Låt oss upmuntra varandra

Hebr. 10: 24-25 Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.  Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. 

När Jesus gick omkring bland människor, hur talade han då till dem? Såg han som vi säger "inte träden för skogen".  Det tror inte jag, utan min tro är att vår kärleksfulle Jesus såg varje enskild människa som en individ, inte som en bland många. När någon är sjuk händer det att den som försöker "trösta" säger att det där har så många varit med om förr så det går nog bra, du klarar det nog. Vi kan ta den uppmuntran lite olika beroende på hur vi är som personer. Någon kommer att ta illa upp och en annan kan tänka att nåja, försöker ju bara trösta.

Vi kan inte ge det vi inte har. Om vi inte fått gåvan empati kan det vara svårt att leva sig in i en annan persons liv. Om vi inte varit med om de svårigheter den personen har så är det svårt för oss att förstå. Om vi sedan själva råkar ut för en liknande sak, ja då då får det genast helt andra proportioner! Det vi kan göra i en situation vi inte kan sätta oss in i är att helt enkelt bara säga. "Jag kan be för dig", eller "säg till om jag kan hjälpa dig med något", som exempel.

Från Joel Osteen på Fb kom nyligen följande text, inte så bra översatt till svenska, men den säger så mycket. 

Barn till Gud

1 Petr. 5: 6-7 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne.  Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.

Sitter på bryggan. Tittar på katten som sorglöst stryker förbi. Hunden som buffar på min hand för att bli klappad. Molnen seglar över himlen, som har dom inget annat att göra. Solens blänk i vattnet. Allt andas harmoni i Guds skapelse. Så varför bekymra sig?

Guds ord säger att vi skall se på fåglarna under himlen, de gör sig inget bekymmer och ändå ger Gud dem vad de behöver. Ibland kan våra bekymmer liksom torna upp sig. Vi har frågeställningar som vi inte ser någon bra lösning på och det gnager. Ibland så pass att vi kan tappa sömnen. Djävulens drag är ju att vi skall koncentrera oss på våra problem i stället för att se lösningarna.

En lösning jag ofta sett är att helt enkelt kasta problemen på Gud. Han tar hand om dem och sen är det en stor glädje och tacksamhet till honom när problemet löser sig. Det svåra är att kunna släppa problemet, inte återvända till det, utan lita helt på att Gud kommer att ordna upp det.

Jag tror att vi kan öva oss i att förtrösta på Herren och inte lita till vårt eget förstånd. När vi sett många gånger hur det löser sig när vi litar på Guds hjälp, så kan också tron växa i att det är bäst att släppa av och vänta på bönesvaret.

Ett barn, i trygga förhållanden, litar på att föräldrarna tar hand om ansvaret. Det får bara hålla pappas eller mammas hand i full förlitan på att någon tar hand om saken. Medan jag sitter där på bryggan inser jag att jag har en himmelsk Far som uppehåller mig med sin rättfärdighets högra hand, som styrker mig, som hjälper mig och jag behöver inte vara rädd. Gud, min Far, tar hand om allt. För vem eller vad skulle jag frukta? Jag är barn till en himmelsk Far, barn till Gud som har all makt, all vishet, som känner människors hjärtan och vet mer om oss, om orsak och verkan, än vad vi själva kan förstå. Min Far råder över himmel och jord, allt är lagt under hans fötter. Han gav oss Jesus, sin egen Son, och har vi inte redan öppnat vårt hjärta för honom är det nu dags att göra det. Hos ingen annan finns en sådan frälsning, frid och hjälp som genom Jesus Kristus. Det enda vi behöver göra är att med munnen högt bekänna: "Jesus, jag tar emot dig som min herre och Frälsare, förlåt mig mina synder och rena mig med ditt blod, så att jag får bli ett barn till Gud!"

Fröjd i Herren

Ps. 119:11  Jag har fått dina vittnesbörd som min eviga arvedel. De är mitt hjärtas fröjd.

Vi lever i svåra och osäkra tider. Det är inte bara coronan utan man kan också märka att många människor kommer bort genom sjukdomar eller olyckor. På så vis blir det stor sorg och smärta hos de anhöriga. Hjärtan som kanske ropar till Herren i sin nöd, eller, som kanske inte söker honom alls. Missmod kommer över människan, tyvärr är det många som inte ser andras svårigheter utan koncentrerar sig enbart på det egna, vilket också kan vara naturligt i en svår situation.

Ändå vet jag inget som hjälper bättre i svårigheten än att be för och intressera sig för andra när man själv är sjuk. Det lyfter blicken från de egna problemen samtidigt som det ju alltid ger en glädje att kunna hjälpa andra.

Nyligen träffade jag en person som sa att det var så roligt att se mig så glad trots att jag har en svår sjukdom. Jag sa att det är min tro som gör det och då började hon berätta om hur hon själv ber varenda kväll, ända sen barnsben. För mig var det ett glädjefullt vittnesmål eftersom hon aldrig visat nåt tecken på tro tidigare.

Det är en glädje att tänka på hur Kristus gick in i lidandet, tog alla våra svagheter och krämpor på sig, varje orättfärdighet och synd, och gjorde den till sin. För att vi skall få gå helade, frälsta och förlåtna, ledd av honom. Jesu blod vittnar för oss och Anden vittnar. Vi som gjort tron till vår och bekänt Jesus som Frälsare och herre i vårt liv, har fått ett evigt liv och Guds löften till oss som vår arvedel. Vi har ingen anledning att frukta utan i allt som vi genomgår i detta liv får vi fröjdas och vara glada och genom tron förtrösta på att Jesus alltid går med oss i varje situation. Han styrker oss och han hjälper oss, han uppehåller oss med sin rättfärdighets högra hand.

Ps. 28:7 Herren är min styrka och min sköld. På honom litar mitt hjärta, jag får hjälp och mitt hjärta jublar. Honom vill jag tacka med min sång.
Ps.89: 16-17  Saligt är det folk som vet vad jubel är! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus. I ditt namn jublar de ständigt, i din rättfärdighet upphöjs de, för du är deras styrka och härlighet.

Låt mig få vara en länk

Lyssnade till en berättelse om hur bön kan påverka och hur den liksom kan stanna kvar i det hus där många böner betts, även när bedjaren inte längre finns med oss. Den som berättade frågade vad vi vill bli ihågkomna för när våra dagar är slut. Själv har jag alltid tänkt att om man inte minns något annat med mig så hoppas jag att man iaf kopplar ihop mig med bön. Jag vill liksom den som frågade få vara en länk till människor, genom ett ord, en berättelse, en bön eller något annat, så att den personen en dag skulle kunna nå fram till frälsningen.

En annan person, som predikade, talade om tonen från himlen. Att komma så nära Gud att vi kan få höra om vad som sker i himlen, vad Gud har bestämt och vad hans vilja för oss är. Vi behöver smörjelsen genom den helige Ande för att kunna se och höra, men också för att där smörjelsen finns handlar det inte om småsaker att reta sig över. Där ska vi kunna stå tillsammans som ett folk, en arme´, som uppmuntrar varandra och bär varandras bördor och tillsammans kan vi bli starka i vår hunger och väntan på brudgummen som skall komma. Där ska vi kunna mötas hjärta till hjärta.

Ef. 3: 14-21 Därför böjer jag mina knän inför Fadern,  han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn.  Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,  att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken.  Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,  hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.

Att skilja mellan höger och vänster

Jona 4:11 Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?”

Skulle Gud inte bry sig om? Frågan är väl mera om vi bryr oss om. Om vi bryr oss om alla dessa som kan gå förlorade därför att vi inte varit Guds utsträckta hand på jorden. Om vi liksom Jona tyckt att det är ingen vits att berätta för dom om Jesus, dom kommer ändå inte att lyssna, det är bortkastad tid. Men, för Gud är inget vittnesmål bortkastat, det är ju Han som ska göra det, undret i mänskans liv. Vi kan inte med något enda ord i kraft av oss själva gå in i vad som finns i en människa. Det vet bara Gud själv, inte genom någon människas styrka eller kraft kan det ske.

Gud bryr sig om varje liten människa, han vill se varenda en av oss räddade för himmelriket. Det kommer inte an på oss, om vi är perfekta så att vi inte behöver Gud eller om vi har våldfört, mördat, stulit och så skilt oss från Honom. Nej, det kommer an på att Gud älskar varenda liten, även om vi inte kan skilja på höger och vänster. Även om vi inte känner Gud Fader så vill han dra varenda en till sig. Det kommer inte an på Guds utvalda att döma vem som skall med till himlen. Därför skall vi som vill tjäna honom bara gå i lydnad för hur hans Ande manar oss, utan alla egna bedömningar. Gå som Hans utvalda redskap, i uthållighet och  i lydnad. För att senare få en tjänares välförtjänta lön.