Jag hade, så att säga,"kunnat bita tungan av mig" för en tid sedan. Gud har inte satt oss att döma andra, eller tala det som kan betecknas som skvaller, och jag blev helt förkrossad efteråt när jag insåg vad jag gjort. Det är som bibeln säger, tungan är en lem som är svår att styra. Kanske skulle någon tyckt att det var väl inte så farligt det jag talat, men jag är tacksam att Guds Ande upplyste mig om sanningen. Guds ord är ett ljus på vår stig och det skall fördriva mörkret ifrån oss, rena våra hjärtan och helga oss.
Jag bad om förlåtelse, åberopade Guds ord och nåd, som säger att om vi bekänner våra synder så är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss all vår synd och renar oss från all orättfärdighet. Det är gott att få tillhöra Herren och att ha fått den rätten. Det är så härligt att få vara ett Guds barn, med alla de löften som tillhör oss. Även om jag misslyckats och fallit ner i fördärvets grop så finns det en utväg ur skammen. Lovad vare Herren, som dag efter dag bär oss och vars kärlek är så stor att det finns förlåtelse och försoning i allt.