Han håller hela världen i sin hand

Bilden ovan är hämtad från Studiebibeln. Här tydliggörs genom en bild det vi alla Guds barn behöver. Guds ord på pannan, i tankarna och hjärtat, och om vänstra handen, hjärtesidan, så att vi alltid handlar på hans ord.

Vi bär på Guds ord och han bär hela världen i sin hand. Vi kan bekymra oss för så mycket och se på vad som händer i världen, tankarna kan svindla med tvivel och funderingar, undringar, men för det allra mesta kommer aldrig det vi fruktat som mest i vår väg.  Gud har lovat att strida för oss, vi behöver inte göra det i egen kraft, han har allt i sin hand.

Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna, att Herrens undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. 2 Mos. 13:9

Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. 5 Mos. 7:13

 Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm, genom vilken Herren , din Gud, förde dig ut: Så skall Herren , din Gud, göra med alla de folk som du är rädd för. 5 Mos. 7:19

 Han som håller hela världen i sin hand, det han önskar är att kunna välsigna sina barn med allt och fördriva fienden ifrån oss. Den som har Guds Ande, Guds barn, behöver inte upprepa en massa mantra för att allt skall gå väl. Det hjälper inte att t.ex. upprepa orden "sanningens Ande" fastän hur många gånger om vi inte vet vad det står för  och talar av hjärtat. Vi får tala Guds ord, det som hjärtat är fullt av, lett av den helige Ande. Guds ord är sanning och Guds ord buret i vårt hjärta kan då talas i Ande och sanning. Den är fri som med ett angeläget sinne ber i Sanningens Ande. Den som från hjärtat ropar till Gud skall han alltid höra och ta till sig bönen. Gud som har all makt längtar efter att få besvara sådana böner.


Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: "Abba ! Far!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Rom. 8:14-16 

Låt din vilja ske, låt ditt rike komma

Det sker så mycket i vår värld just nu, det är ibland som om ett inferno av förvirring kommer i skov. Människan fastnar lätt i den ondes lögn-nät. I Gud finns ingen förvirring, han är bara bara frid och en öppen, varm famn. Vår värld behöver hitta Gud, mer än någonsin. Hans rike behöver finnas på vår jord. Herrens bön har alltid varit den främsta bönen, den är ingen ramsa, den innehåller allt vad en människa kan behöva.

Guds namn behöver bli helgat bland människor, inte bara bland dem som inte tror utan kanske många gånger mest just bland oss som tror. Hur håller vi då Guds namn heligt? Kanske en sak att vi inte genast förkastar vad som sägs profetiskt, utan att först pröva det. En annan sak att vi inte bara tar för givet allt vad Gud ger oss, utan att ta till oss innebörden, det handlar om dyrbara ord och dyrbara gärningar. Visserligen har vi förklarats rättfärdiga och lovats förlåtelse när vi ber om det, men det är ju också köpt med vår älskade Frälsares dyrbara blod! 

Sedan, allt det vi talar med vår mun. Vi skapar faktiskt förutsättningar för oss själva genom det som kommer ut genom vår mun. Vi kan tala Guds ord och bekänna det över vårt eget och andras liv, men också tala det som närmast liknar förbannelse från en och samma mun. Skvaller är en häxkraft och hur ofta slinker det inte ur munnen sådant vi hört och sett, "nyheter" vi gärna vill berätta vidare. Att baktala och sladdra drar ju oss inte precis in på Guds vägar och in i hans planer. Men Gud är så god att i hans bön kan vi be att han frälser ifrån allt ont så att vi i stället kan gå ut och tjäna honom! Då får Hans vilja ske.

Herrens bön


Så ska ni be:
 Vår Far i himlen,
 låt ditt namn bli helgat.
 Låt ditt rike komma.
 Låt din vilja ske,
 på jorden som i himlen.
 Ge oss i dag
 vårt dagliga bröd .
 Och förlåt oss våra skulder,
 så som vi förlåter dem
 som står i skuld till oss.
 Och för oss inte in i frestelse,
 utan fräls oss från det onda . 
Matt. 6:9-13

  

 

Kloka kvinnor

Man brukar tala om de vise männen men här väljer jag att dela två kloka kvinnors tankar.

Diana Abrahamsson skrev i tidningen Dagen om hur vi behöver vara försiktiga med att döma varandra. Att vår tacksamhet till stridsmän för deras kamp, försvar och erövringar bör gälla även dem som senare kanske har fallit, eller till och med stupat, på stridsfältets höjder. Citat: "Jag skulle önska att vi kristna förstod att skydda varandra när olika saker får människor eller församlingar att "verka falla ihop som korthus", ett uttryck jag tyvärr läst den senaste tiden. För i bibeln står det att det inte är mot människor av kött och blod som vi kämpar, utan att vapenrustningen vi ska bära i striden är till för att hålla stånd mot fienden och hans angrepp.Vi ska vara i bön varje stund, hålla oss vakna och aldrig tröttna i vår bön för alla de heliga" (Ef. 6:10-18)  

Ingalill Waim skriver i tidningen Inblick under rubriken "Andlig kirurgi - själens läkedom" följande. " Gud älskar dig inte mindre, eller mer, för att du inte blev arg och förlorade humöret, eller vad det nu är du kämpar med för att duga. Vi gör allt för att inte känna fördömelsens tunga ok i våra sinnen. Guds kärlek ställer inga villkor, den är villkorslös. Religionens krav lägger på oss bördan och kravet av gott uppförande. Av just den orsak kommer vi alltför ofta till kyrkan bärande på en mask för att dölja hur det egentligen är på insidan". Hon skriver vidare att Gud vet var de djupaste rötterna finns i vårt inre och han vet också när tiden har kommit för "andlig kirurgi" så att dessa rötter till slut kan exponeras och klippas av.

Det handlar alltså inte om att försvara felaktigt beteende utan om att Gud är barmhärtig, om någon ligger sårad vid vägkanten hjälper Jesus upp utan hårda ord. Det handlar om att vi behöver be för varandra så att vi inte faller utan förblir stående när stormarna kommer. Sist och slutligen behöver vi också vara medvetna om att det är något som kan hända oss alla. Den som går först ut på stridsfältet och i spetsen för andra har givetvis en större kamp och mera motstånd. Det skulle vara skäl att vi aldrig glömmer våra ledare i bön.