När Gud fyller hjärtat

Luk. 11:41 Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er. (Folkbibeln)

När vi ber i tungor är min tro att det inte handlar så mycket om själva orden vi ber, utan mera om vad som finns i vår ande, vårt inre. Och därför tror jag det är som den onde försökt hindra så många som längtar efter tungotalet, att få det. Han försöker få människan att tro att det är själva orden som är det viktiga, och så lyssnar hon till den rösten i stället för att lyssna till sitt inre och vad som därifrån vill komma ut, strömmar av levande vatten. Ibland måste man ändå säga att orden har betydelse, dvs när vi i tungotalet ber ut på något språk vi inte kan, för att någon behöver få höra det. Men också det här börjar först i anden, i människans inre.

Angående ordet i Luk. 11:41. Renhet i hjärtat visas bäst genom generositet. "Men giv ert inre som ett kärleksverk, så skall ni genast finna allting rent" (Goospeed). Studiebibeln säger: " När Gud fyller hjärtat så att man blir upptagen av andras behov, kommer de yttre handlingarna att få verkligt värde". 

Mark. 7:20-23 "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund , hädelse, högmod och dårskap". Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.

Hjärtat behöver hållas rent för att vår gåva skall kunna bli ren. Tankelivet orenar, det som ständigt går ut, de onda tankarna (grundtexten talar också om "ett öga ont") som antyder vad en människa tänker och planerar. Det är inte de yttre religiösa och rituella gärningarna som hjälper utan den kärlek och barmhärtighet som visas utifrån hjärtats inre renhet. Hjärtat behöver befrias från det orena och i stället få fyllas av Guds kärlek.

Frestelsens snaror

Ps. 91:3 (Levande bibeln) Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar. 
Vem kan säga "jag har aldrig känt mig bitter och besviken, aldrig orättvist behandlad eller felaktigt beskylld för något". Jag tror att vi alla någon gång upplevt sorg och smärta just över det här. Alla har vi någon gång blivit utsatta för "fågelfängarens snaror". Och det viktiga i den situationen är förstås att vi fortsätter leva utan bitterhet, för den skadar mest en själv, men också andra.

Den som på ett eller annat sätt utsatts för våld, utnyttjande eller att ha blivit lämnad ensam och övergiven, att ingen brytt sig, den har säkert svårt att ta sig fram i livet utan förkastelse. Ändå är livet sådant att även om du upplever att någon liksom sätter sig över dig och tvingar dig att göra vissa saker emot din vilja, så är det ändå så att vi borde ödmjukt stilla oss och åkalla Herrens namn och räddning från det onda, bara han kan rädda. Naturligtvis skall vi inte ta emot sådant som direkt strider emot Guds ord, men i sådana fall där det handlar om att underordna sig en överhet just för att den är en sådan, där får vi nog lov att bara bita i det sura äpplet hur ont det än gör. Det är inte säkert att all överhet alltid gör rätt, men så länge som det inte direkt strider emot Guds ord så får vi lov att underordna oss.

Det vi kan göra är att ropa till Gud om hjälp att bli bevarad i frid och då skall han rädda dig ifrån sådant som kan komma i din väg, sådant som lägger ut frestelsens snaror. Han skall rädda dig från alla dolda faror, det får du bekänna. När morgonen gryr kan vi ropa till honom och be att han bevarar ifrån frestelser, "inled oss inte i frestelse". Han kan rädda dig ifrån allt som kan komma i din väg och som sårar, allt som vill plåga och döda kropp och själ.

Ordet i grundtexten för frestelse, peirasmos, kan också betyda "yttre prövning". Vi kan be om att bli besparade prövningar som blir för stora för oss men Herren kan också sätta oss på prov för att våra möjligheter att kunna göra tjänst inför honom skall visa sig.

Blodet vittnar

1 Joh. 5:5-9 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
 Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet . Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Det är tre som vittnar : Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son.

Jesus dog och vann en evig seger, vi kan säga att vi är helade genom Jesu sår. Han övervann inte bara kroppens svagheter och sjukdomar utan också själens plågor. Liksom korset är tomt, synd och svagheter övervunna, så har också blodet runnit. "Genom blodet all min synd förlåten är, Jesu bringat full försoning på sitt kors på Golgata", som sången säger. Jesus bär inte längre något av våra plågor, men blodet vittnar fortfarande om att vi kan bära allt som tynger oss inför honom. Och eftersom blodet vittnar till vår fördel, så är i alla fall min tro att det fortfarande kan lyfta bort dina och mina negativa tankar och själsliga plågor.

Anden, vattnet och blodet vittnar, de är eniga, det vittnesbördet har Gud gett oss genom Jesus. Anden vittnar om sanningen, att vi kan vinna seger i allt detta genom blodet.

Att syna sig själv i sömmarna

Vi bär alla med oss ett bagage från vår uppväxt, vilka upplevelser vi haft i förhållande till föräldrar, syskon, skola, släktingar och människor som vi mött i olika situationer och miljöer. Det här är grunden för vårt kommande liv och utveckling. Vi kan välja att formas av både negativa och positiva upplevelser eller så kan vi välja att bryta med det negativa i vårt sociala arv och vår uppväxt.

Människan kan känna sig trygg i sin situation även om den inte är fruktbärande därför att det är så jobbigt att omformas, fastän det skulle leda till något bättre så kan vi tveka. Ibland måste vi ändå välja att liksom syna oss själva i sömmarna för att kunna gå vidare utan ett alltför plågsamt liv.

Den onde har kommit för att stjäla, slakta och förgöra, men Jesus har kommit för att vi skall få liv och övernog (Joh. 10:10). Har du blivit sårad någon gång? Jo, visst har du, det har vi alla blivit. Ibland kan vi skratta åt något som någon annan gör för att vi tycker det ser dumt ut, samtidigt sårar vi personen som från tidigare har negativa erfarenheter av just den här situationen. Det här har vi alla blivit utsatta för och liksom andra inte förstår varför vi reagerar som vi gör, så gör inte vi det heller när vi sårar någon. Därför måste vi börja arbeta med oss själva för att bli kvitt det som plågar.

Ett effektivt sätt att bli fri om du sårats eller bär på svåra tankar är att genast avsäga dig det som plågar. Säg:" I Jesu namn vägrar jag att ta emot denna tanke och jag ber dig Jesus att ditt blod bara skall absorbera det här som plågar. Gud, låt din kärlek fylla och hela mig i den här saken så att jag blir helt befriad". Varje gång plågsamma tankar dyker upp så stoppar man den på detta vis - och det kan bli många, många gånger - småningom kommer det att gå bättre och lättare. Ibland kan du känna att det plågsamma liksom går ut med en suck i samband med bönen. Den onde har ingen rätt att plåga, Guds barn har rätt att bli befriade.

Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder
liksom i Midjans tid.Jes. 9:4