Joh. 12:24 Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många.
Jesus gav sitt liv för att vi skulle få liv och övernog. När vi tar emot det han gjort för oss kan vi också få det liv som han tänkt för oss. Då vill vi inte en dag vara utan honom. Anden i oss kommer att längta och trängta efter den levande guden. Då vill vi möta Jesus i bönen, i vår kammare.
Bönens vikt kanske vi inte alltid förstått. Ett liv utan bön blir inget verkligt liv. Vi kan inte leva och må bra utan ständig gemenskap med honom i vår ensamhet och/eller tillsammans med dom vi kallar "de heliga". Bönen har kraft och den ger resultat även om vi inte ser det genast. Bönen i församlingen har verkan in i det andliga, osynliga och det kommer att ge resultat. Vi skall vara förberedda i anden när vi kommer till den bönen så att vi får en enhet. Gud ser oss och han gläder sig när vi samlas för att tillbe och tillsammans söka honom. Efter kanske "en liten stund med honom i hemmets tysta vrå".
Vad jag kan förstå har ingen väckelse kommit utan bön. Människor har samlats för att söka Gud och ropa om människors frälsning. Själanöd och omvändelse har kommit som ett resultat, för att Gud har lagt ner evigheten i människans hjärta. I svåra stunder av nöd har t.o.m. ateister ropat efter Gud, just p.g.a. detta. Vi kan inte undkomma Jesus och inte leva utan honom utan att få frid i hjärtat.