Fridens tankar

Jag fortsätter med ämnet tankar. Vår fiende djävulen önskar se oss förvirrade och oeniga i församlingen. Hans vapen är att få oss sårade och missmodiga, oroade och bekymrade. Han har kommit för att stjäla, slakta och döda men Jesus har kommit för att vi skall ha liv i överflöd. (Joh.10:10).

Låt oss se på ett praktiskt exempel. Det är någon i församlingen som säger något oövertänkt och hårt ord till en person, som blir djupt sårad. Den sårade kan då t.ex. välja att dra sig undan och klagande berätta vad som hänt för sina närmaste, eller så kan han se att det är just fiendens sätt att så in splittring i gemenskapen. Det är inte lätt att ödmjuka sig och förlåta för den som blivit uppenbart felaktigt behandlad, men det är Jesu sätt att handla och skapa frid.

Jer. 29:11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren , nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.

Vi har hela tiden ett val, vi kan faktiskt välja att bli sårade på samma sätt som vi kan välja att låta "förbannelsen gå förbi". Väljer vi att förlåta och skapa frid så långt som på oss beror så kan också vårt hjärta få frid, men medan vi umgås med de mörka tankarna har hjärtat ofrid.  Det är inte alltid så lätt att se vad som händer just i den svåra, sårade stunden och om du då låter tankarna löpa över hur orättvist du blivit behandlad och hur bedragen du blivit av den du litade på så ger du fienden ett övertag. Men, det är aldrig för sent, när du lär dig se vem den egentliga plågaren är så kan du välja att stå djävulen emot genom att inte ge efter för den ofrid han vill skapa.

Så här säger Herren till dig och mig:

Rom. 16:20  Fridens Gud ska snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.


I en församling där man lärt sig läxan finns enhet och den församlingen kan växa starkt och utföra Herrens gärningar. Tyvärr får vi erkänna att det flesta av oss inte är där ännu, men om vi faller finns det inget som hindrar oss att resa oss upp igen och återta vår rätta ställning i namnet Jesus. Medan det finns mörker i hjärtat kan vi inte arbeta för Gud som han menat att vi skall gå på hans vägar, men när ljuset får lysa in i mörkret kan vi föra själar till frälsning.

Tankestrid och hjärtefrid

Den strid vi kristna har är oftast den som pågår i våra tankar. Djävulen kommer med sina brinnande pilar för att sätta lögntankar i vårt sinne, men Jesus är vägen och sanningen och livet och varje tanke måste bli honom underkastad. Bara vi lära oss känna igen att det är just lögntankar från den onde som det mesta handlar om så har vi kommit en god bit på segervägen. Det är inte alltid lätt att tämja sina egna tankar, inte genom någon människas styrka eller kraft kan det ske men genom den helige Ande.

2 Kor. 10: 4-5  Nej, de vapen jag använder i min andliga kamp är Guds mäktiga kraft, som kan bryta ner alla starka fästen som vi i våra tankar bygger upp.  Jag bryter ner alla stolta argument, och allt som går emot det vi vet om Gud. Varje tanke tar jag till fånga och tvingar den att lyda Kristus.

Jesus, Jesus
ditt namn är dyrbart för mig
Andra röster får tystna
när jag nämner ditt namn
när jag ropar ditt namn
när jag viskar ditt namn
Jesus, Jesus

Hjärtat hos Kristi kropp

Vilka medlemmar vill vi ha i Kristi kropp, församlingen? Vem vill vi se komma till tro och bli en del av oss? Handen på hjärtat, är det inte ofta så att vi helst ser ansvarstagande, arbetande människor komma... Men vad är Guds tanke?

Jesus säger i  Matt.25: 35-36 "För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.   Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig".
 

Hes.34:4-5 "De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem.  De skingrades, eftersom de inte hade någon herde".
Hes.34: 15-16 "Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, Herren . De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa".

Ofta talar vi i Kristi kropp med fördömande ord om dem som har svårt att hålla sig på den rätta vägen och menar att även om de tagit emot frälsningen så "kommer det knappast att bli något av dem". Vi ser till de resultat och prestationer de kan komma med i stället för att enbart se på dem som frälsta genom Jesu Kristi dyrbara blod, precis som vi själva. I Guds ögon har vi alla samma värde. Och Gud själv kan ta sig an den som kommer på avvägar.

Hur vet vi vad Gud tänkt för väckelsen i denna tid? Kanske tänker han sig att vi skall ta hand om just dessa illa sargade utan att praktiskt få något igen. Kanske vill han pröva och se om vi kan ödmjuka oss och ta emot den väckelse som skall komma. Det man ofta kan se bland dessa nedbrutna när de blir frälsta är den vittnes-eld som finns hos dem. De är glädjebudbärare. Om vi har tålamod och tar hand om dem kan de i sin tur bli de som för många till frälsning. Och vad är egentligen viktigare?

Jag talar lika mycket till mig själv som till andra. Våra ögon behöver öppnas. Jesus såg till de allra minsta, han uppsökte de förlorade. Han såg den som ingenting var i människors ögon.

Tryggare kan ingen vara än Guds barnaskara

"Vi är folk och får i hans jord", säger psalm 100. Något tryggare än att tillhöra Guds folk kan inte finnas.

"Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara" tillhör inte de sånger vi brukar sjunga, men det var den sång jag vaknade med i morse. Eller snarare versen i den som säger: "Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner". Vad skönt att inget går vår Fader förbi, han bryr sig!

Vi får alltid vara trygga, inget ska kunna rycka oss ur Fadershanden, vi är ju hans barn och folk i hans hjord. Alla fiender måste falla för hans vilja! Och det han vill är alltid vårt väl, han vill bära oss på sina Fadersarmar och förbarma sig över oss. Vilken Gud vi har, mäktig, underbar!

1. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet. 2. Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar, över dem han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar. 3. Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla fiender till jorden falla. 5. Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena.

Kristen förföljelse i Finland

Det är med bestörtning jag läser nyheterna denna morgon. Den radikala pastorn Patrick Tiainen i Karleby har blivit nedslagen utanför sitt hem och illa misshandlad. Jag vet från tidigare att han blivit utsatt för hot och mordförsök men ändå är det svårt att fatta att detta kan hända i Finland. Man tänker att det är i missionsländerna som folk blir förföljda och skadade. Fast det vet jag ju, Tiainen är radikal och står upp för sin tro utan att backa.

Senast i går tänkte jag på honom, kanske om jag bättre lyssnat till helig Andes röst att jag hade bett för honom, men i stället skyndade jag iväg till jobbet. Det är lätt att vara klok i efterhand, men om tiderna nu är såna här, borde vi inte vakna till inom kristenheten? Vaka och be! Be för de kristna ledarna och förkunnarna, de som går i spetsen.

Här artikeln jag läste på Yle nyheter:

Natten mellan den fjärde och femte mars vaknade Patrick Tiainen upp utanför sitt hem i Karleby. Han vaknade av svår smärta i huvudet och kunde inte röra sig eller ropa på hjälp. Hans händer och fötter var ihoptejpade.
Det sista Tiainen minns är att han körde bli på väg mot sin bostad. Nästa minnesbild är hur han vaknade upp på gården utanför huset där han bor.
- Jag undrade varför jag inte kunde röra mig och märkte att händer och fötter var hoptejpade. De hade också tejpat för min mun, säger Tiainen.
Så småningom kunde han sakta släpa sig mot en bilväg där några ungdomar hittade honom. De hjälpte honom till sjukhus.

Hjärnskakning och märken av slag

Patrick Tiainen hade en stor bula i huvudet och på sjukhuset konstaterade läkarna att han led av en kraftig hjärnskakning. Att döma av hur hans mage såg ut dagen efter överfallet hade han fått ta emot rejäla slag.
Han hade också märken kring halsen och handlederna. Tiainen hade en lång minneslucka från
natten
Vi prisar namnet Jesus. Varje knä skall böja sig. Vi åberopar Jesu blod.