Läste just ett inlägg från Victory Center av Tommy Josefsson och det han skriver säger egentligen allt om hur vi ska gå som tjänare i Guds rike. Be Ge Gå - tjäna, har han satt som rubrik och använder bibelord från missionsbefallningen, men säger att i varje steg Gud har för oss så måste det födas fram i bön. Bönen är början på all tjänst för Gud. Tommy talar om hur vi ofta vill gå direkt in i kallelsen och hoppa över tjänandet, fastän det är genom trofast tjänande som Gud vill sätta oss in i det han har kallat oss till. Han talar vidare om vikten av att ge och jag vill tillägga att här krävs också vårt stöd och vår trofasthet. I avslutet på inlägget kommer en sammanfattning. BE att Guds rike skall få framgång. GE så att församlingen kan följa sitt uppdrag och GÅ, bli aktiv i att göra det ordet säger.
Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop! Ps. 100:2. Såklart vet Gud om vi inte tjänar honom med glädje, om vi bara gör det av plikt. På samma sätt som Gud älskar en glad givare så gläder han sig också när vi av hjärtat hänger oss till honom, låter Jesus bli vårt fokus i stället för allt annat som pockar på och vill ha vår uppmärksamhet.
Det sägs om motion att man ska gå ut regelbundet i 21 dagar, sedan får man ett behov av att göra det. Jag tänker att det är på samma sätt med bön, vi behöver tränas upp så att vi får en längtan till att umgås med Gud.
När vi under många år trofast tjänat Gud kan det ibland börja kännas som att jag kommer inte längre och frågan kan uppstå: Kommer egentligen Guds löften till mig någonsin att gå i uppfyllelse eller har jag bara slösat tid och krafter i onödan. Nåja, onödigt lär det aldrig bli om vi tjänar i Guds rike, men uppgivenhet kan komma till oss alla. Det är när den helige Ande fyller oss under bönen som vi får smörjelsen/kraften till att gå.