Andlig gemenskap

 

Apg. 2: 42-44 De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.  Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.  Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 

 

Min tro är att kristna behöver stå tillsammans i denna tid. Ensam är inte stark, vi behöver vara ett i anden tillsammans med andra församlingar men också som kristna syskon i egen församling. När en lem lider behöver de andra lemmarna i Kristi kropp stöda genom bön men också genom gemenskap. Om vi inte får någon uppmuntran och stöd från de andra medlemmarna i församlingen då vi blir sjuka eller har problem är det svårt att gå vidare i det gemensamma arbetet. Vi behöver alla uppmuntran, de andliga ledarna för att orka dra framåt, men också varje lem i kroppen. Tillsammans i gemenskap kan vi bli starka och få kraft att gå vidare. Någon som ringer eller besöker, tar kontakt och visar att man bryr sig. Om församlingen skall kunna bli andligt stark behöver vi också den gemenskapen.

Vi kan själva tänka oss att vi kommer till en församling där vi aldrig varit förut, om där finns kärlek och att bry sig om så kommer vi att känna det i atmosfären. Där saker och ting fungerar mellan medlemmarna och människor flödar i smörjelsen från Gud, där är det gott att vara, där kan vi lämna yttre bekymmer till Jesus. I den andliga atmosfär som Frank Mangs talade om finns en renhet, en längtan efter Guds närhet, gudsfruktan, att se människor bli helade och komma till tro. Där finns utrymme för profetiskt tilltal, där såras inte den helige Ande. Kristna kan resa sig upp från andlig trötthet och till en sådan plats dras även människor utifrån.

 

 

Ps. 133 Vad underbart och skönt det är när bröder kan bo tillsammans i harmoni. Det är lika välgörande som doften av den dyrbara olja, som hälldes i håret på prästen Aron och som sedan rann ner i hans skägg, ända till kraglinningen. Denna gemenskap är lika uppfriskande som daggen på berget Hermon eller på Sions sluttningar. Ja, Guds välsignelse vilar över bröder som lever tillsammans i frid. Han ger dem ett liv utan slut. 

Givandets välsignelse

 

 

 

 Texterna ovan om praktisk kristendom kommer från Kärnbibeln, Rom. 12 :3, 8, 13.

Vi har möjlighet att välsigna varandra med gåvor i denna juletid, men inte bara nu utan under hela året. Om vi har fått gåvan av att vara givare skall vi inte yvas över den gåvan utan betänka att också det är Guds nåd och inget vi gjort oss förtjänt av. Andliga gåvor skall ju användas till att betjäna människor och alla har inte fått givandets gåva, men för den som fått den blir den till välsignelse för både oss själva och andra. Ingen behöver hysa avund till någon för den gåvan, vi har alla fått gåvor som vi får åberopa och börja leva i.

Tionde och offergivande som görs med ett glatt hjärta väcker Guds behag och han välsignar givaren. Tionde tillhör alltid Gud oberoende vad vi har att ta av. Vi får pröva Gud med våra tionden och offer och han vill öppna himmelens fönster och välsigna oss. Men allt skall ske i tro och hjärtats glädje av givande och i kärlek till vår nästa.

En välsignad julhelg till alla!