Det är bra att mogna på frälsningsvägen. Det är också bra att ha haft en totalomvändelse i sitt liv den dag man tog emot frälsningen. Ändå kan vi alla stappla och falla på vägen, en del synligare, andra mindre synligt. Nu är det så att vi har en barmhärtig Gud som är förlåtande och barmhärtig och som är beredd att alltid förlåta oss hur många gånger vi än fallit. Att vi fallit betyder inte att vi behöver vara mindre mogna än andra utan kan ha sin orsak i att människan har många inombords sår. För att bli så fri som det är möjligt för människan att bli så behöver först hennes inre helas.
Den som bär på sår och stora trauman i sitt inre kommer ofta som vi säger "i köttet" och får lätt fördömelse över sig. Och det kan vara något som är väldigt svårt att bära. Gud ser till hjärtat och han ser till det förkrossade hjärtat. Den som verkligen vill tjäna Herren kan komma till sin Gud många, många gånger och gråta ut sin nöd och ofullkomlighet och Herren kommer att förlåta. Då är det gott att ha byggt sin frälsning på en sann omvändelse och inte på sin egna perfekta gärningar. Ingen kommer till himlen enbart genom snällhet. Nej, det är bara bara genom Guds nåd och Jesu frälsargärning. Den frälsning som gått på djupet är som en stark rot som håller människan uppe när nöd kommer på. Därför blir många så väldigt berörda när de berättar om sin frälsningsupplevelse, den som fått mycket förlåtet är väldigt tacksam till Gud.
Ps. 51:19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.