Små nära ting

 

Fruktan, ångest över situationer som drar ut på tiden när jag helst vill se en lösning nu och genast. Då talar Gud till mig i sömnen på morgonen genom olika sånger/psalmer. Kanske tänker han att det är enda sättet att nå mig den tiden på dagen, "äntligen är hon tyst i sina tankar så jag får tala". Och musik med talande texter är ett effektivt sätt att nå mig. Hörde någon berätta om en mamma som satte på kristen  musik när barnen var sjuka och de blev friska. Musik och sång talar till det känsliga hjärtat.

Tre morgnar i rad har sånger kommit till mig nu. Den första var "Blott en dag ett ögonblick i sänder", den andra (som jag först inte mindes text på utan bara melodi) var "Små nära ting". Den tredje dagen "Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar". Varje morgon studerade jag melodiernas text för att höra vad Gud ville lära mig.

1)Allt vilar ju i min Faders händer, så varför ängslas då? Ta en dag i sänder. Varje dags bekymmer vill han bära och han har kraft och råd för mig. Som dagen är så skall kraften vara, det är ett löfte han gett till dig och mig. Så hjälp mig Herre att vila tryggt och stilla i tro på dina löften. 

2) Tankar som flyr vilsna omkring, ingen rast ingen ro. Ingen ro i bönen och svårt att se alla fina nära ting som finns runtomkring. Ingen rast, ingen ro, där kan inget växa och gro. Behöver gå in i bönekammaren och söka mig tillbaka till det som var min frid och glädje, stänga av allt yttre som ropar och söker min uppmärksamhet. Sluta jaga rolöst och i stället söka Guds närhet och frid, endast det  kan ge mitt inre ro.

3) Ingen av oss slipper undan livets förtretligheter och smärtor, det gäller att lära sig hantera besvikelser. Alltid vara över och aldrig under, huvud och inte svans. Vad hjälper all oro, bättre kasta det till Herren som har omsorg om oss. Avsäga sig allt som stör närheten till honom. Afzelius skrev sången "Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar. Vi kanske bättre klarar omständigheter i världen, men svårare när hjärtat såras och vi upplever oss utelämnade. Men då finns Jesus där och hjälper den som bär på sorg och besvikelse.

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan var svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blivit våta

… För när vännerna försvinner eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

 

Guds ord är alltid sanning, han håller sina löften och sviker aldrig. Han vill att vi skall kunna plocka ut det bästa av varje stund i livet, se de små nära tingen i vardagen, då när vi är närvarande. Han vill aldrig att vi skall behöva gå ledsna omkring, jagade av oro.

1 Petr. 5:7 Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.

Kärnbibeln säger att vi skall ödmjuka oss under Gud sedan vi kastat bort alla (vart och ett av) era bekymmer (problem, självcentrerad oro) på honom, för han bryr sig om det som rör er. Vi ödmjukar oss när vi kastar bekymren på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. När vi kastat det som tynger oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. När vi en gång kastat bördorna på honom behöver vi sedan inte ta dem tillbaka. Det är Guds nåd.

 Detta har Gud lärt mig i dag. Hoppas också du kan se och ta det till dig.