Jesus är herre

"Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset" .
Kol. 2:14 

Jesus är konungars konung och herrarnas herre. Han har triumferat över härskare och makter. Herren Sebaot är den som strider för Guds barn och vi har inget att frukta. Jesus kom med liv till oss genom sin död på korset. Vad som än försöker plåga och tillintetgöra för oss så är Jesus herre också över det. Han kommer med glädje och uppståndelsekraft. Han fyller oss med sin kärlek.

Vi har kanske alla någon gång varit med om hur Guds ord liksom lyses upp någon gång när vi läser bibeln. Först när vi läser det för femtielfte gången sjunker det ner i hjärtat. Hitintills har det bara varit information. Ett sådant ord var för mig nyligen det som står i Rom. 5:5 "Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss".
 Genom Guds kärleksverk, vår Frälsares död på korset, har vi fått liv och övernog, hans kärlek utgjuten i våra hjärtan. Polletten har ramlat ner, Guds ord och Guds kärlek ner i hjärtat. Jesus gav och vi får ge vidare av hans liv och kärlek till våra medmänniskor.

Jesus tog min krankhet

I Jesaja 53 står det om hur Jesus var förtrogen med lidande, eller krankhet som det står i en äldre översättning. Han var pinad och hemsökt. När jag pinas av hjärntröttheten efter en stroke och hjärtflimmerproblem, då blir förkylningströtthet och klagomål över att jag inte är på alerten som jag borde, något som tar mina sista krafter. Och för någon annan är det annat som kan stjäla krafterna. Vi har alla vårt ok att bära. Men då vi vet att Jesus har burit alla dessa bördor för oss så finns det ju ingen anledning för oss att själva bära dem. Jag skrev en sångtext för många år sedan.  Texten bygger på orden i 1 Kor. 4:7-11  Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa,  förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.   Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp.  Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. Jag  tror jag att jag skall peppa mig själv med den sången just nu och kan du känna igen dig så ta den till dig du också, tyvärr utan melodi här.

Kraften kommer från Gud
inte från mig
I mig själv är jag svag
i lerkärl är min skatt

Men när jag är svag
då är Gud stark i mig
när jag är rådvill
har han råd för mig
Han säger:
"Lyssna till mig så skall jag
visa för dig
en väg ur mörkret
in i friheten
Du är ej ensam, ej övergiven
Jag skall tala till dig genom Ordet
när du söker mig"

Kraften kommer från Gud
inte från mig
I mig själv är jag svag
I lerkärl är min skatt

KORSET

Han böjde sig ner i ödmjukhet och blev allas tjänare då.
Han tänkte aldrig på sig själv, när han skulle dödsstraffet få.
Kärleken kände ingen gräns, när lidandets väg han fick gå.

Korset där Jesus gav sitt liv, det är min glädje och min ära.
Korset kärlekens sköna symbol. Det är för alltid sången i mitt liv.

Korset restes för en värld, förlorad i mörker och nöd.
Gudasonen offret blev och vi finner liv i hans död.
Jag ville gråta av tacksamhet, det var mina synder han bar.

Pelle Karlsson

Här ska spikas!

Förkastelse, mindervärde, utanförskap, ensamhet, sjukdom, smärta.... Det här är vad den onde vill lägga på oss. MEN allt blev spikat på korset. Varje gång någon sårar mig skall jag se det spikat på korset. Varje gång sjukdom vill attackera min kropp skall jag se den spikad på korset. Varje gång förakt eller mobbning kommer emot mig, förkylning, misslyckande, frestelse, ogudaktig världslighet, död och sjukdomsbesked, undergrävd ekonomi och brist... och mycket mer. Då skall jag genast se det spikat på korset. Och jag skall säga: "Jesus tog allt, han gjorde det för mig!" Jag ser blodet som rann när jag ser upp till Frälsaren på korset, det renar och lindrar och helar, omvänder till förlåtelse. Försonar, befriar och upprättar. Jag får dö med honom på korset för att bli helt ny, det gamla är förgånget.

Krigets offer, Jesu kärlek

Barnen, i en familj där fadern varit soldat, blir ofta offer för krigets efterverkningar. Har nyligen lyssnat till två olika berättelser där pojkar farit illa.

I den första berättelsen handlar det om en son vars fader aldrig är nöjd med honom. Hur han än försöker kan han aldrig riktigt vara honom till lags. När pojken sedan blir vuxen och själv bildar familj blir han en tyrann i sitt eget hus. Han talar som sin fader och ännu värre. Familjen slappnar av och har det rofyllt, alltid när han själv är borta, men så fort han kommer tillbaka blir stämningen mörk och hård. Sedan händer något. Den här mannen, vi kan kalla honom Pelle, får uppleva Guds Faders kärlek och Jesu fysiskt påtagliga famn, sedan är han aldrig mer densamma. Han gråter lätt och gör allt för att uppmuntra och stödja sin familj. Den psykiska terrorn är borta och barnen får uppleva en kärleksfull fader.

I den andra berättelsen möter vi någon vi kan kalla Hans. Hans fader, som upplevt kriget, har slått honom så länge han minns. En dag ligger den då minderåriga Hans medvetslös, pga faderns slag, när modern kommer hem. Det leder till att föräldrarna flyttar skilda. Nu får Hans uppleva kärlek i sitt hem, lugn och harmoni. Tjugo år senare blir hans syster och mor frälsta och Hans som skrattat åt dem möter nu Jesus i en syn. Jesus tar honom i famnen och vaggar honom och för Hans som enbart mött hårda händer från män, så blir det en överväldigande kärlek. Jesus säger att han måste förlåta sin far, ansikte mot ansikte. Hans gör det, men hans far visar ingen ånger eller reaktion. Då säger Jesus till Hans att han skall krama sin far. Han gör det och fadern brister ut i gråt. Deras relation blir sedan den mest kärleksfulla en son och en fader kan ha.

Det vi ser av berättelserna är att någon ödmjukar sig, någon förlåter och visar kärlek på grund av att Jesu kärlek har drabbat dem. Åratal av smärta i generationer bryts. Men det är inte alltid det sker så drastiskt som här. Ibland krävs det att vi själva ändrar vår attityd. Om vi stått emot en auktoritet, exempelvis då om vår far skadat oss, så är det viktigt att jag bekänner och ber Gud förlåta mig. Gud är en auktoritet över oss och det behagar honom inte om vi tex talat ut "Jag hatar dig" när det gäller vår far, vår jordiska auktoritet. Hur fel det än är att fäder gör sina barn vad ont är. Vi öppnar upp dörrar för det demoniska när vi talar ut negativa tankar och kan själv komma till skada, men det föder också uppror och rebelliskhet inom oss. Även i församlingen har vi en auktoritet, våra andliga ledare. Inte heller över dem skall vi tala klagande, Gud säger att vi skall välsigna överheten. Det kommer att leda till att både vi själva och församlingen lever under beskydd från mörkrets verkningar. Vi skall tala Guds ord och tankar om oss över situationen. Be att hans kärlek får fylla, rena, hela.