Matt. 4:4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."
Med munnen talar vi ord av hopp, ord av sorg, smärta, negativitet, glädje. Job hade som känt usla tröstare. Den som är fylld av sorg och smärta eller depression uppträder inte precis som den som fått glädjefnatt och det får vi ha förståelse för. Vi skall bära varandras bördor och inte vända oss bort från den som har det svårt.
Terapeuter och vissa själavårdare har ofta förmågan att lyssna och det dom säger är att vi behöver få tala av oss det som tynger. Det enda som behövs för den som lider i själen eller är betryckt är ett öra som lyssnar. Tråkigt nog är det så i denna tid att det finns tyvärr inte många sådana öron, de flesta orkar inte.
Det är inte meningen att vi skall älta på i evighet om våra sjukdomar och tillkortakommande, i stället skall vi tala Guds ord, men den som har sorg behöver få ta den tid som sorgen behöver för att kunna gå vidare. Vi behöver någon som tröstar och där vi får gråta ut sorgens bittra tårar annars stannar allt på insidan och börjar till sist tära på kroppen.
Människan skall leva av de ord som går ut från Guds mun, varje ord. Samtidigt som någon lyssnar till oss behöver vi bekänna vem vi är i Gud och de ord av styrka han har för oss. Vi behöver lyssna till Guds ord och äta det, sjunga det. Så att våra blickar fästs vid Jesus och varje felaktig tanke tas till fånga och läggs under Guds lydnad. Och sedan låta allt ha sin tid.