Rädsla, sorg, övergivenhet. Ibland ångest, ilska, depression. Det kallas med ett gemensamt ord för känslor. Och alla har vi dem, kanske inte alla och på en gång, men alla har vi känslor varje dag. Gud har skapat oss sådana. Varför? Ja, varför lät Gud Jesus frestas i öknen under fyrtio dagar av djävulen, och varför lät han honom dö på korset? Troligen för att den skulle bli upphöjd som är värd att äras och bli känd för sin utgivande kärlek. Att Gud skulle vara den förste i allt. Och att vi skulle mogna under färden så att vi kan förtrösta på att Guds löften håller när nöd kommer på.
När fruktan kommer är det lätt att vi helt går upp i fruktans tankar eller söker mänsklig hjälp och utvägar. När tröttheten hotar förgöra eller hungern är svår är det svårt att stå emot. När det mänskliga söker bekräftelse är det lätt att göra det till sitt som egentligen tillhör Gud. Det är lätt hänt att depression och missmod kommer på när du blivit illa behandlad eller sjukdom plågar. Och så vidare.
Guds ord säger att vi skall komma till honom och söka hjälp, mänsklig hjälp är fåfänglighet. Det är inte alls säkert att vi kan få rätt hjälp i rätt tid. Men när vi kastar oss på Jesus kan han visa oss på ord från bibeln som ger tröst när vi håller fast vid och tror på dem. Och den helige Ande, Tröstaren kan tala milda ord. Jesus är vännen framom andra vänner. Så se dig inte ängsligt om, lita på Gud som vill hjälpa dig. Ropa till honom i din nöd så att han kan få äran när du tagit emot hjälpen, då bönesvaret kommer.
Jes. 41: 10-11, 13
Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand. Se, alla som hatar dig skall komma på skam och blygas. Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
Ty jag är Herren , din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.