Ps. 23:4 Även om jag vandrar genom dödens mörka
dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp
och stav hjälper mig på vägen.
Såg nyligen i ett program hur ägaren tillfår använde sig av en käpp för att fånga in fåren. Han satte kröken av käppen runt fårets hals och höll i ändan av käppen. Tänkte att så får nog vår herde Jesus fånga in oss många gånger när vi är på villovägar. Ja, också herden i församlingen behöver använda sin stav, sitt stöd, och sin käpp för att hålla reda på fåren.
Det är oss gott att Frälsaren blev oss född, att herdestaven blev honom given. Vi har inget att frukta så länge vi låter oss fångas upp och ledas av honom. Guds ord är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Ordet tröstar och ger oss vägledning. Guds käpp beskyddar och staven lär vara symbol för Guds Ande, den som tröstar oss. Ordet och Anden är så viktigt för oss, vi möter ofta saker i livet som vill slå oss ner.
Käppen och staven är herdens redskap, Guds ord och helig Andes ledning vårt stöd. Vi tackar Gud denna julhelg för barnet som skulle bli världens Frälsare och Räddare och ber att hans stav alltid skall leda oss på rätta vägar för hans namns skull.
Hör du till dom som helst sjunger dom gamla väckelsesångerna, helst sjunger moderna lovsånger kanske typ Hillsong eller sånger från Torontoväckelsen... Vi har olika tycke och smak och reagerar naturligtvis olika på sånger, vad vi upplevt genom dem, vår ålder o.s.v. och vilka sammanhang vi varit med i. Vi får också tycka olika, men utan att nedvärdera vad andra tycker är bra.
Någon kan uppleva Guds närhet genom sången "Han har öppnat pärleporten" eller andra sånger man sjungit i den gamla väckelsetiden och man vägrar att sjunga med i nyare sånger för "jag kan inte texten". Då tänker man inte på att just den sång man tycker som bäst om också en gång har varit ny, men genom att någon valt att börja sjunga den så har den blivit bekant och är nu en älskad sång. Israliterna på sin ökenvandring ville inte dra vidare, "det var bättre i Egypten", där fanns purjolök och vitlök och inte bara manna. Jag säger inget ont om de gamla psalmerna, de har väldigt fina texter och melodier och därför sjungs de också ännu. Jag kan tyvärr inte alltid säga det om våra nya sånger, men allt har sin tid. Vi skall inte förkasta någon typ av sång, det är bra om vi kan sjunga alla typer av sånger för de fyller sin funktion. Det viktigaste är ändå att människor får möta Gud i sången, som kan vara en form av predikan när den innehåller Guds ord. Vi skall inte vara motsträviga mot någon form av musik där man uppenbart vill ge ära åt Gud och låta Jesus bli synlig utan i stället gå framåt och se det goda i allt. Göra så mycket som på oss själva beror, skapa frid och glädje på den plats där vi är.
I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud .Joh. 1:1
För många år sedan, när jag ännu inte fanns med i något kristet sammanhang, men hade tagit emot frälsningen i Jesus Kristus, då brukade ibland Guds ord komma till mig i olika situationer. Jag läste ju Ordet och var bekant med det, så även om jag aldrig fått någon undervisning om att bekänna Ordet högt så gjorde jag det ändå när det kom till mig. Tänk vilken förunderlig vishet Gud kan ge även när vi själva inte förstår det!
Det var nog helt enkelt så att Ordet smakade gott i min mun, vi sjunger i en sång om Guds ord som är som honung för vår mun. Ordet är ju den kristnes livlina och lyser som en morgonstjärna vår väg. "Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna om allt
detta för er i församlingarna. Jag är Davids rotskott och ättling, den
klara morgonstjärnan." Upp. 22:16 Jesus är Ordet, livlinan, han är som sin Fader. Ibland kan vi komma i svåra situationer där hoppet kan kännas långt borta, men då vet vi att Gud sände sin Son, Ordet, till oss. Vi talar högt ut Ordet över vår omständighet och predikar för oss själva. Ordet skall inte återvända fåfängt utan att ha verkat vartill det sänds. Jesus är Ordet, livlinan, vår Räddare i varje omständighet.
Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Jes. 9:6
Jag brukar inte lägga ut citat från t.ex. nametests på Facebook, men har nyligen gjort ett undantag. Ett ord som säger ungefär att jag litar inte på ord, jag litar på handlingar.
Guds ord håller alltid att lita på, människo-ord däremot kan vara vackra välvalda ord med fagra löften, som sedan inte uppfylls. Då tänker jag inte bara på politik och vallöften utan också på vad vår mun så där i allmänhet kan tala. Pred. 5:4Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.
När det gäller Guds ord kan vi lova stort, han kommer nämligen aldrig att förneka sig. När vi ber i tro och tar emot hans ord så kommer vi att få bönesvar, därför att hans ord aldrig återvänder fåfängt utan att ge vad det lovar.
Jak. 2: 14-17 Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen och
någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta",
men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
Jak. 2:24-26 Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Blev
inte den prostituerade Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom
gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Vad som finns i vårt hjärtas innersta, vad som är äkta, det kommer också att synas i våra handlingar. Hur talar vi till vår nästa? Lägger vi ord i någons mun som den personen aldrig sagt, men bara för att vi tror att den personen tänker så? Talar vi "över huvudet" på någon därför att vi ser ner på den personen? Tror vi att vi känner varandra fastän det bara är Gud som ser? Det är att förakta och se ner på Guds skapelse och så skall vi inte göra utan i stället se på Guds ord och vad han säger om människan. Vad Gud säger om oss är ord i kärlek och han har inte gett oss rätten att döma någon. Våra handlingar och våra ord kommer att visa vårt hjärtas inställning och där kan vi alla behöva rannsaka oss själva. En sak är säker, Gud älskar varje människa, oavsett hur det ser ut just nu, så låt ingen människas ord döma eller trycka ner dig utan låt i stället Guds ord tala till dig. Det kan vara uppmuntran och det kan vara uppmaning, men det håller alltid att lita på för det är Sanningen.
De sju sändebreven i Uppenbarelseboken slutar alla med orden:"Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!" Det handlar ju här om olika typer av församlingar, precis som i dag. I varje församlingsbrev finns förmaningar och uppmuntran. Ibland har jag undrat:" Hur skulle ett brev till just vår församling se ut?"
Självklart talar Gud till oss genom predikningar och profetiska ord och Kristi kropp är en, men varje enskild församling har väl också specifika mål som vi vill uppnå och börja leva i. Det finns heller ingen perfekt församling, hur gärna vi än skulle vilja se det så, utan vi behöver ständigt växa på vår väg i Guds rikes utbredande.
Johannes kom i Anden när han var på ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull och han såg Människosonen, som talade till honom och sade att han skulle skriva ner allt han sett och vad som skulle ske.
Upp. 1:1- 3 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom
för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel
och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd , allt vad han själv har sett. Salig
är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och
tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.
Tiden är nära och varje församling behöver veta vad den skall göra i just denna tid. Om allt står klart behöver man förstås inte fråga Anden, men om vi vill veta mera kan vi be och fråga Gud, som ger vishet till den som ber om det. Vi kanske redan ber för alla personer i församlingen, men Kristi kropp i enhet kan också hungra efter att mera få lära känna Gud och hans avsikt med församlingen och dess verksamhet. Vi vet att Guds sanna ord skall predikas och evangeliet och vittnesbördet om Jesus gå ut, ändå kan det också finnas ord av förmaning till renhet och lydnad, respekt för Guds helighet, specifika uppenbarelser och goda gåvor som kommer ner från himlaljusens Fader.
Varje barn behöver få sin identitet genom en fadersfigur bekräftad, om det sedan är barnets riktiga far eller någon annan fadersfigur som t.ex. farfar eller morfar. Barnet behöver se sig själv i den fadern för att kunna växa upp till en trygg vuxen. Detsamma gäller förstås för en moder men jag tror att fadern har en speciellt stor inverkan på det växande barnet, särskilt för pojkar men också för flickor. Sedan är förstås vår Fader i himlen den viktigaste för oss.
Som det nu är med könsbestämningar av alla de slag så kan allt bli en enda förvirring för den som är osäker i sin identitet. Barnet kanske växer upp med två mammor eller två pappor som föräldrar och det var ju inte vad Gud tänkt. Han skapade ju oss som man och kvinna till att fortplanta oss. Det är klart att djävulen är nervös, Jesus kommer ju snart och den onde vill utplåna mänskligheten. Jesus kom för att ge oss liv och övernog och den onde för att stjäla slakta och förgöra, till att skapa stor förvirring så att människan inte skall se vem hon kan vara i Jesus Kristus, en sann identitet som bär människan genom livet.
Man ser att pride och allt som har med homosexualitet att göra får mycket utrymme i medierna medan allt som har med äkta kristenhet att göra trycks undan. Det är inte människor av kött och blod som skapat detta och vi tar oss inte rätten att döma någon, utan det är den onde som använder sig av människor och som söker svagheter och utnyttjar människor. Det är honom vi skall förvägra tillfälle till våra liv så att Guds gärningar får verka. Guds rike skall utbredas och växa, fadersidentiteten tillta och vi ropa "Abba! Fader!". Vaka och be att få behålla kronan, vara hans äskade brud och vän.
Gal. 4:4-5 Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt.
Rom. 5:5-6 Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe.
Kanske har du bett för någons frälsning under en lång tid och sedan blivit missmodig och tänkt att det kommer aldrig att ske, då hoppas jag att de här orden från Gud kan trösta. Det är aldrig för sent, när tiden är inne och det är moget för skeende så kommer det att hända. En kvinna som skall föda kan bli otålig och tiden bli outhärdlig i slutskedet medan hon väntar på babyn, men när tiden är inne och som Gud har bestämt så kommer barnet att födas. På samma sätt var det med vår egen överlåtelse till Gud, det måste bara ha sin tid. Förlossningen har också sin tid och när bojor skall lossa och falla av så krävs det tåligt väntande i lidandet. Men det Gud har lovat kommer han att hålla och vi får bekänna och stöda oss på hans löften. Det hoppet kommer aldrig att svika oss som är hans barn eftersom hans kärlek är utgjuten i våra hjärtan. När tiden för förlossning kommer sker det i hans förbarmande kärlek, han som har lyft av oss varje synd och smärta kan också lossa och lyfta av varje börda vi bär på, om det så är bönebördor för andra eller egna tunga bördor. Vi får lämna varje börda till honom så att inget längre hindrar vår tjänst för honom när tiden är inne för det.
Låt mig möta din nåd på morgonen, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå, för jag lyfter min själ till dig. Ps. 143:8
Luk. 11 talar i verserna 5-13 om uthållig bön. Jesus berättade en liknelse om någon vars vän kom mitt i natten och bad om bröd och den här vännen var så frimodig i sin begäran att han nästintill skämde ut sig och bara för att han var så enträgen i sin begäran ville inte givaren själv bli utskämd utan gav honom det han begärde. Jesus talar vidare om hur vi vill ge våra barn goda gåvor, vi ger inte vår son en orm när han ber om fisk och inte en skorpion när han ber om ett ägg. Om nu vi, som ibland kan vara onda, trötta, retliga och samarbetsovilliga, ändå ger våra barn goda gåvor, hur mycket mer skulle då inte vår Fader i himlen ge oss den helige Ande om vi ber om det. Den helige Ande är vår Hjälpare dygnet runt, vi kan komma till honom i nattens timmar då allt är svårt, för Gud sover inte - han slumrar inte - nej, den som bevarar Israel slumrar inte. Och den som håller våra liv i sin hand sover inte, han vill visa oss på rätt väg och den helige Ande är vägvisaren och hjälparen i alla livets omständigheter.
Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till
era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande
åt dem som ber honom? Luk. 11:13
Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark. Ps. 143:10
1 Kor. 10: 12-13 Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. Ingen
annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är
trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt
med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda
ut.
Inbilla dig därför inte att just du aldrig kommer att falla för en sådan frestelse, utan se till att du inte syndar.Till
er som redan känner er frestade, vill jag säga, att ni inte är utsatta
för värre frestelser än andra människor. Men Gud ska hjälpa er så att ni
klarar av att stå emot frestelserna, för det har han lovat. Varje gång
ni känner er frestade ska Gud visa en utväg så att ni inte behöver falla
för frestelsen.(Levande bibeln)
Det kan finnas en mänsklig säkerhet om att man har den rätta visheten även om det kan vara en uppblåst vishet. "Därför skall den som tror sig stå se till att han inte faller". Någon kan tänka: "Jag skulle aldrig handla på det sättet", faktum är att vi alla kan handla fel. Alla kan vi drabbas, ingen slipper undan, alla har vi någon svag punkt som vi kan frestas på.
Det finns dom som alltid tar andra i försvar "jamen dom har ju så
svåra omständigheter och orsaker till att inte lyckas, men av dig
förväntar vi oss att du alltid skall vara redo att ställa upp". Du
tycker då att dom andra alltid slipper undan, alltid hålls under
armarna, allt är tillåtet.
Gud säger att vi inte skall möta annat
än människor vanligen möter. Du har dina sjukdomar och svåra
omständigheter, du orkar inte mer än någon annan. Det bara förväntas mer
av dig från ledarskapet. Men Gud skall se till att varje plåga har sin
utväg. Ibland måste vi bara gå på lidandets och orättvisornas svåra väg.
I himlen skall vi en dag få vår belöning och med det hoppet får vi se
mot målet och uthärda. Och Gud kommer inte att tillåta att vi frestas
över vår förmåga. Han är den som uppmuntrar och tröstar och omsluter oss
från alla sidor även om livet inte alltid är rättvist. Jesus är en salva för vår själ.
Luk. 11:41 Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er. (Folkbibeln)
När vi ber i tungor är min tro att det inte handlar så mycket om själva orden vi ber, utan mera om vad som finns i vår ande, vårt inre. Och därför tror jag det är som den onde försökt hindra så många som längtar efter tungotalet, att få det. Han försöker få människan att tro att det är själva orden som är det viktiga, och så lyssnar hon till den rösten i stället för att lyssna till sitt inre och vad som därifrån vill komma ut, strömmar av levande vatten. Ibland måste man ändå säga att orden har betydelse, dvs när vi i tungotalet ber ut på något språk vi inte kan, för att någon behöver få höra det. Men också det här börjar först i anden, i människans inre.
Angående ordet i Luk. 11:41. Renhet i hjärtat visas bäst genom generositet. "Men giv ert inre som ett kärleksverk, så skall ni genast finna allting rent" (Goospeed). Studiebibeln säger: " När Gud fyller hjärtat så att man blir upptagen av andras behov, kommer de yttre handlingarna att få verkligt värde".
Mark. 7:20-23"Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund , hädelse, högmod och dårskap". Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.
Hjärtat behöver hållas rent för att vår gåva skall kunna bli ren. Tankelivet orenar, det som ständigt går ut, de onda tankarna (grundtexten talar också om "ett öga ont") som antyder vad en människa tänker och planerar. Det är inte de yttre religiösa och rituella gärningarna som hjälper utan den kärlek och barmhärtighet som visas utifrån hjärtats inre renhet. Hjärtat behöver befrias från det orena och i stället få fyllas av Guds kärlek.
Ps. 91:3 (Levande bibeln) Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar.
Vem kan säga "jag har aldrig känt mig bitter och besviken, aldrig orättvist behandlad eller felaktigt beskylld för något". Jag tror att vi alla någon gång upplevt sorg och smärta just över det här.Alla har vi någon gång blivit utsatta för "fågelfängarens snaror". Och det viktiga i den situationen är förstås att vi fortsätter leva utan bitterhet, för den skadar mest en själv, men också andra.
Den som på ett eller annat sätt utsatts för våld, utnyttjande eller att ha blivit lämnad ensam och övergiven, att ingen brytt sig, den har säkert svårt att ta sig fram i livet utan förkastelse. Ändå är livet sådant att även om du upplever att någon liksom sätter sig över dig och tvingar dig att göra vissa saker emot din vilja, så är det ändå så att vi borde ödmjukt stilla oss och åkalla Herrens namn och räddning från det onda, bara han kan rädda. Naturligtvis skall vi inte ta emot sådant som direkt strider emot Guds ord, men i sådana fall där det handlar om att underordna sig en överhet just för att den är en sådan, där får vi nog lov att bara bita i det sura äpplet hur ont det än gör. Det är inte säkert att all överhet alltid gör rätt, men så länge som det inte direkt strider emot Guds ord så får vi lov att underordna oss.
Det vi kan göra är att ropa till Gud om hjälp att bli bevarad i frid och då skall han rädda dig ifrån sådant som kan komma i din väg, sådant som lägger ut frestelsens snaror. Han skall rädda dig från alla dolda faror, det får du bekänna. När morgonen gryr kan vi ropa till honom och be att han bevarar ifrån frestelser, "inled oss inte i frestelse". Han kan rädda dig ifrån allt som kan komma i din väg och som sårar, allt som vill plåga och döda kropp och själ.
Ordet i grundtexten för frestelse, peirasmos, kan också betyda "yttre prövning". Vi kan be om att bli besparade prövningar som blir för stora för oss men Herren kan också sätta oss på prov för att våra möjligheter att kunna göra tjänst inför honom skall visa sig.
1 Joh. 5:5-9 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? Han
är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom
vattnet, utan genom vattnet och blodet . Och Anden är den som vittnar,
eftersom Anden är sanningen. Det är tre som vittnar : Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son.
Jesus dog och vann en evig seger, vi kan säga att vi ärhelade genom Jesu sår. Han övervann inte bara kroppens svagheter och sjukdomar utan också själens plågor. Liksom korset är tomt, synd och svagheter övervunna, så har också blodet runnit. "Genom blodet all min synd förlåten är, Jesu bringat full försoning på sitt kors på Golgata", som sången säger. Jesus bär inte längre något av våra plågor, men blodet vittnar fortfarande om att vi kan bära allt som tynger oss inför honom. Och eftersom blodet vittnar till vår fördel, så är i alla fall min tro att det fortfarande kan lyfta bort dina och mina negativa tankar och själsliga plågor. Anden, vattnet och blodet vittnar, de är eniga, det vittnesbördet har Gud gett oss genom Jesus. Anden vittnar om sanningen, att vi kan vinna seger i allt detta genom blodet.
Vi bär alla med oss ett bagage från vår uppväxt, vilka upplevelser vi haft i förhållande till föräldrar, syskon, skola, släktingar och människor som vi mött i olika situationer och miljöer. Det här är grunden för vårt kommande liv och utveckling. Vi kan välja att formas av både negativa och positiva upplevelser eller så kan vi välja att bryta med det negativa i vårt sociala arv och vår uppväxt.
Människan kan känna sig trygg i sin situation även om den inte är fruktbärande därför att det är så jobbigt att omformas, fastän det skulle leda till något bättre så kan vi tveka. Ibland måste vi ändå välja att liksom syna oss själva i sömmarna för att kunna gå vidare utan ett alltför plågsamt liv.
Den onde har kommit för att stjäla, slakta och förgöra, men Jesus har kommit för att vi skall få liv och övernog (Joh. 10:10). Har du blivit sårad någon gång? Jo, visst har du, det har vi alla blivit. Ibland kan vi skratta åt något som någon annan gör för att vi tycker det ser dumt ut, samtidigt sårar vi personen som från tidigare har negativa erfarenheter av just den här situationen. Det här har vi alla blivit utsatta för och liksom andra inte förstår varför vi reagerar som vi gör, så gör inte vi det heller när vi sårar någon. Därför måste vi börja arbeta med oss själva för att bli kvitt det som plågar.
Ett effektivt sätt att bli fri om du sårats eller bär på svåra tankar är att genast avsäga dig det som plågar. Säg:" I Jesu namn vägrar jag att ta emot denna tanke och jag ber dig Jesus att ditt blod bara skall absorbera det här som plågar. Gud, låt din kärlek fylla och hela mig i den här saken så att jag blir helt befriad". Varje gång plågsamma tankar dyker upp så stoppar man den på detta vis - och det kan bli många, många gånger - småningom kommer det att gå bättre och lättare. Ibland kan du känna att det plågsamma liksom går ut med en suck i samband med bönen. Den onde har ingen rätt att plåga, Guds barn har rätt att bli befriade.
Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.Jes. 9:4
Var bor du? Tror du att Gud placerat dig där just du bor eller att det bara är en slump? Jag tror att allt är planerat av Gud. Han ledde Abraham att dra ut från Ur och gå in i Kanaans land, senare när det blev hungersnöd till Egypten, Abraham gick på Guds ord och blev välsignad. Rut gick tillsammans med sin svärmor Noomi från Moabs land till Betlehem och blev så också välsignad.
Min tro är att Gud planerat allt in i minsta detalj för oss och som kristna är det inte oväsentligt var vi bor. Gud har en plan för oss, det kan vara att be och vittna för våra grannar eller så kan det vara för att vi skall göra ett avtryck i andevärlden. Oavsett vilken orsak Gud haft till att placera oss där vi bor så är det för att vi skall gå i hans planer, i hans mönsterbild och manuskript för vårt liv.
När vi nyligen bytte bostad bad vi under tiden vi sökte bostad att det skulle bli på en sådan plats där Gud kan använda och bruka oss efter sin vilja. Det är svårt att inta ett område om vi inte bor där, vi kan inte göra anspråk på det som inte är vårt territorium, det som Gud skaffat oss. När vi är på rätt plats vid rätt tid så har Gud också gett oss en auktoritet i andevärlden på just det området.
Jos. 24:15 "Men om ni inte vill tjäna Herren
, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder
tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas
av amoreerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill
tjäna Herren ."
Ropa halleluja när omständigheter blir jobbiga. Prisa Herren Gud! Han älskar när vi i varje situation ger honom ära och litar på att allt är under hans kontroll. Sjung lovpris till Herren då förkastelse ansätter dig och djävulen plågar, det är som att spotta honom i ansiktet. Inget lyfter i mörka stunder som att ge Jesus vårt hjärtas lov.
Någon skulle kunna säga att församlingen är den plats där jag upplever mig som mest förkastad, och då kan vi ju undra varför. Vi slåss ju inte mot människor av kött och blod och som säger sårande ord, eller att jag på grund av min dåliga självkänsla vänder saker emot mig själv. Nej, det gäller att kunna identifiera den som vill dra oss ned i fördärvets djup och inte ge honom något tillfälle. I stället för att meditera på det onda vända det till en lovprisning till Gud. Jag lovar, lovprisning ger kraft att pressa igenom och stå mörker emot hurdant det än ser ut i vår köttsliga verklighet.
Ps. 139: 9-10 Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.
Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.(Lev. bibeln)
Gud ser oss överallt och det är honom vi skall frukta, inte allt annat i världen. Det är han som är vårt beskydd och därför får vi vara glada att han är vår Far. Han är med oss i medgång och motgång, ljus och mörker, och hans önskan är att få leda oss på hans vägar som är de rätta vägarna. Han är den som skapat oss och som vet vad som skadar oss och vad som är bäst för oss, därför skall vi inte vara motsträviga utan hålla oss i hans närhet och lyssna till hans röst genom den helige Ande.
Guds önskan för oss är att vi skall tjäna i hans rike så att hans vilja får ske. Han vill att vi går ut med budskapet om Jesu Kristi frälsning och korsdöd, att den kärlek han har till varje enskild människa skall bli känt för alla. Vi skall lägga händerna på människor och be för dem så att de kan bli helade och upprättade, så att Jesus får se frukt av sitt lidande. Guds kärlek skall förmedlas genom dem som tror och tjänar honom. Gud själv skall leda oss på morgonrodnadens vingar eller var vi än befinner oss.
Herren är vår tillflykt och hjälp i nödens stunder, hur situationen än ser ut. Just nu har vi en oro här, för en som inte är kattvän kan det se ut som ett banalt bekymmer, men här är vi oroade då vår katt försvunnit.
I morse läste jag Ps. 16:9 , också min kropp får bo i trygghet, han bryr sig om hela sin skapelse. Det är det arv vi fått från
Herren, vi får vara trygga och lita på att han tar hand om allt. Det
står också att han ser till både människor och djur. Så jag har bekänt över vår katt som är försvunnen att hans kropp skall få bo i trygghet där han är, även om det just nu regnar och blåser. Det som han mest av allt avskyr. Jag litar på att Gud skall ta hand om honom och föra honom hem.
Denna månad har vi i vår familj fått många bönesvar, Gud har fyllt våra behov och önskningar och det gläder vi oss mycket över!! På samma sätt litar jag på att han också nu skall ge oss bönesvar.
Ps. 16: 6-9 En ljuvlig lott har tillfallit mig, ett underbart arv har jag fått. Jag prisar Herren som ger mig råd. Även mitt inre förmanar mig om natten. Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte. Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära. Även min kropp får vila trygg.
Den som väntat på att ett barn eller barnbarn skall födas vet att "intet är som väntans tider". Man vet att det måste få ta sin tid samtidigt som väntan kan kännas outhärdlig. På samma sätt är det när vi sätter vår tro till Guds löften. Väntan på bönesvaret kan kännas väldigt svår och tvivel kan komma i vägen.
Själv väntar jag just nu på många bönesvar att gå i uppfyllelse, ett av dem skulle jag behöva få svar på inom några dagar. Jag vet att Gud sagt ja och amen till alla sina löften och att han är trofast i allt vad han gör. Så jag fortsätter bekänna löftet-bibelordet enligt min önskan. Jag tackar Gud för att bönesvaret skall komma och prisar honom som är kärlek och som sagt att han skall av sin rikedom i Kristus Jesus ge mig allt vad jag behöver. Guds löften kan ju täcka alla våra behov, om det så gäller hälsa, ekonomi, hus och hem eller familj-relationer, vad det än är.
Ords. 13:12 Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd. Ords. 3:5 FörtröstapåHerren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
När det ser ut som att du inte kommer att få ditt bönesvar, fortsätt envist att bekänna Guds ord enligt ditt behov. Lyssna inte på lögnaren som talar till dig att det här kommer du inte att få något bönesvar på, det är omöjligt. Tala till den onde som ljuger, Guds ord, bekänn det högt och berätta att för Gud är allting möjligt. Den som bor i dig är större än den som är i världen.
"I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläd dig vid, den store Gudens gåva", så har vi brukat sjunga vid skolavslutningar. Och visst behöver vi glädja oss när sommaren är här, vi vet ju att den är så kort här i Norden. Nu liksom tinar vi upp nästan enbart av det fantastiska ljuset, sommarnätter här är väldigt speciella.
Människan behöver den kärlek och det ljus som bara Gud kan ge. Det får oss att smälta, den helige Ande som vidrör hjärtat får det att mjukna och vi kan glädjas. Vårt behov av gemenskap och social samvaro ökar, det är härligt att hitta nya bekantskaper.
Sången "It is well with my soul"(Jag har frid i min själ) skrevs av en man med oerhörd sorg och stora förluster. I Herren kan vår själ få frid även om omständigheterna förnekar det. Det är Guds ljus som kommer in och upplyser anden i oss så att vi kan se längre än till våra problem. Allt är beroende av Gud, utan honom har vi inget bra liv, ingen verklig glädje. Så att när sommaren nu är här skall vi inte glömma honom som skapat allt utan i stället söka oss närmre honom och låt Hans Ande genomlysa också vår inre människa. Ef. 3:16-19 Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
Har du någon gång upplevt att det inte finns någon som vill veta av dig? Det är en tung börda att bära för den som upplever sig ensam, övergiven och förkastad av människor. För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga ska samlas omkring mig när du visar din godhet mot mig.Ps. 142:8 I Levande Bibeln har verserna i psalmen fått överskriften "Ingen vill veta av mig".
Så är det. Själen är fången, det kan vara tankar av förkastelse och mindervärde, av att inte ha någon uppgift i livet. Kanske har, som det känns, allt bara blivit fel, människor drar sig undan och tar inte kontakt med dig. Du har kanske undrat vad det egentligen är för fel på dig och du kan få svårt att glädja dig och prisa Guds namn. Men det är inget fel på dig.
När Jesus gick omkring undervisade han om att ta sig an den minsta, att gå till den som är i fängelse, besöka den sjuke, helt enkelt gå till den ensamme. Han sa att det är inte den friska som behöver en läkare och inte den rättfärdige som behöver honom främst utan den som upplever sig vara orättfärdig och fel inför Gud.
Det är lätt att tala vackra ord om hur vi skall vara kärleksfulla mot varandra, men svårare att göra i praktiken. Ändå är det våra handlingar som visar hur vårt hjärta ser ut. Lägger vi märke till den ensamma eller söker vi hellre gemenskap med det lättköpta? Om vi ser på varandra kristna i dag så kan vi se att de allra flesta drar sig undan den som mår dåligt och kanske är avog, när det i själva verket är just då som den personen behöver någon, kanske få en kram eller ett kärleksfullt ord, trots att man är som man är. Kanske är det så att den något aggressiva personen är den mest
kärlekstörstande. Jag tror inte att Jesus var blind för den som liksom stod utanför, han såg ju också Nikodemus i fikonträdet, den som man skydde.
Själen behöver föras ut ur den fångenskap som felaktiga tankar ger och vi kan be om att Gud gör det så att vi inte behöver uppleva utanförskap, men ibland är det inte helt lätt och då är det så gott att bli sedd också. Då är det strax lättare att prisa Guds namn och automatiskt kommer då kristna syskon och andra att finnas där Gud visar sin godhet.
Läste just ett inlägg från Victory Center av Tommy Josefsson och det han skriver säger egentligen allt om hur vi ska gå som tjänare i Guds rike. Be Ge Gå - tjäna, har han satt som rubrikoch använder bibelord från missionsbefallningen, men säger att i varje steg Gud har för oss så måste det födas fram i bön. Bönen är början på all tjänst för Gud. Tommy talar om hur vi ofta vill gå direkt in i kallelsen och hoppa över tjänandet, fastän det är genom trofast tjänande som Gud vill sätta oss in i det han har kallat oss till. Han talar vidare om vikten av att ge och jag vill tillägga att här krävs också vårt stöd och vår trofasthet. I avslutet på inlägget kommer en sammanfattning. BE att Guds rike skall få framgång. GE så att församlingen kan följa sitt uppdrag och GÅ, bli aktiv i att göra det ordet säger. Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop! Ps. 100:2. Såklart vetGud om vi inte tjänar honom med glädje, om vi bara gör det av plikt. På samma sätt som Gud älskar en glad givare så gläder han sig också när vi av hjärtat hänger oss till honom, låter Jesus bli vårt fokus i stället för allt annat som pockar på och vill ha vår uppmärksamhet. Det sägs om motion att man ska gå ut regelbundet i 21 dagar, sedan får man ett behov av att göra det. Jag tänker att det är på samma sätt med bön, vi behöver tränas upp så att vi får en längtan till att umgås med Gud.
När vi under många år trofast tjänat Gud kan det ibland börja kännas som att jag kommer inte längre och frågan kan uppstå: Kommer egentligen Guds löften till mig någonsin att gå i uppfyllelse eller har jag bara slösat tid och krafter i onödan. Nåja, onödigt lär det aldrig bli om vi tjänar i Guds rike, men uppgivenhet kan komma till oss alla. Det är när den helige Ande fyller oss under bönen som vi får smörjelsen/kraften till att gå.
Har du någon gång blivit ifrågasatt för vad du äter eller inte äter? Så här lyder bibelns ord:
"Allt är tillåtet för
mig", men allt är inte nyttigt. "Allt är tillåtet för mig", men jag ska
inte låta något ta makten över mig. (Folkbibeln) En
del av er säger: ”Jag är fri och kan göra som jag vill.” Men tänk på
att allt inte är bra för oss människor. Den som hävdar att han är fri
och kan göra som han vill löper nämligen stor risk att bli slav under
sina egna begär. (Levande Bibeln) 1 Kor. 6:12
Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, för jorden är Herrens med allt vad den rymmer. Om
någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som
sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. Men
om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att
äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull. Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för? Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 1 Kor. 10:23-31
Gud ger oss frihet att själva välja vad vi vill äta och vad vi har samvete till att äta. Vår kropp (liksom församlingskroppen) är ett tempel åt den helige Ande och då vi vet att Anden är helig och ren vill vi förstås låta honom bo i en ren hydda. Därför kanske vi väljer att avstå från att svära, från att röka och dricka starka drycker osv. I Gamla Testamentet finns många påbud om hur Guds folk skulle äta och inte äta. Om Jesus talas det mest att han åt bröd och fisk och lärjungarna åt ax från säden. Det som Gud ville att man skulle avstå ifrån var sådant som var orent och onyttigt för deras kroppar. Om vi säger att vi kan ha fritt samvete att äta vad vi vill skulle kanske glassätaren äta 10 lit. glass om dagen, någon annan en fläskpanna per dag, ett kilo godis osv, drivna av sina begär. Det här är överdrivet, men vi vet av vad människan utforskat att det inte är hälsosamt för vår kropp att äta en massa pommes frites, pizza och coca-cola. Gud vet vad som är bra för oss och vad vi behöver avstå ifrån för att må bra. Alltså behöver vi hans vishet också angående vad vi stoppar i oss, vi har ett ansvar för vår kropp, den helige Andes tempel. Samma sak vad gäller motion, att vi rör på oss så att vi mår bra, allt kommer inte av sig själv till oss bara för att vi har en levande tro. Allt, ande, kropp och själ behöver omvårdnad.
Vi skall naturligtvis inte driva saken för långt så att vi blir alltför nitiska i vårt sätt att leva rent, "låt inget ta makten över er", i så fall har vi skaffat oss en annan gud. När vi är tillsammans med familj och vänner kan vi njuta och äta gott och glädjas åt stunden.
"Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", så säger ordspråket - eller "intet är som väntans tider". Bibeln säger i Ords. att "Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd" (Folkbibeln) eller "Den som måste hoppas länge på något känner det hopplöst, men när drömmen
slutligen går i uppfyllelse upplever han glädje och lycka" (Levande Bibeln).
Det kan vara direkt plågsamt att inte veta hur framtiden ser ut för den som väntar på svar. En mamma kan längta så efter den bebis som hon ska föda att tiden kan kännas oändligt lång under väntetiden, men sedan gästar lyckan när hon får hålla den nyfödda. Predikaren säger att allt har sin tid och att vi gör bäst i att njuta av dagen och stunden.
När vi väntar kanske vi önskar att Gud skulle servera oss svaren på våra frågor så att vi fick veta på förhand hur det skulle bli, medan Guds avsikt kan vara att träna vårt tålamod eller att pröva oss, han vill se att vi kan lita på att han håller allt i sin hand. Gud är den som strider för oss och han har allt under kontroll.
Var alltså vid gott mod under den goda dagen och besinna under den onda dagen, att den ena såväl som den andra har Gud gjort för att människan inte skall kunna utforska det som kommer efter henne. Pred. 7:15
Vi behöver inte frukta för framtiden, Gud har hela världen i sin hand och härnere råder hans eviga armar.
Jesus förutsäger sin död och säger: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. Jag
säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir
det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om
någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min
tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom." Joh. 12: 23-26
Jesus var tvungen att dö bort från sitt eget liv för att kunna ge det till oss. Vi vet ju att vi i vår svaghet tänker på oss själva i första hand. Men Jesus vill att vi liksom han gjorde skall låta vetekornet dö i det jordiska - världsliga. Vi bevarar vårt liv när vi går i ödmjukhet och låter andra komma först. Om vi vill tjäna Jesus gör vi så. Frågan är om vi klarar av att överlåta oss så helt till honom, då vi måste dö från oss själva. Det kan vara som att kasta sig i kalla havet där isen lätt brister. Nej, vi klarar det endast genom ett helöverlåtet hjärta till honom som kan göra det genom oss och på honom som är trofast kan vi alltid lita. Så kan vi bära rik frukt.
Bilden ovan är hämtad från Studiebibeln. Här tydliggörs genom en bild det vi alla Guds barn behöver. Guds ord på pannan, i tankarna och hjärtat, och om vänstra handen, hjärtesidan, så att vi alltid handlar på hans ord.
Vi bär på Guds ord och han bär hela världen i sin hand. Vi kan bekymra oss för så mycket och se på vad som händer i världen, tankarna kan svindla med tvivel och funderingar, undringar, men för det allra mesta kommer aldrig det vi fruktat som mest i vår väg. Gud har lovat att strida för oss, vi behöver inte göra det i egen kraft, han har allt i sin hand.
Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna, att Herrens undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. 2 Mos. 13:9
Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig.
Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya
vin och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det
land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. 5 Mos. 7:13
Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett.
Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm, genom
vilken Herren , din Gud, förde dig ut: Så skall Herren , din Gud, göra med alla de folk som du är rädd för. 5 Mos. 7:19
Han som håller hela världen i sin hand, det han önskar är att kunna välsigna sina barn med allt och fördriva fienden ifrån oss. Den som har Guds Ande, Guds barn, behöver inte upprepa en massa mantra för att allt skall gå väl. Det hjälper inte att t.ex. upprepa orden "sanningens
Ande" fastän hur många gånger om vi inte vet vad det står för och talar
av hjärtat. Vi får tala Guds ord, det som hjärtat är fullt av, lett av den helige Ande. Guds ord är sanning och Guds ord buret i vårt hjärta kan då talas i Ande och sanning. Den är fri som med ett angeläget sinne ber i Sanningens Ande. Den som från hjärtat ropar till Gud skall han alltid höra och ta till sig bönen. Gud som har all makt längtar efter att få besvara sådana böner.
Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. Ni
har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan.
Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: "Abba ! Far!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Rom. 8:14-16
Det sker så mycket i vår värld just nu, det är ibland som om ett inferno av förvirring kommer i skov. Människan fastnar lätt i den ondes lögn-nät. I Gud finns ingen förvirring, han är bara bara frid och en öppen, varm famn. Vår värld behöver hitta Gud, mer än någonsin. Hans rike behöver finnas på vår jord. Herrens bön har alltid varit den främsta bönen, den är ingen ramsa, den innehåller allt vad en människa kan behöva.
Guds namn behöver bli helgat bland människor, inte bara bland dem som inte tror utan kanske många gånger mest just bland oss som tror. Hur håller vi då Guds namn heligt? Kanske en sak att vi inte genast förkastar vad som sägs profetiskt, utan att först pröva det. En annan sak att vi inte bara tar för givet allt vad Gud ger oss, utan att ta till oss innebörden, det handlar om dyrbara ord och dyrbara gärningar. Visserligen har vi förklarats rättfärdiga och lovats förlåtelse när vi ber om det, men det är ju också köpt med vår älskade Frälsares dyrbara blod!
Sedan, allt det vi talar med vår mun. Vi skapar faktiskt förutsättningar för oss själva genom det som kommer ut genom vår mun. Vi kan tala Guds ord och bekänna det över vårt eget och andras liv, men också tala det som närmast liknar förbannelse från en och samma mun. Skvaller är en häxkraft och hur ofta slinker det inte ur munnen sådant vi hört och sett, "nyheter" vi gärna vill berätta vidare. Att baktala och sladdra drar ju oss inte precis in på Guds vägar och in i hans planer. Men Gud är så god att i hans bön kan vi be att han frälser ifrån allt ont så att vi i stället kan gå ut och tjäna honom! Då får Hans vilja ske.
Herrens bön
Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd . Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda . Matt. 6:9-13
Man brukar tala om de vise männen men här väljer jag att dela två kloka kvinnors tankar.
Diana Abrahamsson skrev i tidningen Dagen om hur vi behöver vara försiktiga med att döma varandra. Att vår tacksamhet till stridsmän för deras kamp, försvar och erövringar bör gälla även dem som senare kanske har fallit, eller till och med stupat, på stridsfältets höjder. Citat: "Jag skulle önska att vi kristna förstod att skydda varandra när olika saker får människor eller församlingar att "verka falla ihop som korthus", ett uttryck jag tyvärr läst den senaste tiden. För i bibeln står det att det inte är mot människor av kött och blod som vi kämpar, utan att vapenrustningen vi ska bära i striden är till för att hålla stånd mot fienden och hans angrepp.Vi ska vara i bön varje stund, hålla oss vakna och aldrig tröttna i vår bön för alla de heliga" (Ef. 6:10-18) Ingalill Waim skriver i tidningen Inblick under rubriken "Andlig kirurgi - själens läkedom" följande. " Gud älskar dig inte mindre, eller mer, för att du inte blev arg och förlorade humöret, eller vad det nu är du kämpar med för att duga. Vi gör allt för att inte känna fördömelsens tunga ok i våra sinnen. Guds kärlek ställer inga villkor, den är villkorslös. Religionens krav lägger på oss bördan och kravet av gott uppförande. Av just den orsak kommer vi alltför ofta till kyrkan bärande på en mask för att dölja hur det egentligen är på insidan". Hon skriver vidare att Gud vet var de djupaste rötterna finns i vårt inre och han vet också när tiden har kommit för "andlig kirurgi" så att dessa rötter till slut kan exponeras och klippas av.
Det handlar alltså inte om att försvara felaktigt beteende utan om att Gud är barmhärtig, om någon ligger sårad vid vägkanten hjälper Jesus upp utan hårda ord. Det handlar om att vi behöver be för varandra så att vi inte faller utan förblir stående när stormarna kommer. Sist och slutligen behöver vi också vara medvetna om att det är något som kan hända oss alla. Den som går först ut på stridsfältet och i spetsen för andra har givetvis en större kamp och mera motstånd. Det skulle vara skäl att vi aldrig glömmer våra ledare i bön.
När livet är fyllt med frågetecken och stora och många förändringar är på kommande kan saker och ting upplevas väldigt förvirrande. Då är det bästa att lämna allt till Jesus och låta den helige Ande fylla en med ny kraft och styrka för varje dag. Blott ett ögonblick i sänder. En sak i taget. Han har ju inte gett oss ofärdens tankar utan fridens, till att ge oss en framtid och ett hopp. Jer. 29:11 Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är goda planer och inte onda, för jag vill ge er en framtid och ett hopp.(Levande bibeln).
När frågetecknen hopar sig och jag lämnar allt i Guds trygga hand, litar på att han kan ta hand om allt, då kan saker och ting ta ny fart. Jag behöver inte göra allt i egen kraft och enligt egna tankar och begränsningar. Jag få göra det i Guds kraft, han har makt att förändra och leda in på rätta vägar såsom han tänkt att det skulle bli. Så jag överlämnar allt till honom och låter mig ledas i hans kärleks kraft.
Under senaste bönemötet vi var på kom till vår pastor ord om "ren olja" och det här väckte många tankar. Till mig har det kommit på följande sätt.
Matt. 25:6-8 Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar!
Ljusstaken är en bild på församlingen och i 2 Mos. 27:20 talas det om skötseln av ljusstaken i tabernaklet, den skulle fyllas med ren olja dagligen för att den hela tiden skulle upplysa rummet. För mig talar tabernaklet om en kristen människas hjärta. Vi behöver liksom de tio jungfrurna ren olja till våra lampor för att vi skall kunna lysa som ljus i denna värld. 2 Kor. 3: 3 Det
är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte
med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan
på tavlor av kött i era hjärtan. För mig handlar ren olja mycket om hur jag talar och om jag är barmhärtig liksom Gud är barmhärtig. Eller som i en predikan vi nyligen fick lyssna till: Hur kan jag med mitt hjärta behaga Gud? Vi talar ju vad hjärtat är fullt av. Så här handlar det bland annat om att ha sina tankar underordnade Gud och att alltid ha blicken fäst på Jesus.
Kain dödade sin broder Abel och Gud i sin barmhärtighet satte ett märke på hans panna för att ingen skulle kunna döda honom på hans vandring! Abel frambar ett offer med blod, och vi vet att det krävs blod som från ett offerlamm för att behaga Gud, Kains offer innehöll inget blod. Innan vi tagit emot Jesus i hjärtat har vi så att säga inget blod i vårt offer för att behaga Gud, men ändå öppnar han i sin barmhärtighet för oss att komma in i Fadersgemenskapen, därför att Jesus blev vårt offerlamm och vi får korsmärkta gå Fadern till mötes! Liksom Kain var en mördare kan också våra ord ibland vara mördande för en broder/syster, kanske utan att vi ens själva är medvetna om det. De ord vi då talar har något av avund, bitterhet, agg - vad det nu sedan handlar om, det är något vi själva behöver bli fria ifrån för så länge det finns där kommer orden med jämna mellanrum att spys ut ur vår mun. Då är vi inte ljus som lyser med ren olja, det är en olja som smutsats ner. Kanske var det också så med de jungfrur som inte hade olja till sin lampa att oljan var för smutsig för att kunna brinna? När är vi brinnande? Jo, när den helige Ande, renhetens Ande, brinner i vårt hjärta. Då talar orden renhet, frihet från allt som vill besudla. Barmhärtighet mot vår nästa som ännu inte funnit sanningen, det behagar Guds hjärta om vi är barmhärtiga liksom han är barmhärtig. Han gav sin Son för att vi skulle bli fria från allt som vill hindra oss på vår vandring genom livet med honom. Som en broder sa: Vår vandring är korsmärkt och vi är sårmärkta av honom för att vi skall kunna bli helade från allt som vill binda och hindra oss. Jesu blod befriar från sjukdom, svagheter och begär av alla de slag, förbannelse och mycket mera. Saliga är de renhjärtade.
Har du som jag någon gång fått prestationsångest och tänkt att din tro är för svag för att du skall kunna bli helad? Man har sagt att du måste tro, du måste ha förväntan på vad Gud kan göra om du skall kunna bli helad.
Den lame mannen vid Sköna porten blev helad genom tron på Jesu namn. Det räckte enligt Apg.3:16 som säger "Och genom tron på hans namn har det namnet gett
styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det
namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser. " Guds ord gäller ju för oss alla och då är också detta ett löfte för oss. Det räcker om vi har tro på namnet Jesus och om vi har tagit emot honom i vårt hjärta så bor han ju där genom den helige Ande, alltså har vi redan tro. Om vi tror att Jesus är Mitt ljus och min frälsning Ps. 27:1 Min hjälpare och befriare Ps. 40:18 Min Läkare 2 Mos. 15:26 och så vidare alla de många namn som vår Frälsare har, så finns det ju ingen anledning till att vi inte skulle kunna bli helade. För mannen i Sköna porten räckte det med tron på det namnet för att han skulle få full hälsa.
Skrev i går ner en text. Kom till mig nöd över sörjande. Kanske någon som mist ett barn eller annan kär anhörig, men sorgen kan ha så många ansikten. Är glad om denna text kan trösta någon, vi är alla Guds barn och under hans omsorg natt som dag.
Du är mitt barn
Jag är din Far
Gråt inte mer, sörj inte mer
Jag är ju den som tröstar dig
Kom i min famn
hör mitt hjärtas slag
det slår för dig
Gråt inte mer, sörj inte mer
Jag är hos dig
Jag är din Gud
Jag är din Far
Låt mig få bära dig
när du inte orkar mer
gå med dig genom eld
och genom vatten
Jag är hos dig
här får du vila ut
Här får du se
vem jag verkligen är
Jag älskar dig
Du är min Far, jag är ditt barn
Jag vänder mig till dig
min hjälp och Tröstare
Jag älskar dig
Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad. Hebr. 4:9-11 Här talas om att komma in i vilan på grund av tro och lydnad, att inte ha ett syndigt och förhärdat hjärta. Jag tänker också på att mer och mer söka Gud i bön, att sätta honom först så att vi kan höra hans rösta och sedan lyda. Djävulen går omkring som ett rytande lejon för att se vem han kan uppsluka. Därför behöver vi vara vakna i denna tid och stå djävulens listiga angrepp emot. Vi vet själva vilka svaga punkter vi har och just på dessa punkter behöver vi vara vaksamma och be om Guds beskydd, att han bevarar oss.
Vi får vila oss från våra ena gärningar när vi håller oss nära Gud, lyder hans maningar till oss och litar helt på att han tar hand om allt. Det är något att be om och sträva efter att få komma in i Guds vila. Ofta strävar vi på och det är så mycket vi måste. Kanske har vi också blivit uppfostrade så att vi alltid skall göra saker av tvång och inte för att vi så gärna vill, att det hela liksom beror på oss själva. Då blir ansvaret tungt och nästintill omöjligt att orka bära. Jesus lägger inte på oss något tungt ok, hans ok är milt och hans börda lätt. Han vill lyfta bördan från vår skuldra och oket från vår nacke. Han vill låta oss vila från våra egna verk för att i stället göra Guds verk. Det finns ingen som kan säga att du måste göra så och så, ingen har rätt att lägga tunga bördor på dig. Du har all rätt till den vila du kan behöva och till att komma in i Guds vila. Hebr. 4:16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
