"Tro som potatis" var namnet på en film vi såg i går. Den handlar om Angus Buchans liv i Sydafrika. Angus hade ett hett temperament innan sin frälsning. Efter att han omvänt sig blev hans humör till en eld som ville omvända människor för Gud. Angus började predika och åkte ut som evangelist, han fick se människor bli helade och Gud göra stora under. Som titeln på den filmatiserade beskrivningen av hans liv fick han också se ett potatisunder. Det var torrt i Sydafrika och ingen regnperiod på kommande men han hade fått från Gud att han skulle sätta potatis, alla talade emot honom, även hans pastor och inget regn kom. Men på den utsatta dagen lät han gräva i potatisåkern och där fanns stora potatisar fastän inget regn kommit. Glädjen var stor när man prisade Gud och tackade för hans under och många kom till tro. Det som Angus hela tiden framhöll var att vi skall lita på Gud, som håller allt i sin hand.
Det här är ett budskap som på sistone kommit från olika håll. Vi skall vara uthålliga för Gud har en plan för oss. Stå fasta trots motstånd även från de närmaste. Vi får tacka Gud för bönesvar även där det ser omöjligt ut, han har allt förberett för oss. Kalla på det som inte finns som om det redan fanns, lita på att bönesvaret kommer och samtidigt tacka Gud.
Ps. 37: 5-6 Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det. Han ska låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagssolen.
Vad är viktigast? att vara synlig för Gud eller för människor. Är det viktigast att min församling är synlig för andra församlingar, framåtstående, eller är det viktigare att vara synlig för den himmelska världen. När vi ser på våra val, vad vi visar intresse för på sociala nätverk, så framstår det ofta vad vårt hjärta är fullt av. Vi behöver inte bli överdrivet religiösa, men vad är det som den ofrälsta människan ser hos oss. Är det vad vi söker och gör i Guds rike eller är det världsliga saker? Hur vill vi bli synliga?
2 Kor. 4:18 Vi är ju inte inriktade på det som hör till den synliga världen, utan på det som hör till den osynliga. För det synliga ska snart försvinna, medan det osynliga varar för evigt.
Vi kan alla rannsaka oss själva, vad är det jag visar upp för världen, hur vill jag att man ska se på mig? Är det världsliga viktigare än det andliga? Är jag andlig på mötet i församlingen men inte i vardagslivet? Söker jag först Guds rike och hans rättfärdighet eller finns det andra saker som är viktigare. Vad prioriterar jag.
Vi talar om omvändelse i våra församlingar men vill vi bli omvända eller bara fortsätta som tidigare. I lugn och ro. Vill jag få uppenbarelse om vad omvändelse innebär för just mig? Kanske är det hårda ord jag skriver här men just nu lever vi i en tid när vi inte vet när Jesus kommer tillbaka, det kan var i dag eller det kan vara längre fram. Hur kan jag på bästa sätt vittna om vem Jesus är i mitt liv. Ingen av oss är fullkomlig men om det finns vilja till omvändelse kommer Fadern att hjälpa den svage.
Kol. 3:23-24 Arbeta hårt och med ett glatt humör vad ni än håller på med, som om ni gjorde det för Herren och inte för människor. Kom ihåg att det är Herren själv som en dag ska belöna er och låta er få ärva allt det goda som finns hos Gud.
Hebr. 12:1-2 När vi nu har hört denna långa lista av människor som höll fast vid sin tro på Gud, låt oss då i fantasin se dem stå omkring oss och uppmuntra oss, när vi springer på trons löparbana. Låt oss göra som de gjorde och kasta av oss allt som hindrar oss, all synd som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss springa med uthållighet mot målet, där Jesus står och väntar. Fäst blicken på honom som först fick oss att tro och sedan vill hjälpa oss att nå målet.
Jesus vill hjälpa oss att nå målet i vår trosvandring. Vi har kanske fått starka kallelser, någon att vara en Kaleb, andra kanske i ledartjänst. Men vad hjälper det om vi inte gör vår egen aktiva del? Saker sker inte automatiskt bara för att vi fått en kallelse, vi måste också börja gå mot det målet. Till en början tycker vi inte att vi gör något eller så gör vi fel. Allting måste ha sin mognad och sin tid, precis som när vi växer upp från barn till en mogen människa. Gud ser till vårt hjärta, att vi verkligen vill, och han lyfter oss upp när vi faller.
Inför ett nytt år brukar jag be Gud om ett ord för det året. Sedan när jag upplever att jag fått ett ord skall jag inte bara stanna i det och tänka att Gud skall fullborda det. Nej, då är det upp till mig att börja be ut ordet och bekänna det som en sanning, varje dag. Tron växer då vi lever i ordet, vi kan få bönesvar och kunna gå in i det löftet säger.
1 Tim. 4:8-9 Fysisk träning är bra på sitt sätt, men att träna sig i att lyda Gud är nyttigt på alla sätt. Den som lyder Gud har ju fått löfte om liv både i den här världen och i den kommande. Detta budskap om räddning är sant och alla borde tro på det.
