Själens svaghet och smärta

Upp. 7:16-17 De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem,  för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.

Den som lider av svagheter i sin själ är ofta väldigt ensam. Man upplever sig udda, inte godkänd eller utanför. Den som själv inte har denna svaghet har ofta svårt att förstå. Den svage kan bli baktalad för sitt sätt att vara. Man säger "jag kan inte förstå mig på honom/henne att vara sådan". Man förstår inte att det är smärtan i själen som gör att den svage reagerar som den gör. Vi kan alla vara svaga på något sätt, är det inte själen så är det i kroppen eller att vi inte har empatisk förmåga. Den som  gått igenom många svårigheter i livet har ofta större medkänsla med andra.

Skillnaden mellan fysisk och psykisk svaghet är att den i själen svaga ofta får höra ord om att man måste förändra sig och inse sanningen eller kanske blir bombarderad med bibelord, inte alltid snälla ord. Medan den i kroppen sjuka får förbön. Så fungerar det nog i de flesta fall. Vi behöver människor som ser också den som faller utanför systemet, som kanske har en enda önskan, att få en kram. Som inte alls vill vara besvärlig, som läser sin bibel och ber. Som längtar efter att få höra någons uppmuntrande ord, få veta att den är värdefull. Få veta att saker och ting kan förändras, att Gud ser också mig fast jag just nu är sådan här. Astrid Lindgren sa att man ska ge barnen kärlek så blir det bra, det gäller nog också oss vuxna. Ett barn beter sig inte alltid uppfostrat, det gör inte heller den som inte upplevt sig älskad varken som barn eller vuxen och som sedan inte kunnat ta emot nåden att helt och fullt se Jesu kärlek och se honom i allt. För någon kanske det går snabbare att få upprättelse, för andra tar det längre tid att läkas. Därför behöver vi värna om alla, oavsett svaghet.

1 Petr. 2:25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

 

 

Stenålderstänkande

 

Tidigare var det vanligt att ungdomar talade om äldre människor att de levde kvar i stenåldern. Säkert ligger det nån sanning i det. Ungdomar lever i det nya och moderna och om det alltid är det bästa vill jag inte säga. Däremot tror jag att vi är tvungna att leva i verkligheten, vi måste gå vidare.

Det kan kännas tryggt att leva och verka i en församling såsom vi allt har gjort, traditionen ger en trygghet. Den som samlar på saker kan samla så mycket att man inte förmår lämna bort något därför att man upplever en trygghet med alla prydnadsföremål, eller vad det nu kan vara, i  hyllan. Ofta är det i det yttre vi upplever tryggheten fastän sanningen är att tryggheten och identiteten finns i Jesus och att det är honom vi ska luta oss mot.

När allting datoriserats har det blivit svårt för äldre att hänga med i utvecklingen, att vi lever i dataåldern. Ungdomar lever i nuet och lär sig om det nya, hänger med i utvecklingen. I de flesta församlingar i dag finns mest äldre "stenålderstänkande", kanske behöver vi lämna någon gammal "tradition" bakom oss om vi vill ha in yngre människor i församlingen. Det kan ändå finnas de som kan utveckla församlingen till nytänk, att något gammalt som hängt med genom åren kan lämnas bort och något nytt plockas in. Det betyder inte att det grundläggande, som måste finnas i en församling, skall förändras och Guds ord kommer aldrig att förändras.

 Gud är alltid densamme, i går, i dag och evighet, men vi förändras och tiderna förändras. Den helige Ande är densamme och han kan hjälpa oss att se och förstå. Vi kan bli mera följsamma inför den Helige Andes utgjutande, med människors frälsning och helande som frukt. Det kräver både att vi känner igen vad den helige Ande verkat i tidigare generationer, men också ett nytänk vad Anden kan göra i dag.

Jes. 43:18-19  Men glöm allt det som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!  Jag planerar att göra någonting alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken!

ADHD eller DHA

 

1 Petr. 2: 9-10  Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. 

Vad har rubriken med bibelordet att göra? Du kanske har fått diagnosen ADHD och det kan vara ett lidande att leva med. DHA= Den Helige Ande och hans namn är också Hjälparen. I vår värld finns läkare att tillgå när vi är sjuka, så är det inte för alla människor utan man har ingen annan utväg än att ropa till Gud om hjälp. Vi skulle också kunna ropa till Gud, han hör vår bön, han ser våra svårigheter. 

Stolthet är något som sätter käppar i hjulet för mänskligheten. Vi kan uppleva oss våldförda i vissa situationer, ifrågasatta, illa behandlade och förkastade och då är det svårt att böja sig under det som känns som ett förtryck. Så kan det också vara med sjukdomar. Om vi ändå väljer ödmjukhet och att foga oss i situationen, acceptera läget, så kan vi ibland i just detta finna en frid, att det finns hjälp för mig att få bara jag är villig att underordna mig.

Den helige Ande är Hjälparen som kan hjälpa precis varenda en av oss vad vi än plågas av, ADHD eller någon annan bokstavskombination är bara exempel, det kan vara vilken sjukdom eller problem som helst. DHA är den bästa bokstavskombination vi kan hitta om vi söker svar på livsfrågor.

Den som väljer Gud och den helige Ande, DHA, har funnit sanningen i livet och får tillhöra ett utvalt släkte, Guds eget folk. Vi får tala om Jesu mäktiga gärningar och vittna om vad han gjort i våra liv, han är den som kallar oss ut ur mörker, in i sitt underbara ljus. En plats av underbar godhet och barmhärtighet, Guds kärlek. Vi får kraft och styrka genom den helige Andes kraft inom oss.

Det förnyade vinkärlet

 I senaste bönemötet diskuterades vad bibeln säger om tyger och deras användning. 5 Mos. 22:11  "Du ska inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans." När jag funderade på det här efteråt läste jag på en diskussionssida någon som sa att ull kan krympa och lin förlängas vid kontakt med vatten, så att ett tyg med denna sammanblandning kan förstöras vid tvätt. Gud gav ju alltid sina instruktioner till folket som ett skydd. 

För oss som nu lever kan vi i detta sammanhang tänka på hur det inte är bra med en beblandning, sånt som hör ljus och mörker till. Ta som exempel en kristen som vill tillhöra Gud, men som samtidigt vänder sig till ockultism, horoskop och spådom, Det blir aldrig bra, Guds Ande vakar svartsjukt över oss, vårt hjärta ska enbart tillhöra honom, inga andra gudar.

Något detta ledde mig till var bibelordet i Mark. 2:21-22 "Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre.  Och ingen häller nytt vin i gamla säckar. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar." Om vi ser på oss själva som de här vinsäckarna, och Guds vin är hans Ande levande i oss, om vinet rinner ut har vi inte längre det levande livet i Kristus. Beblandning med Gud och tex ockultism, yoga gör att Guds avsky för detta drar oss bort ifrån honom. Någonting går sönder och vinet rinner ut.

Vi behöver vara formbara enligt Guds vilja och det hänger inte på vår ålder och hur länge vi vandrat med Gud, utan det handlar om kvaliteten. Vi behöver förnyas till vår inre människa, ständigt växa till i Honom. Vi behöver bli som nya,rena kärl i vår mognad så att det nya vinet alltid finns där. Är vi frälsta eller inte så behöver vi kunna urskilja vad världen erbjuder och vad Gud vill ge oss. Vi skall inte syssla med sådant som väcker hans avsky. Jesus sparade, vid berättelsen om ett bröllop, det bästa vinet till sist. Och visst vill vi vara med vid Jesu bröllopsmåltid och dricka av Jesu goda vin! Nu närmar sig den tiden dag för dag. Vi behöver renas och förnyas.

Rom. 12:2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.