Där Herren talar är liv och glädje

Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa, var inte stum mot mig! Om du är tyst mot mig, blir jag som de som går ner i graven. Ps. 28:1 FB

Om Gud är "stum" och jag inte upplever något tilltal från honom, så är det inte han det beror på utan jag som inte lyssnar, men själva livet blir tyst och jag blir som en som "går ner i graven".

Ps.28:2 Hör min bön om nåd när jag ropar till dig, är jag lyfter mina händer mot det allra heligaste i i din helgedom.

Jag ropar till Gud, jag vill ju inte vara som en levande död, utan som en som lever efter hans vilja och maning. Ändå säger han att jag inte behöver ha någon fördömelse, det skall vara så här medan vi växer. Om jag aldrig ifrågasätter mig själv finns heller ingen tillväxtmån.

När Herren svarar mig kan glädjen bryta fram.

Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp! Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom. Ps. 28:6-7 NLB

Varje ord från din mun

Job 8:2  "Hur länge tänker du fortsätta på det här sättet, Job, med dina många ord?
Matt. 4:4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."

Med munnen talar vi ord av hopp, ord av sorg, smärta, negativitet, glädje. Job hade som känt usla tröstare. Den som är fylld av sorg och smärta eller depression uppträder inte precis som den som fått glädjefnatt och det får vi ha förståelse för. Vi skall bära varandras bördor och inte vända oss bort från den som har det svårt.

Terapeuter och vissa själavårdare har ofta förmågan att lyssna och det dom säger är att vi behöver få tala av oss det som tynger. Det enda som behövs för den som lider i själen eller är betryckt är ett öra som lyssnar. Tråkigt nog är det så i denna tid att det finns tyvärr inte många sådana öron, de flesta orkar inte.

Det är inte meningen att vi skall älta på i evighet om våra sjukdomar och tillkortakommande, i stället skall vi tala Guds ord, men den som har sorg behöver få ta den tid som sorgen behöver för att kunna gå vidare. Vi behöver någon som tröstar och där vi får gråta ut sorgens bittra tårar annars stannar allt på insidan och börjar till sist tära på kroppen.

Människan skall leva av de ord som går ut från Guds mun, varje ord. Samtidigt som någon lyssnar till oss behöver vi bekänna vem vi är i Gud och de ord av styrka han har för oss. Vi behöver lyssna till Guds ord och äta det, sjunga det. Så att våra blickar fästs vid Jesus och varje felaktig tanke tas till fånga och läggs under Guds lydnad. Och sedan låta allt ha sin tid.

Balsam för själen

Ps. 139:5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

Balsam=läkedom eller tröst. Balsam från Gilead. Finns det ingen balsam i Gilead, finns där ingen läkare? Varför blir dottern mitt folk inte botad? Jer. 8:27

Vi brukar använda uttrycket "balsam för själen" och då tänker vi på något som är tröstande mjuka ord eller någon uppmuntran vi fått. Något man blir glad och upplyft av.

Om du någon gång blivit berörd av den helige Ande på ett speciellt sätt så vet du också här vad jag talar om. Det är väldigt behagligt och befriande, man vill liksom bara inte släppa den känslan.

Gud vill vara ett balsam för din själ, Tröstare och Hjälpare i varje situation och för varje människa.
 Det finns en sång med texten som går ungefär så här: "Men det finns en som har tid för dig, som både lyssnar och förstår och du är älskad för din egen skull, trots all din brist. Jesus sviker aldrig dig".
Amen, så är det!

Att vara avvikande

Vi kan alla på något sätt vara avvikande från mängden, även om det för någons del syns mera påtagligt. Avvikelser såsom Downs syndrom, rullstolssittande, psykisk sjukdom, homosexualitet m.m. syns, men fastän jag på något sätt är avvikande som frisk och "normal" och det inte syns på utsidan så kan jag ändå inom mig alltid ha känt mig annorlunda.

Det finns många saker andra kan göra som jag inte kan och där kan jag känna mig avvikande. Fast å andra sidan finns det saker jag kan och som jag kanske tar för givet, men som alls inte är lika självklart för någon annan. Ibland måste ändå människor kämpa mera än andra p.g.a. att man är annorlunda. I kampen uppstår många tankar och funderingar, om framtiden och sitt sätt att vara. Den som känner sig trygg i sin identitet har inte samma kamp.

 Det finns ändå något positivt i striden, man blir helt enkelt starkare i sin svaghet. Ett ordspråk säger: "Gud ger inte de hårdaste striderna till de tuffaste soldaterna, han skapar de tuffaste soldaterna genom livets hårdaste strider."

2 Kor. 12:7-10  Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig.  Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig,  men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet. "Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.  Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.