Gud satte sitt tecken på sitt eget folk på samma sätt som han låter oss få sigillet när vi i hjärtat tar emot det Jesus gjort för oss. Ursäkta mig, men jag blir så trött när människor försäkrar mig då någon nära anhörig gått bort att "hon hade ju sin barndomstro" så allt är liksom klart. Men den vuxna människan! Det är ju när vi växer som vi mognar och tar beslutet att omvända oss till Gud. Ett barn tillhör automatiskt Gud eftersom det inte kan bedöma, medan den vuxna människan själv måste ta ansvar för sitt beslut.
Gud sätter sitt sigill på den som tror och tillhör honom. Kain dödade sin bror och Abels blod ropade till Gud. Ändå satte Gud sitt skydd på Kain eftersom han tillhörde honom, att ingen fick döda honom. Det ger mig tröst eftersom jag vet att Jesus övervann döden och dödsriket. Det får bedömas, men för mig betyder det att Kain var korsmärkt och därför kunde ingen röra vid hans liv. Trösten för mig är att den som en gång tagit emot Jesus i sitt hjärta är korsmärkt, har Guds tecken på sin panna. Det tröstar mig att även om personen kommer in på villovägar och går ifrån Gud så kommer, som jag ser det, aldrig Guds sigill att tas bort. De tillhör Guds rike. Petrus förnekade ju också Jesus och ändå blev han utvald. Vi ska be för dem som en gång tillhört Kristus att de skall bli bevarade och komma tillbaka, växa i tron.
1 Mos. 4: 13-16 Kain svarade Herren: "Mitt straff är större än jag kan bära, för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en landsflyktig vandrare. Alla som ser mig kommer att försöka döda mig." Då svarade Herren: "De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det." Sedan satte Gud ett märke på Kain, som ett skydd så att ingen skulle döda honom.