torsdag 3 maj 2018

Kommer Gud eller familjen först?

Under ett bönemöte ställde böneledaren rubrikens fråga. Vi skulle fundera över den. För mig kom ändå svaret direkt: "Gud"! Naturligtvis kommer Gud först. Eftersom frågan var ställd så att jag först tänkte på relationer.
Men liksom med allt annat så kan saker ha flera sidor, aldrig bara en. Någon tänkte på frågan ur tjänstesyfte, skall man lämna familjen för församlingens skull? Någon frågade sig: "Vad skulle Gud säga?" Och det är första frågan till mig, vad skulle Gud, dvs Guds ord säga i den här saken, det är ju genom bibeln han talar.





Det första jag tänker på är att Gud kände mig redan i moderlivet (Ps. 139:13,16), han såg mig medan jag var ett foster, ingen människa hade då ännu sett mig. Det andra är att jag inte gick till en människa för att bli frälst (räddad) och en ny skapelse. Gud kommer först, bara han kan frälsa. (1 Joh. 4:14)
Och det tredje exemplet från bibeln är Rut, som lämnade sitt folk och sin fädernestad för att följa sin svärmor Noomi. Då tror jag inte att det i första hand var Noomi det berodde på. Rut kom av ett annat folkslag med avgudar, jag tror att hon ville först och främst ha Noomis Gud. Rut hade sett att inget är bestående i världen, deras män hade dött och inga barn fanns. Allting kan försvinna och förändras, människor och omständigheter. Det är bara Gud som består.

På morgonen när jag vaknar söker jag först Gud i ordet och bönen. Jag sätter Gud först. Och när jag gör det kan jag också bli välsignad i mina familjerelationer, liksom att mina barn och anhöriga kan bli välsignade för att jag först söker Gud. Vi kan få våra behov fyllda.
Matt. 6:33  Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.