Ett kärlekens och nådens år

 

 Fil. 1:9-10 Och min bön är att er kärlek ska överflöda mer och mer och ge insikt och gott omdöme,  så att ni kan avgöra vad som är viktigt och vara rena och fläckfria på Kristi dag

Och jag ber att er kärlek till både Gud och människor ska växa, och att ni ska lära känna Gud och klart förstå  hur han vill att ni ska handla. Då kan ni stå inför Gud utan synd och skuld den dag Kristus kommer tillbaka. (BSV)

Paulus skriver och Timoteus sänder en medhälsning i detta brev till filipperna. Det är Paulus bön för församlingen där, men kunde lika väl vara till oss. I Kärnbibeln beskrivs mer om vad ovanstående verser handlar om. Paulus bön är att de troende skulle få en mer självutgivande kärlek, att deras kärlek skulle välla fram som en flod, men samtidigt begränsas av flodbankar. I rätt kunskap, sådan som kommer av personlig erfarenhet och omdöme i varje sak, så att man kan avgöra vad som är bäst och som kommer att bära hela vägen igenom. Att i ljuset bedömas som äkta, rena och oklanderliga, dvs  som inte förorsakar anstöt eller någons fall, fram till Messias Kristi dag. Målet är att Gud ska bli förhärligad, manifesterad, att han får äran, blir prisad och känd. Paulus ord målar upp en bild på en flodbank, så måste kärleken ledas fram genom kunskap och urskiljning, annars når den inte sitt mål. Han vädjar att deras kärlek ska växa och mogna. De får inte vara naiva och okritiskt acceptera allt som sägs.

Kärlek handlar om att visa varandra respekt. Vi tycker inte alltid lika, men det behöver inte betyda att någon är fel, det kanske bara betyder att vi ser på en sak från olika håll. Vi har rätt att tycka olika, men vi behöver också ha ett gott omdöme, det som kan godkännas enligt Guds vägar. Jag tror att Gud ser på oss och tänker att vi ofta hakar upp oss på småsaker, så även om vi inte medvetet sårar någon genom vårt sätt att se på saker ting så kan det ändå få för stora proportioner. Den onde vill ge oss problem, vi ska inte tillåta honom göra det, oavsett hur vår situation ser ut. Vi ska uppmuntra varandra, inte klaga över småsaker, inte sura eller vara högmodiga.

Det här året är snart slut och det flesta av oss vill höra profetröster om vad det nya året kan ha i sin famn. Oavsett vad det har med sig kan vi be som Paulus, att vår kärlek till Gud och människor ska få växa och att vi klart och tydligt ska kunna förstå hur han vill att vi ska handla i olika situationer. Vi kan be om ett kärlekens och nådens år, ett år där vi visar varandra nåd och barmhärtighet, mer lika Jesus.

Nåd

 

Klag. 3:22-23 HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

Joh. 3:13-18   Ingen människa har ju varit i himlen, utom jag, Människosonen, som har kommit ner därifrån. På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen, så måste jag, Människosonen, lyftas upp,  för att alla som tror på mig ska få evigt liv. Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Det var inte för att döma människorna som Gud sände sin Son till världen, utan Sonen kom för att rädda dem.  De människor som tror på Sonen blir inte dömda.

Hade i natt en dröm, var på nån typ av konferens. Det fanns en sak som fångade mig i predikan där, nämligen ordet "Nåd". Från den stund vi vaknar på morgonen finns Guds nåd där för oss. Det är Guds nåd att vi får bo i ett land med fred,  att vi har mat på bordet, tak över huvudet och kläder på kroppen. Om vi är friska, har familj och vänner, ett arbete och goda relationer så är det bara tack vare Guds nåd, vi kan ingenting ta för givet. Också frälsningen vi fick ta emot är bara Guds nåd och att Jesus dog för oss och att hans blod nu vittnar för oss i himlen, oavsett vad vi varit med om i vårt liv.

Ordet nåd finns vid sökning i bibeln på över 500 ställen, det betyder att det är något som Gud lägger stor vikt vid.

Nåd är Guds gåva till människan och om vi inte redan tagit emot den gåvan som kom till oss genom Jesusbarnet som föddes till vår jord, så kan vi i dag göra det. Nådens evangelium ger oss barnaskap hos Gud och ger oss delaktighet av hans kärlek.

Ps. 107:1  Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.

Gåvan från Gud

Matt. 2:1-2 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem  och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."

Jesus föddes enligt texten ovan i Betlehem och de vise männen kom till Jerusalem och frågade efter honom. Luk. 2:22 "När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren", Enligt 3 Mos. 12:2-4 var tiden för reningen 40 dagar efter födseln. Bibeln nämner inget om hur många de visa männen var utan att det sägs att dom var tre antas bero på att de hade tre gåvor med sig, guld, rökelse och myrra. Enligt Kärnbibeln om den tidiga kyrkans tradition var det tolv förnäma män. Om de vise männen färdats från Babylon var det en sträcka på ca 100 mil, men kan ha varit det dubbla om de kom genom öknen från Persiska viken, vilket tog 2-4 månader. Jesus skulle då ha varit några månader gammal när de kom till honom. Det står att de gick in i huset. Matt. 2:10-11 "När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, och de gick in i huset och fick se barnet (grekiska paidion, ett barn i koltåldern) med Maria, dess mor". 

I den västliga kyrkan firas de vise männens besök hos Jesus på Trettondagen. Här hos oss ges gåvor på julafton och somliga säger att det är för att man kom med gåvor till Jesus, men det var alltså inte den dagen. Det som vi firar är ju  att Jesus föddes, Guds gåva till oss. Ledsamt nog har detta fått en underbetydelse och istället har gåvor getts, (som mottagaren kanske inte vill ha) det har blivit ett överflöd därför att de flesta barn redan har så mycket. Julen har blivit en julbock. Sällan berättar man för barnen om den verkligt dyrbara gåvan som är till oss alla, nämligen Jesus. Låt oss som vet detta hålla fast vid Jesus och upphöja honom som är orsaken till att vi firar jul. Tack Jesus att du föddes till denna värld och allt vad det betyder för oss, frälsning och evigt liv!

Luk. 2:11  I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren

Jes. 9:5  För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.

 

 

Själens svaghet och smärta

Upp. 7:16-17 De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem,  för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.

Den som lider av svagheter i sin själ är ofta väldigt ensam. Man upplever sig udda, inte godkänd eller utanför. Den som själv inte har denna svaghet har ofta svårt att förstå. Den svage kan bli baktalad för sitt sätt att vara. Man säger "jag kan inte förstå mig på honom/henne att vara sådan". Man förstår inte att det är smärtan i själen som gör att den svage reagerar som den gör. Vi kan alla vara svaga på något sätt, är det inte själen så är det i kroppen eller att vi inte har empatisk förmåga. Den som  gått igenom många svårigheter i livet har ofta större medkänsla med andra.

Skillnaden mellan fysisk och psykisk svaghet är att den i själen svaga ofta får höra ord om att man måste förändra sig och inse sanningen eller kanske blir bombarderad med bibelord, inte alltid snälla ord. Medan den i kroppen sjuka får förbön. Så fungerar det nog i de flesta fall. Vi behöver människor som ser också den som faller utanför systemet, som kanske har en enda önskan, att få en kram. Som inte alls vill vara besvärlig, som läser sin bibel och ber. Som längtar efter att få höra någons uppmuntrande ord, få veta att den är värdefull. Få veta att saker och ting kan förändras, att Gud ser också mig fast jag just nu är sådan här. Astrid Lindgren sa att man ska ge barnen kärlek så blir det bra, det gäller nog också oss vuxna. Ett barn beter sig inte alltid uppfostrat, det gör inte heller den som inte upplevt sig älskad varken som barn eller vuxen och som sedan inte kunnat ta emot nåden att helt och fullt se Jesu kärlek och se honom i allt. För någon kanske det går snabbare att få upprättelse, för andra tar det längre tid att läkas. Därför behöver vi värna om alla, oavsett svaghet.

1 Petr. 2:25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

 

 

Stenålderstänkande

 

Tidigare var det vanligt att ungdomar talade om äldre människor att de levde kvar i stenåldern. Säkert ligger det nån sanning i det. Ungdomar lever i det nya och moderna och om det alltid är det bästa vill jag inte säga. Däremot tror jag att vi är tvungna att leva i verkligheten, vi måste gå vidare.

Det kan kännas tryggt att leva och verka i en församling såsom vi allt har gjort, traditionen ger en trygghet. Den som samlar på saker kan samla så mycket att man inte förmår lämna bort något därför att man upplever en trygghet med alla prydnadsföremål, eller vad det nu kan vara, i  hyllan. Ofta är det i det yttre vi upplever tryggheten fastän sanningen är att tryggheten och identiteten finns i Jesus och att det är honom vi ska luta oss mot.

När allting datoriserats har det blivit svårt för äldre att hänga med i utvecklingen, att vi lever i dataåldern. Ungdomar lever i nuet och lär sig om det nya, hänger med i utvecklingen. I de flesta församlingar i dag finns mest äldre "stenålderstänkande", kanske behöver vi lämna någon gammal "tradition" bakom oss om vi vill ha in yngre människor i församlingen. Det kan ändå finnas de som kan utveckla församlingen till nytänk, att något gammalt som hängt med genom åren kan lämnas bort och något nytt plockas in. Det betyder inte att det grundläggande, som måste finnas i en församling, skall förändras och Guds ord kommer aldrig att förändras.

 Gud är alltid densamme, i går, i dag och evighet, men vi förändras och tiderna förändras. Den helige Ande är densamme och han kan hjälpa oss att se och förstå. Vi kan bli mera följsamma inför den Helige Andes utgjutande, med människors frälsning och helande som frukt. Det kräver både att vi känner igen vad den helige Ande verkat i tidigare generationer, men också ett nytänk vad Anden kan göra i dag.

Jes. 43:18-19  Men glöm allt det som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!  Jag planerar att göra någonting alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken!

ADHD eller DHA

 

1 Petr. 2: 9-10  Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. 

Vad har rubriken med bibelordet att göra? Du kanske har fått diagnosen ADHD och det kan vara ett lidande att leva med. DHA= Den Helige Ande och hans namn är också Hjälparen. I vår värld finns läkare att tillgå när vi är sjuka, så är det inte för alla människor utan man har ingen annan utväg än att ropa till Gud om hjälp. Vi skulle också kunna ropa till Gud, han hör vår bön, han ser våra svårigheter. 

Stolthet är något som sätter käppar i hjulet för mänskligheten. Vi kan uppleva oss våldförda i vissa situationer, ifrågasatta, illa behandlade och förkastade och då är det svårt att böja sig under det som känns som ett förtryck. Så kan det också vara med sjukdomar. Om vi ändå väljer ödmjukhet och att foga oss i situationen, acceptera läget, så kan vi ibland i just detta finna en frid, att det finns hjälp för mig att få bara jag är villig att underordna mig.

Den helige Ande är Hjälparen som kan hjälpa precis varenda en av oss vad vi än plågas av, ADHD eller någon annan bokstavskombination är bara exempel, det kan vara vilken sjukdom eller problem som helst. DHA är den bästa bokstavskombination vi kan hitta om vi söker svar på livsfrågor.

Den som väljer Gud och den helige Ande, DHA, har funnit sanningen i livet och får tillhöra ett utvalt släkte, Guds eget folk. Vi får tala om Jesu mäktiga gärningar och vittna om vad han gjort i våra liv, han är den som kallar oss ut ur mörker, in i sitt underbara ljus. En plats av underbar godhet och barmhärtighet, Guds kärlek. Vi får kraft och styrka genom den helige Andes kraft inom oss.

Det förnyade vinkärlet

 I senaste bönemötet diskuterades vad bibeln säger om tyger och deras användning. 5 Mos. 22:11  "Du ska inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans." När jag funderade på det här efteråt läste jag på en diskussionssida någon som sa att ull kan krympa och lin förlängas vid kontakt med vatten, så att ett tyg med denna sammanblandning kan förstöras vid tvätt. Gud gav ju alltid sina instruktioner till folket som ett skydd. 

För oss som nu lever kan vi i detta sammanhang tänka på hur det inte är bra med en beblandning, sånt som hör ljus och mörker till. Ta som exempel en kristen som vill tillhöra Gud, men som samtidigt vänder sig till ockultism, horoskop och spådom, Det blir aldrig bra, Guds Ande vakar svartsjukt över oss, vårt hjärta ska enbart tillhöra honom, inga andra gudar.

Något detta ledde mig till var bibelordet i Mark. 2:21-22 "Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre.  Och ingen häller nytt vin i gamla säckar. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar." Om vi ser på oss själva som de här vinsäckarna, och Guds vin är hans Ande levande i oss, om vinet rinner ut har vi inte längre det levande livet i Kristus. Beblandning med Gud och tex ockultism, yoga gör att Guds avsky för detta drar oss bort ifrån honom. Någonting går sönder och vinet rinner ut.

Vi behöver vara formbara enligt Guds vilja och det hänger inte på vår ålder och hur länge vi vandrat med Gud, utan det handlar om kvaliteten. Vi behöver förnyas till vår inre människa, ständigt växa till i Honom. Vi behöver bli som nya,rena kärl i vår mognad så att det nya vinet alltid finns där. Är vi frälsta eller inte så behöver vi kunna urskilja vad världen erbjuder och vad Gud vill ge oss. Vi skall inte syssla med sådant som väcker hans avsky. Jesus sparade, vid berättelsen om ett bröllop, det bästa vinet till sist. Och visst vill vi vara med vid Jesu bröllopsmåltid och dricka av Jesu goda vin! Nu närmar sig den tiden dag för dag. Vi behöver renas och förnyas.

Rom. 12:2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom. 

Låt olja aldrig fattas dig

 

 Pred. 9:8 Låt dina kläder alltid vara vita och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud

Jag har som vana att alltid ha med mig en flaska smörjelseolja i min handväska. Just nu har jag gett bort den jag haft och jag känner att jag behöver skaffa en ny, att olja aldrig skall fattas mig. Jag har inte själv använt mig av oljan, en smörjelseolja är helig och skall brukas som sådan. Anledningen till att jag har med mig oljan på kristna möten är att förkunnare ibland inte själva har olja med sig och de kan tex behöva smörja en sjuk. Då ger jag flaskan till förkunnaren, det vill jag fortsätta att göra för att så kunna vara människor till välsignelse även om på ett indirekt sätt.

Det talas mycket om olja i bibeln. Man smorde offer med olja i gamla förbundet, man smorde människor in i tjänst, den behövdes till ljusstaken i templet, man bakade med olja, prästen smorde med olja på det som skulle renas, glädjens olja osv. I nya förbundet kallar man på de äldste för att smörja sjuka.(Jak. 5:14), man smörjer också människor in i sin tjänst. Matt.25 talar om de tio jungfrurna som skulle gå och möta brudgummen och de behövde ha olja i sina lampor. Enligt 2 Mos. 30:22-25 skulle just smörjelseoljan tillredas på ett särskilt sätt, den var helig.

1 Kung. 17:18 "Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia". Elia gick till änkan i Sarefat, det var torka och brödet tog slut .Änkan hade lite olja och en näve mjöl, Herren hade befallt henne att ge Elia mat och hon gjorde så. Enligt Herrens ord genom Elia tog njölet inte slut och olja fattades henne inte..

Joh.

12:3

"Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan" .Maria smorde Jesu fötter med en hel flaska dyrbar nardusolja, som en förberedelse inför hans död.

Livet går vidare

 

Det är höst, mörkt, regnar. Jag har nyligen fått ett tråkigt tillkännagivande, en diagnos som inte är den bästa. Vad gör man då? Ja, ger i alla fall inte upp. Här ska inte djävulen ha någon seger, han är under mina fötter. Livet skall segra i mig. Det liv som Jesus gett mig.

Läser en gammal bok som aldrig blir gammalmodig, nämligen Dodie Osteens "Helad från cancer". Man kan ju tycka att tre ggr är tre ggr för mycket, men Jesus är alltid densamme hur många ggr det än blir. I dag lever jag och om Gud så vill och jag klarar av att vara ståndaktig så skall livet gå vidare. Guds vilja är att jag och du skall leva, inte i plåga, utan i glädje över det liv han gett oss. Inte i lidande och och det som är oöverkomligt, utan i ett liv av överflöd. Den glädjen kan bara komma inifrån, vi kommer inte att kunna undgå press om vi vill leva nära Jesus, men om vi gör det ska det kunna bli ett rikt liv. 

Dodie Osteen bekände Guds ord över sitt liv när hon blev sjuk och det var Guds ord som helade henne. Guds ord är läkedom för vår kropp. Hon sa själv att hon hade en stark tro, inte i sina tankar, men i sitt hjärta var hon övertygad om att allt var möjligt för Gud. Det är naturligt för människan att bli dyster och få nedslående tankar när omständigheter blir svåra, men då är det viktigt att matas med Guds ord och sedan tala ut hans löften. Morgon, middag, kväll ta Guds medicin, proklamera hans ord över oss.

Ords, 4: 20-23 Guds ord kommer att rädda ditt liv

Gud vill rena kyrkan

 

Fil 2: 1-5  Att leva i gemenskap med Kristus, innebär inte det att vi får tröst och uppmuntran genom den kärlek han visade oss? Innebär inte det att hans Ande ger oss gemenskap med varandra, och att vi blir fyllda av godhet och medkänsla? Om ni håller med om detta, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål. Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Jesus Kristus hade.

Gud vill rena sin kyrka från kritik, förtal, högmod och annat som öppnar dörrar för mörkret. Vi hindrar varandra att gå framåt i våra andliga liv om dessa saker får finnas hos oss, det öppnar upp för demoniska krafter som i slutet kan leda till sjukdomar och plågor. Skvaller är trolldomssynd säger bibeln och när vi talar ont om andra sänker vi mörker , inte bara över våra medmänniskor, utan även över oss själva. Tack och lov kan vi vända om, be om förlåtelse för ord vi tänkt eller talat och som sprider oro och plågor. Vi kan sedan bryta dess kraft i namnet Jesus och be om rening i hans blod, det ska inte längre ha någon makt över oss för Jesus Kristus som bor i oss är större än dessa.  

Ps. 51:12  Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!

Från hjärtat kommer det som orent är, vi behöver ge akt på våra tankar, att vi tänker på sådant som är uppbyggligt och gott, för vad människan tänker det talar hon. Det är hjärtat som behöver renas från all orättfärdighet. Jesu är huvudet för församlingen och vi är lemmar i hans kropp, vi finns här för att uppenbara för människor vem Jesus är. Jesus är enbart ren och vi som är hans kropp behöver få rena hjärtan för att visa på honom som är huvudet. I oss själva kan det vara svårt, vissa saker som har med vårt hjärtas attityd att göra kan vi behöva ta itu med, gamla vanor som vi aldrig gjort oss av med men som går emot Guds vilja. Andra saker som vi själva inte klarar av kan Gud befria oss ifrån när vi lämnar det till honom. Så att vi kan vara med och tjäna honom i denna tid.

 

Så in med bön i barnet för dess framtid

 

Gal. 1:15  Han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd.

I ett bönemöte i församlingen fick alla berätta om när de upplevt kallelsen från Gud. Någon menade att det kommit i samband med frälsningen, andra såg hur Gud lagt ner det i dem redan i deras barndom. Gud kallade oss redan i moderlivet, hur vi sedan kan se det kan vara olika. Någon berättade hur hon ställt sig upp och talat redan som litet barn, andra om hur människor med sina ord (omedvetet) talat profetiskt över dem det som senare skulle komma. Någon hade en mormor eller någon annan som funnits i deras närhet och vad vi kan förstå bett över dem.

Och det är det här vi äldre behöver göra, börja så in i barnets liv, be för dem som kommer efter oss. Be att Guds ord skall få slå rot i dem, be att de ska få bli beskyddade. När barnet kommer in i tonår och ungdom finns så mycket annat som drar. Som far- och morföräldrar har vi en möjlighet att dela med oss. Kanske upplever vi inte att barnet är så intresserat, men när det blir äldre kommer det att minnas. Det kan vara en sång eller en bön, en berättelse som Gud ger till oss just i den stunden. Om vi ber om det kommer han att ge oss ypperliga tillfällen. Vi kan också be att han visar oss vad just detta barn behöver få höra. Det är i denna tid när så mycket sliter och drar i människor och vill dra dem bort från Gud som det är tid för oss att be så att evangeliet ska kunna gå vidare.

 Ps. 139: 16-17 Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.  Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald!

Luk. 2:36-37 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru,  och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 

Hur kan vi leva ett liv utan Jesus

 

För den kristne är Jesus vår livsnerv. Bibeln säger att inget får liv utan att det först har dött. 

Joh. 12:24 Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många. 

Jesus gav sitt liv för att vi skulle få liv och övernog. När vi tar emot det han gjort för oss kan vi också få det liv som han tänkt för oss. Då vill vi inte en dag vara utan honom. Anden i oss kommer att längta och trängta efter den levande guden. Då vill vi möta Jesus i bönen, i vår kammare.

Bönens vikt kanske vi inte alltid förstått. Ett liv utan bön blir inget verkligt liv. Vi kan inte leva och må bra utan ständig gemenskap med honom i vår ensamhet och/eller tillsammans med dom vi kallar "de heliga". Bönen har kraft och den ger resultat även om vi inte ser det genast. Bönen i församlingen har verkan in i det andliga, osynliga och det kommer att ge resultat. Vi skall vara förberedda i anden när vi kommer till den bönen så att vi får en enhet. Gud ser oss och han gläder sig när vi samlas för att tillbe och tillsammans söka honom. Efter kanske "en liten stund med honom i hemmets tysta vrå".

Vad jag kan förstå har ingen väckelse kommit utan bön. Människor har samlats för att söka Gud och ropa om människors frälsning. Själanöd och omvändelse har kommit som ett resultat, för att Gud har lagt ner evigheten i människans hjärta. I svåra stunder av nöd har t.o.m. ateister ropat efter Gud, just p.g.a. detta. Vi kan inte undkomma Jesus och inte leva utan honom utan att få frid i hjärtat.

Inför Gud

 

 Rom. 14:11-12 Det står ju i Skriften: ”Så sant jag lever, säger Herren, alla människor ska falla på knä inför mig, och alla ska bekänna att jag är Gud.” Alltså ska var och en stå till svars för sina egna handlingar inför Gud.

Luk. 18:29-30 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen." 

Matt. 13:45-46  Där Gud regerar blir det också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. Då han upptäcker en mycket värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den. 

Var är din dyrbara skatt? Ibland säger människor att man inte hinner gå på gudstjänst för att man går upp tidig morgon och har långa arbetsdagar. Guds ord säger att vi först skall söka Guds rike och hans rättfärdighet för att sedan det andra skall tillfalla oss. Naturligtvis blir man trött av långa arbetsdagar, men då behöver vi Gud ännu mer för att få den kraften vi behöver för varje dag.

Någon kanske säger att man inte hinner komma på bönemöte för att man har fullt upp och inte kan. Man orkar inte, behöver vila då så mycket annat trycker på. Om vi läst om väckelsen på Hebriderna och andra ställen så ser vi att folk samlades och bad och dom hade säkert lika bråttom som vi, men dom gav tid i bön till Gud. Sedan började under ske, människor föll för Guds ande, fick själanöd och omvände sig till Gud. I den gemensamma bönen inför Gud finns kraft. 

Ingen av oss skall stå till svars inför människor när det gäller hur vi söker Gud. Det är bara inför Gud Fader själv vi behöver komma med vår förklaring varför vi inte har tid, naturligtvis finns det också naturliga förklaringar och Gud missunnar oss absolut inte att få njuta av det liv han gett oss. 

Upp. 21:21-22  De tolv portarna var gjorda av tolv pärlor, och varje port bestod av en enda pärla. Den stora gatan genom staden var av rent guld, som liknade genomskinligt glas.  Jag såg inget tempel i staden, för Herren Gud, han som har all makt, är stadens tempel, han och Lammet.

 

Som en maskros

 

Tänker att många av oss kristna lever vårt liv som en maskros. Vi kan bli trampade på och förnedras, fast förr eller senare reser vi oss upp igen. Våra omständigheter och nederlag behöver inte bli bestående, vi talar Guds ord och bekänner vem vi är i Kristus.

2 Kor. 4: 7-9 Gud gav mig förmånen att få sprida budskapet om Kristus. Men jag är bara en svag människa. Bildligt talat är jag en bräcklig lerkruka med en gömd skatt inuti. Därför förstår alla, att den väldiga kraft som verkar i mig kommer från Gud och inte från mig själv. Jag är omgiven av svårigheter men inte krossad. Jag ser ofta ingen utväg men ger aldrig upp. Jag är förföljd men inte övergiven av Gud. Jag blir slagen till marken men reser mig upp igen.

En maskros inte bara reser sig upp igen, den börjar också sprida ut sina frön. Ord från vår mun, Guds ord, kan bli som frön som slår rot.  De flyger med Guds Andes vind och återvänder inte fåfängt utan att ha verkat dit dom är sända. 

Det behövs känslighet att varsamt gå fram i det kristna livet. Vi vet inte vad som är sårbart för andra. Bibeln säger att tomt tal är ren förlust. Vi lever i vardagen och kan inte ständigt vara vakande på vartenda ord vi talar, men hjärtats renhet ger en frukt som behagar Gud. Om vi inte hyser onda tankar kommer vi inte heller att tala onda ord. Det är vårt hjärta och våra tankar vi ska akta på. Maskrosen behöver inte föraktas och uteslutas, också den är skapad av Gud. Och allt som är skapat av Gud är till välsignelse. Vi kanske inte godkänner allt, men vem är vi att nedvärdera det Gud skapat och sagt sitt ja till.

Den största gåvan

 

Guds ord är hans gåva till oss och Jesus är Ordet. Har förstått att när judarna läser sin Thora så läser dom alltid hela kapitlet, hela sammanhanget. Det borde vi också göra, men oftast plockar vi fram vissa ord. Så om vi då läser hela kapitel 4 i Filipperbrevet så handlar det om förmaningar och aposteln Paulus tack för en gåva. Det handlar om församlingen och hur man bör bete sig där, att vara eniga i Herren och hjälpa varandra. Det säger att vi ska glädja oss i Herren och låta alla människor se hur vänliga vi är, för Herren är nära, och i denna tid får vi ju ständig undervisning om Herren återkomst. I vers 6-8 står det att vi inte ska bekymra oss utan komma med allt till Gud genom bön och åkallan med tacksägelse, för då ska Guds frid som övergår allt förstånd bevara våra tankar och vårt hjärta i Kristus Jesus och vi ska låta våra tankar vara på allt som är bra och rent och gott, alltså negativa saker ska inte få uppta vårt sinne. 

Aposteln tackar för församlingens omtanke om honom, att den fått blomma upp. Han säger att han kan leva enkelt, men också i överflöd, "allt förmår jag i honom som ger mig kraft", men filippierna gjorde väl som hjälpte honom i hans svåra läge. Han uppmuntrar och tackar församlingen, den enda som hjälpte honom. Paulus önskar att man skall få en riklig frukt av gåvan som man gett, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje. Han säger att Gud ska av sin rikedom ge dem allt de behöver, När jag har läst hela kapitlet så tänker jag att det inte enbart handlar om pengar och gåvor utan att det handlar om hela det kristna livet. Allt som vi ger med glädje kommer tillbaka som en skörd på ett eller annat sätt. Ger vi uppmuntran och glädje kan vi få det tillbaka eller ger vi våra bekymmer till Gud får vi hans frid. Vi har ju olika kroppsliga och själsliga behov och när vi närmar oss honom så vill han också ge oss av sina rikedomar i himlen, hälsa och liv.

Fil 4:19-20  Den Gud jag tjänar är oändligt rik. Och genom Jesus Kristus ska han ge också er allt vad ni behöver, eftersom ni lever i gemenskap med Kristus.  Äran tillhör vår Gud och Far i all evighet. Ja, det är sant!

Det goda jag vill

 

Rom. 7:6  Men nu är vi fria från lagen, eftersom Gud befriade oss från synden då vi dog med Kristus. Vi är inte längre bundna av lagens makt, utan kan tjäna Gud på ett nytt sätt, inte genom att i egen kraft försöka lyda allt som står i lagen, utan genom att Guds Ande hjälper oss.

Rom. 7:17-20 Därför är det med andra ord inte min vilja som styr mig, utan synden som bor i mig! Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är rätt, men jag klarar det inte. Allt det goda jag bestämt mig för att göra förblir ogjort, och allt det onda jag vill undvika, det gör jag i alla fall. Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte min egen vilja som styr mig, utan synden som bor i mig.  

Vi har blivit befriade från lagen vi som dött med Kristus. I och genom Kristi blod och död på korset har vi fått ett nytt liv. Vi blev en nyskapelse när vi tog emot Jesus i vårt liv. Nu lever inte vi längre utan Kristus lever i oss. Nu är det inte länge vår vilja som styr oss utan synden som bor i oss. Därför är det svårt att göra rätt fastän vi verkligen vill göra enbart det goda. 

Vem har inte blivit trött och irriterad nån gång? Paulus som talat orden här ovan blev en starkt gudfruktig man efter sin omvändelse, ändå kunde också han bli irriterad skull jag tro. Vi vet att han fick många piskrapp och plågades mycket och utsattes för faror, han var säkert trött och modlös många gånger eftersom han var en människa som vi. Den som av medicinbiverkningar eller andra orsaker sover dåligt och kanske har värk och trötthet i sin kropp, är det konstigt om inte synden som bor i människan tar ut sin rätt ibland och irritationen börjar koka inifrån. Det är därför vi behöver den helige Andes kraft, han är Hjälparen.

Vi klarar inte av att i egen kraft alltid vara på bästa humör och det hjälper inte att prestera eller leva i laggärningar. Det enda som hjälper är att vända sig till Gud, påminna oss om vem vi är i honom, rättfärdiggjorda genom Jesu blod, fått våra synder förlåtna varje dag eftersom vi ropat till honom och bett om det. Vilken nåd att få leva renade i Lammets blod!

Töm den bittra bägaren

 

Klag. 3:15 Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig en bägare av sorg att dricka.

Gud vill aldrig plåga någon, det är den onde som plågar oss, detta får vi komma håg. Däremot kan ingen av oss undgå lidande, vi lider på olika sätt. Ibland tänker vi att vi måste dricka av den bittra bägaren, kanhända för att dö bort från vårt eget jag. "Livet är inte rättvist" nej, men ibland bara måste vi ändå stå ut.  Franciskus bad: "Herre, gör mig till ett redskap för din fred. Låt mig bringa kärlek där hatet råder. Låt mig bringa förlåtelse där orätt har begåtts. Låt mig skapa endräkt där tvedräkt råder."

Jesus tog emot den bittra bägaren på korset, Joh. 19:30 säger att när han druckit av det sura vinet böjde han huvudet och sa att det var fullbordat. Han blev det dyra offerlammet som tog all vår bitterhet. Själv skulle han ha haft orsak att vara bitter efter allt vad han plågats och föraktats, i stället tog han all vår synd och sjukdom, allt vårt bekymmer på sig, så att vi skall kunna gå fria. Vi får tömma ur den bittra sura bägaren, vi behöver inte dricka den, Jesus har gjort det i stället för oss!. Vi får förlåta och glömma liksom han har förlåtit oss, vi får stämma in i Franciskus bön:

"O, Mästare låt mig inte så mycket söka att bli tröstad som att trösta, inte så mycket söka att bli förstådd som att förstå, inte så mycket söka att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som man får. Det är genom att glömma sig själv som man finner sig själv. Det är genom att förlåta som man blir förlåten. Det är genom att dö som man uppstår till det eviga livet." 

Klag. 3:22-26 Stor är din trofasthet, Herre! Din barmhärtighet är ny varje morgon.  Jag påminner mig om att Herren är mitt arv. Därför vill jag hoppas på honom.  Herren är underbart god mot dem som väntar på honom, mot dem som söker honom.  Det känns gott att kunna hoppas på framtiden och att i stillhet och med tålamod vänta på räddningen från Herren.

v. 32-33 Även om Gud låter honom uppleva sorg, ska han visa medlidande med honom på grund av sin stora barmhärtighet, för han vill inte göra det svårt för människor och orsaka dem sorg.

 

Fri eller bunden

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen. 

Det här med frihet kan tolkas på så många olika sätt och det finns också många variationer däremellan. Någon känner sig trygg och fri om man gör som man alltid gjort. Det är bra att det finns människor som under hela arbetslivet stannar kvar på sin plats och får erfarenheter och kunskaper som den nytillkomna inte har och på så vis kan vägleda och föra kunskapen vidare. Sedan finns det människor som upplever sig fria när dom kan byta jobb och lära sig nya saker eller att någon känner sig mest fri när han/hon själv kan bestämma över sin tid. Vi ska förstås följa lagar och förordningar och lyda dom som är ställda över oss, ha respekt för andra liksom vi själva kan förtjäna respekt om vi är frihetssökande. Någon av oss är "stannfåglar" medan andra är "flyttfåglar". 

Att vara kunskapstörstig och söka nya möjligheter behöver inte betyda att man "inte kan hållas på sin arbetsplats" utan att man sträcker sig lite utanför ramarna. Hur skulle vi få vetenskapsmän om det inte fanns någon som kunde tänka sig att söka sig utanför sin egen trygga zon och hur skulle vi då t.e.x. inom medicin få nya hjälpmedel för människan. Säkert stöter den människan på mycket motstånd och att människor inte tror på att det skall lyckas det hon försöker genomföra. Det handlar om kreativitet och nytänkande, sökande efter svar och lösningar.

Den frihet i Kristus det talas om i Galaterbrevet handlar om omskärelse, alltså en yttre, för oss som tror handlar friheten i Kristus om hjärtats omskärelse. Bibeln talar också om hur Gud ser på oss och hur vi människor ser på varandra, vi ser till det yttre men Gud ser till hjärtat. Herren som skapat oss lade redan innan vi blev ett foster ner i vårt hjärta det han ville se hos oss. Vi människor kan tro att vi i det synliga kan se hos varandra vilka Andens frukter som finns i våra syskons liv, men det här handlar om en sak mellan Gud och människa. Gud vet vad som finns i människan men som hon inte alltid kan se hos sig själv eller som är en sak endast mellan Gud och människa. Det kan var något man inte talar om eller visar men som på djupet berör människans hjärta.

1 sam. 16:7 ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. Jag har förkastat honom, för det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” 

Lyssna eller tala

 

 Pred. 3:7 Allt har sin rätta tid... En tid att riva sönder. En tid att sy ihop. En tid att vara tyst. En tid att tala.

I ett samtal tänker vi väl oss två personer som talar och lyssnar, både ock. Alltså en tvåvägskommunikation. Om det är så att den ena personen inte lyssnar eller överröstar den andra och har mycket att säga, då blir det ingen kommunikation. Det blir ett dåligt flöde.

Vi har inte alltid så lätt att förstå varandra, speciellt inte om vi är helt olika personer. Vi kan ha haft helt olika uppväxt eller mött olika situationer i livet. Någon kanske är en jordnära, praktisk person som fått lära sig från barn att hårt arbete är det som gäller och att man lärt sig som man säger "i livets hårda skola". Motsatsen skulle då vara någon som understötts och fått uppmuntran till studier, lärt sig språket och att uttrycka sig i tal. Det säger sig själv att här kan uppstå kommunikationsproblem i vissa situationer.

När vi talar med någon är det inte bara det vi säger utan även vår mimik  och vårt uttryckssätt kan säga lika mycket. I skrift, t.ex genom inlägg på sociala medier, har vi inte koll på hur den andra personen uttrycker sig och har vi då fördomar om den personen kan det  lätt bli att vi tolkar det personen försöker säga på ett negativt sätt. Då kanske man säger att bättre tala i telefon eller person till person, problemet är bara att den person som uttrycker sig väl kan vara en "pratkvarn" eller tycka att den egna åsikten är så mycket viktigare att få fram att han/hon kanske ständigt avbryter den andra personen när den försöker säga något. En lösning kan då vara att den som har svårt att uttrycka sig eller inte hittar orden i stället försöker uttrycka sig i det skrivna ordet, då får man tid på sig att fundera. Om den pratglada då är uppriktigt intresserad av vad den andra personen vill säga så försöker man säkert att tolka allt till det bästa.

Vad jag vill säga är att vi alla behöver få säga vad vi vill förmedla och att det borde vara lika viktigt för oss att lyssna, inte bara avbryta den som försöker säga något. Det skulle göra livet så mycket enklare för oss alla.

Att stilla sig så mycket att vi hör Gud tala är allra viktigast. Att tala Guds ord är vishet och förstånd, att tala en massa tomma ord är meningslöst. Men Guds ord ger ljus över vad vi vill säga.

Ps. 119:130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det.

Lyft huvudet högt du Guds barn

Ps. 110:7  Han ska dricka ur bäcken vid vägen, därför ska han lyfta huvudet högt.

Luk. 21:28 Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.

Vi hör i denna tid många predikningar om Jesu återkomst. För någon kan det innebära en glädje, för andra en fruktan. Guds ord säger att vi skall lyfta på huvudet, vår förlossning är på väg. Om du är ett Guds barn har du inget som behöver skrämma dig, Jesus kommer att ta hand om dig. Om du är en syndare så är det just syndare som Jesus kallar på, oavsett hur stor din synd är. Vi får alla be om förlåtelse och Jesu renande blod och öppna vårt hjärta och ta emot honom. Endast den som förhärdar sitt hjärta ska behöva känna fruktan. 

En dag är Jesus här, därför ska vi komma till honom och be om att våra hjärtan renas. Vårt vittnesbörd är att vi har blivit renade i Lammets blod och i honom får vi befrielse. Han sätter på oss vita kläder och förklarar oss rena. Det är inte för att sätta sig högre som vi gläder oss över att vara Guds barn, vi lyfter inte våra huvuden i högmod utan i tacksamhet för Guds nåd, att vi får tillhöra honom. Tacksamhet att vi dag för dag får växa till i hans godhet. Något att be om är att få bli mer Kristuslik, få Kristi sinnelag, där allt som betyder något är att få bli som honom. Jesus är god, mild, fördragsam, barmhärtig, nådig, har tålamod och uthållighet.

Upp. 12:11  De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

 

Guds team, Kristus i oss

 

 Gal. 2:19-20 Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,  och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.

Lyssnade till en person som förklarade vår Kristusidentitet på ett sätt jag aldrig tidigare hört. Ska försöka dela med mig såsom jag kan minnas det. Vad jag skriver får tas eller förkastat, men jag skriver såsom jag minns det och som det för mig blev gripbart.

Jesus bor ju i oss som tagit emot honom i vårt hjärta. Alltså bor han alltid där inom oss. Gud älskar sin Son som bor i oss och  vill honom väl, all kärlek och omsorg. Han lyssnar till vad Jesus i oss talar. När vi ber och åkallar ställer den helige Ande, Guds Ande, en fråga till Jesus "vad är det dom ber om" och hur han kan  hjälpa oss att be, han är ju Hjälparen. Jesus finns ju överallt och han sitter på Guds Faders högra sida och framför vår bön till Fadern, som lyssnar till sin Son. Det här är Guds team, människan till hjälp. Fadern vill i sin tur tala till oss och uppenbara sanningar för oss, så han talar via sin Ande och Jesus som bor i oss. Han kan tala välsignelse och saker han i sin kärlek vet att vi behöver omvända oss ifrån, till vårt bästa.

Vi har alla saker som på något sätt kan ha blivit som en rundgång i vår tankevärld, vi återkommer ständigt till problemen. Det är inget vi kan prestera så att vi själv i egen kraft skulle kunna  komma bort från svagheten, Nej, vi måste vända oss till Gud och hans team. När det teamet är välkommet att arbeta i oss och vi får fyllas av Guds helige Ande och kraft så kan vi förändras. Vi mognar hela tiden i vår kristna vandring. Det handlar om att dö bort från sig själv. Och vi är redan döda i frälsningen, vi har blivit en ny skapelse i Kristus Jesus. Vi har blivit korsfästa med honom och nu lever inte längre den gamla människan i oss, men ändå kan vi behöva avsäga oss det förgångna och deklarera att nu bor Kristus i mig och det gamla har ingen plats här längre, det hänger på korset där Kristus tog min synd på sig, han avklädde mig den gamla människan. När vi ber behöver vi inte ta fram det gamla utan vi frågar hur Gud ser på oss och då får vi bekänna över vårt liv de frukter han vill se hos oss, be honom om de goda sakerna. Kärlek, godhet, mildhet, tålamod, uthållighet.

Gal. 5:22-25  Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.  De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.  Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.

Gal. 2:18-20  Om jag däremot bygger upp det jag har rivit ner, och än en gång försöker bli skuldfri genom att lyda lagen, då blir jag en verklig syndare.  Det är ju lagen som får mig att synda, och därför har jag övergett lagen, eftersom den ändå inte kunde rädda mig. Ja, jag dog bort från lagen för att leva för Gud, när jag lät mitt gamla jag spikas fast på korset tillsammans med Kristus.  Och nu lever jag, även om mitt gamla jag är dött, för Kristus lever i mig. BSV

I det som Jesus gjort för mig har jag nu min identitet, inte i mitt gamla jag. I den Jesus som bor i mig, i mitt inre, finns allt det som är mitt sanna jag. Jag får vara sådan jag är, som den Gud skapat mig till, leva i vissheten om att Jesus bor i mig och hjälper mig igenom allt. Han är min trygghet, i honom har jag allt jag behöver.

 

Kraften från korset

 

Hebr. 10:12  Men Jesus bar fram ett enda offer för synden, och det ger oss förlåtelse för all framtid. Han satte sig sedan på Guds högra sida för att regera.

Rom. 5:5 Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

Lyssnade till en predikan om nattvarden. Talaren sade b.l.a. att när vi kommer till Guds dukade bord skall vi ge honom allt som tynger oss, om det så är sjukdom, syndanöd, skam eller saker som gör att vi har svårt att närma oss honom. När vi då ger det här till Gud så ger han i sin tur sin kärlek, sin kraft, eller vad vi behöver, till oss. Det kan vara svårt att ta emot Guds kärlek om något står i vägen för oss, då får vi be att Gud lyfter bort också detta från oss. Guds vilja är att när vi gör som det står i bibeln, firar nattvard och gör det till åminnelse av Jesus, så skall vi också veta att hans kärlek alltid finns där. Han älskar alla sina barn. 

Vi har vördnad för en stor och mäktig Gud och vi skall ha en gudsfruktan, men vi behöver aldrig ha en rädsla för Gud. Gud vill komma oss nära, Jesus dog för att vi skall ha en nära relation till Gud, kunna ta emot av honom för varje behov, veta att vi är så oändligt älskade. Det Jesus gjorde för oss, i kraften från korset, är bara ren och äkta kärlek. 

Guds kärlek finns i våra hjärtan. Det är viktigt att ta vara på varje tillfälle att få fyllas av den kärleken, i förbön eller när vi själva närmar oss Gud i bön. På så sätt kan vi växa till i styrka och vishet och bättre lära känna Gud. Ju mer vi känner Gud ju större kärlek kan vi få för våra medmänniskor och desto större frihet får vi i våra liv, våra ögon börjar se klarare vad Guds rike handlar om.  

 

Simon från Kyrene

 Matt. 27:32 På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors.

 

 

I Kärnbibelns förklaring står att Simon från Kyrene troligen var en Jesu efterföljare eftersom hans namn nämns. Han fick följa efter Jesus och bära tvärslåarna som gick över den påle som brukade vara upprest på Golgatakullen. De vägde 40-50 kg.

 

 Det sägs att vi skall meditera över Guds ord vilket jag också ibland brukar göra. En förkunnare fastslog att det är oandligt att göra vissa praktiska saker i församlingen. Då kom jag att tänka på Simon från Kyrene. Var det andligt eller oandligt det han gjorde för Jesus? Och då säger jag att han gjorde det för Jesus. Var det oandligt för att det var en praktisk sak han gjorde eller var det andligt för att han gjorde det för Jesus? 

 

Jag är själv en praktisk människa. När jag gör praktiska saker som städning och dylikt i församlingen, då brukar jag tänka att jag gör det för Jesus. Jag har tänkt att vad vi gör i Guds hus, oavsett om vi predikar,lovsjunger eller städar så är det saker som vi, förhoppningsvis gör för Jesus.

Jag är tacksam för de människor som sköter servering och andra praktiska saker i församlingen eller under konferenser. Hur skulle vi klara oss utan dem? Kan vi då som tack säga dem att det är en oandlig sak de gör? En predikant sade en gång när någon tog hand om hans barn att det var en gudstjänst de gjorde och så står det faktiskt i Guds ord.

 

 Jak. 1:27 Men den som har en sann tro visar omsorg om föräldralösa barn och änkor och andra som har det svårt, och han låter sig inte påverkas av den här världens ondska. En sådan tro uppskattas av Gud, vår Far. Den har han inget att anmärka på.

 

Hjärta för mission

 

Matt. 25:35-36  För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 

När jag för många år sedan överlämnade mitt liv till Jesus bad jag Gud visa mig hur han ville använda mig. De ord som kom till mig var bön och mission. Förbön fanns redan då för mig som något jag kände mig kallad till och det har fortsatt vara så. Mission var nog till en början ett frågetecken för jag tänkte på dem som åkte ut till ett annat land, tänkte nog mest på Afrika. Under årens lopp har jag förstått att vi alla kan vara missionärer tex på vår hemort bland människor vi möter, det betyder inte bara från andra länder inflyttade. Överallt finns det människor som behöver oss.

Ett sätt att missionera som följt mig, och sedan även min man, är att stöda ekonomiskt och be för de utsända. Det kan vara tv-evangelisation eller andra sätt där man kan nå människor med evangeliet eller ge human  hjälp oavsett tro. Du kan vara missionär i utlandet genom att på olika sätt stöda den som är på fältet.

Bön och mission går ihop, en förebedjare kan uppleva att man ska göra en insats av praktisk hjälp för någon, eller om man vill kalla det barmhärtighetstjänst. Allt går hand i hand. Det känns inte alltid bekvämt och för den delen är det inte heller säkert att det möts av tacksamhet det du gör för någon, men i ditt hjärta kommer du att känna en glädje över att du gjort det Jesus bad dig göra. Du gav mat till någon, kläder, du välkomnade en inflyttad, besökte eller ringde den som var sjuk, någon kanske besökte människor i fängelse. Allt detta är mission.

Be mer, klaga mindre

 

 Rubrikens ord hörde jag av en person som predikade på kanal 10: "Mera tack och mindre ack". Det är vanligt att människan ser mer på det man saknar än på det man faktiskt har. Som med vattenglaset som är halvtomt eller halvfullt. Varför är det så?

Avund är en känslosak som alla av oss upplevt även om vi förnekar det. Någon har känt avund mot syskon (Kain och Abel), nån annan känt sig orättvist behandlad av sina föräldrar. Någon har fått för litet, arvstvist är väldigt vanligt. Någon känner sig förbisedd i församlingen, nån avundas grannen (gräset är grönare). Det kan verka som att människan aldrig blir riktigt mättad. Ändå kommer vi inte att bli nöjdare om vi får mer, att våra relationer fungerar är mycket viktigare. Som titeln på en bok: "Livet är inte rättvist, men Gud är god". Det bara går inte att få allting riktigt jämnt fördelat hur gärna vi än ville, det är en sak vi får lära oss leva med.

Vi måste inte vara avundsjuka. Ords. 14:30 "Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen". Avund som odlas i tankarna ger bitterhet i hjärtat och smittar av sig till kroppen. Avund splittrar människor, bättre att glädja sig med de glada, Rom. 12:15.  Det är hälsosammare för oss att glädja oss över andras framgång i stället för att ha som vana att först se på det som saknas. "För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska". Jak. 3:16

Jesus besegrade all synd och med den helige Andes hjälp kan vi, när vi erkänner vår synd och har en längtan att få bli fria, få hjälp så att vi inte blir frestade till avundsjuka. Det börjar alltid med en tanke om orättvisa, men när vi inte tillåter sådana tankar att cirkulera i vårt huvud så kan vi få ro i själen. Det kanske inte sker på en gång, vi kan behöva stå emot många gånger, men när vi vet att frid i hjärtat är det dyrbaraste för en människa så är det alltid värt kampen. Vi kan bekänna: "Gud, din frid som övergår allt förstånd skall bevara mina tankar och mitt hjärta i Kristus Jesus". Fil. 4:7

Be mer och klaga mindre. När vi tänker på det som är gott och som står i Guds ord, när vi kastar våra bekymmer till Herren i bön och tackar och prisar honom, håller oss ständigt i Hans närhet, så kommer också vår bekännelse att  bli mindre ack och mera tack.

Ps. 30:12  Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

Lita på Gud

 

"Tro som potatis" var namnet på en film vi såg i går. Den handlar om Angus Buchans liv i Sydafrika. Angus hade ett hett temperament innan sin frälsning. Efter att han omvänt sig blev hans humör till en eld som ville omvända människor för Gud. Angus började predika och åkte ut som evangelist, han fick se människor bli helade och Gud göra stora under. Som titeln på den filmatiserade beskrivningen av hans liv fick han också se ett potatisunder. Det var torrt i Sydafrika och ingen regnperiod på kommande men han hade fått från Gud att han skulle sätta potatis, alla talade emot honom, även hans pastor och inget regn kom. Men på den utsatta dagen lät han gräva i potatisåkern och där fanns stora potatisar fastän inget regn kommit. Glädjen var stor när man prisade Gud och tackade för hans under och många kom till tro. Det som Angus hela tiden framhöll var att vi skall lita på Gud, som håller allt i sin hand.

Det här är ett budskap som på sistone kommit från olika håll. Vi skall vara uthålliga för Gud har en plan för oss. Stå fasta trots motstånd även från de närmaste. Vi får tacka Gud för bönesvar även där det ser omöjligt ut, han har allt förberett för oss. Kalla på det som inte finns som om det redan fanns, lita på att bönesvaret kommer och samtidigt tacka Gud. 

Ps. 37: 5-6  Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det.  Han ska låta din   rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagssolen.

 

För vem vill jag bli synlig

 

Vad är viktigast? att vara synlig för Gud eller för människor. Är det viktigast att min församling är synlig för andra församlingar, framåtstående, eller är det viktigare att vara synlig för den himmelska världen. När vi ser på våra val, vad vi visar intresse för på sociala nätverk, så framstår det ofta vad vårt hjärta är fullt av. Vi behöver inte bli överdrivet religiösa, men vad är det som den ofrälsta människan ser hos oss. Är det vad vi söker och gör i Guds rike eller är det världsliga saker? Hur vill vi bli synliga?

2 Kor. 4:18 Vi är ju inte inriktade på det som hör till den synliga världen, utan på det som hör till den osynliga. För det synliga ska snart försvinna, medan det osynliga varar för evigt.

Vi kan alla rannsaka oss själva, vad är det jag visar upp för världen, hur vill jag att man ska se på mig? Är det världsliga viktigare än det andliga? Är jag andlig på mötet i församlingen men inte i vardagslivet? Söker jag först Guds rike och hans rättfärdighet eller finns det andra saker som är viktigare. Vad prioriterar jag.

Vi talar om omvändelse i våra församlingar men vill vi bli omvända eller bara fortsätta som tidigare. I lugn och ro. Vill jag få uppenbarelse om vad omvändelse innebär för just mig? Kanske är det hårda ord jag skriver här men just nu lever vi i en tid när vi inte vet när Jesus kommer tillbaka, det kan var i dag eller det kan vara längre fram. Hur kan jag på bästa sätt vittna om vem Jesus är i mitt liv. Ingen av oss är fullkomlig men om det finns vilja till omvändelse kommer Fadern att hjälpa den svage.

Kol. 3:23-24 Arbeta hårt och med ett glatt humör vad ni än håller på med, som om ni gjorde det för Herren och inte för människor.  Kom ihåg att det är Herren själv som en dag ska belöna er och låta er få ärva allt det goda som finns hos Gud.

Sikta mot målet

 

Hebr. 12:1-2 När vi nu har hört denna långa lista av människor som höll fast vid sin tro på Gud, låt oss då i fantasin se dem stå omkring oss och uppmuntra oss, när vi springer på trons löparbana. Låt oss göra som de gjorde och kasta av oss allt som hindrar oss, all synd som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss springa med uthållighet mot målet,  där Jesus står och väntar. Fäst blicken på honom som först fick oss att tro och sedan vill hjälpa oss att nå målet. 

Jesus vill hjälpa oss att nå målet i vår trosvandring. Vi har kanske fått starka kallelser, någon att vara en Kaleb, andra kanske i ledartjänst. Men vad hjälper det om vi inte gör vår egen aktiva del? Saker sker inte automatiskt bara för att vi fått en kallelse, vi måste också börja gå mot det målet. Till en början tycker vi inte att vi gör något eller så gör vi fel. Allting måste ha sin mognad och sin tid, precis som när vi växer upp från barn till en mogen människa. Gud ser till vårt hjärta, att vi verkligen vill, och han lyfter oss upp när vi faller.

Inför ett nytt år brukar jag be Gud om ett ord för det året. Sedan när jag upplever att jag fått ett ord skall jag inte bara stanna i det och tänka att Gud skall fullborda det. Nej, då är det upp till mig att börja be ut ordet och bekänna det som en sanning, varje dag. Tron växer då vi lever i ordet, vi kan få bönesvar och kunna gå in i det löftet säger.

1 Tim. 4:8-9 Fysisk träning är bra på sitt sätt, men att träna sig i att lyda Gud är nyttigt på alla sätt. Den som lyder Gud har ju fått löfte om liv både i den här världen och i den kommande.  Detta budskap om räddning är sant och alla borde tro på det.