur skall den börja se ut? Skall den ge frukt, klara sjukdomar och eventuell torka eller felaktiga näringsgivor? Har den god jordmån och får den tillräckligt med ljus? Kanske tänker Gud om oss på liknande sätt och ler :)

I sången Runeberg skrev, "jag är en planta uti din gård", finns en vers, som av någon anledning lämnas bort numera, men som i mitt tycke är den finaste -  "Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdragen. Jag var knappt till, när i fadersvård av dig, jag redan var tagen". Och fortsättningen följande vers, " Så håll utöver mig än din hand, o Fader god utan like,och låt mig växa för livets land,som är ditt himmelska rike".

Hes. 17:5-6  Han tog en planta som växte i landet, och planterade den i fruktbar jord. Han förde den till mycket vatten och satte den som ett pilträd där. Den växte upp och blev en vinstock med många grenar, men med låg stam för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev en vinstock som bar grenar och sköt skott.

Lyd den helige Andes maning

Nyligen under ett bönemöte kom flera gånger till mig Andens maning i slutet av mötet att jag skulle begära prästen i gruppen  be ut den prästerliga bönen över oss (4 Mos. 6:24-26). Strax kom andra röster i mitt huvud som sa att det kan du inte göra, det är inte du som leder den här samlingen. Men erfarenheter under årens lopp har lärt mig att det är viktigare att lyda Andens maning än de tankar som fienden kommer med. Det är inte alltid jag mött positiv respons när jag gör det, men jag vet att det är viktigast att lyda Gud, även om Andens maning känns svag.

Denna gång fick jag genast positiv bekräftelse. Någon sa att oj, den här bönen ber man nu överallt och på alla språk. Också mötesledaren kom efteråt och sa att samma sak hade kommit till henne men tankarna hade gått att hon inte kunde göra det, men du var modig sa hon. Jag är inte modig men som sagt, vi skall vara frimodiga när Anden manar oss och det är aldrig fel att be någon tala ut Guds ord. Just angående den aronitiska välsignelsen och som jag tycker, när en äldste eller präst ber ut den, vilar det en sådan välsignelse från vår Herre. Så tala också du frimodigt ut när Anden manar dig att säga något och tänk att det är inte för din egen skull du gör det utan för att det skall komma andra till del och för att det är viktigare att lyda Gud än människor.

Fattigdomstänkande och tankefästen

Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.Fil 4:7

Något som säkert är typiskt för de flesta i generationen från början av 1900-talet är sättet att spara, åtminstone här i Finland, eftersom man har levt under krigstiden med alla dess begränsningar. Tankarna har gått att vi måste spara, det kan igen komma svåra tider och vi kan behöva våra saker. Bankkkontot kan uppvisa höga summor men ändå förmår man inte använda sig av det utan fortsätter använda gamla, dåliga saker och uppnötta kläder. Medan man samtidigt ger bort sina fina virkade och på annat sätt tillverkade saker och kanske dyrbart arvegods till sina barn eller andra anhöriga. "Ta det här du, vi behöver det inte"!

Det kan kännas svårt för barnen när föräldrarna inte kan unna sig det goda, sätta finduken på bordet och använda de nya lakanen du gett till dem. "Nej, det blir bara smutsigt". I vårt tidevarv kan vi säga att det motsatta råder. När man tröttnar på en sak sätter man ut det på loppis till ett billigt pris och köper sedan nytt. I båda fallen, äldre som yngre, kan det handla om tankesfästen.

Gud lovar att han skall av sin rikedom ge oss allt vad vi behöver. Vi kan unna oss att använda det han ger till oss, med vishet. Samtidigt kan vi tänka på dem som ingenting har och dela med oss. Han skall aldrig lämna oss eller överge oss. Vi skall inte behöva sakna kläder på kroppen och "det är saligare att giva än att taga".

Svag men ändå stark

”När svagt blir starkt så håller det” är ett uttryck vi brukar använda här i bygden. Någon har också sagt att ”Gud ger inte de hårdaste striderna till sina tuffaste soldater, han skapar de tuffaste soldaterna genom livets hårdaste strider.”

Alla har vi någon kamp i livet, om inte för oss själva så kanske för någon annan. Lidande och motstånd är inget vi önskar oss och knappast upplever vi oss som tappra stridsmän när livet blir tufft utan snarare som förlorare. Att livet skall gå så smärtfritt som möjligt är väl vad vi hoppas på, även om vetskapen finns att ingen av oss slipper ifrån de svårare och mer prövande tiderna.

Vi kan befinna oss i situationer av låghet där vi upplever ”jag klarar inte av det här, det är mig för svårt, jag är för svag och jag orkar bara inte”. Det vi kanske inte tänker på är att Gud vill göra oss medvetna om en inre styrka. Han kan i sin godhet och nåd upprätta och förändra det jobbiga genom att vända saker och ting från mörker till ljus eller genom att styrka oss just i den mörkaste dalen där vi känner oss som mest övergivna, sårbara och svaga. Så att vi efteråt kan säga ”genom det som hände har jag blivit starkare än jag någonsin trodde att jag kunde bli”.

Gud kan ge styrka genom sitt ord och sin närvaro eller genom människor han sänder i din väg för att ge precis det som behövs just då. För oss som lyssnar till andras lidande krävs ett empatiskt och känsligt öra, vi är olika och det är inte bara den som lättast gör sig hörd som behöver vår hjälp och vårt stöd utan också den som inte gör så mycket väsen av sig.

Jesus måste gå lidandets väg, inte för att Gud ville plåga honom, men för att det skulle komma ett gott resultat av hans lydnad. Det blir till vår räddning när vi gör oss beroende av honom. Jesus blev svag för att vi skall kunna bli starka. Inte genom vår egen styrka kan det ske men genom hans.

Så här säger Paulus: Men Herren har svarat mig: ”Min hjälp är allt du behöver. Ju svagare du är, desto mer kan min kraft verka.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för på grund av den kan kraften från Kristus verka i mig. Jag är glad över att vara svag och beroende av Gud, och jag är glad över att få lida, över att bli förolämpad och förföljd och över att gå igenom svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark. 2 Kor.12:9

 

Kampen är inte mot kött och blod

Har du varit med om någon gång att allt du säger ifrågasätts eller skärskådas? Då är det inte människor av kött och blod som är dina fiender.

Ef. 6:12-18 Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.

 Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. 

 Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Det betyder att vi skall be för våra trossyskon och välsigna dem dagligen. Be om blodets beskydd över eget liv och familj och över deras liv och över våra tankar. Och det här är en viktig del av rustningen, inte bara de andra delar som vi skall vara iklädda. Djävulen går omkring som ett rytande lejon för att få missämja mellan trossyskonen och det är viktigt att vara vakande också över detta.

Ps. 41:10 Även min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig.

Israeliterna hade många folkslag att kämpa emot under sin ökenvandring och det har vi också, det gäller bara att känna igen amoreer, jebuseer, hetiter, perisseer osv. Vi möter dem i 2 Mos. 3:17 och innan landet av mjölk och honung kunde intas måste dessa folk övervinnas. På ett sätt har den kristnes kamp inte förändrats utan vi har samma strider som de fast på ett lite annat sätt. Mycket i vår värld har blivit verbalt. Vi måste gå emot ande av kritik, avund, missunnsamhet osv., befalla den onde att gå i namnet Jesus för han har ingen rätt att störa oss.

Där Herren talar är liv och glädje

Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa, var inte stum mot mig! Om du är tyst mot mig, blir jag som de som går ner i graven. Ps. 28:1 FB

Om Gud är "stum" och jag inte upplever något tilltal från honom, så är det inte han det beror på utan jag som inte lyssnar, men själva livet blir tyst och jag blir som en som "går ner i graven".

Ps.28:2 Hör min bön om nåd när jag ropar till dig, är jag lyfter mina händer mot det allra heligaste i i din helgedom.

Jag ropar till Gud, jag vill ju inte vara som en levande död, utan som en som lever efter hans vilja och maning. Ändå säger han att jag inte behöver ha någon fördömelse, det skall vara så här medan vi växer. Om jag aldrig ifrågasätter mig själv finns heller ingen tillväxtmån.

När Herren svarar mig kan glädjen bryta fram.

Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp! Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom. Ps. 28:6-7 NLB

Varje ord från din mun

Job 8:2  "Hur länge tänker du fortsätta på det här sättet, Job, med dina många ord?
Matt. 4:4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."

Med munnen talar vi ord av hopp, ord av sorg, smärta, negativitet, glädje. Job hade som känt usla tröstare. Den som är fylld av sorg och smärta eller depression uppträder inte precis som den som fått glädjefnatt och det får vi ha förståelse för. Vi skall bära varandras bördor och inte vända oss bort från den som har det svårt.

Terapeuter och vissa själavårdare har ofta förmågan att lyssna och det dom säger är att vi behöver få tala av oss det som tynger. Det enda som behövs för den som lider i själen eller är betryckt är ett öra som lyssnar. Tråkigt nog är det så i denna tid att det finns tyvärr inte många sådana öron, de flesta orkar inte.

Det är inte meningen att vi skall älta på i evighet om våra sjukdomar och tillkortakommande, i stället skall vi tala Guds ord, men den som har sorg behöver få ta den tid som sorgen behöver för att kunna gå vidare. Vi behöver någon som tröstar och där vi får gråta ut sorgens bittra tårar annars stannar allt på insidan och börjar till sist tära på kroppen.

Människan skall leva av de ord som går ut från Guds mun, varje ord. Samtidigt som någon lyssnar till oss behöver vi bekänna vem vi är i Gud och de ord av styrka han har för oss. Vi behöver lyssna till Guds ord och äta det, sjunga det. Så att våra blickar fästs vid Jesus och varje felaktig tanke tas till fånga och läggs under Guds lydnad. Och sedan låta allt ha sin tid.

Balsam för själen

Ps. 139:5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

Balsam=läkedom eller tröst. Balsam från Gilead. Finns det ingen balsam i Gilead, finns där ingen läkare? Varför blir dottern mitt folk inte botad? Jer. 8:27

Vi brukar använda uttrycket "balsam för själen" och då tänker vi på något som är tröstande mjuka ord eller någon uppmuntran vi fått. Något man blir glad och upplyft av.

Om du någon gång blivit berörd av den helige Ande på ett speciellt sätt så vet du också här vad jag talar om. Det är väldigt behagligt och befriande, man vill liksom bara inte släppa den känslan.

Gud vill vara ett balsam för din själ, Tröstare och Hjälpare i varje situation och för varje människa.
 Det finns en sång med texten som går ungefär så här: "Men det finns en som har tid för dig, som både lyssnar och förstår och du är älskad för din egen skull, trots all din brist. Jesus sviker aldrig dig".
Amen, så är det!

Att vara avvikande

Vi kan alla på något sätt vara avvikande från mängden, även om det för någons del syns mera påtagligt. Avvikelser såsom Downs syndrom, rullstolssittande, psykisk sjukdom, homosexualitet m.m. syns, men fastän jag på något sätt är avvikande som frisk och "normal" och det inte syns på utsidan så kan jag ändå inom mig alltid ha känt mig annorlunda.

Det finns många saker andra kan göra som jag inte kan och där kan jag känna mig avvikande. Fast å andra sidan finns det saker jag kan och som jag kanske tar för givet, men som alls inte är lika självklart för någon annan. Ibland måste ändå människor kämpa mera än andra p.g.a. att man är annorlunda. I kampen uppstår många tankar och funderingar, om framtiden och sitt sätt att vara. Den som känner sig trygg i sin identitet har inte samma kamp.

 Det finns ändå något positivt i striden, man blir helt enkelt starkare i sin svaghet. Ett ordspråk säger: "Gud ger inte de hårdaste striderna till de tuffaste soldaterna, han skapar de tuffaste soldaterna genom livets hårdaste strider."

2 Kor. 12:7-10  Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig.  Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig,  men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet. "Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.  Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.