Ingen vill veta av mig

Har du någon gång upplevt att det inte finns någon som vill veta av dig? Det är en tung börda att bära för den som upplever sig ensam, övergiven och förkastad av människor.
För min själ ut ur fängelset,
 så att jag kan prisa ditt namn.
 De rättfärdiga ska samlas
 omkring mig
 när du visar din godhet mot mig.
  Ps. 142:8 I Levande Bibeln har verserna i psalmen fått överskriften "Ingen vill veta av mig".

Så är det. Själen är fången, det kan vara tankar av förkastelse och mindervärde, av att inte ha någon uppgift i livet. Kanske har, som det känns, allt bara blivit fel, människor drar sig undan och tar inte kontakt med dig. Du har kanske undrat vad det egentligen är för fel på dig och du kan få svårt att glädja dig och prisa Guds namn. Men det är inget fel på dig.

När Jesus gick omkring undervisade han om att ta sig an den minsta, att gå till den som är i fängelse, besöka den sjuke, helt enkelt gå till den ensamme. Han sa att det är inte den friska som behöver en läkare och inte den rättfärdige som behöver honom främst utan den som upplever sig vara orättfärdig och fel inför Gud.

 Det är lätt att tala vackra ord om hur vi skall vara kärleksfulla mot varandra, men svårare att göra i praktiken. Ändå är det våra handlingar som visar hur vårt hjärta ser ut. Lägger vi märke till den ensamma eller söker vi hellre gemenskap med det lättköpta? Om vi ser på varandra kristna i dag så kan vi se att de allra flesta drar sig undan den som  mår dåligt och kanske är avog, när det i själva verket är just då som den personen behöver någon, kanske få en kram eller ett kärleksfullt ord, trots att man är som man är. Kanske är det så att den något aggressiva personen är den mest
kärlekstörstande.  Jag tror inte att Jesus var blind för den som liksom stod utanför, han såg ju också Nikodemus i fikonträdet, den som man skydde.

Själen behöver föras ut ur den fångenskap som felaktiga tankar ger och vi kan be om att Gud gör det så att vi inte behöver uppleva utanförskap, men ibland är det inte helt lätt och då är det så gott att bli sedd också. Då är det strax lättare att prisa Guds namn och automatiskt kommer då kristna syskon och andra att finnas där Gud visar sin godhet.

Tjäna Herren med glädje

Läste just ett inlägg från Victory Center av Tommy Josefsson och det han skriver säger egentligen allt om hur vi ska gå som tjänare i Guds rike.  Be Ge Gå - tjäna, har han satt som rubrik  och använder bibelord från missionsbefallningen, men säger att i varje steg Gud har för oss så måste det födas fram i bön. Bönen är början på all tjänst för Gud. Tommy talar om hur vi ofta vill gå direkt in i kallelsen och hoppa över tjänandet, fastän det är genom trofast tjänande som Gud vill sätta oss in i det han har kallat oss till. Han talar vidare om vikten av att ge och jag vill tillägga att här krävs också vårt stöd och vår trofasthet. I avslutet på inlägget kommer en sammanfattning. BE att Guds rike skall få framgång. GE så att församlingen kan följa sitt uppdrag och GÅ, bli aktiv i att göra det ordet säger.  
 

Tjäna Herren med glädje,
 kom inför hans ansikte
 med jubelrop! Ps. 100:2. Såklart vet Gud om vi inte tjänar honom med glädje, om vi bara gör det av plikt. På samma sätt som Gud älskar en glad givare så gläder han sig också när vi av hjärtat hänger oss till honom, låter Jesus bli vårt fokus i stället för allt annat som pockar på och vill ha vår uppmärksamhet. 

Det sägs om motion att man ska gå ut regelbundet i 21 dagar, sedan får man ett behov av att göra det. Jag tänker att det är på samma sätt med bön, vi behöver tränas upp så att vi får en längtan till att umgås med Gud. 

När vi under många år trofast tjänat Gud kan det ibland börja kännas som att jag kommer inte längre och frågan kan uppstå: Kommer egentligen Guds löften till mig  någonsin att gå i uppfyllelse eller har jag bara slösat tid och krafter i onödan. Nåja, onödigt lär det aldrig bli om vi tjänar i Guds rike, men uppgivenhet kan komma till oss alla. Det är när den helige Ande fyller oss under bönen som vi får smörjelsen/kraften till att gå.