Varför är vi så ovilliga?

Ibland kan man undra varifrån vår ovillighet kommer. Israels folk var inte alltid villiga att göra enligt Guds anvisningar, Thomas tvivlade och vi kan alla vara både ovilliga och tvivlande och t.o.m. ifrågasättande.
Neh. 9:17
De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört. I stället gjorde de uppror och utsåg en ledare som skulle kunna föra dem tillbaka till slaveriet i Egypten! Men du är en förlåtande Gud, som alltid visar nåd och barmhärtighet. Du överflödar i kärlek och ditt tålamod är stort. Därför övergav du dem inte.

Den som inser hur någonting kommer att gå får inte alltid gehör av omgivningen och till sist kanske man ger med sig för lugnets skull. Sedan visar det sig att den som varnade faktiskt hade rätt. Det hela kanske kunnat gå riktigt illa i och med att man inte ville följa anvisningarna och nu har man själv kunnat se att det inte var någon bra idé att genomföra sin vilja, det var obetänksamt. Varför är vi då sådana att vi inte respekterar den som avråder?

Israels folk utsåg en ledare som kunde föra dem tillbaka till slaveriet! I människan finns en egenvilja, en lögn om att det inte kan vara sant det som det varnas för eller något som utlovas. Vi vill själva pröva och ändå se om det går. Säkert hade vi kunnat räddas från mycket ont om vi bara stillat oss och lyssnat till Guds varnande ord och hans röst, han som alltid vet vad som är bäst för oss. För det vet vi ju faktiskt inte själva.

Det goda i det hela är att Gud är en så förlåtande och barmhärtig Gud, att han alltid har sånt överseende med oss när vi trotsar och vill gå våra egna vägar! Han skall aldrig lämna oss eller överge oss.