Så in med bön i barnet för dess framtid

 

Gal. 1:15  Han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd.

I ett bönemöte i församlingen fick alla berätta om när de upplevt kallelsen från Gud. Någon menade att det kommit i samband med frälsningen, andra såg hur Gud lagt ner det i dem redan i deras barndom. Gud kallade oss redan i moderlivet, hur vi sedan kan se det kan vara olika. Någon berättade hur hon ställt sig upp och talat redan som litet barn, andra om hur människor med sina ord (omedvetet) talat profetiskt över dem det som senare skulle komma. Någon hade en mormor eller någon annan som funnits i deras närhet och vad vi kan förstå bett över dem.

Och det är det här vi äldre behöver göra, börja så in i barnets liv, be för dem som kommer efter oss. Be att Guds ord skall få slå rot i dem, be att de ska få bli beskyddade. När barnet kommer in i tonår och ungdom finns så mycket annat som drar. Som far- och morföräldrar har vi en möjlighet att dela med oss. Kanske upplever vi inte att barnet är så intresserat, men när det blir äldre kommer det att minnas. Det kan vara en sång eller en bön, en berättelse som Gud ger till oss just i den stunden. Om vi ber om det kommer han att ge oss ypperliga tillfällen. Vi kan också be att han visar oss vad just detta barn behöver få höra. Det är i denna tid när så mycket sliter och drar i människor och vill dra dem bort från Gud som det är tid för oss att be så att evangeliet ska kunna gå vidare.

 Ps. 139: 16-17 Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.  Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald!

Luk. 2:36-37 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru,  och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 

Hur kan vi leva ett liv utan Jesus

 

För den kristne är Jesus vår livsnerv. Bibeln säger att inget får liv utan att det först har dött. 

Joh. 12:24 Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många. 

Jesus gav sitt liv för att vi skulle få liv och övernog. När vi tar emot det han gjort för oss kan vi också få det liv som han tänkt för oss. Då vill vi inte en dag vara utan honom. Anden i oss kommer att längta och trängta efter den levande guden. Då vill vi möta Jesus i bönen, i vår kammare.

Bönens vikt kanske vi inte alltid förstått. Ett liv utan bön blir inget verkligt liv. Vi kan inte leva och må bra utan ständig gemenskap med honom i vår ensamhet och/eller tillsammans med dom vi kallar "de heliga". Bönen har kraft och den ger resultat även om vi inte ser det genast. Bönen i församlingen har verkan in i det andliga, osynliga och det kommer att ge resultat. Vi skall vara förberedda i anden när vi kommer till den bönen så att vi får en enhet. Gud ser oss och han gläder sig när vi samlas för att tillbe och tillsammans söka honom. Efter kanske "en liten stund med honom i hemmets tysta vrå".

Vad jag kan förstå har ingen väckelse kommit utan bön. Människor har samlats för att söka Gud och ropa om människors frälsning. Själanöd och omvändelse har kommit som ett resultat, för att Gud har lagt ner evigheten i människans hjärta. I svåra stunder av nöd har t.o.m. ateister ropat efter Gud, just p.g.a. detta. Vi kan inte undkomma Jesus och inte leva utan honom utan att få frid i hjärtat.

Inför Gud

 

 Rom. 14:11-12 Det står ju i Skriften: ”Så sant jag lever, säger Herren, alla människor ska falla på knä inför mig, och alla ska bekänna att jag är Gud.” Alltså ska var och en stå till svars för sina egna handlingar inför Gud.

Luk. 18:29-30 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen." 

Matt. 13:45-46  Där Gud regerar blir det också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. Då han upptäcker en mycket värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den. 

Var är din dyrbara skatt? Ibland säger människor att man inte hinner gå på gudstjänst för att man går upp tidig morgon och har långa arbetsdagar. Guds ord säger att vi först skall söka Guds rike och hans rättfärdighet för att sedan det andra skall tillfalla oss. Naturligtvis blir man trött av långa arbetsdagar, men då behöver vi Gud ännu mer för att få den kraften vi behöver för varje dag.

Någon kanske säger att man inte hinner komma på bönemöte för att man har fullt upp och inte kan. Man orkar inte, behöver vila då så mycket annat trycker på. Om vi läst om väckelsen på Hebriderna och andra ställen så ser vi att folk samlades och bad och dom hade säkert lika bråttom som vi, men dom gav tid i bön till Gud. Sedan började under ske, människor föll för Guds ande, fick själanöd och omvände sig till Gud. I den gemensamma bönen inför Gud finns kraft. 

Ingen av oss skall stå till svars inför människor när det gäller hur vi söker Gud. Det är bara inför Gud Fader själv vi behöver komma med vår förklaring varför vi inte har tid, naturligtvis finns det också naturliga förklaringar och Gud missunnar oss absolut inte att få njuta av det liv han gett oss. 

Upp. 21:21-22  De tolv portarna var gjorda av tolv pärlor, och varje port bestod av en enda pärla. Den stora gatan genom staden var av rent guld, som liknade genomskinligt glas.  Jag såg inget tempel i staden, för Herren Gud, han som har all makt, är stadens tempel, han och Lammet.