Den dyrbara gåvan

Maria och Josef tog med babyn Jesus till templet för att bära fram honom inför Herren Gud. Simeon var i templet och väntade på den som skulle bli folkets räddare, han var fylld av Guds Ande och levde efter Guds vilja. Han tog barnet i sin famn, tackade Gud och sade: "Han är det ljus som ska göra dig synlig för alla folk och ge ära åt ditt folk Israel." Till  Maria sade han: ”Många i Israel kommer att stöta bort det här barnet, och det ska bli deras olycka. Men för många ska han bli till stor glädje. Han ska vara ett tecken man strider om. Ja, också du ska få lida, du ska känna det som om någon huggit dig i hjärtat. Men allt detta ska avslöja vad som verkligen gömmer sig i människors inre.”

Också Hanna fanns i templet. Luk.2:36-37  En gammal kvinna, som hette Hanna och som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung, men hennes man hade dött, och hon var nu 84 år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom bön och fasta.

Julens berättelse är om Jesus som föds hit till jorden. Han kom för att frälsa inte bara Israel, utan alla människor. Simeon och Hanna var bland de första som träffade Jesus och de hade båda väntat på honom. De väntade för att de genom bön och uppenbarelse visste vad som skulle komma, en Frälsare skulle födas till världen. De visste för att de var nära Gud och lyssnade till hans röst. Nu hade det kommit som dom väntade på och de kunde se det med egna ögon.

Också vi har blivit lovade att få se Jesus. Han skall bli oss till glädje om vi inte stöter bort honom. Om vi håller oss beredda och lyssnar, följer Guds vägar och tjänar honom, ser hans uppenbarelser och ber, då skall vi få se honom igen såsom Simeon och Hanna gjorde. Det var för dig och för mig som han föddes till denna värld och det var för vår skull som han tog all smärta och sedan uppstod. Han lät sig födas för att rädda mänskligheten och hans hand är uträckt till oss också i dag, vi får bara ta emot hans dyrbara gåva till oss. Tack Jesus att du gjorde det för oss!

En välsignad jul för alla

En välsignad jul med familjen kan det bli när alla hjälps åt. En jul där vi gläds över gemenskapen.  Vi kan ta med "gåvor" i form av mat när vi träffas.Vi gör som de vise männen. Alla gör sin del och kan känna sig nöjda. Ingen förvirrad "köksa", som år efter år bara längtar efter att någon gång få en "ledig juldag".  Och visst vill barnen ha sina julklappar, det ger dem glädje. Det är en barnens högtid brukar vi säga och det var ju ett barn som föddes, orsaken till att vi firar jul.

I församlingen tror jag att de lite äldre kristna innerst inne mest skulle  uppskatta att samlas kring krubban i församlingen. Påminnas om det Jesus gett till oss, frälsningen, glädjen och livet. I all enkelhet, kaffe och pepparkaka, godis till barnen, julsånger. Härlig gemenskap i alla åldrar. Det skulle vara något att längta efter, en riktig julsaga. Orsaken till att vi firar jul får vara mitt i centrum. Hur skulle det vara om födelsedagsgästen glömdes bort för själva firandets skull?


Det här var några tankar i juletid. Tankar om att Jesus skulle vara mitt ibland oss, nära i våra hjärtan mitt i julfirandet. Önskan om glädje, frid och ljus i juletid. Där alla kan glädjas och vara tillsammans, fattig eller rik, ensam eller en med många vänner.

Luk. 2:8-14  Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten utanför staden. Då stod plötsligt en ängel från Herren Gud framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, men ängeln lugnade dem och sa: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap som gäller hela ert folk, och som ska göra alla mycket glada! Inatt har den som ska rädda er fötts i Betlehem. Han är Messias, den utlovade kungen, Herren. Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad med tygstycken och ligger i en krubba.” Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor kör av änglar från himlen som hyllade Herren Gud och sjöng: ”Ära till Gud i himlen, och frid på jorden, till dem som gör Gud glad.”

Genom ödmjukhet till upphöjelse

Någon har sagt att när olika personligheter möts skapas kreativitet. Individer är medarbetare som alla kan vara oliktänkande och det är en tillgång, olika tankar föder nya tankar. I krockarna händer saker där vissa är mer kreativa än andra. Kreativitet finns där man vågar se lite längre än det uppenbara.

I Guds rike finns kreativitet, Gud som skapade himmel och jord är ju kreativ. På jorden har han skapat oss olika för ett visst syfte. Lemmarna i Kristi kropp skall betjäna varandra. Det som den ene saknar finns hos den andre och ingen av oss har allt. Han har skapat oss med begränsningar för att vi skall  vara beroende av honom, Gud själv, och av varandra. Det är i olikheterna, när vi samarbetar, som resultat kan skapas. Vi behöver se det här för att med gott resultat kunna gå vidare. Och under detta arbete skall vi tjäna varandra och uppbygga varandra. Vi skall se på varandra och hålla den andra högre än oss själva.

I denna tid finns så mycket av jag-mig-mitt. Inför julen finns traditioner som människor byggt upp, men alla passar inte in i det systemet. Om du jobbar inom treskift vet du att det är väldigt svårt att få till traditioner, t.e.x. inom vården jobbar de flesta under julhelg och andra helger och firanden. Då kan man ofta bli överkörd den dag man skulle ha passligt eftersom jag-mig-mitt redan har den dagen bokad. Då får du jämka dig och ställa dig enligt den andras behov. Oftast kommer den andra inte att tänka på att andra också har behov som behöver tillgodoses, att man inte alltid är ledig att ställa sig efter jag-mig-mitts behov. Som kristna skall vi kunna se på saker ur ett medmänskligt perspektiv, se till att andra också blir bemötta som man själv vill bli bemött och då inte bara göra antaganden utan verkligen höra sig för. Det är samarbete i kärlek.

Filipperbrevet 2 har i Folkbibeln fått rubriken "Genom ödmjukhet till upphöjelse".
Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet,  gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne.  Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras.  Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fil 2:1-5