Gåvor och arv

 

Rom. 11:29  Om Gud ger oss något gott, eller inbjuder oss att tillhöra honom, så ångrar han sig inte och tar det tillbaka.

Det närmar sig jul, den tid som är gåvornas tid. Vi ger och vi tar emot. Det är meningen att det skall vara en glädjens tid. Det är bra med gåvor men den allra största gåvan är att ta emot det Jesus gjort för oss då han gav sitt eget liv för vår frälsning. Gud har erbjudit oss det  allra dyrbaraste arvet, en plats i himlen, vårt namn skrivet i Livets bok. Det är det dyrbaraste att eftersträva och när Gud kallar oss sina barn och ger oss gåvor så kommer han aldrig att ångra det.

I denna värld blir det lätt släktstrider när arvet skall delas. Man vill gärna ha allt av en släkting, eller kanske make/makas släkting, trots att man knappt besökt den personen under dennes livstid, men när arvet skall delas är man genast mycket mer släkt. Något den världsliga människan sällan tänker på är att ingen av oss kan ta något med oss den dagen vi dör, hur avundsjukan än sliter och man tycker att vad någon annan fått borde tillhöra mig. Hur mycket viktigare är det inte då att försäkra sig om en plats himlen, något av evigt värde. Kanske har man sällan umgåtts i bön med Gud eller i samvaro med de kristnas gemenskap, inte tagit emot Guds gåva att bli hans barn och ändå menar att vi har rätt till en plats i himlen. Om vi förnekar Gud så är vi tyvärr inte arvtagare, vi behöver först bekänna vår tro och sedan ta emot Jesus i hjärtat. Om vi gör så blir vi det rikaste en människa kan bli i denna värld!

Jesus kom till världen, inte för att fördöma någon, men för att vi skulle vinna frälsningen och få evigt liv. Bibeln säger att det är bara genom vår Frälsare Jesus Kristus som vi kan få tillträde till himlen. Om du inte redan är ett Guds barn kan du denna julhelg ta emot Jesus i dit hjärta, den bästa julgåvan du  någonsin kan få!

Nådegåvor och tjänstegåvor

 

Rom. 12: 6-8 6 Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron,  att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran,  att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

Ef. 4: 11-12 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare,  för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. 

Vi har inte alla en tjänstegåva, men alla har vi fått olika gåvor från Gud när vi tagit emot Jesus i hjärtat och blivit Guds barn. Sedan gäller det att växa i dom gåvorna och utvecklas. Bibeln säger att vi skall be om att kunna profetera och om vi inte har tungotalet kan vi be om den gåvan. Gud ger villigt åt den som ber. 

Det som jag märkt kan stöta på problem är att man ibland ser det som en "fin sak" att bli en tjänstegåva eller att ha begåvats med "finare" nådegåvor". En annan sak är att tjänstegåvor och andliga nådegåvor kan få så strikta uppdelningar. Jag tänker då på att vi alla skall kunna profetera fastän vi inte är profeter, alla ska vi kunna lära våra medmänniskor något på vägen utan att för den skull ha lärarens gåva. Alla kan vi älska att se människor komma till frälsning och vilja be för dem fastän vi inte är evangelister. Vi kan leda människor in i tron och in i församlingen, ta hand om dem utan att vara herdar. Och sen den tjänstegåva som det tidvis förekommit diskussioner och många stridbara tankar om, nämligen aposteln.

Jag har sett herdar som predikat i andra församlingar och på olika sätt kunnat hjälpa dem eller bönegrupper att småningom bilda en ny församling. Det betyder inte att de skulle ha apostelns tjänst, men att de ändå kan ha en apostels hjärta för församlingen, åka ut och be för människor.

Vi skall alla, om viljan finns och Gud har lagt det i vårt hjärta, kunna trösta och förmedla kunskap, pröva olika andar och kunna särskilja dem, visa barmhärtighet och be för sjuka, dela ut gåvor. Tänk så härligt att få leva och leverera i Guds rike, känna Guds Ande verka genom oss i de gåvor Gud gett till oss. Jag tror att varje kristen gärna vill vara en sådan utgivande person.

Är det sant?

 Dan. 3:14 ”Är det sant att ni, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene statyn som jag ställt upp?

Nebukadnessar skulle dyrkas och den som inte gjorde det kunde mista livet. De kritiserades för det som dom stod för. Ofta kan vi höra att de som förkunnar ordet får utstå kritik. Ibland kan det också ha kommit in någon fel förkunnelse och naturligtvis behöver sådana fel rättas till, men det gör vi inte genom att kritisera och döma ut hela den personen. I stället kan vi be att Gud "leder honom på rätta vägar för sitt namns skull". Vad hjälper vår kritik om vi inte talar med personen det gäller. Gud har heller inte satt oss att döma utan domen är hans. Om vi sedan tänker att den övriga förkunnelsen är riktigt bra, så varför inte ta vara på det som är gott och lämna det övriga, det som vi inte håller med om. Gud har inte satt oss att förbanna, utan att välsigna.

I övrigt om kritik kan vi säga att aldrig tala bakom en persons rygg utan i stället gå och tala med den personen och reda ut saker och ting. Be och söka Guds ordningar i Hans ord. Vi kan också alltid fråga oss om det verkligen är sant, att det är som vi tror. Vi borde aldrig lägga ord i en annan persons mun och tala så om den personen. Det är hemskt att någon talar bakom ens rygg, men ännu värre när det är ett falskt vittnesbörd och Gud säger ju i sina bud att vi inte skall göra så.

Vi kan bara bygga upp varandra i församlingen genom att tala det som är gott, uppmuntra och stödja i olika situationer. Det är tungt att bära bördan ensam och det skulle aldrig en församlingsmedlem behöva göra. Om man aldrig hör av sig, aldrig frågar, hur vet man då hur den personen har det. Alla lemmar i kroppen skall ha omsorg om varandra. Gemenskap är en viktig sak, en pastor sa att vi borde bjuda hem varandra så att vi verkligen lär känna varandra, det gör vi inte om vi bara går in före mötet och ut efteråt. Då blir det bara tal bakom ryggen och gissningar. Men vi kan träffas i en mindre grupp med dom vi har förtroende för.

1 Kor. 12:24-26 Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra.  Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.