Kroppen, den helige Andes tempel

 
 Har du någon gång blivit ifrågasatt för vad du äter eller inte äter? Så här lyder bibelns ord:

 "Allt är tillåtet för mig", men allt är inte nyttigt. "Allt är tillåtet för mig", men jag ska inte låta något ta makten över mig. (Folkbibeln)  En del av er säger: ”Jag är fri och kan göra som jag vill.” Men tänk på att allt inte är bra för oss människor. Den som hävdar att han är fri och kan göra som han vill löper nämligen stor risk att bli slav under sina egna begär. (Levande Bibeln) 1 Kor. 6:12

  Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.  Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.
 Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
  Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 1 Kor. 
10:23-31

Gud ger oss frihet att själva välja vad vi vill äta och vad vi har samvete till att äta. Vår kropp (liksom församlingskroppen) är ett tempel åt den helige Ande och då vi vet att Anden är helig och ren vill vi förstås låta honom bo i en ren hydda. Därför kanske vi väljer att avstå från att svära, från att röka och dricka starka drycker osv. I Gamla Testamentet finns många påbud om hur Guds folk skulle äta och inte äta. Om Jesus talas det mest att han åt bröd och fisk och lärjungarna åt ax från säden.
 Det som Gud ville att man skulle avstå ifrån var sådant som var orent och onyttigt för deras kroppar. Om vi säger att vi kan ha fritt samvete att äta vad vi vill skulle kanske glassätaren äta 10 lit. glass om dagen, någon annan en fläskpanna per dag, ett kilo godis osv, drivna av sina begär. Det här är överdrivet, men vi vet av vad människan utforskat att det inte är hälsosamt för vår kropp att äta en massa pommes frites, pizza och coca-cola. 
Gud vet vad som är bra för oss och vad vi behöver avstå ifrån för att må bra. Alltså behöver vi hans vishet också angående vad vi stoppar i oss, vi har ett ansvar för vår kropp, den helige Andes tempel. Samma sak vad gäller motion, att vi rör på oss så att vi mår bra, allt kommer inte av sig själv till oss bara för att vi har en levande tro. Allt, ande, kropp och själ behöver omvårdnad.

Vi skall naturligtvis inte driva saken för långt så att vi blir alltför nitiska i vårt sätt  att leva rent, "låt inget ta makten över er", i så fall har vi skaffat oss en annan gud. När vi är tillsammans med familj och vänner kan vi njuta och äta gott och glädjas åt stunden.

Allt har sin tid och Gud har inte gett oss en fruktans ande

"Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", så säger ordspråket - eller "intet är som väntans tider". Bibeln säger i Ords. att "Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan
är ett livets träd" (Folkbibeln) eller "Den som måste hoppas länge på något känner det hopplöst, men när drömmen slutligen går i uppfyllelse upplever han glädje och lycka" (Levande Bibeln).

Det kan vara direkt plågsamt att inte veta hur framtiden ser ut för den som väntar på svar. En mamma kan längta så efter den bebis som hon ska föda att tiden kan kännas oändligt lång under väntetiden, men sedan gästar lyckan när hon får hålla den nyfödda. Predikaren säger att allt har sin tid och att vi gör bäst i att njuta av dagen och stunden.

När vi väntar kanske vi önskar att Gud skulle servera oss svaren på våra frågor så att vi fick veta på förhand hur det skulle bli, medan Guds avsikt kan vara att träna vårt tålamod eller att pröva oss, han vill se att vi kan lita på att han håller allt i sin hand. Gud är den som strider för oss och han har allt under kontroll.

Var alltså vid gott mod under den goda dagen och besinna under den onda dagen, att den ena såväl som den andra har Gud gjort för att människan inte skall kunna utforska det som kommer efter henne. Pred. 7:15

Vi behöver inte frukta för framtiden, Gud har hela världen i sin hand och härnere råder hans eviga armar.

Vetekornet måste falla i jorden och dö

Jesus förutsäger sin död och säger:  "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom."
 Joh. 12: 23-26

Jesus var tvungen att dö bort från sitt eget liv för att kunna ge det till oss. Vi vet ju att vi i vår svaghet tänker på oss själva i första hand. Men Jesus vill att vi liksom han gjorde skall låta vetekornet dö i det jordiska - världsliga. Vi bevarar vårt liv när vi går i ödmjukhet och låter andra komma först. Om vi vill tjäna Jesus gör vi så. Frågan är om vi klarar av att överlåta oss så helt till honom, då vi måste dö från oss själva. Det kan vara som att kasta sig i kalla havet där isen lätt brister. Nej, vi klarar det endast genom ett helöverlåtet hjärta till honom som kan göra det genom oss och på honom som är trofast kan vi alltid lita.  Så kan vi bära rik frukt.