Jesusbarnet, den ringa begynnelsen

 

 Det här med att vi som människor kan vara väldigt olika är något som tilltalar mig. Att örat i Kristi kropp inte liknar stortån och tvärtom. Och ändå är vi lemmar i samma kropp och alla delar skall ha omsorg om varandra liksom Kristus, huvudet, har omsorg om oss. I det själsliga kanske vi irriterar oss på den som inte är lik oss och det lär oss tålamod. Jag tror ju inte att Gud har skapat oss på ett måfå, utan att han har en avsikt med alla de egenskaper och gåvor han format i oss. Ofta är det väl också så att just det som är svagast hos oss är det som Gud mest vill använda sig av, för att hans kraft skall få fullkomnas i oss när vi mognat och växt till, så att Gud kan bli den som får äran. För att andra människor skall få bli välsignade genom det verk han gjort i oss. 

Vår början är alltid en ringa begynnelse, men när Gud låter oss mogna och utvecklas i hans kärleks kraftfält kan det bli något starkt. När vi går på hans vägar och enligt hans mönster. Jesusbarnet föddes på den enklaste plats, i ett stall. Under trettio år vandrade han här på jorden, ödmjukade sig under Guds hand. Lyssnade till sin Faders röst redan som litet barn och gjorde som Fadern talade. För att sedan bli världens Frälsare.

Luk. 2: 11-14  I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar."

 

 

Konungen kommer, vi gör oss redo

 

 Gud har i sin nåd låtit oss kallas rättfärdiga när vi tagit emot Jesus i hjärtat och låtit oss bli renade genom hans blod. Någon kan då tycka att allt är klart, men för den som vill vara en medarbetare i Guds rike är det viktigt att alla dar renas och bli helgad. Naturligtvis kan vi inte med egna gärningar köpa oss fria, men Gud närmar sig den som närmar sig honom. Alltså, genom att varje dag söka Gud och hans vilja för oss, kan vi komma närmare honom. Den som upplevt den helige Andes närvaro, smörjelsen,vet att där finns kärlek, förståelse och barmhärtighet. Genom Andens närvaro kommer den helgelse vi behöver, Guds närvaro. Då skall vi kunna tjäna honom såsom han har tänkt. Vi behöver förvalta det pund vi fått från honom och inte gräva ner det. I den tid vi nu lever väntar vi på Jesu ankomst. Konungen kommer snart för att hämta sin brud, till dess skall vi göra allt vi kan för att Hans rike skall utbredas.

Luk. 19   Liknelsen om punden

11 När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. 12 Han sade: "En man av ädel börd reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.

15 När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. 16 Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. 18 Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. 19 Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer.

20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. 21 Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? 23 Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom?

 

vers 38  "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 

 

 

 

 

Varför frukta

 Det är höst och julmånad. Vägarna är på morgonen mörka och hala. Jag känner fruktan komma. "Gud beskydda oss"! Sedan känner jag frågan komma från honom. Varför är du rädd, du har ju redan bett och förkunnat vem jag är! Jag skäms över att jag inte förtröstat på honom, varför gör jag så här? Först ber jag, sen tror jag inte att jag fått bönesvar... Ibland kan man undra hur fruktan kan vara så djupt inrotad i oss mänskor, det börjar redan när vi är barn. Nu vill jag lära mig att förtrösta på honom allt mer. Och på att jag fått bönesvar.

Jes. 41:10 Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.

 

 

"Tag emot den helige Ande"!

 

Joh. 20: 21-23 Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er."  Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande!  Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." 

Lyssnade till Lars Enarson, Norden 7:14. Han talar om lejonet som ryter, Guds arme´ som reser sig i denna tid. Till det krävs ödmjukhet, att inte baktala våra kristna syskon, för det är som att tala ont mot Jesus själv. Vi skall förlåta varandra, det betyder inte att allt står rätt till, men det är den attityd vi skall ha. Vår strid är inte mot människor utan mot ondskans andemakter i himlarymderna. I bibelordet här ovan talar Jesus om förlåtelsen och att inte binda någon i dennes synder, i samma andetag som han talar om mottagandet av den helige Ande och om den frid han vill ge. Detta gör han strax efter att han uppstått.

Den kristna kyrkan har varit mycket trött i denna tid, det är som med de döda benen som det talas om i Hesekiel, men han får profetera och tala till de döda benen och Gud fyller dem med ande och liv. Så behöver Guds Ande också i dag fylla den sovande kyrkan och ge nytt liv. Simson tappade sin kraft när håret klipptes av, men det växte ut igen och Guds Ande fyllde honom med ny kraft. När en människa måste ta cytostatika tappar hon ofta håret, sedan växer det ut igen och kraften kan förnyas efter behandlingen. Gud kan ge oss ny styrka, låta oss igen fyllas med bönens ande och en nöd för de ofrälsta och vårt land. Lejonet kan börja ryta och kräva att den onde viker undan så att Guds Ande får verka, så att det blir mera av Gud i våra liv och mindre av oss själva. Självupptagenhet får vika undan och vi se till vår nästas bästa. Må Guds Ande leda oss i detta så att vi ser hans vägar för oss och inte bara våra egna vägar! Hans tankar är ju så mycket högre för oss!

Ps. 143: 10-11  Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark Herre, ge mig liv för ditt namns skull, rädda min själ ur nöden i din rättfärdighet.

 

Uppladdad av Guds kraft

 Vi sitter och ber, min man ber att jag skall bli laddad med styrka för dagen. Jag ser genast bilden av hur en telefon blir laddad för att inte tystna. Den blir eluppladdad från uttaget i väggen. Själva behöver vi dagligen fyllas av den helige Andes kraft. Sången skall aldrig tillåtas tystna i våra hjärtan, för det skulle betyda att vi blir kraftlösa och svaga. Vi skulle ha svårt att fungera i vår vardag och i relationer. Den helige Ande är vårt kraftuttag, som gör att vi kan fungera i vardagens relationer och i allt vad vi gör.

Ef. 3:14-21  Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. 

Låt oss i dag få fyllas till vårt inre av den helige Andes kraft, så att Kristus genom tron får bo i hjärtat och så att vi kan bli rotade och grundade i kärleken. Ingen bättre grund finns att få. Då skall vi kunna förstå Guds kärlek till oss och bli uppfyllda av hans fullhet. Som ordet säger, Gud kan göra mycket mer för oss än vi kan be om när den helige Andes kraft får fylla oss. 

Hjärtats gärningar

Matt. 25:31-36  När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron.  Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna.  Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.  För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.  Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 

Vi själva kan inte avgöra vem som är getter och vem får, utan vi dömer som människor vanligen dömer. Det vi vet är att det behövs ett ödmjukt hjärta som vill ha Jesus som herre och som bekänner honom som sin frälsare och konung. Sedan finns det människor som kanske inte öppet bekänt Jesus i sitt liv men som kan ha ett väldigt gott hjärta och vara de som alltid står upp för och hjälper den som är i nöd, medan det kan finnas bekännande kristna som mest tänker på sig och sitt och som inte gärna sträcker sig till att hjälpa andra.

Något som gör verkligt ont att se är när barn visar förakt för sina gamla föräldrar och inte har tid att hjälpa dem, men som sedan är först på plats när guldet och arvet skall delas. Låt oss hedra vår far och mor också när vi talar om dem efter deras bortgång! Och låt oss vara vakna så att vi vakar över vårt hjärtas attityd. En dag kommer då vi alla skall uppstå och stå inför vår Herre. 

Joh. 5: 28-29 Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. 

Guds omsorg

 

Job 10:12 Liv och nåd gav du mig, din omsorg bevarade min ande.

1 Petr. 5:7  Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er. 

Guds nåd är var morgon ny. Jag tror att vi inte alltid tänker på vilken nåd Gud ger oss. Egentligen är ingenting självklart. Det är en nåd att jag kan andas, att jag kan gå, äta, vara smärtfri, ha goda relationer och mycket annat vi kunde räkna upp. Allt beroende av Guds nåd.

Sedan kommer omsorgen, då när livet ger svårigheter på olika sätt. Då är Guds famn och hans omsorg allt vi behöver. Guds vilja är att ta oss vidare, han vill hela, förse, fylla oss med sin kärlek. Fylla varje behov. Bibeln berättar om alla hans goda planer för oss och till dem skall vi sträcka oss som till en nödboj. Det kan finnas mänsklig hjälp, men bara Gud kan helt rädda och ge oss det vi mest behöver just då.

Hur stor Guds omsorg om oss är tror jag inte vi kan se förrän den dag vi går Jesus till mötes och allt blir synligt. Till dess får vi tacka honom för alla våra livsdagar, som är uppskrivna i hans bok.

Livet segrar över döden.

 

 För några dagar sedan fick vi en morgon motta budskapet om att min mor avlidit under natten. Till mig kom då sången "I Herrens händer, där får jag vila, där är jag trygg...". De orden gäller både för den dagen vi skall gå in i evigheten och för dagen nu.

1 Kor. 15: 50-55  Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,  i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.  Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.  Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

Livet kommer alltid att segra över döden. För den som tagit emot Jesus som Frälsare och herre finns ingen verklig död. Vi väntar på att möta honom en dag i himlen, men medan vi lever här gläds vi över livet som han gett oss här på jorden. I Guds händer får vi leva trygga hur mycket det än stormar runtomkring oss, när vi mister våra älskade anhöriga eller möter sjukdom eller annat i livet. Och vi får veta att allas våra dagar ligger i hans händer. Han kommer alltid att gå med oss och bära vår börda.

Han tog våra plågor och smärtor

 

Jes. 53: 3-4 Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.

De biverkningar man upplever under en cellgiftsbehandling är enligt läkarna helt individuella. Säkert även beroende på vad man behandlas för och vilken typ av behandling. Jag kan bara säga att det handlar om tuffa behandlingar med svåra biverkningar, något jag skulle önska att ingen skulle behöva utstå.

Som kristen har jag stort medkännande med den som inte tror på Guds hjälp i såna här situationer. Vilken ensamhet att inte ha tillit till en övernaturlig hjälp! För egen del stöder jag mig på Guds ord och bekänner hans löften. Jag vet att det finns kraft i Guds ord, i skapelsens början talade Gud till mörker och det blev ljus av ett ord från hans mun! På samma sätt får vi tala och bekänna ut Guds ord och det ska bli som vår mun talar. Det är inte vårt eget vi talar, utan det Gud talat. Det kallas tro.

Ps. 119:13 Med mina läppar förkunnar jag din muns alla domar.

Inför senaste behandling bekände jag att jag är botad i Jesu sår, men också från Psalm 91, att ingen plåga skall nalkas min hydda. Man hade sagt mig att det är starkare cellgifter och svårare behandling, men det jag nu vet, efter några dagar, är att jag har inga smärtor och det är lindrigare än tidigare behandlingar. Jag tackar Gud att han hört min bön, att ingen plåga nalkats min hydda! Och jag tänker på Jesus, som tagit hela mänsklighetens plågor och smärtor på sig och sedan övervunnit dem på korset. I hans sårmärkta händer har vi fått helande oss till del gratis och för intet. För att hans kärlek till varje människa är så oändligt stor! Han vill inte att varken du eller jag skall plågas, han gjorde det för att vi skall få gå fria från plågor.

Vi har en sådan nådig Gud som sände sin Son, inte för att döma världen, men för att vi skall få gå fria. Jesus tog våra missgärningar på sig och när vi tar emot hans förlåtelse kommer han aldrig att minnas dem mer och när han helar är vi helade.

Hebr. 8:12  För jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.

 

Lättnaden

 

När vi fått höra något som vi upplever komplicerat kan det komma in en fruktan i vårt liv. Kanske tror vi mer på budskapet än vad Guds ord säger oss. Sen när vi får svaret att allt gick bra så kommer lättnaden. Inom det andliga kriget i Guds rike kan vi dock aldrig riktigt slappna av, utan vi behöver vara ständigt lyhörda för vad den helige Ande vill berätta för oss. Inte i fruktan, men i vaksamhet, som den som står på vaktposten.

Det kommer många budskap just i denna tid och om vi börjar lyssna till allt kan lätt lögnen komma in. Vi behöver urskiljningens gåva. Gud har inte tänkt att vi, hans barn, skall behöva leva i fruktan och plågor. Nej, som alla föräldrar vill han att vi ska ha ett gott liv och kunna njuta av tillvaron. Vi ska inte behöva plågas i sjukdom, för han är Herren vår läkare. Han har kommit för att ge oss sin frid, en framtid och ett hopp. Fyllda av hans kärlek och nåd för varje dag.

Joh. 14:27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.

 

 

En ljus framtid

Att leva i lögn är ett ondskans tilltag för att människan skall tvingas leva i mörker. Jag kan i stället välja Jesus för att ha en ljus framtid. Människan har alltid själv velat välja och trott sig veta bäst, men det bästa är alltid att Gud får verka i vår vilja och vår gärning för att hans goda vilja skall få ske i våra liv. Att välja Jesu innebär alltid en ljus framtid, vi har något att se fram emot.

Har under någon månad nu läst i en bok av Tommy Lilja, ofta bara någon sida åt gången för att smälta och ta in av budskapet. Boken har rubriken "När tron är svag och allt känns hopplöst, TRO ändå!". Vi kan ha en tro som ett senapskorn, men det är ändå en tro som vi har. Innerst inne tror jag att varje människa har en tro för sin framtid, det måste vi ha om vi skall orka leva. Men det som kommer fram gång på gång i boken är munnens bekännelse och hur den skapar vår framtid. Vi kan göra negativa bekännelser om vårt liv, men också bekänna vad Gud säger om oss. Guds ord är positivt och ger oss en framtid och ett hopp. Det är trons bekännelse. Tron på en Fader som håller allt i sin hand oavsett omständigheter. Vårt liv kommer att röra sig i den riktning våra ord pekar på. Ett citat från Liljas bok:" När du säger samma sak som Jesus på måndag morgon, då uppfattar andevärlden det som om det är Jesus som säger det genom dig". Och "om du fyller ditt liv med Guds ord, så kommer också tron att växa, ditt hjärta att fyllas och det du säger att förändras".

Jer. 29:11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.

1 Tess. 4:17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.

Vilken härlig framtid som väntar den som sagt ja till Jesus, att för alltid få vara med honom i hans härlighet i himlen!

Bry sig om

Under min sjukdomstid har jag fått flera uppmuntrande samtal, kanske inte av någon jag förväntat mig, men desto mer av andra. När nu flera personer ringt och sagt dom ord jag behöver få höra, så undrar jag om det inte är Jesus, den helige Ande som manat dem att ringa. Det sista samtalet gav mig mycket hopp för framtiden.

När vi är sjuka är det inte ömkan vi behöver höra, ja, ett lyssnande öra behöver vi såklart. Men det som uppmuntrar mig allra mest är nog orden om vem Gud är och vad han kan göra. Han är den som fördriver våra fiender, som tar oss upp ur fördärvets grop. Han är den som har makt över hela andevärlden, den som råder och regerar överallt. Jesus tog alla våra sjukdomar och den onde har absolut ingen rätt att attackera våra kroppar!

Jag tackar Gud för alla lydiga människor, som lyssnade till maningen men också handlade. Jag välsignar dem i namnet Jesus!

Gal. 6:2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Låt oss upmuntra varandra

Hebr. 10: 24-25 Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.  Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. 

När Jesus gick omkring bland människor, hur talade han då till dem? Såg han som vi säger "inte träden för skogen".  Det tror inte jag, utan min tro är att vår kärleksfulle Jesus såg varje enskild människa som en individ, inte som en bland många. När någon är sjuk händer det att den som försöker "trösta" säger att det där har så många varit med om förr så det går nog bra, du klarar det nog. Vi kan ta den uppmuntran lite olika beroende på hur vi är som personer. Någon kommer att ta illa upp och en annan kan tänka att nåja, försöker ju bara trösta.

Vi kan inte ge det vi inte har. Om vi inte fått gåvan empati kan det vara svårt att leva sig in i en annan persons liv. Om vi inte varit med om de svårigheter den personen har så är det svårt för oss att förstå. Om vi sedan själva råkar ut för en liknande sak, ja då då får det genast helt andra proportioner! Det vi kan göra i en situation vi inte kan sätta oss in i är att helt enkelt bara säga. "Jag kan be för dig", eller "säg till om jag kan hjälpa dig med något", som exempel.

Från Joel Osteen på Fb kom nyligen följande text, inte så bra översatt till svenska, men den säger så mycket. 

Barn till Gud

1 Petr. 5: 6-7 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne.  Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.

Sitter på bryggan. Tittar på katten som sorglöst stryker förbi. Hunden som buffar på min hand för att bli klappad. Molnen seglar över himlen, som har dom inget annat att göra. Solens blänk i vattnet. Allt andas harmoni i Guds skapelse. Så varför bekymra sig?

Guds ord säger att vi skall se på fåglarna under himlen, de gör sig inget bekymmer och ändå ger Gud dem vad de behöver. Ibland kan våra bekymmer liksom torna upp sig. Vi har frågeställningar som vi inte ser någon bra lösning på och det gnager. Ibland så pass att vi kan tappa sömnen. Djävulens drag är ju att vi skall koncentrera oss på våra problem i stället för att se lösningarna.

En lösning jag ofta sett är att helt enkelt kasta problemen på Gud. Han tar hand om dem och sen är det en stor glädje och tacksamhet till honom när problemet löser sig. Det svåra är att kunna släppa problemet, inte återvända till det, utan lita helt på att Gud kommer att ordna upp det.

Jag tror att vi kan öva oss i att förtrösta på Herren och inte lita till vårt eget förstånd. När vi sett många gånger hur det löser sig när vi litar på Guds hjälp, så kan också tron växa i att det är bäst att släppa av och vänta på bönesvaret.

Ett barn, i trygga förhållanden, litar på att föräldrarna tar hand om ansvaret. Det får bara hålla pappas eller mammas hand i full förlitan på att någon tar hand om saken. Medan jag sitter där på bryggan inser jag att jag har en himmelsk Far som uppehåller mig med sin rättfärdighets högra hand, som styrker mig, som hjälper mig och jag behöver inte vara rädd. Gud, min Far, tar hand om allt. För vem eller vad skulle jag frukta? Jag är barn till en himmelsk Far, barn till Gud som har all makt, all vishet, som känner människors hjärtan och vet mer om oss, om orsak och verkan, än vad vi själva kan förstå. Min Far råder över himmel och jord, allt är lagt under hans fötter. Han gav oss Jesus, sin egen Son, och har vi inte redan öppnat vårt hjärta för honom är det nu dags att göra det. Hos ingen annan finns en sådan frälsning, frid och hjälp som genom Jesus Kristus. Det enda vi behöver göra är att med munnen högt bekänna: "Jesus, jag tar emot dig som min herre och Frälsare, förlåt mig mina synder och rena mig med ditt blod, så att jag får bli ett barn till Gud!"

Fröjd i Herren

Ps. 119:11  Jag har fått dina vittnesbörd som min eviga arvedel. De är mitt hjärtas fröjd.

Vi lever i svåra och osäkra tider. Det är inte bara coronan utan man kan också märka att många människor kommer bort genom sjukdomar eller olyckor. På så vis blir det stor sorg och smärta hos de anhöriga. Hjärtan som kanske ropar till Herren i sin nöd, eller, som kanske inte söker honom alls. Missmod kommer över människan, tyvärr är det många som inte ser andras svårigheter utan koncentrerar sig enbart på det egna, vilket också kan vara naturligt i en svår situation.

Ändå vet jag inget som hjälper bättre i svårigheten än att be för och intressera sig för andra när man själv är sjuk. Det lyfter blicken från de egna problemen samtidigt som det ju alltid ger en glädje att kunna hjälpa andra.

Nyligen träffade jag en person som sa att det var så roligt att se mig så glad trots att jag har en svår sjukdom. Jag sa att det är min tro som gör det och då började hon berätta om hur hon själv ber varenda kväll, ända sen barnsben. För mig var det ett glädjefullt vittnesmål eftersom hon aldrig visat nåt tecken på tro tidigare.

Det är en glädje att tänka på hur Kristus gick in i lidandet, tog alla våra svagheter och krämpor på sig, varje orättfärdighet och synd, och gjorde den till sin. För att vi skall få gå helade, frälsta och förlåtna, ledd av honom. Jesu blod vittnar för oss och Anden vittnar. Vi som gjort tron till vår och bekänt Jesus som Frälsare och herre i vårt liv, har fått ett evigt liv och Guds löften till oss som vår arvedel. Vi har ingen anledning att frukta utan i allt som vi genomgår i detta liv får vi fröjdas och vara glada och genom tron förtrösta på att Jesus alltid går med oss i varje situation. Han styrker oss och han hjälper oss, han uppehåller oss med sin rättfärdighets högra hand.

Ps. 28:7 Herren är min styrka och min sköld. På honom litar mitt hjärta, jag får hjälp och mitt hjärta jublar. Honom vill jag tacka med min sång.
Ps.89: 16-17  Saligt är det folk som vet vad jubel är! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus. I ditt namn jublar de ständigt, i din rättfärdighet upphöjs de, för du är deras styrka och härlighet.

Låt mig få vara en länk

Lyssnade till en berättelse om hur bön kan påverka och hur den liksom kan stanna kvar i det hus där många böner betts, även när bedjaren inte längre finns med oss. Den som berättade frågade vad vi vill bli ihågkomna för när våra dagar är slut. Själv har jag alltid tänkt att om man inte minns något annat med mig så hoppas jag att man iaf kopplar ihop mig med bön. Jag vill liksom den som frågade få vara en länk till människor, genom ett ord, en berättelse, en bön eller något annat, så att den personen en dag skulle kunna nå fram till frälsningen.

En annan person, som predikade, talade om tonen från himlen. Att komma så nära Gud att vi kan få höra om vad som sker i himlen, vad Gud har bestämt och vad hans vilja för oss är. Vi behöver smörjelsen genom den helige Ande för att kunna se och höra, men också för att där smörjelsen finns handlar det inte om småsaker att reta sig över. Där ska vi kunna stå tillsammans som ett folk, en arme´, som uppmuntrar varandra och bär varandras bördor och tillsammans kan vi bli starka i vår hunger och väntan på brudgummen som skall komma. Där ska vi kunna mötas hjärta till hjärta.

Ef. 3: 14-21 Därför böjer jag mina knän inför Fadern,  han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn.  Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,  att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken.  Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,  hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.

Att skilja mellan höger och vänster

Jona 4:11 Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?”

Skulle Gud inte bry sig om? Frågan är väl mera om vi bryr oss om. Om vi bryr oss om alla dessa som kan gå förlorade därför att vi inte varit Guds utsträckta hand på jorden. Om vi liksom Jona tyckt att det är ingen vits att berätta för dom om Jesus, dom kommer ändå inte att lyssna, det är bortkastad tid. Men, för Gud är inget vittnesmål bortkastat, det är ju Han som ska göra det, undret i mänskans liv. Vi kan inte med något enda ord i kraft av oss själva gå in i vad som finns i en människa. Det vet bara Gud själv, inte genom någon människas styrka eller kraft kan det ske.

Gud bryr sig om varje liten människa, han vill se varenda en av oss räddade för himmelriket. Det kommer inte an på oss, om vi är perfekta så att vi inte behöver Gud eller om vi har våldfört, mördat, stulit och så skilt oss från Honom. Nej, det kommer an på att Gud älskar varenda liten, även om vi inte kan skilja på höger och vänster. Även om vi inte känner Gud Fader så vill han dra varenda en till sig. Det kommer inte an på Guds utvalda att döma vem som skall med till himlen. Därför skall vi som vill tjäna honom bara gå i lydnad för hur hans Ande manar oss, utan alla egna bedömningar. Gå som Hans utvalda redskap, i uthållighet och  i lydnad. För att senare få en tjänares välförtjänta lön.

Att söka inträde till himlen utan frälsning

Befinner mig just nu i en situation där jag behövt hjälp och inte riktigt vetat var jag skall börja söka. Det handlar om sjukdom och vård. En remiss har skickats någonstans, men vart. Ringer det ena stället efter det andra utan att få något riktigt svar var jag skall söka. När det gäller saker som behöver snabba beslut blir dagarna med väntan att någon ska ringa ganska outhärdlig. Det är därför jag försöker knacka på olika dörrar för att bli insläppt. Till sist får jag tag i en vänlig sköterska som visar mig vägen.

Det slog mig att just så här är det med himlen. Vi behöver en vägvisare när vi är uppgivna och vilsna i livet. Någon som vittnar om Jesus som Frälsare i människans liv. ..."på det att var och en som tror på honom skall få evigt liv". Nu är det skördetid, vetet ska bärgas och vi som redan tror är skördearbetarna som kan visa människan vägen, att få biljetten till himlen. Den som vill bli frälst ska inte behöva begära inträde, bara säga ja till Jesus som väntar och längtar på gensvar. Be om förlåtelse för det som gått fel och bekänna honom som herre. Det finns ingen annan väg än genom Jesus Kristus. Han leder oss i segertåg in till himlen när vi sagt vårt ja till honom, vår brudgum.

Joh. 3:16-21  Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

 Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.  Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud." 

 

 

Han har redan burit vår börda

Ps.81: 7-8 "Jag lyfte bördan från hans axlar, hans händer blev fria från lastkorgen. I nöden ropade du och jag räddade dig".

Ropa till Herren när bördan blir för tung, när skräcken antastar och den onde pekar på vad som kan ske. Gå alltid till källan Jesus. Guds ord har alla svar och vi får ropa ut löftena eller påminna Gud om vad han själv lovat oss. Vi ska ösa med fröjd ur frälsningens källa. Hans källa har vatten tillfyllest.

Den samariska kvinnan skulle ösa upp vatten ur brunnen åt Jesus. Hon kände inte till Guds gåva, det levande vattnet. Jesus sade: "Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv."  Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten." Joh. 4:14-15

När vi dricker av det levande vattnet, Guds Ande, behöver vi inget annat. Gud kan fylla oss med sin kraft och frimodighet, ge befrielse från nöd.

Att inte se skogen för alla träden

 Rubrikens uttryck anspelar ju på att vara alltför upptagen av detaljerna så att man inte ser helheten. Är det inte ofta just så med oss att vi hakar upp oss på små obetydliga väsentligheter och använder mycket energi för att reda ut dem. Samtidigt kan det finnas människor och skeenden som just då i stället skulle behövt vår tid. Den ondes drag är ju att få oss så koncentrerade på något att vi inte hör Guds röst när han vill leda oss in på sina vägar och att vara hans ljus i världen, lysa som stjärnor.

Fil. 2:13 För det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning,för att hans goda vilja ska ske.

Ps. 51: 12-14  Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få glädjas över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande.

Sen måste jag, som den detaljmänniska jag får bekänna att jag är, också ta fram fördelarna. Både med att se detaljerna men också helheten. Då tänker jag på att vara förberedd. Någon av oss kan ta dagen som den kommer och inte bekymra oss, som också Guds ord manar oss till. Andra motar gärna Olle i grind och det betyder att var förutseende. Det är negativt att vara kontrollerande, men jag påstår att det är visligt att vara ute i tid. Den som kommer för sent använder sig av annans tid och det är lite av stöld. Dessutom sparar det mycket av tid, energi och bekymmer att planera. Tid som man kan använda till bättre saker.

Så var mina tankar och liksom skogens träd är vi alla olika och så skall det vara för utjämningens skull. Gud har skapat oss var och en unika på sitt sätt. Sedan finns det förstås saker och ting som behöver slipas av oss och det är möjligt tack vare att vi får leva av Guds nåd, som hans barn. Tillsammans är vi starka när vi ser på helheten, bön om människors frälsning och helande, mat till fattiga och hungrande, Guds rikes utbredande.

Upp till bevis

Luk. 14:11 Var och en som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Troligen har du varit med om en sådan situation någon gång att en person har försökt med bevis framlägga hur fel du har sagt om någonting. Om du då har dåligt självförtroende och "bevisläggandet" ofta förekommer blir du nog inte så ödmjuk. Du kan känna dig stukad och nedtryckt och  troligen blir du försiktig med vad du säger i fortsättningen ifall att det skulle bli fel. Ingen människa orkar ständigt få höra hur fel man har i det mesta man säger, man vet nog ändå med sig själv att man kan ha fel i många saker och långa "bevis"  kan bli mera än man klarar av.
Om vi ska lägga fram bevis är det mycket bättre att bevisa genom bibelns ord. Gud bevisar i kärlek och barmhärtighet för att vi skall finna den rätta vägen.

Också för Jesus lade man fram bevis för att försöka förklara för myndigheter att han behövde korsfästas. Jesu hade inget ont gjort, han ödmjukade sig och lydde Faderns vilja. Ödmjukhet är en passersedel till befordran i Guds rike. Jesus avstod från att använda sina gudomliga egenskaper när han gick här på jorden. Han gick in under de krafter som råder över människan för att sätta henne fri. Han förenades med människan och blev oss till frälsning. Han blev herre över döden och han vill att vi förenas till ett. Kristus blev upphöjd som belöning för sin ödmjukhet, han har dött för alla som ville förödmjuka honom.

Nu har Kristus uppstått och han blev oss till liv. Med tacksamhet får vi komma inför hans tron alla dagar och tacka för den kraft som är verksam i alla oss som tror.

Fil. 2:3-5 Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.  Se inte till ert eget bästa utan också till andras.  Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Fastetid

Den lutherska fastetiden varar i 40 dagar och avslutas på påskdagen, söndagarna inte inräknade. Under fastetidens inledande del betonas ångern, omvändelsen och kampen mot ondska. Fastan kallar  till en ansvarsfull livsstil och till att avstå från något till förmån för dem som lider nöd. Därefter kommer passionstiden då man koncentrerar sig på Kristi lidande.

Om man någon gång fastat vet man att det kan vara en långsam tid, man offrar något som betyder något för en själv. Det är inte bara en hunger efter mat utan innebär också en viss isolering. Det är en väntan på att det hela snart ska vara över och att man ska få se resultat av sitt offer. Under själva fastetiden blir tankarna klarare och man är mera mottaglig för vad Gud vill säga.

Jag kan inte låta bli att jämföra fastetiden med den tid vi nu lever i med coronavirus. Vi alla är tvungna att avstå något. Vi kan inte vara sociala på samma sätt som tidigare utan alla upplever en form av isolering, mer eller mindre. Samtidigt är det en vilotid från det vanliga livet med allt som vill ha vår uppmärksamhet och allt vi dras till. Det ger tid till eftertanke, kanske över vad som är viktigt i livet, vad som verkligen betyder något. Det frestar även på våra relationer och det kommer att synas vad som är våra svagheter. Samtidigt kommer döden och hälsa oss närmare än annars och det får vi hoppas blir en tid av omvändelse, tankar på var vi skall tillbringa evigheten. Vi kanske ser på andra människor på ett nytt sätt och någon vill gärna vara andra till hjälp. Kanske binds vi också samman på ett nytt sätt i kampen mot detta onda. Bönerörelser uppstår, via sociala medier får vi gudstjänster och kanske bidrar vi också själva med något.

Påsken är en avslutning på fastetiden, vi gläds över att Kristus gav sitt liv för oss. Också i coronatider påminns vi om det. Mörkret skall inte vara för evigt. Jesus gick in i dödsriket och gjorde döden om intet. Han har kallat oss till en framtid och ett hopp och vi kommer också att komma igenom denna mörka tid, snabbare om vi i bön går emot detta virus och vägrar godta dess verkan. Och genom att vara lydig överhetens instruktioner.

Har Gud glömt att vara nådig?

Rubriken till detta inlägg finns i Ps.77:10 "Har Gud glömt att vara nådig? Eller har han i vrede hållit inne sin barmhärtighet?" Kapitlets rubrik är "Guds tidigare under ger tröst i nödens tid". I Studiebibelns notis till denna vers kan vi läsa "Guds folk förstår att de måste uthärda de lidanden Herren sänder över dem. Men under allt detta tränger de sig fram till Gud och åberopar de stora frälsningsgärningar han har gjort bland dem." I vers 15 i samma kapitel kan vi läsa: "Du är den Gud som gör under, du har visat din makt bland folken."

Rom. 5 talar om att ha frid med Gud
Rom 5: 3-5  Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,  tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

Vi lever i tider av osäkerhet under detta Coronavirus. Det visar sig vad som finns i var och en av oss. Vi lider, fast kanske på olika sätt. Någon lider när man ser människors uppror, andra lider när dominans reser sig upp och trycker ner. Depression kommer över människor då nyheter nästan inte talar om något annat än svåra tider.

I allt detta säger Guds ord att han har lovat vara med oss alla dagar, intill tidens slut. Har Gud glömt att vara nådig? Nej, precis som Israels folk påminde sig om Guds frälsning och tänkte på alla hans under i gångna tider, så är Gud densamma i dag. Vi får gömma oss under hans vingars skugga, åberopa de löften, tala ut dem, som står i Ps. 91. Åberopa blodets kraft. Om vi ber så får vi svar och om vi går emot mörkrets krafter så måste de böja sig under Guds utsträckta arm. Men vi kan inte bara vänta att det skall ske av sig själv. Det här är en tid när vi skall ropa till Gud, om hans nåd över våra länder och människor. Be om människors frälsning.

Åkermark

Kanske brukar du som jag fascineras av åkrar. För att de är vackra och det växlar med årstiden. Nu är det en snöfri vinter, jag tittar genom bilfönstret på en åkermark och tycker även nu att det är något med den. Samtidigt kommer tanken till mig att en jordbrukare nog ser helt annorlunda på den. Han ser nog på jorden och tänker att den skall bearbetas, sås, hållas efter ogräs och till sist skördas innan den igen plogas upp. Och nu förstår du säkert vart jag vill komma.

Jag tänker på Guds åkerfält. Våra hjärtans mark som behöver bearbetas och få en sådd som skall framföda tro. Sådden i köttets åker behöver rensas från ogräs, åkermarken ges skydd mot djävulens brinnande pilar. Och först därefter kan Andens frukt börja ses i vårt liv. Precis som en åker som år efter år ska bearbetas igen så behöver också våra hjärtan ödmjukas och mogna vartefter. Vårt liv går i perioder, ibland händer inte mycket utan vi har ökentider.


Matt. 13: 24-30  "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada."

Jag ser hur Gud ser på oss som sitt åkerfält och liksom jordbrukaren vet alla skeenden i våra liv. Han vet hur åkermarken ibland behöver vila och ta igen sig och ser hur växten utvecklas. Han ger oss sitt ord för vår tillväxt, han ger regn i rätt tid. Det finns ingen jordbrukare som har en sådan omsorg om sina barn som Gud Fader har. Han är med oss i allt och ger oss i rätt tid det vi behöver för att hans rike skall växa till.

Att se på saker ur andras perspektiv

1 Kor. 12: 14-19 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

Om man i en liten församling börjar se på varandras gåvor kan det bli väldigt intressant. Jag säger liten för att det blir lättare att se då. Annars kan man se det i en grupp som tillhör den större församlingen. Nämligen hur alla lemmar i kroppen kan komma i funktion och på det viset samarbeta så att allt faller på sin plats och församlingen kan överleva. Det betyder inte att alla tjänster finns där, en del kan komma utifrån när det finns behov för det, varje församling kanske inte har en profet eller en evangelist. Det som är svårare är när man inte ser vad som finns nerlagt i andra, det ger mycket oförståelse för varandra som individer och då blir samarbetet lidande.

Vi brukar ibland lite överseende skratta åt den evangelistiska gåvan, som önskar att många snabbt ska bli frälsta och som kan ha svårt att se att allt har sin tid. Samtidigt är det väldigt peppande för oss andra att se den brinnande ivern och det behöver vi. Men alla är vi inte dörrknackare eller traktatutdelare, alla har inte lätt för att genast börja tala om Jesus eller be för sjuka på närbutiken. Min tro är att det bättre att vi får vara sådana vi är med de gåvor vi fått, annars blir det lätt prestationsförsök och det leder sällan till något gott. Det är inte svårt att fungera i det vi redan har och som är naturligt för oss. Inte kan handen bli fot eller örat mun. Det måste få finnas dom som har lätt för att lyssna till andra och det går inte alltid att få kontakt om vi är gåpåare. Det finns dom som har en naturlig gåva att lätt få kontakt med andra, medan andra som kanske har en praktisk läggning på så sätt kan få kontakt och visa på vem Jesus är.

Vi kan helt enkelt inte alla vara likadana, för då skulle det aldrig fungera! När vi använder oss av de gåvor vi fått och fungerar i dem kan Jesus bli förhärligad. Därför är det så viktigt att vi accepterar varandra med dom gåvorna, att vi ser dom och samarbetar så att hela Kristi kropp är i funktion. Att vi kan se på på saker och ting också ur andras perspektiv Om vi verkligen vill tjäna Gud, då ser vi inte till varandras brister och olika förutsättningar utan då tillhör vi en kristen församling och arbetar tillsammans, var och en i samma kropp men som olika lemmar. Alla har vi något att ge.

1 Kor. 12: 7-11   Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande.  En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,  en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.  Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

1 Kor. 12: 28-31  Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar?  Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?  Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Falskt vittnesbörd

2 Mos. 20:16 Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Vad är det egentligen att bära falskt vittnesbörd? Att vara ett falskt vittne. Och vad gör vi när vi vittnar falskt? Om någon vittnar falskt emot dig eller mig, vad leder det till för oss...  Betyder det inte att någon får en felaktig bild, något som inte stämmer med verkligheten.

Försiktighet med vad vi talar är alltid A och O om vi inte vill vittna falskt mot någon. Det är så lätt att det slinker ett fördömande ord ur vår mun. Vi tycker att vi vet bäst hur andra borde göra, tala och vara. Faktum är att vi alla är olika. Vi har var och en vårt sätt att göra saker på och vem kan säga vad som är mest rätt. Att då vittna falskt om någon inför en annan människa gör att jag lägger skuld på denne och binder honom i synder han kanske inte ens gjort. Eller tvärtom, om någon vittnar falskt om mig och det vittnesmålet ger andra en bild av mig som absolut inte leder till någon välsignelse. Dessutom vållar det murar mellan oss och där kan inte kärlek råda. Det finns så mycket i den osynliga världen, sådant som skadar oss fastän vi inte kan se det.

Jesus korsfästes och dog för oss för att vi skall kunna gå fria ifrån anklagelser, så låt oss då inte korsfästa honom igen för någon gammal bitterhets skull. Låt oss inte binda någon för hur den är, dess personlighet, låt oss i stället välsigna varandra. "Strö rosor" på varandras väg, ge uppmuntran och låt relationer blomma. Sträcka ut en försoningens hand till förlåtelse.

Du kan vara med i Guds lag

Hur många av oss har väl inte varit i den situationen under vår uppväxt att när ett lag skulle väljas ut i skolan så hörde man till dom som blev sist invalda i laget. Ofta stod du ensam utan att du riktigt visste vad du gjort för illa, varför du inte var omtyckt. Du förstod att du inte behövdes, det vara bara dom som var viktiga för laget som utvaldes. Så har det säkert varit i hela mänsklighetens historia och så förblivit. Visst är det underbart att höra till dom utvalda bland människor, men ännu viktigare är att tillhöra Guds lag.

Jesus sade att den som kommer till honom skall han sannerligen inte kasta ut.
1 Petr. 2:4 Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud.
Höga V. 1:15 Vad du är vacker, min älskade, vad du är vacker!
Ps. 139:5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Vi är alltid välkomna med i Guds lag, han lämnar ingen utanför, det finns en uppgift för var och en av oss och vars och ens uppgift är viktig. Han förkastar ingen, själv blev Jesus förkastad och nu vill han se frukt av det svåra han utstått för vår skull. ( Jes. 53) Så knacka frimodigt på Jesu dörr och vet att du genast blir innesluten i hans lag när du tar emot det han gjort för dig. Han bryr sig om din situation och finns alltid där för dig. Han bryr sig och han vill ha dig med i sitt lag!

Vem ska bära hundhuvudet?

I världen är det så att om någon begått ett misstag eller tagit fel beslut så skall alltid någon bära upp det. Det måste finnas en syndabock, någon som skall "bära hundhuvudet". Inom kristenheten vet vi ju att en är den som blev syndabock, som tog alla våra fel och misstag. Eller?

Ibland vill man ta människor i försvar och om då blicken faller på någon annan syns det inte lika mycket vad den man försvarar gjort. I Sverige synades en politiker på grund av en Toblerone, medan större saker försökte osynliggöras?
Vi vet att vissa kvinnor ofta dras till brottslingar och man kan undra varför. Jag har inget svar på det, men kan det vara att den kvinnan upplever sig göra något väldigt stort och bra och att hon på så sätt kan glömma sina egna brister? Jag bara frågar mig. Man kan också, som exemplet ovan, peka på någon småsak som någon annan gjort fel och så vända blicken från den skyldiga och vända den mot den som gjort det mindre felet och så få "upprättelse". Och det är ju det här då som kallas att den personen får "bära hundhuvudet".

Citat från Språkinstitutet
"Den ursprungliga syndabocken var alltså en bock på vilken översteprästen överförde det israeliska folkets synder och missgärningar under det senaste året, för att bringa försoning för folket. Bocken själv hade inget ont gjort, men den offrades för att rena folket från dess synder.
När vi i dag använder syndabock i överförd bemärkelse gör vi det med samma utgångspunkt. Den som görs till syndabock är en som får umgälla både egna och (framför allt) andras försyndelser, oftast för att man vill ge sken av att det har skipats rättvisa. Inte minst i politiken söker man gärna efter en syndabock när något har gått fel."

I citatet ovan har man också med följande bibelord. 
 2 Sam. 3:8 När Abner går över till David.
Abner blev djupt upprörd över Ish-Boshets ord och sade: ”Är jag ett hundhuvud från Juda land? Här visar jag godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och utlämnar dig inte i Davids hand, och så anklagar du mig i dag för en synd med den där kvinnan.

”Och Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockens huvud, och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och alla deras överträdelser, vad de än må hava syndat; han skall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålles redo därtill släppa honom ut i öknen. Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i vildmarken; man skall släppa bocken ute i öknen.” (3 Mos. 16:21–22) 

Jesus blev vår syndabock, som bar allas våra synder och tillkortakommande och ingen av oss är syndfri. Vi syndar dagligen, med vår mun eller i våra tankar. Mose stänkte förbundsblodet på folket, djurets liv representerat genom blodet, togs i stället för folkets liv. Anden, vattnet och blodet vittnar om att vi inte behöver bära skuld, oavsett vad vi gjort. Genom Jesus får vi alla förlåtelse när vi bekänt vår synd. Synden tas upp av Jesu blod och vi får gå fria. Jesus blev syndabock för allas våra missgärningar och all skuld blev lagd på honom. Prisad vare Jesus, kungars kung, herre över allt!

En Judas

Gud utväljer och använder den han vill. Han känner människans hjärta och vet vad som finns i var och en av oss. Han visste vad som fanns i Judas hjärta redan innan han blev en av de tolv. Jesus kände Faderns hjärta och visste säkert redan från början att Judas var den som skulle förråda honom, ändå valde han, enligt Guds vilja, att Judas skulle bli en av hans lärjungar.

I Guds arbete finns troligen många redskap som inte är enbart  av godo. Alla har vi bättre och sämre sidor, men Gud ser till den person vi är och hur han kan använda sig av just din eller min personlighet i det arbete han vill ha utfört. President Trump har både anhängare och motståndare, personligen tror jag att han har en sådan personlighet som Gud använder sig av i världen. Det betyder inte att han gör allting rätt utan bara att Guds tankar är outgrundliga, vi kan inte förstå eller utröna dem. Vi kan inte se Guds vishet i det han gör.

Gud har alltid,genom bibeln, använt sig av annorlunda personer. Farao plågade Israels folk och ville inte släppa dem fria när de skulle hålla måltid inför Herren och gå till det förlovade landet. Gud lät sin syndfrie Son gå i döden, hur många kunde förstå den tanken? Men vi har sett att det var av kärlek, till vår räddning.

Vi får lita på att Gud tar hand om varje Judas som kommer emot oss i livet. Han har inte gett oss ett liv utan vedermödor, men han har gett oss sin nåd och sin frälsning. Ingen enda av oss har i egen kraft kunnat bli frälsta, det har inte med våra gärningar att göra utan enbart på grund av Guds nåd och hans tankar för oss. För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa, hur omöjlig situationen än skulle se ut just nu.

Jer. 29:11-13 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.  Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er.  Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Rom. 11:33-36   O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, hur ofattbara hans vägar! Vem har förstått Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har gett honom något först så att han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.

Guds ord

1 Mos.1:3 Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus.
Så börjar Guds första uttalande i bibeln.
Rom. 10: 8-10 "Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar.  För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Med munnen bekänner man och det var det första Gud gjorde i bibelns ord, han talade och det blev. Med munnen bekänner vi och blir frälsta. Med munnen kan vi bekänna Guds ord och få bönesvar. Guds ord har getts till oss att användas och talas ut. Bibeln är full av löften för varje situation. Det är kraft i Guds ord och det är mäktigt när det används i bön och i tro. Varför skulle Gud i bibelns första ord börja med att mäktigt tala ut ljuset att komma om det inte varit för att det var just så han menade att vi hans lärjungar skall göra.

Vi kan ta ett exempel. Någon blir illa förtalad. Det kanske kommer lögner emot människan eller han/hon blir felaktigt anklagad. Då kan personen välja att be och högt bekänna:
"Inget vapen som smids emot mig ska ha någon framgång och den tunga som försöker angripa mig ska Gud döma skyldig, för min rättfärdighet kommer från Herren!"
Jes. 54:7  Inget vapen som smids mot dig ska ha framgång, och varje tunga som angriper dig ska du i domen döma skyldig. Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.

Om vi vill ha seger över våra omständigheter är det Guds ord vi skall tala ut, inte människors. Guds ord är till hjälp i varje trängd situation. I bibeln finns svar för allt och den är oss given till hjälp och tröst i varje svårighet.

Guds goda vilja för dig 2020

Fil. 2:13 För det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.

 När vi några nyligen diskuterade stickning kom det fram att det ofta handlar om att repa upp det arbete man just gjort. Någon gav genast upp och slutade, andra har repat gång på gång och gjort om tills resultatet blev lyckat. Och så kan vi ju säga att det mesta i livet är. Allting lyckas inte genast utan vi får börja om och lära oss under tiden. Vår livsvandring är inte alltid lätt, men genom att lyssna till den som har kunskapen och ta det till oss eller genom att lära oss genom egna misslyckanden, kan vi till sist lyckas om vi inte ger upp.
Så gör Gud med oss också. Han ger aldrig upp om dig och mig. Det var en äldre kvinna som sa att hon kände sig mindre värd än ett djur. Då fick vi förklara för henne att även om hennes jordiske fader handlat fel mot henne så finns det en himmelsk Fader som älskar varje människa och talar om för henne hur dyrbar hon är. Så gör Gud i dag, han vill ge upprättelse där det gått fel, hela den som är sjuk, förse där det behövs. Alla våra behov kan bli fyllda i honom och han ger aldrig upp om oss.
Guds goda vilja för oss detta år är att se oss gå framåt, resa oss upp ur stoftet och låta hans goda vilja verka i vår vilja och vår gärning.

2020 kan bli ett nådens år från Herren om bara Guds goda vilja får verka i oss och vi inte ger upp. Han vill ju så mycket mera med oss än vi själv kan se och förstå. Han ser våra olika anlag och var vår tro på vad han kan göra växer. Någon får tro genom bevisen och sanningen i Guds ord, en annan genom att få bönesvar. För andra kan det var genom det helande man fått ta emot och att se hur Gud kan förvandla en människa från ett vrak till en som starkt verkar i Guds rike, eller att se den glädje och frihet som tagit plats i en annan människans liv. Gud vill ge fångarna fria, förbinda sår och komma med läkedom till kropp och själ. Låt oss söka att se i anden hur det kommer att ske under det kommande året. Låt oss be ut Jes. 61 över en fallen värld att uppresas. Gud kan detta år låta oss få se bönesvar på böner vi haft under många, många år. Allt är möjligt för den som tror, han kan föra oss ut på nya vatten, där vi aldrig varit förut.