Någon kan uppleva Guds närhet genom sången "Han har öppnat pärleporten" eller andra sånger man sjungit i den gamla väckelsetiden och man vägrar att sjunga med i nyare sånger för "jag kan inte texten". Då tänker man inte på att just den sång man tycker som bäst om också en gång har varit ny, men genom att någon valt att börja sjunga den så har den blivit bekant och är nu en älskad sång.
Israliterna på sin ökenvandring ville inte dra vidare, "det var bättre i Egypten", där fanns purjolök och vitlök och inte bara manna.
Jag säger inget ont om de gamla psalmerna, de har väldigt fina texter och melodier och därför sjungs de också ännu. Jag kan tyvärr inte alltid säga det om våra nya sånger, men allt har sin tid. Vi skall inte förkasta någon typ av sång, det är bra om vi kan sjunga alla typer av sånger för de fyller sin funktion. Det viktigaste är ändå att människor får möta Gud i sången, som kan vara en form av predikan när den innehåller Guds ord.
Vi skall inte vara motsträviga mot någon form av musik där man uppenbart vill ge ära åt Gud och låta Jesus bli synlig utan i stället gå framåt och se det goda i allt. Göra så mycket som på oss själva beror, skapa frid och glädje på den plats där vi är.