Ef. 3:14-21 När jag tänker på denna fantastiska plan, faller jag ner och tillber Gud, vår Far,han som är Far och Skapare till allt i himlen och på jorden.Och jag ber att Gud, han som är så rik på härlighet, ska låta sin Ande ge er kraft och inre styrka.Ja, jag ber att ni ska tro på Kristus av hela ert hjärta. Håll fast vid den kärlek han har visat er och hämta er kraft från den.Då
ska ni tillsammans med alla dem som tillhör Gud förstå den oändliga
kärlek som finns hos Kristus ‑ hur vid och bred och djup och hög den är.Ja, ni ska lära känna hans kärlek, som är större än vi någonsin kan förstå. Och genom detta ska ni bli mer och mer lika Gud.Låt oss därför ära Gud, som verkar i oss med sin kraft och kan göra långt mer än vi någonsin kan be om eller tänka oss.Ja, han ska bli ärad av församlingen i alla generationer i all evighet på grund av det Jesus Kristus gjorde för oss.
Åt var och en av oss, Guds barn, har det utmätts gåvor. Vi skall utrustas så att vi kan utföra vår tjänst, att uppbygga Kristi kropp, tills vi når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son. Då skall vi inte kastas hit och dit av varje vindkast utan då skall vi i kärlek hålla fast vid sanningen. Så skall kroppen byggas upp i kärlek, fogas samman och hållas ihop genom att vi stöder varandra enligt den kraft som är utmätt till var och en enskilt.
Det är bara Kristi kärlek i oss som kan få oss att älska varandra med en äkta kärlek, som kan få oss att se på varandra med de gåvor Kristus utmätt åt oss. Då skall vi kunna se på varandra och förstå varandras personlighet och sätt att vara för att vi ser genom Jesu ögon på varandra, inte genom våra köttsliga ögon, och förstår vad han lagt ner i vår nästa och varför den personen handlar och gör som den gör. Då skall vi se på varandra med kärleksfull blick och uppmuntrande ord, i hans smörjelse och den första kärleken, pushande våra syskon i Herren på väg framåt i det som den personen skall göra som Kristi redskap på jorden. Här finns ingen avund, inget uppror, alla vet sin plats.
"Jesus, fyll oss med din utgivande kärlek och låt oss börja förstå hur lång och bred den är, hur hög och hur djup, tillsammans med våra syskon. Så att vi i gemenskap och sann enhet, i den helige Ande, kan bygga på ditt rikes utbredande, utan att kräva något mer av någon än den kan ge. Hjälp oss att vi skall kunna acceptera varandra sådana vi är, med den kraft och de gåvor vi fått genom Jesus och utmätt av honom, och sedan kunna ge vidare till andra det som vi själva fått som gåva. Låt oss kunna se på våra medvandrare utefter vägen med dina kärleksfulla ögon."
Gud vill ha vår tillbedjan. Han vill att vi lämnar saker som stör vår bön när vi avskiljer oss för honom. Det är ett offer, du måste lämna sådant som vill stjäla din uppmärksamhet och ditt fokus från Jesus. Du måste lämna det du hellre skulle göra eller om man vill kalla det saker som själen har begär till. Offer är att avstå eller lämna något för att t.ex. ge av vår tid till Gud i bön och tillbedjan. Det är att älska den högre som är vår Gud, han som är mer än alla gudar i världen.
I det gamla förbundet fanns ett tabernakel som man bar med sig under ökenvandringen, senare byggde man tempel. Under kung Salomo byggdes ett tempel på Moria berg, den plats där Abraham skulle offra Isak. Jesus Kristus är vårt andliga tempel och också en bild på församlingen, Kristi kropp. Framför tabernaklet fanns en förgård där ett brännoffersaltare stod och dit leddes offerdjuren fram, prästen lade sin hand på djurens huvud och lade så symboliskt folkets synder på det oskyldiga djuret. Vi förstår att detta är en bild på hur våra synder har lagts på Jesus, som var oskyldig. Inne i tabernaklet kom man först in i det heliga, där fanns ljusstaken som skulle hållas brinnande och skådebrödsbordet, Guds ord är bröd för oss och den helige Ande belyser och uppenbarar ordet för oss. Vidare fanns i det heliga ett rökelsealtare och om man ser på det heliga rummet som platsen för Guds församling så är rökelsealtaret en bild på bön och tillbedjan, rökelsen skulle stiga in i det allra heligaste som en väldoft inför Gud.
En församling som ger av sin tid för att gemensamt med andra lemmar i Kristi kropp komma för bön och tillbedjan till Gud, den kan växa stark. I enheten finns styrka och en samlad trupp med Herren som stridsman och anförare kan genom bönen förändra den andliga atmosfären i bygden. Vi behöver inte tänka att min bön är obetydlig, varje lem behövs för att det skall fungera. Det som krävs är att vi ger något av oss själva, vår tid , våra intressen, vårt hjärta - det är att tillbe honom som har allt.
Vi kan på olika sätt söka finna själsliga kraftresurser. Kanske någon åker söderut, någon försöker slappna av genom bokläsande eller att lyssna till havets vågor osv. Ett sätt som ger mig nya krafter skall jag berätta om här.
Jag har den möjligheten att jag ibland kan sätta mig ner ensam i tio, femton minuter när huset är tomt och innan arbete tar vid. Då söker jag Herren. Det finns mycket som vill störa av tankar och yttre saker men jag bestämmer mig för att stänga av allt sådant för att bara koncentrera mig på Guds närhet. Jag brukar börja med att be i tungor men sedan kanske jag inte alls ber utan bara njuter av Guds närhet och talar om för honom hur mycket jag älskar honom och njuter av hans ljuvliga kärlek. Det är då tårarna kommer. Det är inte tårar av sorg, inte direkt av glädje utan mera för att det inte finns ord eller andra uttryck för Guds närhet, det är ett sådant ljuvligt tillstånd att tårar troligen är det enda sättet jag kan befinna mig i just då. Det pågår inte så många minuter, men min enda önskan medan det varar är att det aldrig skall ta slut. Det är att vara intimt nära Gud och om han vill tala får han göra det, inte jag, men annars behövs inget annat än hans närhet. Bara vara tillsammans med honom som är livet är det bästa som finns, det verkliga livet.
Medan jag är nära Gud kan han förmedla till mig att han läker själens sår, han tröstar mig och ger mig nytt mod. För mig är det här en andlig frukost som bär mig genom dagen. Om du inte har prövat det så börja öva, det kommer inte av sig självt, man behöver ta sig den tiden och det kan också vara en övning att lära sig avskilja sig för Gud. Men det är värt allt.
Ps. 23: 2-3 Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
Matt. 12:20 Ett brutet strå ska han inte krossa, en rykande veke ska han inte släcka, fram till det att han har fört rätten till seger. (Folkbibeln) Han slår inte ner de svaga eller släcker det hopp som tynar. En dag ska han låta rättvisan segra.(Nya Levande Bibeln)
Jesus såg alltid till dem som var i underläge. Han sa att vi skall ta hand om änkor och faderlösa, att vi skall visa barmhärtighet. Och med det menade han förstås inte att vi skall säga till andra vad de skall göra, utan den uppmaningen gäller mig/ oss själva.
Vad hjärtat är fullt av talar munnen, människor kan bli nedslagna av vad vi talar och det kan vi själva också bli av vad andra talar. Men Guds tal är rent och luttrat "likt silver som rinner ner på jorden". Därför skall vi tala i enlighet med Guds ord. Om Gud förmanar sårar det inte utan vi kan känna hans kärlek och omsorg i allt. Till honom kan vi sätta vårt hopp.
Skulle det nu vara så att jag/du har haft en dålig dag och sagt sådant vi inte borde ha sagt, vilket vi alla någon gång gör, så är inte hoppet ute för det. Det finns upprättelse genom Jesu Kristi blod och Jesus talar alltid gott för oss, han älskar. Vi ber honom om förlåtelse och lyfter blicken, den som ser upp till Herren och har tagit emot hans förlåtelse, får stråla av fröjd, enligt Guds eget ord. Vi kan falla många gånger, men Herren reser oss alltid upp igen, han tar sig an den svage. Jesus sa ju att det är inte den friske som behöver läkare och det var inte rättfärdiga utan syndare som han kallade på. Om vi är på botten kommer han för att lyfta oss upp. Han vill ge oss seger i varje svår omständighet, gäller det sjukdom, synd, svaghet, förtryck eller vad det än är.
Fattiga kan vi vara på många sätt. Bergspredikan talar om att vara fattig i anden, att vara saliga för att vi hungrar efter mer av Gud. Fattig kan också den vara som saknar förmågan att vara generös och ge ut, det är saligare att ge än att ta. Och så förstås att vara ekonomiskt fattig, att sakna bröd för dagen, då är man inte så salig.
Faktum är att den som saknar dagligt bröd till och med kan bli odräglig. Man kan ta till alla medel för att få det man behöver, säga att man vill låna fast alla vet att man aldrig kan ge tillbaka. Anklaga den som har mera tillgångar för att den inte ger eller underhåller. Anklagelsens ande kan i tankarna ta överhand för att man är så uppgiven och känner sig så ensam, så övergiven och bortglömd.
Jesus sa att de fattiga alltid kommer att finnas ibland oss. Så är det och vi kan inte alltid hjälpa alla, även om vi skulle ha möjlighet till en del. Guds ord säger att vi skall hjälpa vår broder i nöd, men han har aldrig sagt att vi skall ge bort av allt vad vi har. Meningen är ju inte att vi skall bli utblottade för att andra skall få vad dom behöver. Guds ord säger i stället att vi skall söka vishet i allt vad vi gör. Herren Gud kan själv mana oss att ge enligt vad han visar oss och då blir det saligt både för givare och mottagare.
Den fattigdom vi alltid behöver ha är den som Jesus talar om, att vara fattig i anden. Och skulle det vara så att vi saknar något av det goda här på jorden kan vi alltid gå till Gud Fader själv i första hand och då skall han mana någon hörsam och lydig att fylla vårt behov. Fattig, men ändå rik, när vi förtröstar på att Herren hör vår bön och att han skall ge oss det bröd vi behöver för dagen. Vi har en god och barmhärtig Fader som ser till sina barn i nöd och alltid vill ge oss vårt dagliga bröd när vi ber honom om det.
Joh. 14:27 Jag
lämnar en gåva efter mig, och det är frid. Ni ska få av min frid, en
frid som ingen här i världen kan ge er. Var därför inte oroliga och
rädda.
Den frid Gud ger övergår allt förstånd. Det är en stilla ro på bergfast grund och den kan inte förklaras, bara erfaras. Om vi från ett uppriktigt hjärta ber den helige Ande om att fylla oss med Guds frid, då kommer han att göra det. Då behöver vi inte oroa oss, vi får lämna alla bekymmer till Herren även om omständigheterna säger något annat. Vårt liv går upp och går ner, det kan vi inte komma undan, men han har lovat vara med oss alla dagar och ge oss av sin frid och kraft och styrka för varje ny dag. Han skall aldrig lämna dig eller överge dig!
Jag kan ej alls förklara här den frid min själ nu har. Jag bara vet att jag har fått en vila underbar.
Jag har djup, stilla frid i min själ, i min själ. Jag har djup, stilla frid i min själ. Och när oron omkring mig vill tränga sig på : I min själ har jag frid ändå.
Och om jag möter kamp och strid, jag Jesu kärlek ser. Mitt inre fylls av ro och frid, jag är ej ensam mer.
Jag har djup, stilla frid i min själ, i min själ. Jag har djup, stilla frid i min själ. Och när oron omkring mig vill tränga sig på : I min själ har jag frid ändå.
