måndag 9 september 2019

Den klippa som är för hög för mig

Ps. 61:2-4 (1917 års övers.)  Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön. Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög. Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.



Psykisk smärta kan göra lika ont som den fysiska, ja ännu svårare många gånger. Man vet inte vad man skall göra av sig. Det är som ett krypande illamående i maggropen. Som knivar i ryggen eller att vara omgärdad av plågor, det kan kännas som att Gud är långt borta. Vi skall aldrig förakta den som försöker förklara det här, det är en sanning som ligger djupt för den personen. Ändå är Guds sanningar så mycket högre.

Ropa till Gud när hjärtat håller på att försmäkta. Be att han för dig upp på den klippa som är alltför hög för dig att bestiga, närmast oöverkomlig. Det kan vara saker som hängt med under många år och som du bara önskar att du kunde övervinna. Ett fysiskt eller mentalt illamående kan kännas helt oöverstigligt och i egen kraft kan du ingenting göra. Endast Hjälparen, den helige Ande kan göra det möjligt. Tacka Gud att han kan föra dig upp på den klippa som är dig övermäktig, som är dig alltför hög att kunna uppnå. Ropa till Gud och bekänn att du behöver hans hjälp, du klarar det inte själv, begär att han för dig upp. Från förkastelse, mindervärde, depression, kronisk sjukdom, allt som kan plåga.

Låt Kristus som bor i dig bli din tillflykt, ditt starka torn. När fienden anfaller skall vi fly till det tornet. Jesus är den öppna famnen, vad än människor gör emot dig, sårar dig och får dig att må dåligt. Jesus är vår starka trygghet i världen. Till honom får vi springa iväg, kasta oss på, ropa till i nöden, utgjuta vårt hjärta. I hans närhet är trygghet och frid, han och bara han kan höra din bön om hjälpa att övervinna fienden och ta dig upp till sig.