Är det säkert att det är den helige Ande som talar genom mig?

Då jag nyligen börjat ifrågasätta en sak som jag tidigare egentligen inte tänkt på desto mer, så vill jag här se vad bibeln säger om saken. En person säger ofta till mig att det är den helige Ande som gett till henne det som hon vittnar om. En annan person säger att vi kan se på frukten om det är den helige Ande som manat och att det inte kan komma något ont eller negativt genom honom. Själv tänker jag att den helige Andes uppgift är att förhärliga Jesus.

Så vad säger då bibeln? Joh. 16: 13-14  Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.
Jesus skall alltså förhärligas genom den helige Ande, som bara skall tala det han hör från Fadern. Om då en människa framför ett budskap och säger att det kommer från Gud, vad kan det då innehålla? Ja, vad gjorde Jesus här på jorden, den helige Ande skall ta av det som tillhör Jesus. Och ( Hebr. 13.8) Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

Vilken är frukten när vi vittnar manade av den helige Ande? Det säger sig själv att vi inte kan börja ifrågasätta allt, men gåvan att skilja mellan andar är värdefull. Vi kan alla tala fel och uppleva fel vad helig Ande manar oss att säga och för det behöver ingen dömas. När vi är barn i Kristus eller inte vana vid att urskilja Andens röst så behöver vi en mognadstid. Men om vi vill veta att det blev rätt kan vi alltid söka i Ordet och se att det stämmer ihop och för övrigt lär vi oss nog med tiden att när bekräftelsen kommer så kan jag ha frid i hjärtat, oavsett vad någon annan skulle kunna tycka.

Gal. 5: 16-23 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.  Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen.  Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.  Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.

När vi talar i den helige Ande går det lätt och smort, kraften från Gud gör det. Då är det glädje, då tänker vi gott och mår bra, vi vill gå med glädjebudbärarens fotsteg och frambära gott budskap. Alltså kan vi tala därefter, ord från himlen. Ord om Frälsaren och allt han är och gjort för oss. Tacksamhet,  uppmuntran, sporrande, ord av upprättelse osv.  Min tro är att så kan vi veta om vi är ledda av den helige Ande.

Lemmarna i Kristi kropp och dess gåvor

Rom. 12: 4-8 För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift,  så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.

  Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron,  att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran,  att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta. 

Vi har fått olika uppgifter i Kristi kropp, därför behöver jag/du inte förvånas om det verkar som om andra inte är intresserade av det jag tycker är viktigt. Dom andra tycker nämligen likadant, "varför är det ingen som förstår att det här är viktigt". 

Det är bra att vi är olika, då kan alla olika uppgifter bli utförda och när var och en troget tjänar i den uppgift och gåva man fått från Herren kan alla delar bli tillgodosedda och ingen behöver tränga den andra. Bara Gud vet hur det kommer att bli bäst, därför har han också kallat oss att bli medlem i en församling och när var och en församling gör sin del kommer det att bli bra. I annat fall börjar det halta.

Det är när enheten fungerar som Guds verk kan utföras och hans rike bli starkt. Därför avskyr den onde enhet, han vet och gör allt för att förhindra enhet, han vill att hans eget rike skall växa och därför trycker han på våra svaga punkter när det börjar bli enhet mellan kristna. När vi då reagerar köttsligt tycker han att han har oss i sitt våld, då vet han inte att Kristi kropp alltid reser sig upp igen. Inget skall kunna hindra Guds verk att gå framåt. Han för oss alltid fram i Kristi segertåg för att sprida hans kunskaps väldoft och flöda i hans gåvor och kraft.

 

Skördemannen

Matt. 13: 2-30  Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.  När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.  Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset?  Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det?  Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.  Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.

Vi sover väl inte och låter ovännen så ogräs i Guds åker? Gud har ju gett oss sitt svärd, ordet, vi skall använda det till att förjaga fienden. Vi är hans tjänare och får i hans hjord. När han sänder oss skall vi gå som hans redskap här på jorden och inte låta något stå i vägen för oss, varken människor eller trycket från andevärlden. Gud är den som kallat och frälst oss, men Gud är också skördemannen.  Vi ber och sår ordet, vattnar i bön, och en dag kan vi få se skörden.
Joh.4: 34-36  Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.  Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans.

Jesus förklarade liknelsen om ogräset för sina lärjungar.
Matt. 13: 36-43  Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss."  Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen.  Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.  Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.  Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut.  Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt  och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder.  Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

Ibland brukar jag fråga mig varför människor inte tar emot ordet om Jesus. Är det så att man skjuter det ifrån sig, att det känns besvärligt, att man inte förstått vad det betyder. Eller är hjärtat hårt, har den onde så förvillat och gjort dem till sina barn? Hur gärna vill inte vi, Guds barn, att man kunde förstå och ta emot, men Gud har gett människan en fri vilja att själv välja. Nu är tiden mogen och vi får svara vår Frälsare: "Här är jag, sänd mig, jag vill vara din skördearbetare".

Frihet under ansvar

Vilka associationer ger rubriken dig? Tänker du "vad skönt med frihet" eller ger det dig kanske en negativ vibb? Kan vi förresten ha både frihet och ansvar? Det tror jag att vi kan bara vi inte glömmer  ansvarsdelen .

Tänk dig ett parförhållande, kvinnan och mannen säger ja till att ingå äktenskap, mannen med förbehåll "bara jag får ha min frihet kvar". Och eftersom hon är "kär och galen" så går hon med på det. Sedan får paret först ett barn, som kvinnan ofta sitter ensam med medan mannen är ute på annat. Därefter får de ytterligare ett barn. Nu börjar kvinnan kräva att mannen också skall ta ansvar för barnen, varpå mannen svarar att han ju blivit lovad att få ha sin frihet kvar, han tänker inte ta något ansvar.

Om det på din arbetsplats, i din förening eller församling finns människor, som på samma sätt som den här mannen gärna går med i det ni gör och förbinder sig till det men vill ha sin frihet kvar att göra det han själv vill välja, så kommer det förr eller senare att skära sig. Den som inser att vi också måste ta ansvar för det vi gör tillsammans kommer inte enbart med som en  mottagare utan tar också ansvar för  mindre trevliga uppgifter som måste göras. Visst, vi kan vara olika och ha olika färdigheter, men hur kan jag begära att mitt beslut att få vara fri  skall påverka andra människors liv så att de tvingas göra den uppgift som jag själv skulle klara av att göra? Har vi rätt att lägga tyngre bördor på andra bara för att vi själva skall slippa?

Gal. 5:13 Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.

1 Tim. 5:10 Hon skall vara känd för goda gärningar: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och använt varje tillfälle till att göra gott.

Rom. 12:11 Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren

Vi kan tycka olika men min tro är att om vi skall göra ett tillsammansarbete och tjäna Herren med våra gåvor så gör vi det för att hjälpa och stödja varandra så långt som på oss beror. Ingen kan göra allt och vi behöver varandra. Vi visar varandra respekt och uppskattning genom att också se till den andras bästa. Gud är kärlek, låt oss tvätta varandras fötter i kärlek och göra allt för att stödja varandra där vi alla  har ett och samma hjärta och strävar mot samma mål. Gud är trofast och om vi är trofasta medan vi tjänar honom så utlovas vi en tjänares lön.

.