Jag förlåter dig

         

 Vi talar ofta om att BE om förlåtelse men mera sällan om att GE förlåtelse till någon. Vi behöver få höra att vi är förlåtna när vi gjort något fel, det ger en sådan lättnad åt själen. Det handlar om munnens bekännelse, ungefär att "jag ger dig fri", "jag förlåter dig", "du är förlåten, du kan gå fri". En tung börda kan falla av. Skav i hjärtat kan den få som inte fått höra att man är förlåten, man har bett om förlåtelse till någon, men har man blivit förlåten? Ingen skall behöva gå och fundera: "Har jag egentligen fått förlåtelse?" Om man inte är säker på att det finns förlåtelse kan det vara svårt att öppna sig, tyngden kan finnas kvar  i så många år att den andra personen kan ha glömt bort det hela.

 Frank Mangs, minns kanske inte korrekt, men han berättar om att han hade agg mot en person och hur han gick till denna person, som talat mycket illa om honom, och bad om förlåtelse för sitt agg. Då kände Frank sig fri, även om han inte fick ta emot någon förlåtelse då så hade han gjort sin del. Många år senare träffade han igen samma person, denne kom då och bad Frank om förlåtelse, och Frank sa som det var att han förlåtit honom för längesen.

Så var det för Frank. I andra fall kan det vara så att du ofta träffar den person som inte bekänt att du är förlåten. Det uppstår åter och åter nya incidenter och du vet att det inte går att diskutera saken eftersom personen vänder saken mot sig själv i sådana fall och blir ett offer. Då blir situationen så mycket svårare. Gamla sår bli igen upprivna, saker som aldrig fått nåt svar.

Jesus har ofta blivit så stelt religiös presenterad inom kristenheten, det finns mycket som inte står att läsa om honom i bibeln. Jag tror att Jesus lekte med barnen, skojade med ungdomarna och hjälpte de gamla. Att han var precis som oss vanliga människor, fastän Guds Son och helgad som sådan. Jag tror också det var viktigt för honom, som förstod människors tankar, att han ville de skulle få veta om att de var förlåtna: Mark. 2:5 "Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

Jesus säger att vi ska fortsätta ge vår förlåtelse, om och om igen, även om vi själv inte fått den. Sådan är Guds kärlek, den som vi behöver växa i tills det inte längre gör ont. Vi ska aldrig hålla tillbaka en uppmuntran, vi skall med munnen bekänna det vi uppskattar, inte bara tänka det. Vi skall aldrig tänka att den personen nog förstår hur jag känner ändå, eller nog förstå att jag förlåtit fastän jag inte sagt det. Vi kan inte läsa någon annans tankar, munnens bekännelse är alltid det som gäller. Det Jesus säger till oss skall vi också säga till andra: "Du ÄR förlåten".