Vi kan alla på något sätt vara avvikande från mängden, även om det för någons del syns mera påtagligt. Avvikelser såsom Downs syndrom, rullstolssittande, psykisk sjukdom, homosexualitet m.m. syns, men fastän jag på något sätt är avvikande som frisk och "normal" och det inte syns på utsidan så kan jag ändå inom mig alltid ha känt mig annorlunda.
Det finns många saker andra kan göra som jag inte kan och där kan jag känna mig avvikande. Fast å andra sidan finns det saker jag kan och som jag kanske tar för givet, men som alls inte är lika självklart för någon annan. Ibland måste ändå människor kämpa mera än andra p.g.a. att man är annorlunda. I kampen uppstår många tankar och funderingar, om framtiden och sitt sätt att vara. Den som känner sig trygg i sin identitet har inte samma kamp.
Det finns ändå något positivt i striden, man blir helt enkelt starkare i sin svaghet. Ett ordspråk säger: "Gud ger inte de hårdaste striderna till de tuffaste soldaterna, han skapar de tuffaste soldaterna genom livets hårdaste strider."
2 Kor. 12:7-10 Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet. "Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.