I förbönens atmosfär

 

Som jag ser på saken tror jag, när det gäller förbön, att vi alla har fått vår egen"sfär" tilldelad. På bönemötet kan det komma upp böneämnen som anses speciellt viktiga, och givetvis skall vi be från hjärtat för allt som nämns, men ändå tror jag att vi alla kan ha personliga områden av olika personer/saker som speciellt griper vårt hjärta.

Det är ju så att Gud har gett till oss var och en olika gåvor/olika kallelser. Vi vet när det gäller kallelser att evengelisten brinner för människors frälsning och kan tala sig varm för den saken. Profeten talar Guds ord över människors liv, läraren vill gå djupt in i ordet osv. Den som fått gåvan av barmhärtighet vill gärna dela med sig, den som fått helandets gåva vill alltid lägga händerna på folk och be för dem.... Och då frågar jag mig, att vad är det egentligen för konstigt med att vi är olika, brinner för och gärna talar för det som ligger oss själva varmt om hjärtat. Så skall det ju vara! Det är ju det naturligaste i världen. Vi skall tacka Gud för att vi är olika, då har vi kanske gått in i det Gud kallat oss till att göra?

Om det är så här behöver vi ju inte heller ha dåligt samvete om vi inte alltid känner nåt speciellt för "det viktiga böneämnet", det är väl helt enkelt bara så att någon annan borde be för det med sin speciella glöd. Det är något som ligger lite utanför min egen sfär att bedja för, den som Gud tilldelat mig. Och det som griper mig, ibland till tårar, det skall jag - i min tur, lägga ner min själ för.

Självmord

I vår tid mår många människor mycket dåligt och speciellt unga. Det finns mycket självupptagenhet och blindhet för människor i vår omgivning. Unga talar ofta inte om hur de mår utan bär det inom sig som en tung och alltför stor börda. Den som är i djup depression kan uppleva det som att man är osynlig, att "hela jag är fel" och att "det finns ändå ingen som bryr sig". Lögnaren och Plågaren inger tanken att det är bättre att inte finnas till. Våra unga behöver verkligen vår förbön, liv måste räddas för denna tid och för evigheten!

Just nu finns en text som delas på Facebook och som säger mycket om hur man kan uppleva. En bit av den här:
  "Många tror att ett självmordsförsök är en självisk flykt eftersom personen inte bryr sig om de som blir lämnade. Jag kan säga er att när en person kommer till den punkten tror de verkligen att deras anhöriga kommer att få det mycket bättre när de är borta. Detta är psykisk sjukdom och inte egoism. Sanningen: depression är en fruktansvärd sjukdom och tycks obeveklig. Många av oss har varit nära kanten och vissa har förlorat vänner och anhöriga. Låt oss öppna ögonen för varandra och sluta sopa psykisk sjukdom under mattan."

Kom med mig och be för dessa unga som behöver möta Jesus, Frälsaren, för egen del och för att visa Frälsaren för sina kompisar och anhöriga.

Ps. 110:3 Villigt kommer ditt folk
 när du samlar din här.
 I helig skrud kommer din ungdom
 till dig, 
 som dagg ur morgonrodnadens
 sköte.


Hedra din fader och din moder

..På det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land", fortsätter fjärde budet. Visa dina föräldrar respekt, den äldre generationen. Vi som har föräldrar i livet får tacka vår Gud, det är inte något som är alla förunnat. De allra flesta föräldrar har velat sina barn väl, även om alla också någon gång misslyckats. Vi skall hedra våra föräldrar, oavsett, och tala väl om dem. Det finns många vittnesmål om barn som blivit kristna men haft något ouppgjort med någon av föräldrarna, sedan har man gått och försonats och även föräldern har kunnat komma till tro.

Såg i går kväll en bit av en dokumentär om den så kallade Lasermannen. Modern hade på allt sätt plågat den väluppfostrade sonen. Föräldrarna var skilda och fadern hade spritproblem och kvinnoaffärer. När sonen kom upp i tjugoårsåldern gjorde han revolt och sedan fadern dog, och som var den ende som gett honom kärlek, då kom hatet över den som kallas Lasermannen. Oj, hur viktigt är det inte med föräldrakärlek och uppmuntran!

Det står om oss som är föräldrar att vi inte skall reta våra barn till vrede, vi har ett stort ansvar för kommande generationer. Ändå finns det inget som är omöjligt för Gud hur svår situationen än är. Där Guds kärlek får komma in finns det möjlighet till förlåtelse. Det är Guds vilja, han har förlåtit oss både hat och illvilja och hädelse.

Tacka Gud för dina föräldrar och barn, barnbarn... och välsigna dem i livets alla förhållanden. Så är Guds vilja i Kristus Jesus.

Individualismens för och emot

Ordet individualism kan för någon vara som ett fult ord och för andra en möjlighet till utveckling. Så här beskriver Wikipedia ordet individualism: Individualism (latin individuum, odelad eller odelbar, se individ), avser i allmänt språkbruk att ge emfas åt den enskilda, och därför motsats till, och möjligen även på bekostnad av, gruppen. Avser även enskilda människors initiativ och deras frihet i generell bemärkelse.

Gud har skapat oss som enskilda unika individer, men också som en del av en grupp, flockmänniskor. Ett djur i en flock tar inga egna beslut utan följer i allt flocken. I en fårskock springer alla får åt samma håll. Ibland kan flocken springa åt fel håll, rakt emot vargen.

Gud har skapat oss som lemmar i hans kropp, där Kristus är huvudet. Det är meningen att lemmarna i kroppen skall kunna samarbeta i enhet för att bygga upp Kristi kropp och ha gemenskap.

Behöver det ena utesluta det andra? Jag tror inte det. Noa var en man som gick på Herrens vägar. Han byggde arken enligt Guds vilja, men han följde inte flocken, för hade han gjort det hade ingen ark byggts och Guds folk hade inte kunnat överleva.

När vi tog emot frälsningen var det ett personligt beslut. Kristuslivet levs inte bara i församlingen utan också i det vardagliga livet. Därför tänker jag mig att vi skall kunna vara en individ tillsammans med andra individer. Alla har vi tagit samma personliga beslut att följa Kristus och på den grunden och vad Guds ord säger till oss så vill vi bygga på Guds rikes utbredande.

"Efesierbrevets tredje kapitel säger så här från vers 16.
 "Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,   att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken.  Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet  och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,  hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen"

I GT talas om en skiljemur vid templet. Hedningarna kunde inte komma in till judarnas inre förgård och dessa inte in i det heliga dit bara prästerna kunde komma in. Som vi vet kom Kristus och rev ner den skiljemuren. Vi är fortfarande individer, men individer som lever tillsammans för att en dag komma till målet, himlen. Vi skall inte ha några murar som skiljer oss åt utan tillsammans skall vi låta oss uppfyllas av Kristi kärlek och få bli mera lik Gud, underordnade honom och även underordnade människor.  Då kan vi också ge varandra frihet att växa som individer.

Fiendeskaror

Noas söner var Sem, Ham och Jafet och Ham var far till Kanaan. När Noa och hans söner gått ut ur arken anlade Noa en vingård. Noa var en rättfärdig man som tydligen inte kände till vinets egenskaper och när han drack av vinet  blev han drucken och låg blottad i sitt tält. Historien berättar att Ham såg sin far naken och berättade det för sina bröder, när hans far sedan fick veta det förbannade han Kanaan, Hams son, denne skulle med sitt folk bli slavar. Hams synd var inte att han råkat se sin far i dennes nakenhet, men att han inte täckte över utan berättade det för sina bröder. Vi kan här se följden av att avslöja en ledares svagheter.

I 1 Mos.10 läser vi Kanaans släkttavla, han blev far till de s.k. jättarna, bl.a. hetiterna , jebusiterna, amoreerna, girgaseerna, hiveerna, arkeerna osv. När Israels folk senare, under Josuas ledning, skulle inta löfteslandet, gav Gud dem befallning om att fördriva dessa folk, som man kan säga hade olika egenskaper. För oss i vår tid betyder det en kamp mot frestelser och mörker av olika slag. För att växa till i Kristus är det av betydelse att vi lär oss känna igen och förstå vad de här jättarna står för och hur de kommer emot församlingen. Det kan vara föraktets ande, förtalets ande, oenighet mellan kristna osv Det gäller att stå djävulen emot och förstå att kampen inte är emot människor utan handlar om en andlig strid mot mörkrets makter.

Församlingen är Kristi kropp, Jesus är huvudet för kroppen. I en mänsklig kropp finns en blodcirkulation. Blodet har en egenskap som kallas viskositet, i princip handlar det om hur lätt- eller trögflytande blodet är. Ett friskt blod flyter lätt. Vi utgör Kristi kropp och en frisk sådan kropp har naturligt ett lätt flöde, eller så kan man säga att det är en församling som förstår att stå djävulen emot och genomskådar hans försök till att få oenighet och splittring att uppstå. En levande kristen församling är vaksam mot djävulens angrepp på olika sätt. Bland annat genom att inte avslöja ledarens eventuella svagheter eller tala ont om någon i församlingen eftersom det öppnar dörrar för mörker.

Gud vill ge seger till sitt folk. Han vill hålla våra sinnen öppna för det andliga skeendet där vi är verksamma. Han vill välsigna sitt folk med frid och ge oss vad vårt hjärta begär. Han är vår Fader och manar ständigt gott för oss. Allt är i hans hand. Hans ögon vakar över oss, han manar oss att växa till för att gå och inta löfteslandet som hans soldater.