1 Mos. 1: 11-12 Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och
fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det
blev så. Jorden
frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär
frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott.
Det blev som Gud sade. Han såg på sin skapelse och tyckte att det var gott. Jag upplever ibland mig själv som en vildvuxen växt. Jag svarar och talar ofta utan att tänka efter, är impulsiv. Ibland har jag avundats dem som (vad jag upplever) alltid talar med välvalda och eftertänksamma, kloka ord. Men nu är jag sådan jag är, en enkel person med enkla gärningar. Säkert finns det mänskor som drar på munnen eller skakar på huvudet med en medlidsam min när dom hör mig, men då får jag väl bjuda på det. Samtidigt tänker jag att i min impulsivitet finns det ett gott och empatiskt hjärta som klappar för andra och sträcker sig ut i förbön. Vi har alla både goda och sämre sidor. Jag säger inte att Gud skapat de dåliga, han vill se oss växa och mogna, gå framåt. I det ingår fostran och att renas i hans förtärande eld, för att han älskar oss. Han ser på det han skapat och säger att gott kan spira fram, andra till välsignelse. Vi får tillhöra Guds eget folk och bygga våra liv på den eviga grund som aldrig skall försvinna. Tacka och tjäna honom som skapat oss. Bli helgade inför Hans helighet, bäva och ge honom ära för att Han är den han är.
Hes. 37:1-7
Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder över dalen. Och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: ”Människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: ”Herre Gud, du vet det.” Då sade han till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren Gud till dessa ben: Se, jag ska låta ande komma in i er så att ni får liv. Jag ska sätta senor på er
och låta kött växa ut på er och täcka er med hud och ge er ande så att
ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren. " Jag profeterade som jag
blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett ljud, det blev ett
rassel, och benen kom tillsammans så att ben fogades till ben.
Profeten profeterade som han blev tillsagd och de döda benen fick liv. En gång när vi skulle förbereda en begravning var det någon som ville att vi skulle sjunga psalmen "Jag går mot döden var jag går". Jag ryste i hela kroppen. Om vi tagit emot Jesus i vårt hjärta går vi inte mot döden utan mot det eviga livet den dag vi dör. Jesus är livet och han har övervunnit döden och dödsriket.
En dag stiger Jesus ner på denna jord och det står att döda skall stiga upp ur gravarna. Om man vill se med humor på det så kan det verkligen bli ett gnissel och ett gny, jag tänker då på hur många fått olika leder och saker inopererade i kroppen, knä- och höftleder, axelleder. När vår Frälsare kommer och hämtar oss faller allt det gamla av och vi kläs i skinande vita kläder.
Under pandemin har många av oss fått liksom förtorkade ben. Det har varit som med Döda havet att vi kanske lyssnat till predikningar via media, men inte haft något att ge ut. Jordanfloden förser Döda havet med vatten, men själv har den inget utlopp, det är dött. Vi behöver få nytt liv i våra ben, in i vår ande, vi mår bäst i det ständiga flödet som kommer genom Anden. Att tillhöra en församling och vara aktiv där är att vara levande. Frank Mangs hade en låga som brann inom honom och människor kom och lyssnade för att man kände Guds närvaro.
Hes. 37:9-10 Då sade han till mig: ”Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna så att de får liv.” Och
jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de
fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.
