Jag är förlåten

Jakob 3: 8-10 Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift.  Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild.  Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.

Jag hade, så att säga,"kunnat bita tungan av mig" för en tid sedan. Gud har inte satt oss att döma andra, eller tala det som kan betecknas som skvaller, och jag blev helt förkrossad efteråt när jag insåg vad jag gjort. Det är som bibeln säger, tungan är en lem som är svår att styra. Kanske skulle någon tyckt att det var väl inte så farligt det jag talat, men jag är tacksam att Guds Ande upplyste mig om sanningen. Guds ord är ett ljus på vår stig och det skall fördriva mörkret ifrån oss, rena våra hjärtan och helga oss.

Jag bad om förlåtelse, åberopade Guds ord och nåd, som säger att om vi bekänner våra synder så är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss all vår synd och renar oss från all orättfärdighet. Det är gott att få tillhöra Herren och att ha fått den rätten. Det är så härligt att få vara ett Guds barn, med alla de löften som tillhör oss. Även om jag misslyckats och fallit ner i fördärvets grop så finns det en utväg ur skammen. Lovad vare Herren, som dag efter dag bär oss och vars kärlek är så stor att det finns förlåtelse och försoning i allt.

Med rätt perspektiv

Fil. 2:4 Se inte till ert eget bästa utan också till andras

Den som fått makten att styra i ett land kan inte bara se till vad som är det egna bästa utan måste se till hela befolkningens bästa. Så borde vi egentligen alla göra, även om vårt beslut bara kommer att beröra några få personer i vår närhet. När vi lyssnar på någon vars omständigheter är svåra borde vi aldrig bara se det ur eget perspektiv, därför att vad vi varit med om, även om det liknar den andres, så är det ändå inte alltid samma sak. Vi har heller ingen rätt att döma då vi själva aldrig gått i den personens skor. Vi kan tro att vi vet men med den andres erfarenhet kan vi få en helt annan syn på saken.
Vi kan fördöma den som tagit sitt liv, den homosexuelle, den annorlunda, den som begått stora misstag osv, men det är egentligen i ovetskap och oförståelse som vi gör det. Om vi aldrig själva varit nere i den mörka, djupa dalen så kanske vi tycker att det inte är så farligt, självmordskandidaten borde ha tänkt på sina barn. Vi förstår inte att plågarens lögner är så djupt rotade i den människans liv att det enda den vet är att det bästa för familjen är att slippa honom/henne. Vi kanske aldrig träffat någon homosexuell vars enda önskan är att vara det Gud skapat honom till. Vi förstår inte all förtvivlan och sorg personen genomlever.

Det handlar inte här om vad som är rätt och fel. Det handlar om att älska människan med alla dess brister och svårigheter. Den som har det svårt blir, inte just då iaf, hjälpt av höra vilka svårigheter jag varit med om. Vi borde i stället mera lyssna till vad personen säger, inte bara säga att ja, för oss gick det bra i den här situationen och det är så många som varit med om det här. Ja, med facit på hand är det lätt att "skryta", men för den som är djupt nere i svårigheterna behövs någons lyssnande öra och tröst. En klapp på axeln, ett uppmuntrande ord, Guds löften om en framtid. Det är att ha ett rätt perspektiv på saken. Gud är kärleken.