Auktoritet

Ords. 23:16 Det jublar i mitt innersta när dina läppar talar det rätta.

Då jag för närvarande håller på och läser en bok av Derek Prince: "Välsignelse eller förbannelse - du kan välja! ", så finns det många tankar som kommit till mig. Derek talar om det stora ansvar en person över oss har när det gäller vad han eller hon säger ; en president över sitt land, en fader till sitt barn, lärare, pastorer osv. Dessa personer har getts auktoritet av Gud och om negativa ord uttalas över någon blir det som en förbannelse som inte kan återtas, men - Gud vare tack och lov - det kan brytas i namnet Jesus. Alla kan vi i oförstånd och vrede tala ord till människor, som blir som en förbannelse , även om vi inte har auktoritet av huvudansvar. Det som krävs är en person som förstår det här och som kan hjälpa den drabbade fram till befrielse och framgång och även ge den fri som uttalat orden.

Derek Prince berättar, en av hans många erfarenheter inom bön till befrielse, om en man som kom i konflikt med sin pastor, mannen Frank valde att lämna församlingen. Hans familj levde sedan i brist av olika slag. Frank berättar om den sista ordväxlingen med pastorn, som var bitter från båda sidor. Till saken hörde också att familjen tidigare varit en av de största inkomstkällorna i församlingen, vilket ingav pastorn fruktan och otrygghet. Pastorn avslutade ordväxlingen med att säga: "Gud placerade dig i den här församlingen. Om du lämnar oss kommer du att stå utanför hans vilja. Ingenting kommer att gå vägen för dig!". Så blev det, men när förbannelsen upptäcktes fanns det möjlighet för båda parter att bli befriade och välsignade.

En annan berättelse, men inte från Prince bok, handlar också om en konflikt mellan en pastor och en medlem, där pastorn i frustration säger: "När väckelsen är här kommer du att skrämma bort varenda person som kommer hit". Efter den tiden fick församlingen inga nya medlemmar. Till saken hör att över medlemmen uttalats profetiskt att hon skulle bli en som tar hand om nyfrälsta. Så kan satan smyga in och förstöra och vilja förgöra i en församling. Men i auktoritet av namnet Jesus kan sådana förbannelser brytas, så att församlingen kan växa och nya medlemmar tas emot.

Som kristna har vi alla getts en auktoritet av Gud att stå över mörker och förbannelse. Vi har av Gud valts att vara välsignade och bli till välsignelse. Sålunda kan vi i auktoritet av namnet Jesus tala ut ord av välsignelse och bryta förbannelser över människors liv.
Mark. 16: 15-18 Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.  Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.  Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål.  De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."

Viskningar och rop

Luk. 12:3 Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.
Ps. 41:8  Alla som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker det värsta om mig. 41:7 Kommer någon och besöker mig talar han tomma ord, han samlar på skvaller och går sedan och sprider det.

Hör du till dem som tycker att det är mysigt med viskningar, eller tycker du som jag att det är samma sak som att utesluta någon? Det är ju meningen att en eller flera personer inte skall få höra vad som sägs. Ibland görs det för att liksom visa upp för andra att vi som viskar, vi hör ihop. Så var det på skolgården där jag växte upp. Flickor samlades i en hop och viskade tillsammans, jag var inte välkommen bland dem.

Ibland är det förstås så att det inte är lämpligt att alla skall höra det som vi vill säga utan det riktas enbart till en person. Då brukar jag tänka att finns det inget annat lägligt tillfälle att framföra sitt ärende än bland många andra, eller är det något som absolut inte kan vänta.

Bibeln talar om att ropa ut. Jesu ropade: "Kom till mig alla ni som törstar!" Med en enkel sökning hittar jag 482 träffar om ropande i bibeln. Ofta handlar det om att ropa till Herren. Ps. 88:2 Herre, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag till dig. Jes. 62:6 På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro. Luk. 4:18 Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet. Upp. 7:10 och de ropade med stark röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!"

Frihet från betryck

Mose höll händerna för ansiktet, för han var rädd att se på Gud. Då talade Herren till honom igen: "Jag har sett hur svårt mitt folk har det i Egypten, och jag har hört hur de ropar efter frihet under fogdarnas förtryck".       Ja, ropet från Israels folk har stigit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker mitt folk. 2 Mos. 3:6-7,9

Gud gav löfte om att befria sitt folk när han hörde deras rop,  Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande".(Folkbibeln). Det står att Gud förhärdade Faraos hjärta så att denne inte ville släppa Israels folk att hålla gudstjänst i öknen. Man kan fråga sig varför, då han gett löfte om befrielse, men orsaken var att egyptierna skulle få bevittna den kraft som finns hos Gud.

Herren lät alltså tio plågor drabba Egypten. Först förvandlades allt vatten i Nilen till blod så att det kom en stank och blod över hela Egyptens land. Den andra plågan var paddor som övertäckte landet, tredje plågan var mygg. Den fjärde plågan var flugor, då gjorde Gud ett undantag för landet Gosen där Israels folk bodde, han ville göra åtskillnad mellan sitt folk och faraos folk och i fortsättningen drabbades endast egyptierna. Vid den femte plågan dog all egyptiernas boskap, men inte ett enda av israeliternas, vid sjätte plågan uppstod bölder på människor och boskap, vid sjunde kom hagel, men inte där israeliterna bodde. Åttonde plågan var gräshoppor, nionde ett totalt mörker, men där Israels barn bodde var ljus överallt.
Vid den tionde plågan skulle allt förstfött dö, "men inte en hund skall gläfsa mot Israels barn". Vi ser Guds beskydd över hans egendomsfolk, hans barn. Det var en dödsängel som gick fram och slog det förstfödda bland egyptierna, men Gud hade sagt att de skulle bestryka övre dörrträet och båda dörrposterna med blod så skulle dödsängeln gå dem förbi. "Blodet skall för er vara ett tecken".

I vår tid ropar människor om befrielse ifrån olika själsliga åkommor och betryck. Också i dag vill Gud befria varje människa och han känner vårt lidande. Han ser den rättfärdige och beskyddar, han vill låta mänskligheten se att han är den som gör det, endast hos Herren finns makten och barmhärtigheten. Vi åberopar Jesu blod, det som också kan skydda oss från andlig död. Herren vill  i dag befria oss från det som står i vägen för vår frihet. I dag är det inte flugor och paddor, men kanske är det andligt mörker som vill tränga på. Det är saker som finns i våra liv och som binder, ibland kan vi inte själva se det, vi kan bara känna begränsningen av att inte vara i full frihet. Vi skall vara ljusets barn där inget mörker har rätt att komma in. Han har fört oss från mörker in i sitt rike av ljus och till honom får vi komma, vår Befriare.

Uthållighet i Kristi kropp

Och vi ber att Herren Jesus Kristus ska fylla er med den kärlek som finns hos Gud och den uthållighet som han själv visade. 2 Tess. 3:5

Det är inte alltid lätt att vara en lem i Kristi kropp, vi kan mötas av många prövningar. Ibland kan det t.o.m. börja kännas som att "kan jag ta mer?" och hur ska jag orka. Sömnen kanske tryter p.g.a. ord som blivit sagda till dig, t.o.m. i bön. Kanske var det bara, som du upplevde, negativa ord. Även om det var någon ledd av Herren som talade orden. Och du känner dig som världens sämsta människa, med alla de brister en kristen kan ha.

Och ändå, Kristi kärlek driver, på något sätt tar du dig framåt och lämnar det som ligger bakom. Tänker på goda ord som sagts till dig och Guds ord, framtidstankar. Gud har inte gett en modlöshetens ande, utan en kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande. Då talar vi till varje tanke som reser sig upp mot kunskapen om Gud, det får läggas som en lydig fånge under honom. Han har ju kallat oss till en framtid av hopp.

 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.Jer. 29:11

Uthålllighet ger styrka. Herren vill fylla oss med sin oändligt stora kärlek och bevisa hur mycket han älskar oss. Fylla oss med en kärlek till människor vi möter på vår väg, så att vi kan uppfylla hans vilja med våra liv. Vi kan visa vår kärlek till honom genom att peka på Jesus och säga att det är han som lagt ner kärlek, medömkan och barmhärtighet i mitt hjärta. I mig själv har jag inget att ge, jag kan bara lyfta upp Jesu namn och hålla mig till Guds ord, ledas av den helige Ande dag för dag.

 Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,  i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan,  i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor.  För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus.2 Petr. 1:5-8