Vitare än snö

Ps. 51:9  Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!

Snö används ofta som en bild av renhet. Nu är våren på kommande och snön smälter bort, men den som tvättats i Jesu renande blod är alltid ren från synden. Vi kan aldrig bli helt syndfria, men vi kan be Jesus förlåta oss varje dag, också för synder vi själv inte uppmärksammat. Då lovar han att han förlåter oss och så kan vi bli rena igen. Vi, Guds levande barn, är alltigenom rena och rättfärdiga, vi får gå från härlighet till härlighet. Det räcker med en enda blodsdroppe, så starkt vittnar det blodet till vår fördel. Gud skapar i oss ett rent hjärta, vi behöver inte känna varken skuld eller skam i saker vi misslyckats med eller som dragit oss in i mörker. Inget skall kunna skilja oss från Kristi kärlek som är ren och varm och verksam. Det dyrbara blodet är utgjutet för oss så att vi ska kunna gå utan fördömelse över våra liv, fria och glädjefyllda genom den helige Andes kraft. Gud lyfter oss upp i sin famn, ur fördärvets grop ställer han våra fötter på den fasta klippan Jesus. Ju närmare vi håller hos Jesus och dricker från hans källa desto lättare är det att växa i andlig mognad. Herren skall få leda oss på sina vägar för sitt namns skull och på grund av offerlammet som offrades för oss. Ta emot hans gåva, påminn dig om vad han gjort för oss i den påsktid som nu kommer.

Ps. 51:12  Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!

Längtan till Guds hus

Ps. 84: 2-3 Hur ljuvliga är inte dina boningar, Herre Sebaot!  Min själ längtar och trängtar till Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.

Det står om dem som går i tåredalen att de gör den rik på källor. Ibland kan vi gråta i vår längtan efter Gud, det är inte en sorg, men tårar som kommer från ett desperat hjärta. "Varför skall det vara så här, jag orkar inte vara en som bara går på möten för att själen skall få njuta, jag vill leva i Kristus och hans närhet i innerlighet". Min själ längtar och trängtar.

Ps. 84: 7-11 När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion. "Herre Gud Sebaot, hör min bön,lyssna, du Jakobs Gud! Sela. Gud, se vår sköld, se på din smordes ansikte! En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än bo i de gudlösas tält".

Den som vaktar dörren i Guds hus är en som ber. Det kan ske med tårar, "Herre förbarma dig över oss"!!  "Se på din smordes ansikte", det ansikte han lyfter upp mot dig när han hänger sig och tillber, vänder hjärtat helt till Gud.
Söker Guds vilja, att hans vägar skall bo i hjärtat och vara det viktigaste. Något som håller att leva på för resten av livet. Jesus skall vara ljuset som för människan till Guds hus.

Ps. 84:6 Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.

Jag är en planta uti din gård

Högkänslighet är ett personlighetsdrag, ingen sjukdom. Människan kan utveckla känslighet under sin uppväxt. T.ex. är det känt att alkoholistbarn lärt sig avläsa stämningen i hemmet och detta är sedan något som kan följa henne så att hon fortsätter göra det i livet, trots att det inte behövs. Barnet har kommit från skolan och genast läst av situationen i hemmet. Är det fritt och ledigt eller är det just nu hot och mörker som råder? Barnet kan bli allt skickligare att avläsa stämningen och det här är ju egentligen ren överlevnadsinstinkt om det förekommer våld i hemmet, om det inte finns mat utan barnet måste skaffa o.s.v.

Det finns en sång, "Jag lyfter ögat mot himmelen", i den fjärde versen "Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven...". Varje liten människa kan man säga har blivit planterad till att växa upp i Guds rike och under uppväxten finns det många faktorer som påverkar hur den plantan människan kommer att börja se ut. Vi vet att en planta behöver näring för att bli kraftig och vatten för att kunna växa. På samma sätt behöver ju den lilla människan kärlek och helig Ande. När ingen kärlek ges och barnet inte får möjlighet att lära känna Gud Fader så kommer det att bli en växt med skavanker. Men då kan vi komma ihåg att för Gud är ingenting omöjligt och när den lilla människan får komma in Guds kärleksfulla famn handlar det inte längre om de svagheter hon har utan då blir hon vacker, en Guds ögonsten.

Den människa som erfarit svårigheter i sin uppväxt kan ofta bli den som ser hur medmänniskor mår.  Den som inte är empatisk kanske bara går förbi utan att lägga märka till den som mår dåligt, medan den som vet gråter med den som gråter. Att vara empatisk, eller medkännande, är en gåva från Gud. Men vi kan alla hjälpas åt och låta varandra växa upp till den personlighet Gud skapat oss att vara, ingen annan lik.

Runebergs text
1.
Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Till dig, o Gud, som är barnens vän,
min håg och tanke jag vänder.
 2.
Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig
och mina böner vill höra.
 3.
Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga!
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan tänka och säga
.4.
Jag är en planta uti din gård,
för evigheten uppdriven,
jag var knappt till när i fadersvård
åt dig jag redan blev given.
 5.
Så håll du över mig än din hand,
min Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land
som är ditt himmelska rike.

Elefanten i rummet

Rubriken ovan, elefanten i rummet, är ett uttryck för något som alla i en grupp känner till men som man undviker att tala om. Det finns där ständigt närvarande och de sår som som uppstått som resultat av en sak som hänt i gruppen. Så länge man inte vill eller vågar diskutera, eller helt enkelt valt att förtränga saken, så finns den kvar. Som en stor elefant som skymmer sikten, försvårar kommunikationen och gör vägen framåt oåtkomlig.

Guds ord är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Gud är ljus och inget mörker finns i honom, vad som talats i mörker skall senare exponeras. Det finns familjehemligheter där man trott att saker och ting inte skall komma fram i ljuset, men förr eller  senare kommer det ändå att göra det.

Ef. 5: 8-14   Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn,  för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter.  Och pröva vad som gläder Herren.  Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.  Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna.  Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt,  för allt som uppenbaras är ljus.

En man i en grupp talade vad han upplevde kom från Gud, men eftersom det hade med rannsakan att göra togs det ovilligt emot. Han fick höra mycket hårda ord, sådan ord som aldrig borde uttalas av en kristen. Efteråt gavs han under många år inget tillfälle att tala. När det frågades efter människor att säga något vände man sig aldrig till honom och han började uppleva att han inte dög, att han var värdelös och att det skulle vara bäst att lämna den gemenskapen, vilket han ändå inte gjorde eftersom han var trofast liksom Gud är trofast. Han plågades ofta smärtsamt djupt in i själen, men gav inte efter för djävulens plågor utan fortsatte som Abraham att tro på Guds goda planer för honom.  Sensmoral: Om saken redan från början hade fått komma fram i Guds ljus och tittas på enligt hans ledning, hade det aldrig behövt göra så mycket skada i gruppen. Nu valde man att mörklägga saken.

Hur kändes det för Sara att tro på att hon skulle kunna föda barn vid sin ålder? Det vet bara hon, men hon hade inget val. Hon måste som oss fortsätta tro och hoppas på att Gud är den han säger att han är. Jesus är den fasta klippan som vi står på, han älskar dig och mig mer än vi förstår och när vi själva är det största hindret för att nå framåt så har han ändå utvägar för oss.