Att höra med hjärtat och se med Jesu ögon

 Vi brukar tala om att vara introvert eller extrovert. Till vilken grupp räknar du dig höra? Själv vet jag att jag hör till de introverta. För min del ter det sig så att jag ofta i den offentliga församlingen blir sådan att jag varken hörs eller syns. Men det behöver inte vara så, den introverte kan också vara synlig. Om man inte syns eller hörs i församlingen kan det lätt bli så att man, om man är känslig, lätt kan känna sig "onyttig" i församlingsgemenskapen.

Om du hör till den som känner sig oanvänd så har jag en tröst till dig. Det var en förkunnare som "besökt" det himmelska och han fick där berättat att allt vad gott vi gör blir sett där. Det har inte att göra med vad vi kanske skriver på Facebook och som får det att låta som att vi är nåt speciellt, utan det handlar om hjärtat. Människor du hjälpt i det tysta, det att du brytt dig om och sett din medmänniska i nöd, allt sådant. Att du gått till den ensamme. Ja, t.o.m. dina goda tankar, det ser Gud och noterar. Det handlar inte om att vi skulle behöva prestera något inför honom utan om det uppriktiga hjärta som agerar och sträcker sig ut mot en medmänniska och det handlar om bön. 

Samma förkunnare talade om att HÖRA med hjärtat och SE med Jesu ögon, se med medlidande och barmhärtighet på våra medsyskon på vägen. Det är inte som med det fysiska. Om vi inte syns och hörs i det fysiska så kan vi ändå synas och höras i det osynliga bland änglarna och i vår bön i tungor kan vi i innerlig bön "se" änglar skickas ut på Guds befallning. En dag i himlen skall vi få vår belöning, vi behöver inte vänta på den här på jorden. Och vi kan tjäna den sanne guden på olika sätt, både som extroverta eller introverta, alla älskade av honom som skapat oss.

Matt. 25: 34-36 Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.  För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.  Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 

Matt. 25:21  Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 

 

Himmelrik

 

Tar mig friheten att använda det tema kanal 10 har för sin kampanjvecka, som rubrik. Som jag tidigare skrivit är undervisning om himlen något jag under tidigare veckor bett om att få. Gud svarar när vi ber. Via kanal 10 har jag redan efter onsdag kväll fått så mycket god undervisning, bland annat med Dan Johansson och Sven Bengtsson. 

Något annat jag verkligen uppskattar är en undervisning och vittnesmål om himlen med Bill Stenberg. Han lever inte mera här på jorden, men hans undervisning lever. För den som är intresserad finns det att lyssna på youtube. Det är så gripande berättelser och hälsningar Bill har att berätta om när han i anden rycktes upp och fick se sådant vi annars  inte kan se och höra. Det är ord av tröst och hopp, men även om hur betydelsefulla våra böner och gärningar är här på jorden och den betydelse de får i himlen.

Något som starkt berör hjärtat är tanken på hur stor GUDS NÅD är över oss som tror och bekänner Guds Son som herre över våra liv. Vi vet nog alla att vi många gånger sagt eller gjort saker som kan kännas oförlåtliga och ändå kan bli förlåtna. Tack vare Jesu blod som utgöts för oss, till syndernas förlåtelse. När vi en dag kommer inför Guds domstol, som alla mänskor en dag skall ställas inför, så kommer vi inte att dömas. Och det är nåd! En nåd så stor, så stor!! Tänk att Jesus tog alla våra smärtor, svagheter och misslyckande på sig. Vi får se fram emot att föras från paradiset, himlens förgård, in i Faderns himmelrike med all dess härlighet och kärlek. En evighet att vänta på. Men just nu behövs vi som hans redskap på jorden för att förmedla denna sanning till den som ännu inte kommit till tro och Gud han hör alla våra böner. Amen.

Himlen

 

Himlen har för mig tidigare varit något avlägset, något som gamla människor längtat till. Jag har inte kunnat förstå alla dessa sånger om himlen utan tänkt att vi lever ju här och nu och vill se många frälsta innan den dagen kommer. Sen har det kommit till mig att jag behöver lära mig nåt om himlen, försöka förstå denna glädje och väntan på att en dag nå himlen. Så jag började be att Gud skall visa mig och lära mig om himlen, den plats där alla rättfärdiga skall bo tillsammans en dag.

När jag hade bett några veckor över denna min önskan så började jag få svar. En vis man, präst och författare, med namnet KG Larsson, som undervisade om paradiset och himlen. Han säger att vi inte kommer direkt till himlen när vi dör utan till paradiset, som en förgård till himlen. Detta gäller alltså den som tagit emot Jesus i hjärtat som sin Frälsare. Först efter Jesu andra återkomst då domen getts kommer vi att ryckas upp med honom till himlen. Fullt logiskt faktiskt. Ingen annan har stigit in i himlen än Jesus, som aldrig gjort någon synd. Joh. 3:13. Jesus säger till en av syndarna som korsfästes tillsammans med honom: "I dag skall du vara med mig i paradiset". Efter uppståndelsen då Jesus stigit ur graven sa han till Maria: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern". Det står ju också att vi alla en gång skall ryckas upp Jesus till mötes och först skall de döda uppstå. Jesus övervann döden och dödsriket. Angående paradiset talar också Paulus om det, en man som steg upp till tredje himlen, till paradiset. 2 Kor. 12:4

Det är mycket som inte är lätt att förstå, speciellt i Uppenbarelseboken.Vi har inte alla fått gåvan att undervisa men om vi har en hunger efter att lära oss mer kommer Gud att ge det till oss, alla kan vi söka kunskap hos Herren.

Ps. 65:3-5 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig. Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss. Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus. 

Jesus torkar våra tårar

 

Upp. 21:4 Han ska torka alla tårar från deras ögon, och döden ska inte finnas mer. Det ska inte längre finnas någon sorg eller gråt eller plåga, för allt det som fanns en gång är borta.

Ibland gör det så ont. Ord, elaka ord, som sårar. Jag tänker på himlen där ingen gråt skall finnas mer, inga smärtor, ingen sorg. Jag gör som Gud befaller oss att göra, ber för och välsignar den person som sårat. Jag har inte råd att låta bli. Det är den andra personen som mår dåligt, som släpper ut sitt avund och sin missunnsamhet. Vet att jag behöver inte må dåligt för den skull.

Jag har inte råd att låta mig störas av denna bitterhet, det finns saker som skall göras i Guds rike. Om jag låter mig uppslukas av omständigheter är det svårt att komma nära Gud och höra hans röst. "Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet" uppmanar oss bibeln. Det är så skönt att bara få flöda med i Guds smörjelse, ingenting för störa den strömmen av liv. Den onde vill se oss reagera på våra svagheter, våra svaga punkter, men vi skall stå djävulen emot, då växer vi i tron. 

Hebr. 6:12 Var inte slöa och likgiltiga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av allt det goda Gud har lovat dem.

Dyiga vatten

 

 Ibland stagnerar det i församlingen. Känns som att man står och stampar på samma ställe utan att någon förändring sker. Med det menar jag inte att det är något fel på det man gör, bara att det sker ingen tillväxt. Och om ingen frukt kommer åstad av det vi gör stannar allting av. Visst, det behövs mycket bön och uthållighet, men jag tror också att vi ibland kan behöva förnya oss.

När man länge stått och stampat på samma ställe blir det som ett dyigt vatten, det är svårt att få till en friskhet i sådant vatten. Det är svårt att ta sig ur ekorrhjulet. Om man då flyttar på sig, så att säga "stiger ur pölen" så kan det vara en hjälp till förändring. Hur man sen stiger ur den pölen kan förstås vara olika. I alla fall inte genom att överge sin församlingsgemenskap, men kanske genom att förenas med andra i samma situation. Eller att flytta på sig. Vi lämnar inte Gud, han sitter inte fast i vår församlingslokal eller kyrka utan han kan flytta på molnstoden om det behövs. Kristus är huvudet och där kroppen är finns Gud, där två eller tre är församlade i hans namn. Vi får rådfråga Herren om vi vill ha förnyelse och böja oss inför honom. Fråga efter det friska vattnet.

2 Mos. 33:7-10  Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.  Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade kommit in i tältet.  Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose.  När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält.