torsdag 5 juli 2018

Gråt inte hjärta, tro på Gud

I vår uppgivenhet att inget händer trots alla löften som getts till oss av Gud och som vi ropat ut, eller ord som getts profetiskt till oss och som prövats, så kan vi ibland bara vilja ge upp. Tröttheten blir vår vandring och vi klär oss i sorgens klädnad. Naturligtvis är inte detta vad Gud tänkt för oss! Han vill ge oss glädje i fullt mått och styrka våra uppgivna själar.

Ps. 61:1-4  Gud, lyssna till mig! Hör min bön! Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan. Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig. 
Vi behöver komma upp på den höga klippan, i närheten av Gud. Bara han kan ge oss ny styrka genom sin Ande och när hans Ande styrker oss kan inte fienden nå oss. Vi färdas framåt ledda av Guds vilja, förenade med honom.


All vår tillit och förtröstan skall vändas till Gud. Söka hans närhet i bön, ibland utan ord, bara vara i hans närvaro och låta sig älskas och fyllas av honom, lyhörd för vad han vill säga. Då behöver den sorgsne inte gråta mer. Hjärtat kan fyllas av tillit till att Gud kommer att ta hand om allt, en dag skall bönesvaret komma om vi inte ger upp utan förlitar oss på honom som kan göra allt. Jesus kan visa sin kraft och sina under också i denna tid.

Jes. 61: 1-3 Herrens Ande är över mig. Herren har smort mig att komma med goda nyheter till alla som lider och har det svårt. Han har sänt mig för att trösta dem som är sorgsna, att förkunna frihet för dem som är fångar och att öppna de blindas ögon. Han har sänt mig för att tala om för dem som sörjer att tiden har kommit då Guds välbehag vilar över dem, och att vredens dag är inne för deras fiender.  Åt alla som gråter i Israel ska han ge skönhet i stället för aska, glädje i stället för sorg, lovsång i stället för hopplöshet.