Lyssna eller tala

 

 Pred. 3:7 Allt har sin rätta tid... En tid att riva sönder. En tid att sy ihop. En tid att vara tyst. En tid att tala.

I ett samtal tänker vi väl oss två personer som talar och lyssnar, både ock. Alltså en tvåvägskommunikation. Om det är så att den ena personen inte lyssnar eller överröstar den andra och har mycket att säga, då blir det ingen kommunikation. Det blir ett dåligt flöde.

Vi har inte alltid så lätt att förstå varandra, speciellt inte om vi är helt olika personer. Vi kan ha haft helt olika uppväxt eller mött olika situationer i livet. Någon kanske är en jordnära, praktisk person som fått lära sig från barn att hårt arbete är det som gäller och att man lärt sig som man säger "i livets hårda skola". Motsatsen skulle då vara någon som understötts och fått uppmuntran till studier, lärt sig språket och att uttrycka sig i tal. Det säger sig själv att här kan uppstå kommunikationsproblem i vissa situationer.

När vi talar med någon är det inte bara det vi säger utan även vår mimik  och vårt uttryckssätt kan säga lika mycket. I skrift, t.ex genom inlägg på sociala medier, har vi inte koll på hur den andra personen uttrycker sig och har vi då fördomar om den personen kan det  lätt bli att vi tolkar det personen försöker säga på ett negativt sätt. Då kanske man säger att bättre tala i telefon eller person till person, problemet är bara att den person som uttrycker sig väl kan vara en "pratkvarn" eller tycka att den egna åsikten är så mycket viktigare att få fram att han/hon kanske ständigt avbryter den andra personen när den försöker säga något. En lösning kan då vara att den som har svårt att uttrycka sig eller inte hittar orden i stället försöker uttrycka sig i det skrivna ordet, då får man tid på sig att fundera. Om den pratglada då är uppriktigt intresserad av vad den andra personen vill säga så försöker man säkert att tolka allt till det bästa.

Vad jag vill säga är att vi alla behöver få säga vad vi vill förmedla och att det borde vara lika viktigt för oss att lyssna, inte bara avbryta den som försöker säga något. Det skulle göra livet så mycket enklare för oss alla.

Att stilla sig så mycket att vi hör Gud tala är allra viktigast. Att tala Guds ord är vishet och förstånd, att tala en massa tomma ord är meningslöst. Men Guds ord ger ljus över vad vi vill säga.

Ps. 119:130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det.

Lyft huvudet högt du Guds barn

Ps. 110:7  Han ska dricka ur bäcken vid vägen, därför ska han lyfta huvudet högt.

Luk. 21:28 Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.

Vi hör i denna tid många predikningar om Jesu återkomst. För någon kan det innebära en glädje, för andra en fruktan. Guds ord säger att vi skall lyfta på huvudet, vår förlossning är på väg. Om du är ett Guds barn har du inget som behöver skrämma dig, Jesus kommer att ta hand om dig. Om du är en syndare så är det just syndare som Jesus kallar på, oavsett hur stor din synd är. Vi får alla be om förlåtelse och Jesu renande blod och öppna vårt hjärta och ta emot honom. Endast den som förhärdar sitt hjärta ska behöva känna fruktan. 

En dag är Jesus här, därför ska vi komma till honom och be om att våra hjärtan renas. Vårt vittnesbörd är att vi har blivit renade i Lammets blod och i honom får vi befrielse. Han sätter på oss vita kläder och förklarar oss rena. Det är inte för att sätta sig högre som vi gläder oss över att vara Guds barn, vi lyfter inte våra huvuden i högmod utan i tacksamhet för Guds nåd, att vi får tillhöra honom. Tacksamhet att vi dag för dag får växa till i hans godhet. Något att be om är att få bli mer Kristuslik, få Kristi sinnelag, där allt som betyder något är att få bli som honom. Jesus är god, mild, fördragsam, barmhärtig, nådig, har tålamod och uthållighet.

Upp. 12:11  De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

 

Guds team, Kristus i oss

 

 Gal. 2:19-20 Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,  och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.

Lyssnade till en person som förklarade vår Kristusidentitet på ett sätt jag aldrig tidigare hört. Ska försöka dela med mig såsom jag kan minnas det. Vad jag skriver får tas eller förkastat, men jag skriver såsom jag minns det och som det för mig blev gripbart.

Jesus bor ju i oss som tagit emot honom i vårt hjärta. Alltså bor han alltid där inom oss. Gud älskar sin Son som bor i oss och  vill honom väl, all kärlek och omsorg. Han lyssnar till vad Jesus i oss talar. När vi ber och åkallar ställer den helige Ande, Guds Ande, en fråga till Jesus "vad är det dom ber om" och hur han kan  hjälpa oss att be, han är ju Hjälparen. Jesus finns ju överallt och han sitter på Guds Faders högra sida och framför vår bön till Fadern, som lyssnar till sin Son. Det här är Guds team, människan till hjälp. Fadern vill i sin tur tala till oss och uppenbara sanningar för oss, så han talar via sin Ande och Jesus som bor i oss. Han kan tala välsignelse och saker han i sin kärlek vet att vi behöver omvända oss ifrån, till vårt bästa.

Vi har alla saker som på något sätt kan ha blivit som en rundgång i vår tankevärld, vi återkommer ständigt till problemen. Det är inget vi kan prestera så att vi själv i egen kraft skulle kunna  komma bort från svagheten, Nej, vi måste vända oss till Gud och hans team. När det teamet är välkommet att arbeta i oss och vi får fyllas av Guds helige Ande och kraft så kan vi förändras. Vi mognar hela tiden i vår kristna vandring. Det handlar om att dö bort från sig själv. Och vi är redan döda i frälsningen, vi har blivit en ny skapelse i Kristus Jesus. Vi har blivit korsfästa med honom och nu lever inte längre den gamla människan i oss, men ändå kan vi behöva avsäga oss det förgångna och deklarera att nu bor Kristus i mig och det gamla har ingen plats här längre, det hänger på korset där Kristus tog min synd på sig, han avklädde mig den gamla människan. När vi ber behöver vi inte ta fram det gamla utan vi frågar hur Gud ser på oss och då får vi bekänna över vårt liv de frukter han vill se hos oss, be honom om de goda sakerna. Kärlek, godhet, mildhet, tålamod, uthållighet.

Gal. 5:22-25  Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.  De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.  Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.

Gal. 2:18-20  Om jag däremot bygger upp det jag har rivit ner, och än en gång försöker bli skuldfri genom att lyda lagen, då blir jag en verklig syndare.  Det är ju lagen som får mig att synda, och därför har jag övergett lagen, eftersom den ändå inte kunde rädda mig. Ja, jag dog bort från lagen för att leva för Gud, när jag lät mitt gamla jag spikas fast på korset tillsammans med Kristus.  Och nu lever jag, även om mitt gamla jag är dött, för Kristus lever i mig. BSV

I det som Jesus gjort för mig har jag nu min identitet, inte i mitt gamla jag. I den Jesus som bor i mig, i mitt inre, finns allt det som är mitt sanna jag. Jag får vara sådan jag är, som den Gud skapat mig till, leva i vissheten om att Jesus bor i mig och hjälper mig igenom allt. Han är min trygghet, i honom har jag allt jag behöver.

 

Kraften från korset

 

Hebr. 10:12  Men Jesus bar fram ett enda offer för synden, och det ger oss förlåtelse för all framtid. Han satte sig sedan på Guds högra sida för att regera.

Rom. 5:5 Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

Lyssnade till en predikan om nattvarden. Talaren sade b.l.a. att när vi kommer till Guds dukade bord skall vi ge honom allt som tynger oss, om det så är sjukdom, syndanöd, skam eller saker som gör att vi har svårt att närma oss honom. När vi då ger det här till Gud så ger han i sin tur sin kärlek, sin kraft, eller vad vi behöver, till oss. Det kan vara svårt att ta emot Guds kärlek om något står i vägen för oss, då får vi be att Gud lyfter bort också detta från oss. Guds vilja är att när vi gör som det står i bibeln, firar nattvard och gör det till åminnelse av Jesus, så skall vi också veta att hans kärlek alltid finns där. Han älskar alla sina barn. 

Vi har vördnad för en stor och mäktig Gud och vi skall ha en gudsfruktan, men vi behöver aldrig ha en rädsla för Gud. Gud vill komma oss nära, Jesus dog för att vi skall ha en nära relation till Gud, kunna ta emot av honom för varje behov, veta att vi är så oändligt älskade. Det Jesus gjorde för oss, i kraften från korset, är bara ren och äkta kärlek. 

Guds kärlek finns i våra hjärtan. Det är viktigt att ta vara på varje tillfälle att få fyllas av den kärleken, i förbön eller när vi själva närmar oss Gud i bön. På så sätt kan vi växa till i styrka och vishet och bättre lära känna Gud. Ju mer vi känner Gud ju större kärlek kan vi få för våra medmänniskor och desto större frihet får vi i våra liv, våra ögon börjar se klarare vad Guds rike handlar om.