Jesusbarnet, den ringa begynnelsen

 

 Det här med att vi som människor kan vara väldigt olika är något som tilltalar mig. Att örat i Kristi kropp inte liknar stortån och tvärtom. Och ändå är vi lemmar i samma kropp och alla delar skall ha omsorg om varandra liksom Kristus, huvudet, har omsorg om oss. I det själsliga kanske vi irriterar oss på den som inte är lik oss och det lär oss tålamod. Jag tror ju inte att Gud har skapat oss på ett måfå, utan att han har en avsikt med alla de egenskaper och gåvor han format i oss. Ofta är det väl också så att just det som är svagast hos oss är det som Gud mest vill använda sig av, för att hans kraft skall få fullkomnas i oss när vi mognat och växt till, så att Gud kan bli den som får äran. För att andra människor skall få bli välsignade genom det verk han gjort i oss. 

Vår början är alltid en ringa begynnelse, men när Gud låter oss mogna och utvecklas i hans kärleks kraftfält kan det bli något starkt. När vi går på hans vägar och enligt hans mönster. Jesusbarnet föddes på den enklaste plats, i ett stall. Under trettio år vandrade han här på jorden, ödmjukade sig under Guds hand. Lyssnade till sin Faders röst redan som litet barn och gjorde som Fadern talade. För att sedan bli världens Frälsare.

Luk. 2: 11-14  I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar."

 

 

Konungen kommer, vi gör oss redo

 

 Gud har i sin nåd låtit oss kallas rättfärdiga när vi tagit emot Jesus i hjärtat och låtit oss bli renade genom hans blod. Någon kan då tycka att allt är klart, men för den som vill vara en medarbetare i Guds rike är det viktigt att alla dar renas och bli helgad. Naturligtvis kan vi inte med egna gärningar köpa oss fria, men Gud närmar sig den som närmar sig honom. Alltså, genom att varje dag söka Gud och hans vilja för oss, kan vi komma närmare honom. Den som upplevt den helige Andes närvaro, smörjelsen,vet att där finns kärlek, förståelse och barmhärtighet. Genom Andens närvaro kommer den helgelse vi behöver, Guds närvaro. Då skall vi kunna tjäna honom såsom han har tänkt. Vi behöver förvalta det pund vi fått från honom och inte gräva ner det. I den tid vi nu lever väntar vi på Jesu ankomst. Konungen kommer snart för att hämta sin brud, till dess skall vi göra allt vi kan för att Hans rike skall utbredas.

Luk. 19   Liknelsen om punden

11 När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. 12 Han sade: "En man av ädel börd reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.

15 När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. 16 Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. 18 Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. 19 Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer.

20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. 21 Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? 23 Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom?

 

vers 38  "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 

 

 

 

 

Varför frukta

 Det är höst och julmånad. Vägarna är på morgonen mörka och hala. Jag känner fruktan komma. "Gud beskydda oss"! Sedan känner jag frågan komma från honom. Varför är du rädd, du har ju redan bett och förkunnat vem jag är! Jag skäms över att jag inte förtröstat på honom, varför gör jag så här? Först ber jag, sen tror jag inte att jag fått bönesvar... Ibland kan man undra hur fruktan kan vara så djupt inrotad i oss mänskor, det börjar redan när vi är barn. Nu vill jag lära mig att förtrösta på honom allt mer. Och på att jag fått bönesvar.

Jes. 41:10 Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.