När allt hopp var ute hoppades Abraham ändå och trodde. Hans hustru var för gammal att få barn, men Gud hade lovat Abraham att han skulle bli fader till många, han skulle se på stjärnorna och räkna dem och lita på att Gud kunde ge honom en så stor avkomma. Och Abraham förtröstade på att vad Gud lovat var han mäktig att hålla, eftersom inget är omöjligt för honom.
Vi kan i livets olika skeden ibland uppleva att det som kommer emot av omständigheter är så svårt att det kan kännas helt omöjligt att situationen skulle kunna förändras. All vår väntan tär på tålamodet och ibland vill vi bara ge upp. Då skall vi lyfta blicken mot himlen och se på Jesus och vad han gjorde för oss på korset och sedan tänka på Abraham, att inget är omöjligt. Det kanske inte blir som vi föreställt oss att bönesvaret skall komma, men det är enligt Guds tankar, för att hans tankar är så mycket högre än våra och hans vägar så mycket bättre.
Vi skall också stå djävulen emot och inse att det är därifrån de negativa tankarna kommer, det är han som vill se oss nerslagna. Vi kan be om urskiljningens gåva så att vi kan förstå vad det verkligen handlar om. Vi näpser motstånd i namnet Jesus och pressar oss igenom det som tynger och Jesu blod skall vara vårt beskydd.